Visar inlägg med etikett Foton. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Foton. Visa alla inlägg
måndag 27 januari 2014
Att fotografera
I Kairo, Istanbul och Sofia fanns alltid någonting att fotografera, någonting som kändes exotiskt och roligt för en vanlig svensk. Det kunde vara åsnor och kameler i bostadsområden (som på bilden, det var där vi bodde de första två åren i Kairo) eller på stora vägar, kameler och kossor som transporterades på lastbilsflaken, kryddor i starka färger i stora korgar, vackra blommor och galen trafik. Man behövde mer eller mindre bara titta ut genom fönstret, så fanns det motiv att fotografera. Inte minst som när det plötsligt satt en karl i dadelpalmen utanför fönstret och pollinerade eller skördade dadlar.
Här i Älmhult är det lite annorlunda. Inga åsnor, kameler, hönsfåglar, galna lastbilstransporter, konstiga växter eller överdekorerade hus. Allt är så normalt. Dessutom, jag tror inte att folk skulle uppskatta att man gick omkring och fotograferade deras hus, vare sig för att de är fina eller fula, och sedan la upp bilderna på internet. Här kommer inte ett gäng barn och ber att bli fotograferade, tvärtom är de mycket medvetna och säger till att man INTE får fotografera barn. Bra att de är medvetna och starka nog att säga ifrån! Samtidigt trist att idioter som ped*filer ska få styra världen på det sättet.
Fast jag kom att tänka på en gång jag inte fick fotografera i Kairo. Tror att jag kanske har berättat det när det hände, minns inte riktigt. Jag och en kompis strosade längs en affärsgata, det kom en åsnekärra åkande och jag kastade upp min kamera som vanligt. Sedan strosade vi vidare. Plötsligt kom en man och sa "One minute, madame." Vi trodde att han ville att vi skulle vänta på att de skulle öppna affären, men det ville inte vi, så vi gick vidare (det här var en förmiddag). Mannen var ganska ihärdig, men vi lyckades skaka honom av oss. Trodde vi. Lite senare när vi höll på att titta på kläder i en butik som var öppen, kom plötsligt en polisman i vit uniform in tillsammans med ett helt litet gäng vanliga poliser, med mig som mål! Jag hade råkat fotografera något ministerium eller liknande, med åsnan som förgrund. Mig helt ovetandes. Nå, vi löste problemet i bästa samförstånd, han fick gärna radera de där suddiga åsnebilderna (de var verkligen misslyckade), och sedan var det inte mer med det. Ingen tripp till något fängelse. När vi kom ut från butiken stod han där och väntade igen. Jaha, vad är det nu då, tänkte vi. Det var bara det att han ville ge oss var sitt sockerrör! Gulligt.
Jag måste säga att jag saknar alla fototillfällen i Kairo. Det blir lite samma samma här. Men jag får väl kanske variera med lite bilder från Kairo då och då.
Är det någon som vet hur man för över bilder från en MacBook till en iMac? Jag har fått förklaring någon gång, men det funkade inte. Och nej, det finns visst ingen sladd man kan sätta emellan och bara föra över. Skulle verkligen vilja få in de där bilderna jag har i den bärbara, så att jag kommer åt ALLA bilder. Det är så tjatigt att sitta och föra över först till en cd och sedan in i datorn ... Så om någon vet får ni gärna tipsa!
En del av fotona från Kairo har blivit en fotovägg i trappan. Hela den "avdelningen" är en Kairo-hörna, allt som finns där kommer från Kairo, både foton, kamelsadel, urna och en lykta som inte syns här. Utom ramarna, förstås, de kommer från Det Stora Möbelvaruhuset.
onsdag 14 juli 2010
Dagens outfit
Nu har jag gjort mitt bästa igen för att bli modebloggare, men jag vet inte om jag kommer att kunna konkurrera med flickorna som ägnar sig åt den genren. Vitsen var att jag skulle visa så fint det blev med de lätt glittrande snäckorna i rosa och silver på t-shirten som jag köpte i söndags, tillsammans med den rosa skjortblusen (säger man så fortfarande?) som jag köpte för ett par veckor sedan. Men av det bidde det inte ens en tummetott, för de där jämrans snäckorna syns ju inte på en enda bild. Jag hade fullt sjå att synas själv.
Äsch, det var ju inte makens badrum jag skulle visa.
Hoppsan, det där blev visst lite väl mycket närbild. Och lite för lågt.
