In English, please

Stina and her mummy Mamma-Lisa. The picture was taken in Istanbul.

My English is deteriorating, and deteriorating fast!

I realized this yesterday, when we had some friends over for coffee. The words didn't come out in a steady stream as they should, but were stopping on their way out, looking to see if it was their turn or if they needed to give way to someone else first. Stumbling and stopping, bumper to bumper sometimes, and sometimes not a word in sight.

So, I think I need to copy Annika, writing one blog post a week in English. And why not starting today, as well as any other day?

A language needs to be active. It does help to read books in English, it does, but this only helps to build a passive, understanding language. What I want to do is keep my active English alive, I want to be able to find the words I need, when I need them, and speak in an unrestrained way. Yesterday I felt like someone who had not ever crossed the borders of Sweden, neither physically nor culturally.

In this I could need your help, especially all of you who live in English speaking countries. Do I do something totally wrong? Is my language stocky and stilting? Are there ways to express something in a better way? Do I mix American English and British English? (Or any other type of English, but I don't hear e.g. New Zealand English very often, so I consider this risk as minimal.) Do I use the diacritical signs (i.e. comma, full stop, quotation marks, etc.) correctly? And so on.

PLEASE tell me! What I need is critique and improvement, not praises (okay, I'll take that too).

---

The snow is melting away already, which is a pity. It is so much nicer with the beautiful snow covering the grayish-brown ground. But it is apparently good for making snowmen and cakes, the kids on the street are out with their sandbox buckets and ... WHAT do you call "hink och spade"?

Have a good Sunday, everyone, I will go sit in front of the fireplace to finish the first sleeve to the sweater I am knitting for Klas. Cross your fingers that it will be a sleeve that works, otherwise I actually see myself redoing more than the sleeve, as the fittings must have the same shape on all parts ...

Torsdagspunkter

I dag är det torsdag, så då blir det lite punkter. 

• Först ska jag visa brödet jag brukar baka. Det är så enkelt så det är larvigt. På morgonen rör jag bara ihop ingredienserna, täcker över skålen och låter det jäsa till någon gång sen eftermiddag. Det tar max 5 minuter på morgonen. Sedan öser jag upp lite frön på köksbänken, här är det solrosfrön, pumpakärnor, sesamfrön, linfrön och loppfrön. Blandar och plattar till och sedan öser jag ut degen på fröna. Viker ihop på mitten så att det kommer frön runtom, och lägger i en bakplåtspappersklädd form. 

Sen ska degen jäsa en timme till. Här under en bakduk som jag har ärvt efter min mamma. Jag tror att den kommer från min moster Stina i Värmland.

Sen in i ugnen och så kommer det här goda brödet ut efter 35 minuter. Det sprack lite den här gången, men det gör inget. Receptet finns i Enklare bröd av Martin Johansson. Han har inte lagt ut det på nätet, så jag kan inte länka, tyvärr.

• Jag har efter mycken tvekan köpt mig en mandolin. Alltså inte en sån man spelar musik på, utan en sån man skivar grönsaker med. Det skulle vara så himla bra har jag både hört och läst på sista tiden. Men jag vet inte. Om jag ska skiva en morot, t.ex., så går det ju inte att sätta fast den i fingerskyddet, utan man får passa sig ordentligt. Försökte strimla rödkål riktigt fint, det blev sådär. Har ni mandolin? Hur gör ni? Gör jag fel? Tänker jag fel? Är den bra? Vad måste jag lära mig för att min också ska bli så där bra?

• Klas var ute och reste och träffade på två killar på ett hotell i Uddevalla (tror jag det var). De berättade att de sålde någonting till livsmedelsbutiker (tror det var billigt smink) och de kände i stort sett till varenda butik i hela Sverige. De berättade att Ica Maxi i Älmhult är Sveriges minsta Ica Maxi. Nog för att jag har sett att andra Ica Maxi är MYCKET större, men inte trodde jag att alla andra var så stora. Nå, det de har här räcker för mig. Resten finns i andra butiker eller på nätet.

• I min almanacka får man sig till livs ett citat varje vecka. Veckans citat är: "Skratt är ett lugnande medel utan några bieffekter." Sagt av Arnold H. Glasgow.

• I morse följde Stina med mig ut när jag skulle hämta tidningen. Hon satsade allt och sprang en kvick kollerunda runt sitt revir. Sedan in igen och så fick det vara bra med det. Det räckte med snö för hennes del.

• Själv blev jag lite nyfiken på hur mycket snö det egentligen är som har kommit, så jag tog en linjal och stoppade ner den på lämpligt ställe mitt på gräsmattan, där det inte har skottats upp någon snö eller drivit ihop. Resultatet var: klockan 10.30 16 cm, klockan 14 19,5 cm, klockan 19.15 18 cm. Va? Fast jag antar att det har packat ihop sig, och att det är därför det har sjunkit lite. Så mycket snö har vi alltså. Och mer lär det bli!

