Rödhårig

En del forskare tror att genen som ger rött hår har uppkommit i Europa eftersom det är så molnigt här. När det nu pratas så mycket om klimatförändringar och att vi går varmare tider till mötes har de börjat tänka i banorna att den här genen kanske försvinner. Deras gissning är att om ca 100 år finns det inga äkta rödhåriga personer kvar, utan det blir bara sådana "fuskrödhåringar" som jag.

Mindre än 2% av världens befolkning är rödhårig med undantag av Skottland där så många som 13% vandrar runt med den här tjusiga hårfärgen. Orsaken tros vara att vädret är så mycket sämre där. Jag har aldrig varit i Skottland så jag vet inte om det stämmer, men många spännande filmer utspelar sig på de dimmiga hedarna, så det kanske ligger någon sanning bakom.

En bra sak med den här genen är att den tar upp D-vitamin lättare från solljuset. Det måste betyda att inga rödhåriga personer behöver köpa D-vitamintabletter. De har ljusare hy och tål solen sämre, men det är inte nyttigt med för mycket solande för någon. Inte bara för risken för hudcancer, men huden blir inte vacker av för mycket sol och det kan inte vara särskilt kul att se ut som en väl använd läderväska i ansiktet. Jag tycker det är snyggt med lite solbränna, men det ska se naturligt ut ändå.

Förr hörde man ofta människor tycka synd om de föräldrar som hade ett rödhårigt barn. Jag förstod aldrig det. Så långt tillbaka jag kan minnas har jag avundats alla som var naturligt rödhåriga. Den mest rödhåriga person jag kan tänka mig är Pippi Långstrump och hon är lika gammal som jag. Kanske Astrid Lindgren gjorde henne rödhårig för att kompensera för att det ansågs som fult. Heder åt henne i så fall. Pippi är en härlig figur; fantasifull, snäll, omtänksam, rättvis och inte rädd för att ställa upp för de svaga. Hon har alla de nödvändigaste egenskaperna för att vara en bra medmänniska.

Det finns många påståenden om rött hår...sanna eller osanna. Rödhåriga lär ha färre hårstrån än andra (jag har sett många rödhåriga personer med rejäla kalufser), deras hår ska vara svårare att färga (varför i all världen skulle de vilja ha en annan färg?????), de blir inte gråhåriga (har ingen aning om det stämmer) och de anses vara väldigt temperamentsfulla. Det förstår jag inte vad det har med hårfärgen att göra. Det finns många blonda, svarthåriga och brunetter som har kort stubin.

I Breda utanför Amsterdam firas varje år första helgen i september Redhead Day. Då samlas rödhåriga från hela världen. Så kul det skulle ha varit att få vara med där......fast då hade jag väl känt mig som en katt bland hermelinerna.

.........men vänta nu ett tag!!!!!

Jag har sällan D-vitaminbrist, jag tål inte sol särskilt bra, mitt hår är väldigt tunt, men det är nog inte speciellt svårt att färga förståss. Det dröjde länge innan jag blev gråhårig, men jag ser att det som växer ut nu har en suspekt färg, så den döljer jag under olika röda färger med hjälp av frissan kvickt som bara den. Jag får nog räkna in mig bland de temperamentsfulla och det tycker jag inte bara är negativt. Precis som Pippi så tycker jag om att fantisera och är på sätt och vis också en sakletare.......jag gillar att gå på loppisar. Jag kanske ändå är en rödhåring innerst inne? Det blir bara nåt fel när hårstråna kommer ut i friska luften. 

En gul, kul helg

Nu närmar sig påsken med stormsteg. Om en vecka börjar påsklovet i skolorna och då kommer Zoé hit. Hon och Rasmus är lediga samtidigt, men Zoé är även ledig veckan efter påsk, fast då måste hennes föräldrar jobba så det blir fritids för henne. Gult är den regerande färgen när det gäller påsk...i varje fall enligt mitt sätt att se.

