Pyramiderna i Giza

Alla begravningsmonument från det antika Egypten ligger på västra sidan av Nilen, och på den tiden fanns alla bosättningar på östra sidan. Orsaken till det var att människorna bodde där livet fanns, i det väderstreck där solen steg upp på himlen, och sedan begravdes man i det väderstreck där livet på jorden tog slut, där solen gick ner.

Pyramiderna i Giza här utanför Kairo är de mest berömda pyramiderna i Egypten. Det finns dock tecken som tyder på att begravningsplatsen i Giza har använts ända sedan den första dynastin (cirka 3.000 f.Kr). Utgrävningar pågår ständigt.

De tre stora pyramiderna i Giza byggdes under fjärde dynastin, som jag skrev i går tror man att den största pyramiden, farao Khufus pyramid, byggdes för cirka 4.500 år sedan. De två andra pyramiderna byggdes av farao Khufus son, farao Khefren, och sonson, farao Menkaure.

De tre stora pyramiderna i Giza: Khufus, Khefrens och Menkaures. Det är farao Khufus till vänster som är störst, även om den i mitten ser större ut - det är en synvilla eftersom den är byggd aningen högre än Khufus.

Staden kryper allt närmare pyramiderna. För inte alls många år sedan var här bara öken. Ser ni den lilla hunden vid foten av pyramiden? Nästan längst till höger.

En turistpolis vid farao Khufus pyramid.

Man tror att Sfinxen har farao Khefrens huvud på en lejonkropp. Där han ligger tittar han mot den uppgående solen. Sfinxen är gjord av mjuk sandsten, och hade den inte legat begravd under sanden i flera tusen år hade den varit söndervittrad i våra dagar. Men faran är långt ifrån över, vinden och luftföroreningarna från Kairo gör att Sfinxen smulas sönder i snabb takt så man arbetar oavbrutet med att försöka rädda den åt framtiden.

Sfinxen i Giza.

Drottningarnas pyramider är mycket mindre än faraonernas.

Unga ryttare.

Farao Khufus (Cheops) solbåt

Har hela dagen funderat på vilka av alla fantastiska äventyr här i min otroligt spännande vardag i utlandet jag ska skriva om i dag. Ska jag skriva om städ och disk? Eller kanske tvätt? Matlagning då? Att bära ut sopor är väl spännande? Inte det, nehej.

Till sist hittade jag i alla fall några gamla bilder från båtmuseet vid pyramiderna i Giza.

Man vet inte mycket om farao Khufu (mer känd som Cheops) eftersom hans grav, den största pyramiden i Giza, plundrades långt innan någon arkeolog undersökte den. Man tror i alla fall att pyramiden byggdes cirka 2589-2566 f.Kr., så han själv bör ha levt ungefär vid den tiden.

Det man har hittat låg begravt utanför pyramiden, båtar begravda i sanden. Det finns sju sådana båtgravar, och en av dem kan man se i det museum som nu är byggt bakom pyramiden.

Båten är gjord av cederträ från Libanon och en del akaciaträ. Den är 43,3 meter lång och 5,9 meter bred. De lärde tvistar ännu om betydelsen av båtarna och varför de är begravda vid pyramiden, någon menar att det finns en båt för varje väderstreck för farao att resa i, andra tror att det är solbåtar som ska föra farao över det himmelska havet när han följer solguden Ra.

Den som vill läsa mer om båtarna kan göra det här. Där kan man också se en bild som är väldigt lik en av bilderna som jag visar här, men den jag visar har jag tagit själv. Jag lovar och svär, på heder och samvete.

Båtmuseet bakom farao Khufus pyramid i Giza.

Man måste ta på sig lånetossor när man går in i museet.

Farao Khufus solbåt.

Hytten.

En åra.

Bevarat rep.

Avancerade knopar.

En bra sajt med information om Egypten är Tour Egypt, som jag tyvärr inte har hittat förrän nu. Här finns information om allt från att skicka vykort till farao Khufus solbåt.