Ja det var ju en snygg min!
Okej, det här får duga. Jag syns ju i alla fall ...
Har jobbat hela dagen och är helt slut i huvudet nu, förutom den dundrande huvudvärken som kräver omedelbar kudde. Ber att få återkomma och svara på era fina, söta, spännande, roliga kommentarer i morgon.
onsdag 24 mars 2010
Anfallen och gnäll
Trollslända.
Klicka på bilden för att se detaljer. Jag är lite stolt över
den här bilden, måste jag säga.
Det händer ibland, inte så ofta men ibland, att diskbråcken i nacken anfaller. Och det har de gjort i dag. Med besked. Så i dag har jag inte gjort någonting fysiskt, dammet får ligga där det ligger. Det lär ligga kvar, jag missar ändå ingenting. Katten Stina är väl den enda som uppskattar diskbråcken, för hon tycker det är så mysigt när jag vilar en stund på dagen. Då kommer hon och lägger sig och myser i min famn och så slumrar vi båda två en stund. Tjorvan tycker också att det är rätt gött, men hon föredrar att ligga på mina ben.
Grannarna har däremot jobbat på ordentligt, nu har de inrett partytältet med soffor och fåtöljer och bord, så jag tippar att det stora kalaset går av stapeln i morgon kväll. Hoppas att brudparet står lite fotovänligt en stund så att jag kan fånga dem på bild.
---
Nu kom jag att tänka på vad jag tänkte på härom dagen. Jag tänkte på gnäll och klagomål. Fråga mig inte varför, jag har inte haft något gäll eller några klagomål i min närhet på sista tiden, men ibland dyker saker och ting upp av sig själva i lilla huvudknoppen. Jag tänkte som så att gnällande faktiskt kan vara ett nödvändigt ont ibland. Om man känner att någonting är fel måste man först sätta fingret på problemet innan man kan lösa det. Och om problemet är lite mer av det svårfångade slaget, då måste man kanske gnälla och klaga först innan man kan definiera själva kärnfrågan. Först då kan man också hitta ett sätt att göra saker och ting bättre. Kontentan av det hela är att det bästa sättet att bemöta gnäll och klagotirader (till exempel på en arbetsplats) borde vara att ställa frågor som får den som gnäller att tänka ett steg till. Och ett steg till, i evighet amen tills personen i fråga själv har kommit fram till kärnan i problemet.
Gnäll och klagomål är alltså inte enbart att förakta, det är ibland någonting att lyssna på och att tänka till över.
måndag 15 mars 2010
Härfågeln - del 8
Annika i Stockholm tyckte lite synd om härfågeln och gav honom lite sällskap, dessutom tyckte hon att det var dags att föreviga honom och gjorde en målning på duk. Jättefint!
Härfågel med sällskap, signerad Annika.
Själv har jag fått röja undan mitt lilla hemmaspa för att ordna platt-tv för katten Stina. Några duvor landade på fönsterblecket utanför, och när Stina ska fånga fåglar tas ingen hänsyn till ömtåliga prydnadsflaskor av glas. Nu är det en av hennes favoritplatser, hon ligger och sitter där och väntar på att fåglarna ska komma tillbaka så att hon får visa vem det är som bestämmer om de här fönstren.
I övrigt har det väl inte hänt så förfärligt mycket här, Maken gick och blev genomförkyld i helgen och orkade inte mycket mer än att laga dammsugaren. Så i går passade jag på att göra mig kvitt alla hemmfrusysslor för veckan och i dag skickade jag iväg Maken till Turkiet.
Om nu bara elektriciteten vill vara så snäll att vara på alerten har jag tänkt mig en bloggrunda på eftermiddagen.
torsdag 11 mars 2010
Fågel Blå och annat smått och gott
Härfågel-stafetten går vidare! Annika i Stockholm har gjort modern konst av den lille pippin. Men är det verkligen bara Annika och Bert som ska tävla? Häng på du också, låt se vad du kan göra med fotot!
Fågel Blå av Annika.
I dag har varit en sån där dag då man påminns om hur sårbart det moderna samhället är. När det inte finns någon el i ledningarna fungerar ingenting. Framför allt inte datorn och Internet. Det började redan tidigt i morse, då fanns det el i tvåminutersperioder. På och av, på och av. Sedan under nästan hela förmiddagen var det totalt godnatt. Nå, jag hade att göra ändå, det finns alltid lite sand som behöver skyfflas ut ur huset, så sysslolös behöver man inte vara. Finns det någon diagnos som heter sandpsykos? I så fall har jag det.