Som barn skalderade vi ramsor om alla färgerna och då hette det alltid att gult är fult. Det tycker inte jag. Det finns så många gula nyanser och det är en glad färg som piggar upp efter vintermörkret. När det gäller kläder finns det inte så mycket gult i min garderob, men när jag var yngre var jag mycket modigare och blandade vilt både färger och mönster. Ibland var det bara för att få se reaktionen hos andra....lite provocerande kanske, men ganska kul. Kycklinggul är nog den enda nyansen av gult som jag tycker endast passar på just kycklingar.

Jag hade även gula skor, som jag var väldigt förtjust i. Det fanns skor i alla färger och modeller i min skogarderob på den tiden. Det var så enkelt när jag kom till skoaffären att leta upp rätt storlek och sticka ner foten i skon. 9 av 10 gånger så passade den perfekt. Idag är det inte så enkelt. Mina fötter är inte lika medgörliga längre och jag får leta länge innan jag hittar ett par som känns behagliga. Dessutom går det inte lika lätt att fynda skor billigt när man måste ha en viss typ av skor. Men jag har bestämt mig för att jag ska starta upp en ordentlig skogarderob igen. Den ska innehålla alla modeller och färger som tänkas kan. Ett par fräsiga skor kan piffa upp en annars alldaglig klädsel.

Inför påsken pyntar jag inte lika mycket som till jul av förklarliga skäl. Det rör sig om så få helgdagar, så det känns inte lika nödvändigt. Det blir mest hall och kök som får lite uppiffning.

Något som jag alltid plockar fram är vepan som mor sydde för längesen. Då är det påsk på riktigt.

Vårmode för målare

Efter att det f.d. duvslaget blivit tömt och städat började jag måla tak och väggar. Jag hann bara med att göra det en gång, innan det kom annat emellan. Nu har det blivit dags för en fortsättning. Färghinkar, tråg och penslar bars ut och ställdes på plats. Det rör sig om två rum; ett större och ett lite mindre med en liten hall emellan. Jag ser redan framför mig hur praktiskt det kommer att bli när alla trädgårdsredskap, bildäck och sommarmöbler kommer på plats. Garaget, där trädgårdsgrejerna förvaras nu, kommer att kännas ödsligt, men Göran har andra planer för det.

I söndags var det väldigt fint väder här hos oss och orken var på topp. Det gäller att smida medan järnet är varmt. Jag bytte om till arbetskläder, eller kanske snarare skyddskläder. Först drog jag på mig ett par orange jogging. Det är nästan samma färg som vägarbetare har, för att vi bilister ska upptäcka dem och inte meja ner dem. Här är den orange färgen mer till för att varna andra personer att inte komma för nära så att de blir nerstänkta med färg. Jag målar väldigt yvigt. Eftersom det var söndag tyckte jag att jag skulle festa till det lite och plockade fram en T-shirt med strassmönster runt halsringningen. Utanpå den bar jag en av Görans gamla skjortor. Som pricken över i:et hade jag stora skyddsglasögon, så jag skulle slippa putsa bort färgfläckar på glasögonen. Egentligen borde jag haft en hatt eller en mössa också för efter avslutat jobb liknade jag en motsatsdalmatiner. De är svartprickiga, men jag var vitprickig. Som tur är har jag redan beställt en tid hos frissan för klippning och färgning. Hon hittar säkert en snygg färg som kan täcka mitt prickiga hår.

Fredag hela veckan

Jag kommer ihåg en melodi som hette nåt med "Lördag hela veckan" och jag vet att Curt Ohlsson hade den med i sitt program. Den är inte populär längre...nu är det fredag hela veckan som gäller. Vilken tidning jag än slår upp så kan jag läsa Black Friday-week, Black Friday-helg eller bara Black Friday. Naturligtvis är det en import från USA. Där är det i grunden en redovisningsgrej, men det enda som redovisas här är hur mycket man "sparar" på att handla under just denna tiden.

