Nu är glada julen slut....eller?

Igår var det Tjugondag Knut och julen skulle dansas ut. Hos mig har den dansat ut för ca en vecka sen. TV däremot vill fortfarande ha kvar julstämningen har jag förstått. Redan långt innan julafton började det sändas amerikanska julfilmer på en del kanaler och det håller på fortfarande. Det visas flera filmer varje dag, och när jag tittade i tablån för veckan så kunde jag konstatera att det kommer fortsätta åtminstone veckan ut. 

Ingen av filmerna har gjort något större intryck på mig, men de är perfekta att slötitta på när jag sitter framför TV:n och bloggar eller handarbetar. Emellanåt lyfter jag blicken och märker att jag har inte missat så mycket av handlingen, utan jag kan enkelt hoppa in och fortsätta titta. Manuset är ibland riktigt uselt. En del av skådespelarna är så dåliga att det är förvånansvärt att de över huvud taget fått en roll.

Många gånger dyker det emellertid upp äldre skådespelare som jag känner igen. Det är kanske så att julfilmerna är ett slags pensionärsjobb för gamla stjärnor i stil med Veteranpoolen här i Sverige. Det passar ju bra för de som vill fortsätta jobba och det är även en fördel för oss som tittar, för dessa personer kan åtminstone agera. I ett par filmer har Patrick Duffy dykt upp. Ni minns väl Bobby Ewing i Dallas? Han är sig lik förutom att han numera är nästan helt vithårig. 

En annan gammal skådespelare som medverkat i några julfilmer är Treat Williams, som spelade hippie i musicalfilmen Hair. Jag minns särskilt den scenen där han innan han blir utkastad från festen hoppar upp på bordet och dansar fram. De sittande gästerna får snabbt hugga tag i glas och tallrikar så de inte far i golvet. Vilken livsglädje! Så vital är han inte i julfilmerna.

Den dansscenen finns även med i Mamma Mia, men där är det Julie Walters som sjunger och dansar innan hon hoppar ner i knäet på Stellan Skarsgård. 

I visan Nu är det jul igen sjungs det visserligen att julen varar fram till påska´, men i år kommer påsken väldigt sent. När det är påsk vill jag att det ska vara vår. Det får inte bli så att vi får en julig vår i stället för en ljuvlig vår.

God fortsättning på det nya året!

Julafton firades hemma hos mig som det gjorts under många år. Båda mina döttrar och deras familjer var här och senare på kvällen skypade vi med Peter och hans familj. Vi började med glögg, pepparkakor och lussekatter på eftermiddagen och efter det delade vi ut julklappar. Sedan en del år tillbaka ger inte vi vuxna varandra några julklappar utan det är endast barnen som får det. Rasmus är knappast ett barn längre, men givetvis har han inget emot att räknas in i den kategorin på julafton. Zoé anser väl inte heller att hon är något barn längre. Hon blir tonåring i februari. 

På kvällen blev det traditionell julmat, och visst är det gott en gång om året. För att kompensera för de uteblivna julklapparna till de vuxna så har vi i många år spelat julklappsspelet. Där deltar både barn och vuxna. Varje år har det alltid varit en julklapp som varit väldigt eftertraktad. I år var det en bok som hette Lilla boken om Chanel. Så fort jag fick en etta aller sexa på tärningen roffade jag åt mig boken, men den gjädjen varade inte länge. Boken åkte kors och tvärs över bordet. När tiden var ute satt jag utan ett enda paket och det var det fler som gjorde. Rasmus, däremot hade en liten hög framför sig. Han räckte över boken till mig och sa:"Jag tänkte att du ville nog ha den." Han är otroligt omtänksam.

Det har blivit tradition att spela något spel på julaftonskvällen och de sista åren har vi hållit oss till När då då?. Det är ett mycket roligt spel. Man spelar i lag och vi delade in oss i tre lag: två systrar, två svågrar och mormor+barnbarn. Det blev faktiskt ganska jämt, men systrarna vann en gång mer än vi andra. 