Jag brukar oftast veta var katterna håller hus, de har sina egna platser, vanedjur som de är. Men ibland tror Stina att hon är fågel och sitter och håller koll på vad jag gör från köksskåpen.
Pust, det känns att det är +38°C i dag. Och om det står +38°C på vädersajten betyder det att det förmodligen är över 40°C i verkligheten. Ovanligt varmt för årstiden, men nästa vecka ska det tydligen bli kallt igen, neråt 20. Nå, det är tur att man har ismaskin när det är varmt. Vi har faktiskt en väldigt smart ismaskin, den manuella sorten men en finurlig variant som jag aldrig tidigare har sett. Man fyller vatten i isbrickan som vanligt, men i stället för att stå och banka ut iskuberna så de flyger över halva köket, vippar man bara på de små spakarna längst fram och vips åker isbitarna ner i lådan som står under. Sedan är det bara att skeda upp så mycket man vill ha.
Nu på vårkanten är det dags att vårda dadelpalmerna. Det innebär att man hugger bort de understa grenarna, och för det måste en modig person klättra ända upp till palmkronan med en machete i högsta hugg. Här har man inte små lyftkranar med en liten korg man kan stå i, här gör man det på det ekologiska sättet. Sedan när blommorna kommer ska de upp och fixa med dem också, men det är lite senare.
tisdag 13 oktober 2009
Lite pladder igen
Du Lilla med sin dotter Lilla Lull.
Jag vill förtydliga eftersom jag tror att några missförstod mig i går: Jag mådde inte dåligt när jag skrev att jag skulle svara på kommentarerna när jag var lite piggare. Jag var bara trött efter en lång och innehållsrik dag. På ett alldeles normalt och trevligt sätt.
En sak som retade mig i går var att jag inte tog med kameran. Enda gången jag har varit i närheten av något "högdjur" här i Egypten var när jag var på Operan och presidentens fru, Suzanne Mubarak, var där samtidigt. Då fick man inte ens ta med sin avstängda mobiltelefon in, eftersom det finns kameror i de flesta telefoner i dag. Så jag tänkte att det bara skulle bli onödigt släpande om jag tog med kameran. Naturligtvis fick man ha kamera i går och man fick fotografera hur mycket man än ville. ALLA andra - jag lovar, ALLA andra - hade kamera.
Och så måste jag berätta om en knäpp sak som hände i kön när vi stod och väntade på att Jehan Sadat skulle signera våra böcker. Alla hade så klart köpt sig ett exemplar och hon signerade personligt till alla med namn. Så det spred sig i kön att det var praktiskt att ha en liten lapp med sitt namn på eftersom det alltid är svårt med namn man inte är van att höra och det går både snabbare och lättare än att var och en skulle bokstavera sina namn. Nåväl, en dam som stod ett par platser före mig hade inte skrivit en sådan lapp och försökte bokstavera sitt namn Y-V-E-T-T-E, men det gick inte så bra. Så jag gav henne min lapp där jag hade skrivit mitt namn och sa att hon kunde skriva på baksidan. Det blev hon glad för och gjorde det. Hon hette Yvette. Sedan stoppade hon lappen i sin bok och skulle gå därifrån.
- Ursäkta, kan jag få tillbaka lappen så att jag kan lämna fram mitt namn när det blir min tur, sa jag.
- Nej, men det går inte, mitt namn står ju på lappen, sa hon.
- Eh, sa jag. Men ... Jag kan inte identifiera dig med bara ditt förnamn ... Eh, jag hade inte tänkt försöka heller ...
Och sedan satte hon igång världens rabalder för att skaffa fram ett NYTT papper till mig där jag kunde skriva mitt namn igen för hon kunde absolut inte låna ut den gamla lappen till mig och sedan få tillbaka den av mig när jag var klar. Hon hette YVETTE. Lägg det på minnet - YVETTE. YVETTE. Så nu kan vi alla spåra upp henne och skicka fula brev, eller?
Ja, ja. Tur att det finns olika sorter.
Inte för att jag tror att Maken kommer hem i vettig tid i kväll - heller - men nu ska jag i alla fall gå ner och förbereda middagen. Det blir olivkyckling.
söndag 3 maj 2009
Helgen
Indianhövdingar - Big Bear och jag i början av 60-talet.