Det rimmar lite dåligt med valet av årets julklapp. Var har återbrukstänket hamnat nu? Mycket av det som annonseras om är teknikprylar som kameror, mobiler, datorer m.m. Jag tror inte att så många butiker uppskattade årets val, för det innebär ju att man måste tänka efter lite innan man köper något. Impulsköpen är nog mer populära.

Jag struntar i den här svarta helgen och håller mig hemma i stället. Igår var jag däremot på Väla och besökte min frissa. Nu är jag nyklippt och har en jättefin färg på håret. Det lyser rött om mig lång väg...nästan som ett stoppljus. Det kan faktiskt vara bra nu när det börjar bli lite grått och trist ute. Jag syns garanterat lång väg.

 Jag har blivit ombedd att sätta in ett foto på mig efter frisörbesöket, men jag har lånat ut min kamera för tillfället, så det får bli en annan gång.  I vilket fall som helst så är jag mycket nöjd med både frisyr och färg.

Make up

I fredags var det stora spackeldagen. Det var inte jag som blev spacklad utan väggar och tak i f.d. duvslaget. Göran och jag hjälptes åt och hann bli klara under förmiddagen. Sen fick det stå och torka till dagen efter och då slipade vi bort ojämnheter och fyllde i med extra spackel där det behövdes. På söndagen började jag att måla taket. Det är inte så väldans högt där inne så det gick väldigt snabbt att rolla samtliga tak. Väggarna målades också i samma färg. Då är det inte så noga om det blir en extra färgdutt någon annanstans.

Det påminde faktiskt lite om när man läser om olika make up tips. Först är det rengöring som gäller, och det hjälpte Katarina mig med förra helgen. Vi har fyllt i alla hål och "rynkor" så det ser helt slätt ut. Efter det var det dags för den täckande färgen. Vi valde vitt på tak och väggar och golvet ska bli grått. Jag ska till frissan på torsdag och få lite färg på toppen, men det blir inte varken vitt eller grått, det kan jag garantera. Det lutar mer åt något kopparfärgat.

Denna veckan ska golvet spacklas och målas och sen är det dags för Göran att montera hållare och annan inredning som ska på plats. Att plocka in redskap och annat som ska förvaras där inne ska bli riktigt kul. Även om det bara är ett förråd så är det skönt och se att det är ordning där inne. Framför allt är det tidsbesparande när man hittar det man behöver med en gång. Jag har alltid gillat att sortera saker. Därför tror jag att jag utnämner mig till förste sorterare i förrådet. Göran får gärna komma med idéer, men ibland hör jag lite illa.


I morse när jag gick in på min  blogg kunde jag inte svara på några kommentarer hur mycket jag än försökte. Vet inte riktigt vad det är som strular. Jag ska försöka senare idag också, men jag kan i varje fall läsa era kommentarer och det är det viktigaste.

Änglahelg

Rasmus gröper ur en pumpa varje år som jag ställer på yttertrappan. Jag hade köpt nya skalknivar för att det skulle vara enklare för honom att skära ut ett ansikte. Det måste ha varit väldigt dålig kvalitet på de knivarna, för helt plötsligt satt han där med handtaget i handen och knivbladet satt kvar i "hjärnan" på pumpan. I och för sig var det kanske inte så tokigt, för det ska ju vara läskigt när det är Halloween.

Innan han började intressera sig för halloweentpyntandet, så gick den helgen helt obemärkt förbi hos oss. Det är annorlunda hos min son i Dallas. Där klär hela familjen ut sig och går runt i kvarteret precis som grannarna. Helgen har firats där betydligt längre än hos oss och räknas mer som en tradition. Jag gillar spännande och hemska saker....på film och i böcker....men inte i verkligheten. Det enda positiva med Halloween är att jag omges av så mycket orange.