• Har ni snö? Mycket?

Nu blev det vinter!

Jisses vad det har snöat! Nu är det verkligen rejält med snö här, tror det är i alla fall en 15 centimeter. Man får hur som helst pulsa sig fram genom snön där det inte är skottat, som från dörren till bilarna. Vi går in och ut från tvättstugan nu, så att den fina snön får ligga orörd i alla fall några dagar framför huset. Fast snart kommer väl Skatis och Skatta och gör spår i snön, det brukar de göra. Finare med kråksparkar i snön än människospår, tycker jag.

Stina var minst sagt tveksam till att gå ut i snön. Så här såg det ut i eftermiddags:

"Men, var är gräset och fjärilarna?"

"Himlarns människor, måste de hålla på och greja så mycket hela tiden, kan de inte bara låta det vara grönt? Inte en enda liten näbbmus syns till heller."

"Man kanske ska kolla lite ändå. Har man tur kanske det kan finnas en skogsmus åtminstone."

"Det kan ju faktiskt finnas gräs på andra sidan. Bäst att kolla."

"Va! Sånt där vitt och kallt där också! Överallt!"

"Nä, då vet i sjutton."

"Fy hundan, kallt om fötterna är det också."

"Måste nog gå in och vila mig lite efter den här pärsen."

Ja efter det gick hon och la sig på badrumsmattan, eftersom vi har golvvärme i badrummet är det rätt mysigt att ligga där och sova ibland.

Punktlig

I dag är det torsdag, då kör vi lite punkter, precis som Annika också gör.

•  Vem kan låta bli att köpa en växt som ser ut som ett litet hjärta? Inte jag i alla fall! Nu har jag flera sådana här miniblomkrukor i lilla köksfönstret över diskbänken, alltså inte samma fönster som jag skrev om tidigare. Det här fönstret vetter mot öster och har full morgonsol. De dagar det är sol, det vill säga.

•  Jag tror jag har det där flick-gulliga kvar i mig, för jag gillar miniatyrer. Vid skrivbordet har jag två mini-orkidéer. Men det var egentligen inte det jag skulle visa och skriva om, det var att jag har lagt den gröna mossan från adventsstaken överst i orkidée-krukorna. Men jag lyckades alltså inte fotografera det något vidare, så ni får nöja er med att jag berättar att det där gröna suddiga där nere överst i krukan alltså är mossa från adventsstaken. Jag inbillar mig att det hjälper till att hålla fukten, och så är det rätt fint också. Tycker att den gröna mossan var finare i adventsstaken, än vitlaven. Dessutom ska man vara rädd om vitlaven eftersom den växer så oerhört långsamt, så det är inte bra att understödja dem som tjänar pengar på industriell skörd.

•  Jag var tjuv härom dagen. Fast det var verkligen inte meningen! Jag skulle handla register till nya pärmen för året, och råkade få med mig två. Eftersom jag självscannar var det ingen kassörska som upptäckte det heller. Jag blev alldeles kallsvettig när jag kom hem och packade upp ett register för mycket. Tänk om de hade gjort en stickprovskontroll just då! Då hade de trott att jag hade stulit den med flit! Nå, jag var och lämnade tillbaka registret på Ica Maxi i går, så nu är jag ingen tjuv längre. Skönt.

•  Min lilla Stina-Busa tycker det är mysigt att gulla. Men ibland blir det så gulligt att hon måste smaka på ett av mina fingrar eller min arm eller så. Det gör aldrig ont eftersom hon inte biter på riktigt, utan bara smakar lite. Men i går morse, då var det andra bullar. Då BET HON MIG I TUMNAGELN! Ytterst på det vita, så det gjorde inte ont, så klart, men jag fick ett rejält hack i nageln. Och jag som aldrig själv har bitit på naglarna. Jo, jag försökte en gång när jag var liten, för det såg så tufft ut när andra bet på naglarna, fick jag för mig. Men det var så äckligt, så jag kunde inte.

•  Som alla andra har jag nu köpt vårens första tulpanbukett. De ger hopp om varmare och soligare tider. För nu är det kallt här, må jag säga, -5°C kanske inte är så mycket i antal grader, men det är kallt på ett otäckt sätt, för det blåser så det visslar om knutarna och det gillar jag inte. 

• Och nu är vintern utstädad. I stället för rött och grått har vi turkos och vitt, det tycker jag är fina vinterfärger. Men jag behöll de silvriga julgranskulorna i sin skål, för de passade så fint med det turkosa.

Det var allt jag hade att berätta i dag. Vi ses i morgon igen!

2013 - Året som gått

Stina.