Små tankar en lördag

I dag var en perfekt dag att åka och handla, folk var hemma och vårdade sin hunger i stället för att handla mat och ladda upp inför kvällens Iftar (brytande av fastan för dagen). Det som var mindre bra var grönsaksdisken, det fanns nästan inga grönsaker alls. Inte ens morötter. Nu överdriver jag lite, visst fanns det en hel hög skruttiga tomater och jättemånga paprikor och lite annat, men salladen var inte att tänka på och morötterna var helt slut. Rödbetor fick jag i alla fall och några champinjoner. Gott om frukt fanns i alla fall, så det blev fruktsallad efter maten i dag i stället för grönsallad till maten. Grönsaksdiskarna på vår lokala stormarknad är sannerligen någonting jag inte kommer att sakna.

Men jag tänkte på en sak som jag verkligen kommer att sakna när vi har flyttat. Och det är att jag känner mig så trygg här. Jag är aldrig rädd för att någon ska stjäla någonting för mig, aldrig rädd för att någon ska hoppa på mig och vilja slåss bara för att de har tråkigt, aldrig rädd för att bli rånad eller annat. Inga problem att lämna shoppingvagnen full med varor utanför apoteket när man går in där, till exempel. Det kan man knappast göra i Sverige. Visst förekommer det inbrott och mord och rån och allt möjligt här också, men min allmänna känsla är att det är mycket mindre förekommande här än i Sverige. Och fyllon behöver man aldrig vara rädd att stöta på på gator och torg som hemma i Sverige. Inte för att jag brukar gå runt och vara rädd, men här känner jag mig mer trygg än i Sverige.

Nu under Ramadan dekorerar man med färgglada lyktor överallt. Här kommer ett par smakprov. Bilderna är tagna med mobilkameran.

När man fotograferar Ramadan-lyktan som hänger ovanför kassorna på Stormarknaden ...

... kan man passa på att zooma ut och fotografera lite av Stormarknaden själv, som man aldrig får göra annars.

Här en grupp Ramadan-lyktor. De heter någonting speciellt, men jag har glömt vad. Otta, kanske du vet? Här syns även de typiska tyger man dekorerar med under Ramadan.

Uppdatering: Tänk så fel man kan ha. Här skriver jag om den låga brottsligheten i Kairo, samtidigt som någon snor en van Gogh-tavla från ett museum här i stan. Nå, det var inte min tavla ...

Egyptiska ordspråk

Lustigt färgad åsna med vacker sadel.

Jag hittade en fin liten bok med egyptiska ordspråk, och jag kan bara inte låta bli att dela med mig av ett litet axplock:

- Det som står skrivet i pannan måste ögat se. – Det som skall ske, skall ske.

- I morgon är aprikoserna mogna – Det kommer aldrig att ske.
- Lammungen lär sin mor att dia – Nöden är uppfinningarnas moder.
- När lejonen är borta leker hyenorna – När katten är borta dansar råttorna på bordet.
- Vänd upp och ner på pottan, flickan kommer ändå att likna sin mor – Sådan herre sådan hund.
- Han åt kamelen och allt den bar på – Att äta någon ur hus och hem.
- Han gifte sig med en apa för pengarna, pengarna försvann men apan förblev apa – Som man bäddar får man ligga.
- Barberaren öppnade för dagen och hans första kund var flintskallig – Att vakna på fel sida.
- Vi släppte in honom och han tog med sin åsna – Ge lillfingret och han tar hela handen.

Den som vill läsa mer kan kika i Apricots Tomorrow av Primrose Arnander och Ashkhain Skipwith.

Polisens dag

I dag är det helgdag igen här i Egypten, för i dag firar vi poliserna i landet. Polisens dag, med andra ord. Fast nu tycker jag att det har gått inflation i helgdagarna, jag menar det är väl trevligt att uppmärksamma polisen, men hade det inte räckt med en parad eller liknande? Måste man vara ledig från jobbet bara för det? Jag efterlyser vardagen med sitt vanliga lunk, nu tycker jag att det har varit helg på helg sedan långt före jul.

Dessutom är det så här i landet, att om en helgdag infaller på en fredag eller lördag när man ändå är ledig, då ska det kompenseras så att man får ledigt en annan dag i stället. Alltså om det hade varit polisens dag i lördags, då hade det varit ledigt kanske i dag i stället. För att inte missa någon ledighet.