Rasmus fixade till ett riktigt snällt pumpansikte till mig, som har lyst om kvällarna. Jag kan ändå tycka att det är lite konstigt med allt det här läskiga. Vi säger Alla helgons dag här i Sverige och ett helgon jämställer jag med en ängel. De som blir helgonförklarade är alltid människor som gjort något bra för andra. När någon är extra snäll säger man att den personen är en ängel. Varför pyntar vi då inte med änglar i stället? Nästa år tror jag faktiskt att jag ska plocka fram alla mina änglar redan till Allhelgonahelgen. Vanligtvis så vilar de fram till 1 december, men de har nog inget emot att lufta vingarna en månad tidigare......och jag tror säkert jag har någon ängel med orange klänning.

Skåne är vackert

Det finns många vackra platser att besöka i Skåne. Själv har jag flyttat runt lite. Jag föddes i Ystad och bodde mina två första år i en liten by utanför Ystad som heter Kabusa. Det var där min farmor och farfar hade sitt lantbruk. Österlen på Skånes sydöstra sida är ett populärt semesterställe.

När min far fick jobb  i Eslöv flyttade vi dit och bodde där i ca 14 år. Nästan mitt i Skåne med nära till både Lund och Malmö. Därefter gick flyttlasset till Åstorp i Skånes nordvästra hörn. Här är jag fortfarande kvar med lite avstickare till först Kristianstad och sen till Helsingborg. Någon längre flytt blir det inte mer för min del, för jag trivs väldigt bra där jag bor nu.

Skånes väderkarta är också väldigt vacker för tillfället...helt orange. Men ärligt talat skulle jag kunna tänka mig lite andra färgnyanser just nu...något åt det gula eller gröna hållet. Orange är fortfarande min älsklingsfärg, men det kan vara kul med lite variation.

Försenad påsk i Skåne

Jag menar inte själva helgen utan den gula påskfärgen. Efter att ha tittat på blå och gröna väderkartor längtade jag efter en gul, och det hade passat ypperligt om den dök upp under påsken. Tyvärr blev det inte så i hela landskapet. Nu är det äntligen fint väder och det börjar smyga in sig lite orange i kanterna också. Våren är en härlig årstid.

Ett par dagar före påsk passade Rasmus och jag Daniel och Hanna, eftersom deras föräldrar
tillbringade några dagar i Milano. Rasmus är den stora idolen för alla småkusinerna, och det var full rulle hela tiden.

Jag tror alla småkillar gillar att brottas och Daniel var inget undantag. Rasmus var diplomatisk och lät honom vinna.

Hanna lekte inte lika våldsamma lekar och dessutom hade hon öroninflammation när hon var här och fick ta penicillin. Det blir man lite trött av och det kändes skönt med en eftermiddagslur i famnen på Rasmus.

Det är alltid Rasmus som står för äggmålningen till påsk, men i år var han upptaget med annat, så vi improviserade lite. Jag målade ansikte på äggen och virkade mössor och hattar och satte på dem i stället.

Jag tyckte det kunde passa med blågult till USA-familjen. Hanna fick en liten babymössa till sitt ägg, som mest fick stå till prydnad. Daniel är förtjust i Super Mario och då var det givet att hans ägg skulle ha en röd keps med ett broderat M mitt fram. 

Zoé älskar prinsessor så det var enkelt att lista ut vad hon önskade sig. Det fick bli en långhårig prinsessperuk med guldkrona på toppen. Mamma och pappa fick nöja sig med hatt och basker.

Ulrikas älsklingsfärg är lila och jag hade som tur var lite restgarn i den färgen. Precis som Daniel så fick Rasmus en keps, men denna var grön med ett R på. 

Att min älsklingsfärg är orange har nog inte undgått många. Göran fick hänga med på ett hörn med brun basker och orange tofs.

Jag vill måla om Skåne

För två veckor sedan var Skåne blått och förra veckan var det grönt. Därför trodde jag i min enfald att den här veckan skulle det vara gult. Men icke!!! Om man blandar blått och grönt blir det förstås inte gult, det vet jag, men jag tänkte att undantag finns alltid. Nej, i stället blev det till en brun sörja. Vi har barmark varannan dag och snö varannan dag. Det blåser ostliga vindar så vinterjackan får hänga med ännu.