Som vanligt har året gått alldeles för fort, plötsligt står vi på randen till ett alldeles nytt år som vill fyllas av upplevelser, känslor och tankar. Jag är inte vidare bra på att sammanfatta åren som går, men eftersom jag har varit helt incommunicado under 2013 ska jag i alla fall skriva några ord om det.

Jag har nog inte mått så där jättebra, om jag ska vara ärlig. Jag fick en rejäl knäpp på näsan när jag fick nobben på den enda anställningsintervju jag ens fick kallelse till, alla andra brev har resulterat i ett svarsbrev med innehåll "tack för ditt intresse, sök gärna igen (fast egentligen är det ingen idé, du är för gammal och har fel bakgrund, här ska vi vara bissnissinriktade)". Och det är första gången i mitt liv jag inte har fått ett jobb jag har sökt (om man inte räknar att jag sökte till lastbilsinvägare en gång på 70-talet och de tyckte jag var lite för klen för uppgiften).

Jag hade läst om att hemvändare ofta ramlar ner i någon slags hemvändar-depression, men inte jag, haha, nä, sånt är inte för mig. Tyckte jag. Men det är nog trots allt vad som har hänt.

Och det låter ju lite luddigt, men jag tror att det bottnar i att man måste finna sig en ny plats i livet, och då menar jag inte rent geografiskt. Som medföljande har jag varit "lyxhustru", även om jag har jobbat lite här och där har grunden varit hemmafru, utan minsta behov av att bidra till försörjningen. Mitt ansvarsområde har i tolv år varit hus, hem och socialt liv.

Så kommer man hem till Sverige, och inte bara är det så att man rent ekonomiskt måste jobba båda två, det liksom förväntas av en i samhället. Om man inte är stenrik och har barn, förstås. Vi är varken stenrika eller har barn, så på alla sätt och vis befann jag mig plötsligt i en situation där jag var tvungen att bidra till ekonomin. Och där har jag haft tur, jag frilansar för ett par toppenföretag med riktigt duktiga och trevliga människor som jag tycker väldigt bra om. Men som frilans måste man jobba mycket - och ibland inte alls.

Sedan är det huset och hemmet, olika roller som vi båda hade växt in i och som betydde att jag tog hand om hus och hem. Det är inte så lätt att kliva ur en invand roll, varken för den ena eller den andra, även om man är medveten om det och säger en massa saker som låter bra. Det blir en del konflikter om dammet i hörnorna, om man säger så.

Allt sånt där gör att man ibland, kanske särskilt när man börjar känna sig "äldre", inte riktigt vet var man ska sätta fötterna. (Nej, skilsmässa har aldrig varit ens i tankevärlden, jag har inte varit vilse på det sättet.) Det gäller att hitta en stig framåt. Det vet jag inte om jag har gjort, men jag har kommit på att "jag har nog varit lite deppig". Och det är ett bra steg framåt. Det gör att jag känner mig gladare och orkar ta tag i saker och ting igen. Börjar orka lyfta telefonen och ringa vänner, bara en sån sak ...

Att Tjorvan gick bort strax innan midsommar hjälpte inte mycket, vi saknar henne förfärligt mycket. Vi vet inte riktigt vad som hände, men det var njurarna som började spöka. Tack och lov har vi Stina kvar.

Däremot var det roligt att ha Mathilda här i flera veckor. Då blir det liv i fågelholken, nu med killar som hänger i kvarteren och Justin Bieber som dominerar internet.

Vi har blivit nästan klara med renoveringen också, inomhus återstår nu bara toan på andra våningen. Till sommaren ska vi väl ta fasaden och altanen på baksidan.

Och i övrigt har jag jobbat, i stort sett. Jo, jag var på Bokmässan och träffade många av mina vänner och bekanta i bokbranschen. Bland annat Kim Kimselius, vilket var väldigt roligt även om det inte var någon lång stund, eftersom hon hade många beundrare som ville få böcker signerade.

Men nu blickar vi framåt mot 2014, och jag har på känn att det blir ett bra år. På alla möjliga olika sätt och vis.

Tjorvan.

M

 Min lilla Tjorva, jag saknar henne så mycket.

Ester

Ester gillar böcker.

Mina svärföräldrar har en liten katt som heter Ester, och när de kommer hit tar de så klart med henne så att hon inte ska vara ensam hemma. Så även denna gång. Men ett problem är att hon inte är hemtam här och att hon inte är en utekatt, utan ren innekatt. Så när Stina går ut och vi måste ha en dörr i förrådet öppet så att hon kan komma in igen, måste man vakta och se vart Ester tar vägen så att hon inte går ut och går bort sig. (Jo, vi har kattlucka, men den måste stå öppen för Stina fattar inte att hon kan buffa på luckan ...)

På julafton höll alla på med så mycket så alla glömde att titta efter Ester. Svärmor och svåger var på julbön när vi plötsligt upptäckte att Ester var borta. Vi letade överallt! Klas gick ut och letade både runt huset och runt om i trädgårdarna, men ingen Ester.