Var det någon som sa någonting om att landets BNP behöver öka?

Vi ska i alla fall passa på att visa basarkvarteren Khan El-Khalili för besökarna som vi var på museet med i lördags. Men innan vi sticker ut behöver vi alla jobba lite.

God Jul!

Jaha, så var det julafton igen. Här i Egypten firar alltså de kristna kopterna jul nu, deras stora dag är i morgon på juldagen den 7 januari. Men afton är afton för oss svenskar, så vi tänker fira genom att dricka upp resten av glöggen i kväll. Sen får det vara bra för den här gången, och i morgon ska det här hemmet rensas på allt julpynt. Ovanligt lite i år, men det lilla som är framme ska bort.

Och så får ni skälla på mig. Jag tog inte med kameran i dag! HUR kan man vara så himla klantig, jag bara undrar? Om jag hade haft kameran med hade jag kunnat visa den här vackra domen på Qaitbay-moskén:

Domen på Qaitbay-moskén.

Nu får ni nöja er med ett foto stulet från nätet i stället. Och så hade jag kunnat visa den häftiga glashyttan min Trevliga f.d. Granne och jag besökte, där brann eldarna för fullt och glaset smälte så sakta i ugnarna. Det är en liten glashytta som återvinner glas och gör handblåsta dricksglas, vaser, skålar, lampor ... Jag hade tidigare bara varit inne i deras affär, den här gången fick jag se hyttan. Men jag lovar, jag ska tillbaks dit om inte alltför länge, och då LOVAR jag att ta med kameran. Den här gången köpte jag en vas, några dessertskålar, och ett par serveringsskålar.

Efter glashyttan åkte vi till First Mall inne i Giza där vi handlade Goda Brödet och passade på att äta lunch. Och hade jag haft kameran med mig hade jag kunnat visa en bra mycket bättre bild än den enda jag hittade på nätet:

Indigo.

Vi var på Restaurang Indigo som serverar spanskt, indonesiskt, kinesiskt och sushi. Himmelskt gott, jag åt Nasi Goreng med Chicken Satay. Min Trevliga f.d. Granne åt Kari Ayam (kyckling curry). Hela restaurangen var en upplevelse, inte minst toan som gick i futuristiskt svart och djurhud. Ja det blir kameran nästa gång och det ska inte dröja länge. Då måste jag nämligen äta dessert också, det är bara ett måste. Den som vill se fler bilder kan med fördel gå in här (det går inte att länka direkt och det går inte att kopiera bilderna) och klicka sig vidare på Dining och sedan Indigo. Gör det, så får ni se häftiga bilder.

Efter lunchen åkte vi vidare till stadsdelen Zamalek där vi besökte en bokhandel. Jag hittade flera böcker av min favoritförfattarinna Karen Armstrong som forskar och skriver om religionshistoria och religionspsykologi/filosofi. Så när jag har läst klart hennes bok om Jerusalem ska jag ge mig i kast med A History of God - the 4.000 Year Quest of Judaism, Christianity and Islam. Ja och när vi ändå var i närheten besökte vi badrumsaffären också, och passade på att köpa lite av den bästa olivtvålen i världen. Så nu har jag tvål så jag klarar mig ett tag.

Men nu börjar klockan gå mot kväll och jag måste börja fundera lite på middagsmaten innan Maken kommer hem.

Ha nu en skön trettondagskväll alla ni som firar den, och ni andra får ha en skön onsdagskväll.

Dubbelparty

Det är inte bara vi som är mitt i flyttagen, även vår kära vän K, kollega till Maken, är mitt i sin flytt från Kairo. Hennes flyttlass går i morgon och själv flyger hon iväg på onsdag. Så i går kväll var det avskedskalas för henne och eftersom hon uttryckligen hade bett att jag skulle vara med så var jag så klart det - som enda utomstående. Vi var på Buddha bar, som är i samma stil som originalet i Paris, här ligger restaurangen i ett av de Stora hotellen vid Nilen. Där åt vi mycket och gott.

TACK FÖR DEN HÄR TIDEN, K, OCH LYCKA TILL I FRAMTIDEN!