Trots allt känns det inte helt hopplöst. Idag kommer nämligen min son och hans familj från Dallas och ska stanna i två veckor. När de lämnade Dallas hade de sol och runt 20 grader. Det är inget vi kan erbjuda i Åstorp. Jag hoppas verkligen de har packat ner lite varmare kläder att ha i reserv. Peter känner ju till hur vädret brukar vara här, så han har nog varit förutseende.

Populära Poppy

På 60-talet var det väldigt populärt med virkade dräkter. Det modet börjar dyka upp så smått igen, och det kliar lite i fingrarna på mig att börja på en dräkt till mig själv. Jag virkade en grön och en rosa dräkt som jag använde mycket. Till min systedotter gjorde jag en blå kappa med silverfärgade kanter, och vi var väldigt stiliga när hennes lillasyster döptes.

Med åren så ändrades modet givetvis och de där dräkterna bara hängde i garderoben och tog plats. Det hade gått åt en hel del garn till dem och jag nändes inte slänga dem, utan jag sprättade itu delarna och repade upp garnet. Jag var van vid det hemifrån, för min mor var väldigt noga med att ta vara på allt så mycket det gick. Hon sydde om gamla kläder till mig och min syster och repade upp slitna tröjor och stickade nya. Då virade hon först garnet i härvor som tvättades och när de var torra nystades garnet hårt så det blev så slätt som möjligt. Jag tyckte det var så kul när jag fick hjälpa mor med det.

Av det gröna garnet stickade jag koftor till mina döttrar, men det rosa har blivit liggande år efter år. Men så helt plötsligt fanns det ett mönster som fodrade just den här rosa nyansen. Genom filmen Trolls blev Poppy väldigt omtyckt. Zoé älskar den här figuren och det gör jag med. På nätet beställde jag ett mönster och det har hållit mig sysselsatt ett bra tag. Först hade jag planerat att det skulle bli en julklapp, men det hann jag inte och jag missade även födelsedagen.

 Nu är Poppy äntligen klar och till påsk ska hon överlämnas. Det fanns mönster på Poppys kompis Branch också, och visserligen har jag garn som passar, men jag tror nog att det får räcka med Poppy. Själva dockan var inte så besvärlig att göra, men håret var ett elände. Tack och lov att jag klippte mig förra veckan. Min frisyr är betydligt lättare att fixa till än Poppys.

Färgskiftning

Skåne har precis som en kameleont skiftat färg. På en vecka har det ändrats från isande blått till ljuvligt grönt. Det är givetvis färgväderkartan jag syftar på, för i verkligheten ser det inte alls ut så. Där är det fortfarande vitt. Vi har haft snöfall tre dagar på rad och även om regnet idag gjort vad det kunnat, så finns det fortfarande en del smådrivor kvar i trädgården.

Det sämsta med detta vädret är att här i kommunen är de otroligt dåliga på att hålla vägarna framkomliga. Vi skottar själv vår infart, så det är inga problem att komma ut till brevlådan, som tur är. Tittar man däremot på gatan utanför tomtgränsen blir man nästan mörkrädd. Plogbilarna kör aldrig här och eftersom då alla personbilar kör ihop snön så det bildas en massa modd blir det direkt livsfarligt när det sen fryser.

Med tanke på så lite som plogbilarna behöver användas i kommunen tycker jag personalen skulle bli helt till sig när de äntligen fick köra ut dem och testa ifall de fortfarande fungerar. Det måste vara avsatt en viss summa för snöröjning och den är garanterat inte använd. Skulle jag använt min bil lika lite som plogbilarna används här i kommunen skulle inte min bensinräkning vara särskilt hög.

Is i magen

Ja, inte bara i magen, utan det känns som jag har is i hela kroppen. Det är svinkallt ute. För ett tag sedan läste jag i tidningen att den meterologiska våren hade kommit till Skåne, men den glädjen varade inte länge, för ganska snart kom det isiga vindar och snö hit. Tack och lov så har snön tagit en omväg runt Åstorp med omnejd, men isvindarna har vi inte sluppit ifrån.