Det känns skönt att julen är över och allt återgår till det vardagliga igen. Jag minns hur min farmor bakade och lagade mat i det oändliga inför julen, men hon var alltid på gott humör och verkade inte stressad. Hon var helt lugn och visste av erfarenhet att allt blev klart till jul, och blev det inte det så var det inte världens undergång. Jag gillade hennes livsfilosofi och har försökt anamma den så mycket som möjligt. Jularna hemma hos farmor och farfar var de bästa jag upplevt. Det var riktigt gammaldags jular. Inget fattades och alla hade tid att umgås och prata med varandra. Vi barn, min syster och jag och våra två kusiner var väldigt mycket i centrum. Det såg farmor till.

När inte farmor fanns längre tog min mor över julfirandet. Hon var en duktig matmamma precis som min farmor och hon gjorde själv alla sillinläggningar, aladåber (som jag tyckte var så äckliga där de stod och dallrade), leverpastej, leverkorv och allt som man över huvud taget kunde tänka sig hörde till ett julbord. Till skillnad från min farmor var mor stressad till tusen. Inte nog med att maten skulle vara perfekt...hela huset skulle skina. Vi försökte få henne att åtminstone dra ner lite på städningen. Det var väl bättre att ta den efter jul? Nej, det gick inte! Alla köksskåp skulle skuras både in och utvändigt. På julafton var hon helt slutkörd. Hon hade ordnat en riktig Carl Larsson-jul men orkade inte själv njuta av den som vi andra gjorde. 

Både min farmor och min mor är två kvinnor som jag beundrar och har lärt mig mycket av. Den som gjort störst intryck på mig är min farmor. Hon kunde få allting att verka så enkelt och hon bekymrade sig inte om oväsentligheter. Det viktigaste för henne var familj och vänner och barn i synnerhet. Min syster och jag tillbringade alla skollov hos farmor och farfar på deras gård och jag kan fortfarande med glädje tänka tillbaka på alla tokigheter vi gjorde där. Farfar var lite mer sträng, men farmor kunde alltid hitta någon ursäkt för våra hyss. Dessutom var hon själv ganska bra på att hitta på upptåg.

Det påstås att en farmor/mormor består av fyra fjärdedelar.......en fjärdedel förälder, en fjärdedel lärare, en fjärdedel bästa vän och en fjärdedel medbrottsling. Den beskrivningen passar perfekt in på min farmor.

Lucka 20

 Tjugondedag Knut

Ibland kallas dagen även för Tjugondag Knut. Den infaller den 13 januari, 20 dagar efter julafton, och markerar att julen är slut.

Knut Lavard var en dansk prins som på 1100-talet blev mördad av sin kusin. Han blev senare helgonförklarad och som brukligt var fick han även en egen dag uppkallad efter sig. Det var hans dödsdag, som råkade vara dagen efter Trettondagen. På den tiden avslutades julen just den dagen. På 1600-talet förlängdes julhelgen knappt en vecka och även Knuts dag sköts fram. 

Talesättet tjugondag Knut kastas granen ut eller dansas julen ut passar bra ihop med julgransplundringen, som brukar ske den här dagen. Fast jag måste erkänna att jag gillar mer att plocka in granen än att slänga ut den. Jag ryser bara jag tänker på alla barr, som har en förmåga att gömma sig överallt.

Knutsgillen är ursprungliga danska köpmansgillen och var till en början en hyllning till Knut Lavard. Gillena spreds till Sverige och Baltikum och även till Åland. De fungerade dels som ekonomiska nätverk, dels som ett socialt skyddsnät där medlemmarna hjälpte till att ta hand om döda bröders änkor och barn. 

Det ingick också en viss del av lokalförsvar och det tränades regelbundet i olika former av skytte (så kallade papegojskjutningar). Papegojskjutning var målskjutning med pilbåge eller armborst mot en fågelbild (papagai) som var placerad på en hög stång. Den här seden var vanlig vid förstamajfirandet inom de medeltida gillena. Segraren i skjutningen fick titeln "papegojkung" och skulle bjuda festdeltagarna på öl. 

Seden lever vidare i våra dagar inom Knutsgillena. En söndag i slutet av maj varje år hålls Papegojskjutning på något större gods eller slott i Lunds omgivning. Då skjuter man med pil och båge på tavlor formade som små papegojor i kampen om att bli Fågelkung respektive Fågeldrottning. Sedan 2010 utses även en Fågelprins och en Fågelprinsessa bland vinnarna i den yngre generationen. Den deltagare som varit medlem i Gillet under längst tid koras till Majgreve respektive Majgrevinna.