Plötsligt hörde världens oväsen utanför, i lobbyn. BRÖLLOP! Och om spektaklet sker i lobbyn på ett stort hotell så är det ju självklart att man måste få gå och titta lite. Hade jag kameran med mig? Nej, jag har ALDRIG kameran med mig när jag ska! Himlarns alltså! Men jag kanske får några videoklipp från några mobiltelefoner endera dagen, och då ska jag självklart lägga ut dem här. Tills vidare får ni nöja er med ett exempel från You Tube, även om det bröllopet var aningen lyxigare än gårdagens som bara hade musiker, inga dansare. Lika högljutt, dock!

Flyttbestyren går framåt så sakteliga. I dag har jag varit och tittat igen, och nu är det nästan klart. Ny spis, kyl, frys, diskmaskin och köksfläkt är inhandlade och på plats (fina grejor!), golvet i entrén är nästan färdigslipat och alla vägar är klara. Nu är det städning och lite sånt smått som ska färdigställas under tisdagen, och sedan bär det iväg.

Flyttgubbarna har packat färdigt, med några undantag. Lite småpryttlar ligger och "flyter" lite här och var, så jag håller på att samla ihop dem så att de får med allt sånt också i lasset. Har dammsugit bort det värsta dammet så nu går det att andas här igen. Diskat för hand har jag också gjort, för jag glömde gömma undan maskindiskmedlet ... Nå, det är bara nyttigt att bli påmind om hur lyxigt man har det med maskiner som gör allt tråkjobb åt en.

Nu är det bäst jag fortsätter stöka runt här igen.

Gravar i Saqqara

Här är det full fart med flyttbestyren nu, jag har börjat packa undan sådana saker som vi behöver ha koll på hela tiden, typ viktiga papper, manickerna för att kunna komma åt banken via Internet, kattmat, kläder och så vidare. Dessutom tvättar jag eftersom det gäller att ha alla kläder rena inför flytten, man vet aldrig när tvättmedlet och strykjärnet dyker upp nästa gång. Maten sköter sig i alla fall själv i dag, det blir en lammgryta som ska stå flera timmar i ugnen, så den behöver jag inte bry mig mer om i dag.

På lördag - i ÖVERMORGON - kommer flyttgubbarna och börjar packa, och på ONSDAG bär det av till nya plejset!

Men nu tar vi en liten paus tycker jag och sticker iväg för att kolla in några av de 4.000 - 5.000 år gamla gravarna i Saqqara! Klicka på bilderna för att se detaljerna bättre.

En fris över en grav som nästan är begravd av sand. För bara ett halvår sedan hade

de rensat framför den här graven, och nu ser det redan ut så här.

Ett sisyfosjobb, med andra ord.

Här är ingången till den kungliga slaktarens grav. Det gröna ljuset är mumiens spöke

som vaktar graven så att inga bovar och banditer ska ta sig in. Buuuuuuh, säger det.

Och ja, tråkigt men sant, skräp ligger lite här och var även här. Det är inte lätt att hålla

efter sånt eftersom det blåser hit genom öknen. Hela Kairo måste rensas upp.

Här slaktar de en ko. Huvudet ligger längst ner till vänster, höger framben

är ihopbundet med höger bakben, strax ovanför högra gubbens fot. Och de styckar

djuret med början vid vänster framben, närmast hjärtat. Ser ni?

Graven är inte helt färdigdekorerad, här är en skiss hur man har tänkt sig en viss del av väggen.

En båt med segel. Den seglar söderut längs Nilen. Eftersom Nilen rinner från söder till norr,

behöver man segel mest när man ska söderut. Det var någon symbolik med söder också,

men jag minns inte vad det var.

Hieroglyfer som talar om att det är den kungliga slaktaren. Just här läser man från

höger till vänster. Kunglig - slaktare (kniven i mitten) - hus: Slaktare för det kungliga huset.

Osiris.

Hundguden Anubis.

En falk.

Gubbar på rad.

Den ene gubben.

Det här är en annan grav, jag minns inte vems det var. Här mjölkar man en ko.

En man skördar lök.