Väderlekskartan i tidningen är numera helt blå...isblå. Det betyder att temperaturen håller sig runt 10-15 minusgrader i hela landskapet. Skillnaderna från dag till dag är inte så stora. De sista dagarna har det försiktigt dalat ner lite snöflingor. Vad det ska vara bra för förstår jag inte. Det gör varken från eller till på snömängden hos oss. Det är bara oerhört irriterande.

Nu längtar jag efter orange..... i varje fall en orange väderkarta. Jag kan nöja mig med att färgerna gradvis närmar sig min älsklingsfärg, och jag kan t.o.m. godta att inte hela Skåne blir orange så länge som trakten runt Åstorp hamnar inom den väderfärgzonen.

 Visst blir allting vackrare i orange t.o.m. en väderlekskarta över Skåne.

Lucka 24

Edelweiss

Edelweiss är en blomma som växer bl.a. i Alperna. Det är Schweiz nationalblomma. Den trivs på hög höjd, mellan 2000 och 2900 m och det finns en romantisk uppfattning om att den alltid växer på svårtillgängliga platser så att friarna som tänker sig att plocka blomman till sin tillkommande måste riskera både liv och lem. I själva verket förekommer blomman främst på lättillgängliga gräsmarker. Edelweiss är fridlyst i nästan hela Europa.

När man hör talas om edelweiss tror jag att de flesta automatiskt tänker på Sound of Music. Den filmen är starkt förknippad med blomman genom melodin som Kapten von Trapp och hans familj sjunger på festivalen. Jag vet inte hur många julhelger jag sett den här filmen. Det spelar ingen roll att jag kommer ihåg varenda sekvens i den. Filmen hör till julen precis lika mycket som Kalle Anka och hans vänner.

Tusen tack för alla trevliga kommentarer denna månaden. Jag har varje dag sett fram emot att läsa dem. Nu tar jag ledigt resten av året, eftersom hälften av barnbarnsskaran är här och vi kommer att vara fullt upptagna med att....ja det vet jag inte riktigt, men det blir säkert kul. Vi ses igen på det nya året. Jag vill önska alla en riktigt

GOD JUL 

Lucka 23

Snobben

Snobben eller Peanuts, som serien heter på engelska är en amerikansk tecknad serie som skapades av Charles M. Schulz och publicerades första gången i oktober 1950. Det är en av världens mest lästa serier och har getts ut i mer än 2600 tidningar i 75 länder. Redan på 70-talet lyckades skaparen av serien få igenom en överenskommelse med seriesyndikatet att ingen skulle ta över som tecknare efter hans död. När han gick bort i februari 2000 lades serien således ner, men den går fortfarande att läsa i en del tidningar, eftersom många valt att fortsätta med repriser.

Huvudpersonen Snobben är en vit beagle och hans ägare heter Karl. Snobben är en mycket självständig hund som har väldigt höga tankar om sig själv. Han ligger ofta på taket till sin hundkoja och filosoferar. Det är ytterst sällan han är inne i kojan, för han ser den mer som ett gästrum.

Jag har en tavla ovanför mitt databord som föreställer Snobbens arbetsvecka. Katten Gustav och Snobben är väldigt lika när det gäller att arbeta eller anstränga sig på något vis.  Det är något de försöker hålla sig ifrån så mycket som möjligt.

Lite kul är det när man tänker på att kommandomodulen respektive månlandaren för Apollo 10-färden hade som anropssignaler Charlie Brown (Karl) och Snoopy (Snobben). Snobben kallar ju ofta sig själv för flygaräss.

När mina barn var små köpte jag var sin Snobbenfigur till dem. Det gick även att köpa olika kläder till honom, och särskilt flygarhjälmen var populär. Både min mor och jag sydde och stickade kläder i olika modeller, så de där tre Snobbarna hade var sin välfylld garderob.