Plötsligt kom jag på att en bok hade legat på golvet inne i biblioteket, där brukar den ju inte ligga. Så jag gick in och tittade lite noggrannare - och där var hon! Inte under en bokhylla, utan i den!

Tyvärr går inte Stina och Ester ihop, de är lite rädda för varandra. Ester hade elaka katter runt sig när hon växte upp, så hon är rädd för andra och fräser. Och om någon fräser åt Stina blir hon rädd. Stina är annars rätt glad för andra katter, hon är ju bästis med Sigge som bor här i kvarteren. Så det är synd att inte Stina och Ester gillar varandra.

Och så blev det nytt år

Den här lilla snuttan hade vi på besök över nyårshelgen. Lilla Ester kom tillsammans med sin husse och matte och lill-husse. Det gick bra med presentationen mellan Ester, Stina och Tjorvan, de slogs inte en enda gång. Fast morrade och sjöng gjorde de tills de bestämde sig för att Ester bodde på bottenvåningen och att Stina och Tjorvan bodde på andra våningen. Till slut blev de till och med lite nyfikna på varandra, så nästa gång kanske de kan bli kompisar till och med. 

Ester.

Vilket fyrverkeri vi bjöds på! Vi trodde att det skulle smälla lite här och var i villakvarteren, men att det skulle vara lite så där småfjuttigt. Icke! Här var det rejäla fyrverkerier och riktigt tjusigt att se, även om det inte var koordinerat utan det smällde av från var och varannan gräsmatta.

Stina brydde sig inte om smällandet, hon bara fortsatte sova i min kontorsstol. Men Tjorvan tyckte det var lite jobbigt och kröp in under Makens madrass. Hur lilla Ester gjorde vet jag inte, för hon hade gått och lagt sig med sin husse och matte.

Jag tror vi hade vår lugnaste nyårsafton någonsin. Men det var skönt det också, vi hann titta lite på Funny Girl som visades på tv, vi hann prata med Makens bror, och vi kunde mysa med riktigt gott vin och sedan skumpa.

Höll på att glömma att berätta: Jag köpte någonting som heter sparrisbroccoli, Bellaverde, att ha till oxfilén på nyårsafton. Det började LUKTA i kylskåpet, det var så illa att jag till slut fick riva ut allt ur kylen och köra igång en storstädning. Men lukten försvann inte. Så småningom konstaterade vi att det måste vara ur grönsakslådan, så vi bar ut allt i förrådet. Då började det lukta där ute. Maken var modig och luktade på var och en grej, och tyckte till slut att det nog var den där nyköpta sparrisbroccolin. Knöt in den i en kraftig plastpåse. LUKTEN TRÄNGDE UT UR PLASTPÅSEN så till slut bar vi ut eländet på altanden, och där fick det ligga tills alldeles nyss när jag la den i soporna och körde fram soptunnan till vägen för gubbarna att hämta i morgon. FY! Ska det lukta så om dem? Någon som har ätit sparrisbroccoli? Tror nog inte att jag vågar prova igen.

Det allra bästa var i alla fall att min Svärfar tyckte att maten var god och att han för första gången på riktigt länge kunde äta ordentligt! Han har varit lite krasslig senaste året, så det värmde hjärtat att se att han åt och åt och åt och åt!

NU ÖNSKAR JAG ALLA EN GOD FORTSÄTTNING OCH JAG HOPPAS ATT 2013 BLIR ETT RIKTIGT BRA ÅR FÖR ALLA!

Och så önskar jag att en sjuk vän blir frisk fort! Jag tänker på er hela tiden!

Bebisarna

När jag rensade bland gamla foton hittade jag ett foto på kissemissarna när de var riktigt små, så små att de fortfarande bodde i sin låda. Det är lite svårt att se Stina, men hon ligger längst till vänster, vid mammas bakben. Skrållan i mitten och Tjorvan längst upp mot mammas framben. Mamma hette Lisa.

Tänk att de har varit så pyttesmå!

Tack alla söta ni för era komplimanger till förra inlägget! Jag suger åt mig som en disktrasa i vatten!

Har det lite körigt just nu, så det blir glest med blogginläggen och bloggläsandet kanske någon vecka till.

Lite av varje

Usch vilken grå, kall och regnig dag det har varit i dag! Det får därför bli en bild av årets allra sista ringblomma, som stod här och var vacker för bara en vecka sedan. Nu har jag täckt rabatten utanför ytterdörren med granris, dels för att skydda hortensiornas rötter mot kylan, dels för att det är snyggare än gråbrun trist jord och lite spretiga grenar som sticker upp. Man kan ju passa att göra sånt på när man har en alldeles egen gran på baksidan.