Korgar fulla med frukt och grönsaker.

Utanför en tredje grav.

De fyra övre tecknen betyder "tusen". Under dem olika tecken, bland annat en anka, en ko,

vin, en fågel och fisk. Det är en bön att få tusen ankor, kor osv i livet efter detta. Tusen är här

en symbol för oändligt - eftersom livet efter döden är oändligt behöver man också oändligt med förnödenheter.

Här är mannen som ber om tusen kor, tusen ankor, tusen tunnor vin och allt annat

som behövs efter jordelivet.

Och en annan som är kvar i jordelivet får vackert ta och ställa sig vid strykbrädan nu.

Häng med till Saqqara!

I dag fick jag följa med min Trevliga Granne och hennes Trevliga Besök till Trappstegspyramiden i Saqqara. En mycket både trevlig och givande utflykt, inte minst när det gäller fotografier. Så jag tänkte att ni kanske har lust att hänga med på en liten tur?

Men först ska jag berätta lite om Trappstegspyramiden och Saqqara så att ni får lite bakgrundsfakta.

Saqqaraområdet ligger strax söder om Kairo, på Nilens västra sida. Det var här de första faraonerna i det enade Egypten byggde sina gravar, väster om huvudstaden Memfis. Staden Memphis låg österut i den grönskande Nildalen, där solen gick upp och där livet började. Västerut i öknen, där solen gick ner och ingenting kunde växa passade det bra att avsluta jordelivet och påbörja det liv som kommer sedan. De äldsta gravarna här är från cirka 3000 år före Kristus, alltså cirka fem tusen år gamla!

Man tror att cirka 70% av alla gravar fortfarande gömmer sig under sanden. Det som grävs upp blir ganska fort täckt av sand igen om man inte håller efter, och efter tusentals år kan det innebära att det mesta är djupt begravt.

Den mest berömda pyramiden i Saqqara är Trappstegspyramiden. Den byggdes av farao Djoser cirka 2.680 f.Kr. Pyramiden byggdes ursprungligen som en mastaba, dvs som en vanlig, fyrkantig (om än stor) grav, men sedan byggde han på avsats efter avsats tills det blev en pyramid. Trappstegspyramiden är världens äldsta bevarade stenbyggnad.

Klicka gärna på bilderna för att se dem i större format så att detaljerna kommer fram bättre.

Trappstegspyramiden i Saqqara.

Vi hade tur med vädret, det var nämligen så klart att man kunde se ganska många

pyramider. Här är ytterligare tre pyramider en bit norrut i öknen, jag tror det är Abusir.

Inte nog med det, vi såg ända till pyramiderna i Giza!

Och söderut såg vi ytterligare tre pyramider i Dashur. Till höger den Röda pyramiden,

och bakom den lilla i mitten (syns mycket svagt) är den Böjda pyramiden som byggdes

av farao Snofrus cirka 2.500 f.Kr.

Nere i den grönskande dalen, en bit bort, låg huvudstaden Memfis. Därifrån gick en

processionsväg som förde till en av pyramiderna, en väg som bara användes en enda

gång, nämligen när den döde farao skulle begravas.

Gången var täckt hela vägen, i dag är det här det enda som återstår av överbyggnaden.

Här är slutet av gången, vid tempelplatsen framför pyramiden som står bredvid

Trappstegspyramiden.

Trappstegspyramiden bevakas av skyddande kobror.

Templet vid Trappstegspyramiden.

Bakom templet vid Trappstegspyramiden finns en murad vägg, världens

första rundade vägg!

På det här podiet kröntes farao Djoser, inte bara en gång utan tre. Han kröntes för Norra riket, för Södra riket och för det Enade riket.

Vår utmärkte guide ritar och berättar hur platsen runt pyramiden var uppbyggd.

Här i Saqqara är det mycket mer ökenkänsla än vid pyramiderna i Giza, det här är

verkligen ute i öknen. Och här mina vänner en vy rakt västerut över Sahara. Ungefär

så här ser det ut hela vägen bort till Atlanten ...

Ökenskeppet.

Nu har jag inte visat några bilder från gravarna, men det var med flit, för jag sparar dem till i morgon.