Lucka 13

 Fredagen den 13:e

Fredagen den 13:e har länge ansetts vara en otursdag. Ide´n har haft sitt ursprung i kristen tro, och vidskepliga personer har sedan antiken sett just denna fredagen som en dag förknippad med otur och ondska. Man kopplar samman det med att Jesus korsfästes en fredag och att de var 13 vid bordet under den sista måltiden. I det gamla Rom avrättades dömda brottslingar på fredagar.

Fredagen betraktades i det gamla bondesamhället som ett slags helg-och vilodag......en dag som var olämplig att arbeta på och om man var tvungen till det så borde det inte vara bullersamt. Det var inte heller bra att starta en resa, speciellt till sjöss. 

Det finns en del hotell som inte har våning 13 och ibland kan rad 13 vara borttagen på flygplan. Man måste nog säga att det mest handlar om vidskeplighet. Av någon anledning har man tyckt att 13 i kombination med en fredag är en otursdag och tankens kraft kan vara stor.

Varje år blir det några "otursfredagar". I år blev det två. Först var det fredagen den 13 september, och det var definitivt ingen otursdag. Den dagen fyllde Rasmus år och vi firade honom som vanligt helt utan några missöden. Idag är det fredagen den 13:e och också Luciadagen, men jag är helt övertygad om att det kommer att bli som vilken annan fredag som helst. 

Ett försäkringsbolag genomförde en undersökning om just denna dagen och resultatet visade att det inträffade nästan 3% färre skador under fredagen den 13:e än under en genomsnittlig fredag. 

Fobi för fredagen den 13:e kallas för paraskevidekatriafobi. Bara tanken på att uttala ordet kan lätt ge upphov till fobi.

Nöjesnytt

Halloween är en helg, som jag inte firat så mycket. Det var bara några år när Rasmus var mindre. Jag tycker det räcker så bra med våra gamla vanliga svenska högtider. I Ängelholm staplades det upp höbalar som dekorerats med orange pumpor lite varstans och det piggar klart upp i höstmörkret. De är faktiskt väldigt bra på att pynta och göra lite annorlunda utsmyckningar här. Jag ser verkligen fram emot alla ljusinstallationer till jul. Hoppas det blir lika mycket som i fjor.

Nu är julen nära. Det märks inte bara ute  butikerna. Även TV har hakat på trenden. De började visa sina evinnerliga julfilmer redan i oktober. Jag minns så spännande det var när jag var barn speciellt inför julskyltningssöndagen. Då sattes brunt papper framför fönstren på lördagen och inte förrän dagen efter fick man se vad butiken hade pyntat med. Ofta var det hela jullandskap, som inte hade något att göra med vad man kunde handla där. Jag tycker nästan det börjar bli lite urvattnat idag.  Julkänslan infinner sig inte hos mig redan i oktober. Det var bättre förr.

 

För några veckor sen var jag och lyssnade på Jonas Gardell på Jarl Kullescenen här i Ängelholm. Föreställningen hette: "Man får inte leva om sitt liv. Det är det som är hela grejen" och temat var hur det är att bli gammal. Han har själv fyllt 60. Jag tycker inte det är speciellt gammalt, men det beror klart på vad man jämför med. Han fick publiken med sig från början och det var en jättekul föreställning. Emellanåt pratade han om allvarligare saker och det är en konst att kunna blanda humor och allvar så det blir intressant. Det är han verkligen expert på. Annars hade han klart inte fortsatt att vara i ropet under så många år. Jag ser fram emot fler bra föreställningar på den scenen. Det är så bekvämt att kunna promenera dit utan att behöva bekymra sig om ifall det finns en parkeringsplats i närheten.

Det har hela tiden sen jag flyttade hit förvånat mig att så många går med rollator här. Det är nästan som ett lämmeltåg. Ängelholm är en väldigt äldrevänlig stad, det märks på mycket här; både att man åker gratis buss och subventionerad taxi plus en massa andra förmåner. Jag antog att medelåldern i stan borde vara ganska hög, och det stämde. I Ängelholm är medelåldern 43,7 år jämfört med hela landet där siffran är 41,4 år. Det måste vara alla vi rollatorförarae som höjer den siffran.