I morgon öppnar nya Ikea-varuhuset här i byn. Det ska tydligen bli världens största Ikea-sortiment i den butiken. Så praktiskt, då får vi som har haft världens minsta sortiment lite mer att välja på. Det är mycket ståhej runt öppningen. I kväll är det drive-in bio på parkeringen, men jag tycker det är för kallt för att sätta sig i en bil och se bio. Man kan ju inte sitta och prutta ut avgaser hela tiden så att man får värme. Klockan 22 kan man sätta sig i kö för att vara först inne i morgon förmiddag. De ska ställa ut 100 stolar, och om man sätter sig i en för att köa får man ta med sin stol hem. Njäe, inget för mig det heller.

Däremot ska jag ta en sväng förbi i morgon har jag tänkt mig, och om det inte är för mycket köande så tar jag mig en liten titt. Det ska tydligen vara en dj i entrén, och liveband i restaurangen. Plus en massa annat, förstås. Själv är jag mest nyfiken på det där världsstörsta sortimentet.

Oj vad det kurrar från ett litet lurvigt nystan bakom ryggen på mig. Det är Stina som myser.

VARFÖR håller de redan på att baka lussebullar på tv, säljer julprylar på Ica och annonserar om julbord överallt? Det är för tidigt, tycker jag! Den 1 december, DÅ är det lagom att börja förbereda julen. Enligt mig. Nu ska det vara höst, julen är på vintern.

Kanelbullens dag och lite annat

Kom på att det är kanelbullens dag i dag. Det får man ju inte missa, så jag har satt igång att tillverka ett gäng. Lite sent ute, så degen står och jäser som bäst just nu, vi får väl bullar vid midnatt någon gång. 

Har inte hört någonting från Arbetsgivaren än, är det bra eller dåligt? Det kändes väldigt bra i går i alla fall, alla som intervjuade var supertrevliga, och det var faktiskt rätt roligt att vara på gruppintervju med olika övningar och så. Tur att de ska anställa flera stycken, annars hade jag varit nervös.

Stina bryr sig inte om vare sig kanelbullar eller jobb. Hon har börjat ligga på kuddöverdragshögen som jag har i tvättstugan, våra kuddöverdrag från Istanbul. Just nu vet jag inte var jag ska göra av dem, och dessutom vill jag tvätta dem innan jag stoppar undan dem/lägger kuddar i dem för att ha i sofforna. För yes, det är mängder av sand från Sahara i dem.

I morgon är det Galleri fredag, Desirée håller i taktpinnen under oktober och månadens ämnen är:

5 oktober: Färgglad
12 oktober: Kväll
19 oktober: Något som gör dig glad
26 oktober: Något nytt

Det ska bli kul att se vad alla har hittat på! Och om du vill vara med, hojta till i kommentarerna så länkas du också upp.

Tjorvan läser

Så här mysigt tycker Tjorvan att det är när jag ligger och läser. Och jag måste erkänna att jag tycker att det är lika mysigt som Tjorvan tycker.

Mina små gullisar

Våra små katter (de fyller 13 i år) lever och mår bra, Stina är ute nästan hela dagarna nu när det är någorlunda varmt och fint väder. Sedan kommer hon in fram emot kvällen och är hungrig och trött. Tjorvan stannar inne och sover bort förmiddagen, sedan går hon lite ut och in, vill helst hålla sig nära. 

Men när det inte är så fint väder, då kräver de mer underhållning i form av gull och närhet. 

Här har två gullisar gullat ihop sig i min säng. Så här ser det ofta ut när jag ska gå och lägga mig.

Tjorvan kurar ihop sig i kvällssolen i soffan, väntar på att någon ska sätta på tv:n.

Detta föreställer min skrivbordsstol. Om jag är snäll får jag benäget tillstånd att sitta längst ut
på kanten. 

Det är inte lätt att fotografera den här lilla damen, hon är ju så mörk. Men mot den blåa bakgrunden
gick det riktigt bra. Min lilla Tjorvesöta.

De små barnen på gatan är väldigt förtjusta i katterna, speciellt i Stina. Tjorvan har sagt ifrån med hjälp av ordentligt fräsande att hon vill vara i fred. Stina är däremot snäll och låter dem klappa henne ibland. Så flickorna kommer ofta och frågar efter katterna. Stora E säger "Jag vill klappa Stina" och lilla E säger "Mjauen". När de får syn på Stina utomhus, skriker de av glädje och springer efter henne. Men Stina är alltid snabbare och smiter i väg, med de två flickorna som springer efter. Det ser rätt roligt ut!

Vilken härlig vårdag!

Oj, vilken härlig dag det har varit! Och som om det inte var nog med strålande sol och varmt, så tog jag ledigt! Kan ni tänka er, jag har varit ledig hela dagen och inte jobbat en endaste liten sekund! Verkligen behövligt, skulle jag vilja påstå. 