Man skulle kunna sammanfatta den här helgen som förkyld (nä, jag tror inte att det är svininfluensan) och trött. Jag sov bort nästan hela fredagen och i dag är jag inte mycket piggare.
Fredagens sovande berodde väl främst på att torsdagskvällen var så trevlig. Vi fick sill och nubberöra till förrätt, lax med god sås till huvudrätt, och som avslutning äppelkaka. Riktigt svenskt med andra ord. Lägg trevligt sällskap till det så förstår ni att det blev en sen kväll.
Dagens trötthet har också sina randiga skäl, för i natt (halv tre för att vara exakt) anlände en kille från Företaget med ett nattflyg. Inte för att vi behövde hämta på flygplatsen, men öppna dörren och visa gästrummet kräver ju också att man är vaken. Efter det kunde jag inte somna om, utan låg och läste till halv fem ungefär. Jag vet, jag borde ha läst en riktigt tråkig bok, som Freuds Drömtydningar eller liknande, men just nu är jag inne i en alldeles för spännande bok med FBI-agenter och försvunna flickor och ...
Vi köpte äntligen en ny skrivare i helgen. Den gamla höll på att ta slut och jag höll på att bli tokig när det hela tiden krånglade och hakade upp sig och avbröt och höll på. Jag menar, en och en halv timme för att skriva ut 20 sidor, det står man inte ut med. Det bästa är att den här är kompatibel även med Mac, så nu kan jag inte bara printa utan även skanna! Som prov tog jag ett gammalt foto på mig och en indianhövding, någonstans i Kalifornien någon gång i början av 60-talet.
Lite blommor har vi köpt också. Jag ska ta foto av dem när jag har fixat till i trädgården. Söta är de i alla fall och jag har ingen aning om vad de heter - som vanligt. Vi ska köpa fler, men vi fick inte plats med fler i bilen på en gång eftersom de redan var planterade i lerkrukor. Jag begriper bara inte hur det kan vara så billigt, cirka 5 SEK för en fin blomma i kruka.
Och i fredags var det första maj. Officiell helgdag här som i många andra länder. Men eftersom det var fredag var det ju ändå ledigt, så det blev ingen extra ledighet den här gången även om det var många som menade på att man borde fått vara ledig i dag, söndag, som kompensation. Regeringen gick dock inte ut och proklamerade att man skulle vara ledig i dag, så det blev inget av med det. Här bestämmer man inte sådana saker lite i förväg så att man kan planera, utan "alla" hoppas ända in i det sista att det ska bli ledigt. El-Make räknade ut att man har fjorton helgdagar här i landet, så det är inte särskilt synd om folk när det gäller den biten trots allt.
lördag 1 november 2008
söndag 28 september 2008
På allmän begäran
lördag 27 september 2008
Larvig stavning
De här små rackarna bor i en av krukorna på altanen vid vår ytterdörr. Hittade dem när jag (äntligen) tog mig an ogräset som trivdes väldigt bra i krukorna med boganvilla - och härmed gör jag stavningsrevolution! Jag vet att den där speciella växten stavas på något fånigt franskt sätt, men ingen människa utom specialister som skriver det hela dagarna kan hålla reda på hur det ska vara. Dags att försvenska den växtens namn och stava som det låter: Boganvilla. Inte tusan skriver vi fauteuil, nä vi skriver fåtölj. Varför ska vi då skriva "bougainvillea"? Jag bara undrar?
Jag undrar vad de här små ska bli när de blir stora.
fredag 15 augusti 2008
Här är vi
torsdag 3 juli 2008
söndag 22 juni 2008
Fotoakuten
Foto: www.fotoakuten.se
Jag har hittat en webbplats med gratis foton, fria för alla att använda. Det är fotoakuten som ni hittar på www.fotoakuten.se eller i länken. Allt de begär är att man tydligt anger att det är därifrån man har tagit bilden. Praktiskt när man vill illustrera något man inte har möjlighet eller kanske tid att fotografera själv. Man kan också dela med sig av sina egna foton där, om man vill.
Och med ovanstående bild kan jag då alltså tala om att det går åt en del vatten här i värmen. För att själv ha lite koll på att jag får i mig tillräckligt med vätska har jag två stycken 600 ml flaskor som jag fyller på varefter de tar slut. En i kylen och en som jag dricker ur.
tisdag 17 juni 2008
torsdag 24 april 2008
Körsbärsblom i Kungsan
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)