På tal om att vara gammal. Ett år fick jag en brosch när jag fyllde år med texten: "Jag är inte gammal om man jämför med pyramiderna". Det kändes väldigt uppmuntrande.      

Inför första advent

Jag är synsk. Jag vet vad åtminstone 10 bloggare gör varje kväll klockan 19.00. De sitter parkerade framför datorn och väntar på att Bosse ska lägga in dagens fråga. Redan klockan 18.00 har han lagt ut en fråga i en annan tävling med fler deltagare. Vilket jobb att hålla igång två tävlingar varje november. Jag minns inte riktigt när jag började delta, men då hade tävlingarna hållit på något år, tror jag. 

Jag är en riktig tävlingsmänniska och tycker det är toppen att På spåret har startat igen. Det har varit en lång period med usla program, men äntligen kan man slå sig ner i TV-soffan och njuta av fredagskvällen med lite spänning i rutan. Tidigare har jag fått förlita mig på spänningen i olika deckarserier som tack och lov går att hitta på en del kanaler. De flesta är repriser och har många år på nacken, fast jag tittar ändå i brist på annat. Ja, tittar och tittar...jag har alltid något i händerna som jag sysslar med. Eftersom jag ska flytta mitt syrum till ett annat rum i källaren så är det mycket som ska sorteras och slängas och det går så bra att göra sånt framför TV:n. Jag vet ju många gånger vem som är den skyldige långt före polisen har insett det. Här kan jag inte säga att jag är synsk för det betyder ju att jag kan se in i framtiden. Här ser jag in i "baktiden". 

På tal om baktid. Häromdagen bakade jag lussekatter. Lillasyster skrev om den här delikatessen på sin blogg och jag blev så sugen. Det passar väldigt bra nu med den här sortens bakning. Förr om åren brukade jag baka en adventskaka. Det var saffransdeg som jag gjorde små släta bullar av och la bredvid varandra i en långpanna. De jäste ihop till en stor "tårta". Jag plockade bort en bulle ungefär i mitten och satte ett ljus där i stället Det var mycket dekorativt när det tänts. Jag måste nog baka en sådan adventstårta till helgen.

 

Första advent är starten för julen hemma hos mig. Då vill jag ha allt julpyntande klart så jag kan njuta av det en hel månad. Jag brukar nämligen avpynta så smått på nyårsdagen. Då känns det som om julen är slut för min del. Om jag fått bestämma så hade vintern bara bestått av en månad, nämligen december. Det är den enda månaden som är uthärdlig under Skånevintern.

Påsken är här

                                            

I morgon är det Långfredag. När jag var barn fick min syster och jag inte leka några högljudda lekar den dagen. Mina föräldrar var inte religiösa, men de var uppfostrade på det här sättet och tyckte det var helt ok. Jag tyckte att detta var årets längsta och absolut tråkigaste dag. Inga affärer var öppna och biografer och nöjesställen var igenbommade. Konstigt nog höll detta på ända fram på 60-talet. Nu är det som vilken annan fredag som helst och varför ska det egentligen inte vara det? Det kan väl aldrig vara fel att ha skoj?

Jag har ändå valt ut vissa delar av det gamla firandet, som t.ex. att man inte ska göra så mycket den här dagen och äta väldigt enkel mat. Därför ska jag ta en lååååång sovmorgon i morgon och fortsätta med en lååååång frukost. För att inte anstränga mig för mycket när det gäller matlagning ska jag plocka ut en pizza ur frysen och värma i micron. Jag kommer inte att göra många knop den här lååååånga dagen.

På lördag kommer Rasmus och hans föräldrar hit och firar påsk med oss. Det har vi gjort så långt tillbaka jag kan minnas och det är en tradition som jag gärna vill fortsätta med. Vi hjälps åt med förberedelser och mat så det blir aldrig något jobbigt. Min energi är fortfarande inte på topp, så jag är tacksam för all hjälp.

Rasmus har en härlig humor och är väldigt kvicktänkt. Jag minns för en del år sedan när jag också kände mig så här lite av banan. Vi satt och pratade om att vara trött eller pigg och kom på att vår pigghetsfaktor var ungefär lika hög eller låg. -"Då kan man säga att TT=PP," sa han. Jag blev lite konfys. Från skolan mindes jag att vi räknade med X och Y, men den här ekvationen kände jag inte igen. Rasmus förklarade för mig att TT stod för trött tonåring och PP för pigg pensionär. Men just nu känner jag mig mer som en TP.