Jag inledde dagen med att somna om. Katterna var glatt överraskade och hjälpte till. Sedan drack jag kaffe eeextraaa lääängee. Tog en riktig slörunda på Ica Maxi och fyndade lite extra eftersom de fyller 30 år i Älmhult. Eller är det Maxi som fyller ...? Nå, födelsekalas hade de i alla fall. När jag kom hem igen hade katterna sovit färdigt och det var dags att ge sig ut på jakt.

Stina på jakt.

Tjorvan nöjer sig med att rulla sig på stenarna i solen.

Själv städade jag sovrummet och arbetsrummet - DE NYRENOVERADE! Nu är det bara vardagsrummet som ska röjas på verktyg (jag är inte inblandad i den aktiviteten), sedan ska där städas och så är det ÄNTLIGEN DAGS ATT FLYTTA NER och få lämna den sunkiga bruna heltäckningsmattan som täcker övervåningen åt sitt öde (ödet stavas SOPTIPPEN, men säg inte det till mattan ifall den blir ledsen då).

Fönstren blänker och man kan numera se ut genom dem, golvet glänser och alla lister är på plats. Det är väl mest bara fönsterbrädorna som saknas. Ja och möblerna då förstås.

En annan sak som är härlig, är att när solen skiner och det är vår lever gatan upp och alla grannar kommer ut. Plötsligt är det liv och lust här i kvarteret igen. Lilla E 3 år har fått en bästa kompis i lilla T 3 år, så nu tjuter flickorna av skratt i trädgårdarna. Moa väntar på sin bästa kompis som kommer till påsk när barnbarnet Mathilda äntligen hälsar på igen. Vi vuxna putsar och fejar men klagar inte eftersom det är roligt vad man än gör när det är sol och vår.

Hoppas att ni har haft en lika härlig dag som jag har haft!

Badrumsgolv

Nu har vi fått ett helt golv i badrummet, det är inte färdigt, bara första lagret, men nu är rivningen över, nu är vi i uppbyggnadsfasen. I det här lagret är det frigolitkulor i betongen för att isolera. Låter bra tycker jag som lätt blir kall om fötterna. Vi ska visserligen ha golvvärme också, men ändå. Diverse reglar har vi fått också, och i taket sitter kupor för spottarna. Avloppen är klara och i morgon kommer rörmokaren och ska fixa vattenledningarna. Målaren ska fixa taket och ... sen vet jag inte allt vad som ska ske i morgon.

Stina tittade på mig i morse med en blick som sa "Men är du inte riktigt klok? Ska du låta de där killarna som bara för en massa oväsen komma hit i dag igen?"

De där killarna är riktigt bra, och är det någon här i trakterna som behöver duktiga byggkillar kan jag varmt rekommendera Ap-Dp Bygg AB här i Älmhult. Ja, ni får ju själva se hur det blir, men jag kan vittna om att de verkligen jobbar effektivt och gör ett gediget grundjobb.

Nu är det hög tid för mig att krama kudden, för de där killarna kommer i morgon bitti igen.

Kallt och balett

Tjorvan tyckte det var konstigt i går när det var sånt där vitt på marken. I dag var det skönare tyckte både hon och Stina, för solen tittade fram en liten stund vid lunchtid.

Själv tycker jag att det är förfärligt kallt, jag blev tvungen att sätta på några element i dag, annars hade jag frusit ihjäl. Ja förutom luftvärmepumpen, då alltså. Nitton grader är för kallt för mig inomhus, och det var det just då. Måste komma ihåg att ringa sotaren i morgon för slutbesiktning av insatsen i öppna spisen så att vi kan använda den sedan.

I går var jag i Osby tillsammans med Olgakatt och såg Nötknäpparen i direktsändning från Bolsjojbaletten i Moskva. Vad ska jag säga? Bolsjoj är ju så himla bra att man blir gråtfärdig. Tror faktiskt att jag fällde någon liten tår vid någon superapplåd. De är inte bara bra på att dansa, de är bra på att agera, på kostym, ljussättning, scenografi ... allt så att det samverkar och förhöjer allt till en totalupplevelse. Det var roligt också att få se från nyrenoverade Bolsjojteatern, den har varit stängd i fem år, men är nu öppen igen. Tack Olgakatt för en toppenkväll! Om inte någon opera kommer före blir det Osby till Corsair med Bolsjoj den 11 mars. Tror jag ska göra reklam för det på Fejjan, så kanske det kan bli fler i publiken.

Min häck är helt väck!

I eftermiddags satt jag här vid datorn och höll på att somna samtidigt som jag skrev. Och eftersom det inte är panik med det jobb jag håller på med just nu, passade jag på att gå ut i det fina vädret i stället. Det resulterade i att taggbusken nu är nedsågad och färdig. Bara skräpet som ska köras till tippen.

