"Ni hao!
Nu har vi landat i Dali efter en resa med "expressbuss" genom det bergiga landskapet ganska rakt söderut från Lijiang. Vi blev stående i en timme där vägen var blockerad av km-långa köer av lastbilar som väntade på bensin, tydligen en stor bristvara nationellt, vilket ju inte syns i storstäderna med omgivning. Landskapet skiftade mellan terasserad odling och mera slättland emellanåt. Överallt hackades och gödslades det, uppenbarligen med buffeldynga för vi såg en del vattenbufflar. Människorna går med kärror eller ok med dyngan. Fälten är prydligt upprutade med smala vattenfåror emellan. I byarna ser det skräpigt ut men det rivs och byggs for fulla muggar. Trafiken är förfärlig men vår busschaufför verkade rätt säker. Hundar springer lösa på vägen och vi såg minst 2 överkörda.
Vi bor i Dalis Gamla stad, grundad under Qing-dynastin på ett prydligt hostel, Mama Naxi, för 44 yuan per natt och person. Här är inte många gäster i dag och vi ska få "familjemiddag" om en stund. Sen blir det nog tidig nattning för det är rätt ansträngande, trots allt, att sitta i buss i 5 timmar och uppmärksamt studera utsikten.
Här är både wifi och datorer och jag kan facetima med M och Saltis som har iPhone 4. Hem till gubben blir det mail och sms. Han har meddelat att både han och katterna mår bra. Själv är jag numera smaskförkyld och har utlovats kinesisk medicin efter maten av var söte värd som presenterade sig som Joker.
Vi fotograferar som besatta, det blir bildreportage när vi kommit hem!"
---
Själv undrar jag om jag verkligen befinner mig i Sverige. För i Sverige har jag aldrig tidigare träffat på en ung kille i en butik som erbjuder sig att bära det tunga paketet till stationen, bara för att vara bussig. Men en sådan kille har jag träffat i dag. Helt fantastiskt! Det är nämligen som så, att jag i dag hoppade på tåget och åkte till Växjö för att köpa mig en iMac. Jag höll på att gå sönder i både rygg, nacke och ögon av att sitta och jobba med den lilla laptopen. Jag såg ju inte vad det stod på den där lilla skärmen! Och med min dubbelsyn (som jag fortfarande inte har gjort någonting åt, jag vet, jag lovar, snart ska jag gå till optikern, det finns två här i Älmhult) blev det knappast lättare.
Och där i MacHuset i Växjö, fick jag mig en alldeles sprillans ny och fin iMac, den STOOOORA. Fast inte den dyraste, så mycket kapacitet behöver jag inte. Nu ser jag vad både jag och ni skriver! Först var de bussiga och laddade över allt jag hade i MacBooken, själv vet jag inte om jag hade fixat det. Och när allt var klart och det var dags för mig att åka hem, var killen som sagt så bussig att han erbjöd sig att hjälpa mig till stationen (paketet vägde cirka 15-20 kg). Det är bara i Turkiet och Egypten jag har varit med om så hjälpsamma människor i en butik, aldrig tidigare här i Sverige, inte ens då på den tiden det kunde tänkas att de ville mer än bara bära saker.
Tahrir Square sett från hotellrummet. Till vänster, bakom de blå byggbodarna (de håller på att bygga tunnelbanestation) ligger Egyptiska museet där man kan se Tutankhamuns skatter.
Har kikat på tre hus i dag. Ett vill vi inte ha, det alldeles för mycket med fukt och annat för att vara lockande, trots poolen och trots priset. Ett radhus däremot, ett jättefult radhus, var superfint inuti och ligger faktiskt på önskelistan, om än inte på topp i dagsläget. Det sista huset jag såg var rena drömmen, enda felet var att det inte fanns garage, vilket Maken absolut vill ha. I morgon blir det ytterligare hustittning på förmiddagen.
Det är en lite lustig känsla att titta på hus så här. Man går ju runt i vilt främmande människors hus och kikar in ända in i sovrummet! Jag känner mig lite som om jag snokar, fast man måste ju titta ordentligt. Än så länge har jag nog mest sett rätt fina inredningar, jag menar då med möbler och sånt, bara två familjer verkar ha varit totalt ointresserade, och ingen har haft så där fult så man undrar hur de klarar av att titta på grejorna.