Jag börjar redan nu att träna inför morgondagen så det blir inget lååååångt inlägg idag. 

Jag önskar alla en riktigt 

Glad Påsk!

Julfirande

Jag hoppas ni alla har haft en mysig jul och ett trevligt nyårsfirande. I fjor firade vi precis så som jag önskat i 3 års tid med alla barn och barnbarn. Förhoppningsvis dröjer det inte tre år tills vi alla kan ses igen. Både Katarina och Peter med familjer dök upp här på kvällen den 22 december. I år har vi haft en del snö över julen, vilket inte hör till vanligheterna. 

Daniel och Hanna tyckte det var toppen och de fick åka pulka för första gången. Hemma i Dallas var utetemperaturen under julen runt 25 grader, så där hade det inte blivit någon pulkaåkning.

Eftersom vi inte kunnat träffas och fira några födelsedagar tillsammans på länge hade vi ett barnbarnskalas dagen före julafton. Vi skulle fira fyra barnbarn, men nöjde oss med tre tårtor; en prinsesstårta, en glasstårta och en chokladtårta.

Det blev bara lite småpresenter för julklapparna låg under granen och väntade på att bli öppnade dagen efter. Födelsedagsvisan sjöngs på både svenska och engelska och sen slets pappret av paketen. 

Det sägs att tiden går fort när man har roligt och jag kan bara instämma. Dagarna har försvunnit i raketfart. Innan vi visste ordet av var det dags för Dallasfamiljen att ge sig av hem igen. De körde ner till Köpenhamn på kvällen den 29:e och sov över där till torsdagen eftersom deras flyg skulle gå väldigt tidigt.  Då var detta ett bättre alternativ för barnens skull. Zoé och hennes föräldrar åkte hemåt på torsdagsmorgonen, och då hade de drygt 100 mil framför sig. Det var betydligt enklare för Rasmus och hans familj. Avståndet till Kvidinge är 7 km så det fixas lätt på 10-15 min. 

Det är väldigt tomt och tyst här hemma nu. För att mota bort den mesta saknaden har jag börjat kolla på min att-göra-lista. Den där listan som bara blir längre och längre för varje dag. Det beror inte på att jag aldrig gör något utan orsaken är mer att jag skriver till nya saker hela tiden.

Hårdkokt

De flesta har säkerligen firat en mycket annorlunda påsk i år. Jag har läst om många som haft påskkalasen utomhus och det har varit underbart väder, så det passade bra på alla sätt och vis. Även hos oss blev den inplanerade påskfesten inställd p.g.a. stängda gränser. Påskpyntat har jag ändå gjort, för man kan inte sluta leva bara för att världen ser ut som den gör idag. Egentligen är det ännu mer viktigt att liva upp tillvaron nu.

Unde alla år har vi färgat påskägg eller ritat ansikten på dem och satt roliga hattar på toppen.

I år kändes det inte lika kul när vi inte blev så många, men något var jag ändå tvungen att hitta på. Jag funderade på en del olika ord och skrev ut på en sån där mojäng som man kan trycka fram bokstäver med på en smal pappersremsa.. Först skrev jag -KARTONG, -LIKÖR, -KOPP och -VITA.

När jag klistrat fast pappersremsan på äggen kunde jag läsa: ÄGGKARTONG, ÄGGLIKÖR, ÄGGKOPP och ÄGGVITA.

Jag fortsatte med ord som slutade på ÄGG och då blev det VÄGG, TILLÄGG, HÖNSÄGG och PÅLÄGG.

Lite fantasifullt tyckte jag nog man kunde ha det också. ÄGG-STRAPRIS, ÄGG-SKLUSIV och ÄGG-SPERT fick bli slutklämmen. Det är inte så noga med stavningen när det är påsk. 

              Som alla andra år så pickade vi ägg. Det ägg som höll sig helt längst var ÄGGVITA. 

Lucka 17

Julstress

                                           

Det påstås att stress är ett modernt fenomen. Det kan inte stämma. Lewis Carroll berättade i Alice i Underlandet om en kanin som sprang runt och tittade på sin klocka hela tiden medan han mumlade: "Kära nån, jag är sen." Den boken gavs ut 1865.