Häpp! Tänk att den har varit så yvig att den tog upp hela den markyta som nu är bar jord. Den har varit lika yvig ut mot gatan, så grannarna har nästan inte kunnat backa ut bilen. Närå, det var överdrift, men en komisk tanke. Det här blir ett bra ställe att gräva ner en massa vårlökar.

Min fina granne Moa sa hemma vid matbordet: "Har ni sett Mariannes häck? Den är helt väck!" Därav rubriken.

Stina njuter som en toka när jag är ute och fixar i trädgården. Ibland är hon så till sig att hon ska stryka sig mot mina ben för varje steg jag tar. Det ser lite lustigt ut, jag får gå bredbent - jag tar ett steg och Stina stryker sig mot det benet, jag tar ett steg till och Stina kryssar över för att stryka sig mot det benet, och så håller vi på så ett helt varv runt trädgården.

Stina sitter och kurrar.

Stina stryker sig mot mina ben. Ser ni så fula träskor jag har. När de är slut ska jag skaffa vanliga svarta.

Ja, annars har det väl inte hänt så mycket i de här krokarna av världen. Men jag oroar mig lite för Annika som är mitt i jordbävningen i Washington DC. Hoppas allt är bra med henne och hela hennes familj!

För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna är rasister.

Det var en gång en taggbuske

I dag lyckades jag (nästan) ta både ett före- och ett efterfoto av slakten på pyracantan, dvs den gigantiska taggbusken som står - stod - framför vårt hus.

Före. Men bara nästan, för jag hade redan börjat lite på baksidan, så man ser lite igenom den på vänstersidan. Högersidan är dock lika kompakt som den har varit hela tiden.

Efter. Men jag är inte helt klar med den, för nästa steg är att såga av stammarna till lagom höjd. Vi kan inte ha taggbuskar som är för stora för mig att sköta, så den får inte vara högre än i höjd med mina armhålor, och det är absolut max.

Nu ser det nästan ut som om det står en rad bonsaiträd utanför huset.

Inuti busken var det ett virrvarr av taggiga och döda grenar. Fy sjutton. Trots heltäckande och skyddande kläder är jag helt sönderriven. En tagg satte sig rätt hårt i huvudet på mig, men till slut fick jag bort den. ONT gjorde det! Blä för taggbuskar!

Det här är däremot INTE en buske. Det är skräpet efter taggbusken! Tur att det är gratis att dumpa sånt här på tippen. Vi ska se om vi kan låna en släpkärra i morgon och försöka bli av med eländet.

Det enda jag hittade under busken var en liten figur i plast som ska sitta på en liten motorcykel och två liljor som har fört en tynande tillvaro under alla taggar. Men lever gör de!

Stina är inte helt lycklig över att jag har decimerat buskarna här i trädgården, för hon hade ju dem som sina grottor. Tjorvan bryr sig inte lika mycket, för hon är inte ute så mycket. Hon gillar livet på min säng bäst.

För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna är rasister.

Spridda tankar

Gul som solen.

• Nu är jag inte gräsänka längre, Maken kom hem från Riga i dag och jag hämtade honom från tåget. Vilken skillnad, nu kan jag hämta honom alldeles själv och det tar bara tio minuter i stället för en och en halv timme till en stökig flygplats.
• Jag tycker fortfarande att det är lite häftigt att stå och titta på regn. Det är fascinerande att se hur mycket vatten som vräker ner från himlen. Inte stod jag och tittade på regnet innan vi bodde i Egypten, inte. Men nu är jag som trollbunden och kollar regnmätaren varje morgon och kväll när det regnar. I går kväll kom tio millimeter på bara några timmar.
• Vi har en liten tomatplanta vid en södervägg - något växthus har vi inte hunnit bygga än - och den trivs så bra att vi kommer att kunna skörda 29 tomater. En är redan riktigt stor. Frågan är bara om jag ska låta den stora hänga eller om jag ska ta in den och försöka få den röd i fönsterbrädan? Lite ont om sol just nu ...
• Det är så härligt här på vår gata, när folk kommer hem från jobbet kommer alla ut och så står vi här hela gänget och småpratar en stund medan barnen leker. Nå, halva gänget, för alla kommer ju inte. Det blir som lite drinkmingel före middagen, fast utan drink.
• I natt sov Tjorvan PÅ mig. Hon skulle ligga nästan om halsen på mig. Och om jag vände mig på sidan lade hon sig på min arm och hand. Normalt brukar hon ligga på ett av mina ben eller fötter, och det går bra för det har jag vant mig vid. Vi får se, jag kanske får vänja mig vid att ha en katt runt halsen framöver. Och det får mig att tänka på psykläraren vi hade på sjuksköterskeskolan. Mitt i en föreläsning om biverkningar och allergier mot läkemedel, avbröt han sig och utbrast: "Har ni sett den där bilden på Caroline?" "Ehh ...?" sa vi och såg förundrat på varandra. Läraren syftade på någon bild där Caroline av Monaco sitter eller står med en katt som ligger runt halsen på henne.