Något som många drabbas av är julstress. Kan det tro bero på att den här idylliska bilden av Carl Larsson ger de flesta dåligt samvete? Så här behöver det absolut inte se ut. Min farmor hade ett sådant julbord, men jag märkte aldrig att hon var stressad. Min mor däremot jäktade för att hinna göra så mycket som möjligt. Jag har mer farmors avslappnade inställning till julen och  julafton kommer alltid att infinna sig den 24 december.....varje år....även om huset inte är skinande rent och julbordet dignar av hemlagad julmat. 

Dessutom kan man med hjälp av RUT-avdrag köpa tjänster till hemmet. Den här tiden hade väl varit perfekt för det. Då kunde man få hjälp med

städning,

matlagning

och bakning.

Det känns tryggt att det följer med en arbetsledare som kontrollerar att allt blir till belåtenhet. Hon markerar de arbetsuppgifter som utförts så att inget glöms bort. Om den här arbetsstyrkan kommit hem till mig hade jag t.o.m. kunnat strunta i RUT-avdraget.

Lucka 1

Julskyltning

I mitten på 1800-talet började butiker inrymmas i bottenvåningen på hus i svenska städer. Köpmännen använde då de små fönster som fanns där till att visa upp sina varor. Eftersom det mesta såldes över disk, var mycket nerpackat och detta var ett bra sätt att visa upp vad man hade på lager. Butikerna växte och blev fler och större och även skyltfönstren. Efter att belysning installerats blev det rena folknöjet att "fönstershoppa". Nu tillkom ett nytt yrke; nämligen dekoratören. 

Redan från början var det julhelgen som var den viktigaste försäljningsperioden. Men på den tiden började man inte att plocka fram julsakerna redan på hösten. Begreppet "skyltsöndag" för 1: advent lär ha kommit till 1953. Då var jag barn och jag minns så spännande det var att gå runt och se vad handlarna hade satt fram i sina fönster. Kvällen före skyltsöndagen var alla skyltfönster bruna. Ägarna hade satt fast papper över hela rutan så ingen kunde kika in och se vad som plockades fram. Det blev en stor överraskning när pappret togs bort, ungefär som när man avtäcker en staty. De flesta butiksfönster var fantasifullt dekorerade med sånt som hörde julen till. Huvudtemat var inte alltid vad som fanns att köpa i butiken utan det visades lite grann så man skulle bli nyfiken på att gå in och se vad som mer fanns där inne. 

När mina barn var små brukade vi åka till Helsingör och titta på julskyltningen där. En klädbutik som vi ofta handlade i hade stadens finaste julskyltning. De hade byggt upp ett helt vinterlandskap med rådjur, rävar, kaniner och tomtar i skogen. Det var alltid stor trängsel framför fönstret. Att butikerna börjar plocka fram julsaker tidigare för varje år tar lite bort tjusningen med julförberedelser tycker jag, fastän jag älskar julen och gärna ser att den varar länge. Ja, den får gärna vara fram till påska´. 

Julförberedelser

Förra veckan var det dags att lämna in bilen på service. Jag körde dit med den på kvällen, för verkstaden finns i Kvidinge ca 7 km från Åstorp. När jag lämnat den fick jag skjuts tillbaka hem med Rasmus. Ja, hans pappa satt givetvis vid sidan om, men det var Rasmus som agerade chaufför...med den äran. Det kändes väldigt tryggt att åka med honom. Verkstadsägaren passade på att byta till vinterdäck också, så nu behöver jag inte bekymra mig för ifall det blir snö. Bekymra mig kommer jag givetvis att göra, för det är ett elände med snö här. Snöfall ena dagen och ösregn nästa och som grädde på moset så fryser allt till is tredje dagen. Eftersom de flesta kör som om vi alltid hade sommarväglag är det direkt livsfarligt att ge sig ut i trafiken. Jag är oerhört tacksam att jag inte har det tvånget att jag måste ge mig ut och köra varje dag.

Jag läste hos Ingrid på Gotland att hon möblerade om, och jag blev så inspirerad. Det har varit min stora förtjusning i många år. Tyvärr händer det inte lika ofta numera. Det beror inte på att jag har tappat intresset för omflyttningen av möbler, utan det är mer att orken och vigheten avtagit. Det är lite synd när inte kroppen hänger med på allt kul som hjärnan tänker ut.

Under julhelgen är vi alltid minst 8 personer som sover över här och då gäller det att ha bäddplatser som är lätta att komma åt. I mitt datarum har jag en dubbelsäng, men jag tänkte jag skulle flytta lite på den så det blev lättare att gå runt när man skulle bädda. Jag har alltid kunnat lyfta vid fotändan och dra den lite försiktigt över golvet. Men idag hörde jag helt plötsligt ett brak! När jag kikade under sängen såg jag att stödbenet i mitten gått av.

Göran var i snickarrummet och jag rusade ner dit...väldigt upprörd. Jag såg framför mig hur sängen nu var helt oanvändbar och att jag skulle bli tvungen att köpa en ny bäddsoffa eller liknande. När jag förklarat dilemmat för Göran svarade han lakoniskt:"Jag kommer upp." Han blir inte lika hispig för minsta lilla sak som jag blir, och det är nog bra. Allehanda verktyg plockades fram, brädan lagades och nya hål borrades för att sätta fast benet. Den här gången användes rejält långa och kraftiga skruvar och inte sådana mesiga som suttit där ifrån början. Nu är det en mycket stabil dubbelsäng.

När nu allt sånt här tråkigt och onödigt är avklarat återstår bara julpyntandet, som är det roligaste. I år ska jag köpa gran mycket tidigare än jag brukar. Alla granar huggs samtidigt så jag behöver knappast kolla efter bäst-före-datum på dem. Det är mysigt att kunna njuta av en klädd gran så länge som möjligt.

Julgranar kan se ut på många olika vis har jag sett.

Den här stod utanför en blomsterbutik, men hade passat minst lika bra utanför en modebutik.

Det kan inte vara så svårt att räkna ut vad som säljs här. 

Halloween

Ute i butikerna samsas både Halloweenpynt och julpynt just nu. Nog tycker jag det hade varit roligare om man hållit sig till en firarhelg i taget. Det är nästan två månader till jul, så vi hinner säkert köpa vad vi behöver även om vi väntar till efter Halloween. Ett år när jag var i Dallas strax före den här spökhelgen hade många börjat ställa ut sitt pynt. Där dekoreras trädgårdarna något enormt med uppblåsbara saker och i stort sett allt man kan komma på. Givetvis är det en mycket större helg där än hos oss. Men naturligtvis måste det firas här också....det är ju en helg som firas i USA. Allt som kommer från den delen av världen måste vävas in i det svenska samhället. Då är det konstigt nog inte så mycket prat om att vi måste bevara allt som är svenskt.

Mors Dag firades i maj och snart är det Fars dag. Det är också firardagar som importerats från USA, men för väldigt länge sen. Kanske därför som de räknas som "svenska" helger. I framtiden kommer säkert Halloween också att vara en "typisk" svensk helg. Den enda typiskt svenska helg jag kan komma på är Midsommar.

Även om jag är lite anti när det gäller att vi importerar allt från USA kan jag ändå uppskatta den här helgen lite grann. När Rasmus var liten pysslade vi och gjorde speciell, läskig mat som prinskorvsfingrar med mandelnaglar och......

......marängsviss med mandariner och hembakta spökmaränger.

Ett stort plus tycker jag är att så mycket dekorationer är orange. Här får jag verkligen mitt lystmäte tillgodosett.

 Ett år klippte jag ut fladdermöss i filt och fäste på matrumsstolarna. Det är nog enda gången jag varit så nära en fladdermus utan att bli helt hysterisk.

Hos min son i Dallas klär både barn och en del vuxna ut sig och går runt och tigger godis. I år är Hanna utklädd till en figur från en Toy story film, som jag inte känner till. Hon ser inte särskilt skrämmande ut. De flesta Halloweenklädslar som säljs i butikerna här i närheten passar om man vill låtsas vara Dracula, vampyr, skelett eller häxa. Jag har en häxhatt i mina gömmer och den passar fortfarande.

Jag försökte ta ett foto i spegeln och visa hur jag ser ut, men det var svårt.

Vilken vinkel jag än fotograferade ifrån så ramlade brättet ner över ögonen. Men ni ser väl ändå att det är jag?