För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna är rasister.

Lite allmänt pladder nu igen

Se så vacker min pelargon är som jag har fått av Olgakatt! När jag fick den var den en liten stickling som yrvaket tittade upp ur jorden. Nu är det en frodig madam.

Fy vilket väder det har varit i dag! Jag hade tänkt klippa häckarna, men det blåste så mycket så jag gick in igen och tog mig an högen med stryktvätt i stället. Inte lika roligt, men lika skönt nu när det äntligen är gjort. Den där högen hade några veckor på nacken ... När jag strök blev jag underhållen av den gamla filmen Grease med John Travolta, så det var ju rätt skoj.

Och stackars Stina, så fort hon har gått ut har det börjat regna så att jag blev orolig och ropade in henne. Så hon har mest legat på balkongen i dag. Nåja, där sover man gott.

Stina sover gott på balkongen.

Om det är någon som tycker att jag mest bara visar Stina och nästan aldrig Tjorvan, så har den helt rätt. Saken är den att det är jättesvårt att fotografera Tjorvan. Hon är så mörk och ligger nästan aldrig still när man kommer smygande med kameran. Så det blir bara suddigt hela tiden. Eller för ljust. Eller för mörkt.

Det märks en enorm skillnad efter att vi anmälde oss till Nix-listan. Innan dess ringde kanske 2-3 säljare om dagen för att prångla ut olika pensionsförsäkringar, tidningar, fondkonton och jag vet inte allt vad. Nu när det ringer är det vänner och bekanta, möjligen någon enstaka felringare, men i stort sett är det välkomna och trevliga samtal. Nix-listan är superbra! Och gratis dessutom!

Nu har jag beställt vårlökar! Det blir mängder av små vita blommor såsom vita pärlhyacinter, vita krokusar och lite annat, och som färgprakt 60 stycken vildtulpaner i olika färger. Jag längtar redan till våren! Haha, fast det är inte så svårt att göra när man sitter och fryser som om det vore rena vintern. Rena höststormarna har det i alla fall varit i dag.

För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna är rasister.

Lite av varje

Försommarens penséer har fått flytta till penséhimlen, nu är det hortensiornas tur att prunka.

Oj, vad jag har skrattat i dag! Jag har suttit här alldeles för mig själv och skrattat så jag nästan fick magknip. Jag har nämligen lyssnat på en av sommarpratarna, Jonas Jonasson, författaren till boken Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Här kan du också lyssna, i det utmärkta arkivet där man hittar alla sommarpratare. Perfekt för mig som har lite svårt att komma ihåg att sätta på radion i rätt ögonblick.

Dessutom såg jag ett helt underbart litet program på SVT om en man och hans hönsfåglar. Ett sånt där udda program som aldrig skulle sändas på "bästa sändningstid", men som jag tycker är så himla mycket bättre än bästa-sändningstids-programmen. Här kan du se mannen i Australien som samlar på sällsynta raser av hönsfåglar. Bästa scenen är när hundra kalkoner vänder sig om som en man och svarar när han ropar på dem!

I övrigt har jag mest puttrat runt och pysslat lite, tvättat lite, fryst in lite rabarber, förberett lite middag, pratat lite med grannarna och varit allmänt ledig. Men händelselöst är det inte. Just nu kom Tjorvan springande uppför trapporna och morrade. Hon sprang rätt ut på balkongen för att sätta sig och glo på grannens barn med kompisar - på tryggt avstånd. Nu ligger hon och vaktar i trappan så att ingen av de där konstiga figurerna ska komma hit och ta mig. Stina bryr sig inte så mycket om vad det är för väder, så hon kommer ofta hem alldeles dyblöt eftersom hon mycket väl kan promenera hem genom värsta störtskurarna. Henne får jag torka torr som om hon var en hund. Men det gillar hon.

Och nu är det äntligen klart att i november/december kommer de och börjar bygga nytt kök, badrum och tvättstuga. Okej, jag är fullt beredd på att de inte börjar förrän efter jul och att det inte är klart förrän framåt sommaren, men nu har vi i alla fall kommit så långt att vi har bestämt med en byggfirma. Ett steg framåt. Och innan de sätter igång ska vi ha rummen färdiga på bottenvåningen så att någonting känns lite färdigt.

Innan jag hann skriva klart och publicera det här inlägget kom Maken hem, så vi har ätit och jag kan tala om att det recept jag lagade i dag inte kommer att läggas ut här på bloggen. Jag tyckte inte att det var gott med torsk och rödvinssås. Maken klagade inte, men det gjorde jag. Tur att det var jag som hade lagat maten.

För övrigt anser jag att Sverigedemokraterna är rasister.