Baka: Chokladbiskvier

Äntligen fick jag en dag som jag kunde ägna helt och hållet åt att baka. Eller nästan i alla fall, eftersom jag var tvungen att uträtta en del ärenden först. Så jag kom inte igång förrän vid tvåtiden, vilket straffade sig, för jag var inte färdig förrän vid tio på kvällen! Om man är van bagare går det säkert mycket fortare, men jag måste ju läsa och tänka och fundera hela tiden också.

Av mandelmassan som jag gjorde kvällen innan bakade jag först bottnarna. Meningen var nog att man  skulle göra dem lite större, och bara 25 stycken, något som även det hade dragit ner på tidsåtgången. Jag råkade göra 65 stycken små, vilket gjorde hela saken desto pilligare.

Sedan blev det dags för den italienska smörkrämen. Ingredienserna vägs upp med noggrannhet och äggulorna stoppas i frysen för senare användning. I fransk smörkräm ska det vara äggulor, och i italiensk ska det vara vitor.

Första delen är snabb och lätt, att vispa upp vitorna med citronsaften.

Men sedan tar det lite tid, även om det inte är svårt. För sockret och vattnet ska koka ihop ordentligt, inte bara lite grann, och noga är det också. Sockerlagen ska bli 122°C och ingenting annat.

För att underlätta det hela har jag köpt en jättebra slev med inbyggd termometer. På så sätt kan jag röra så mycket som krävs utan att hålla på att fippla med en termometer på samma gång som bara är i vägen och ska hållas ovanför kastrullens botten för då ger det ju fel temperatur och ... 

När 122°C är uppnådda vispar man ihop sockerlagen med äggvitorna. Och sedan står man där och vispar och vispar ända tills smeten har kallnat. Det tar väl ungefär lika lång tid att få upp temperaturen som att få ner den.

Sedan ska smöret i. Och här snålas det inte. Hela paketet blandas i och rörs ihop till en lätt och luftig kräm i matberedaren.

Men krämen ska smaka av choklad, så klart, så det blir dags att smälta lite choklad. Nu förordar Jan Hedh att man enbart ska använda Valhrona, och det gör jag visserligen gärna, men inte första gången jag gör någonting och inte vet om det blir total pannkaka eller inte. Det får duga med Lindt till vardags. När chokladen har smält ska den svalna till 30°C.

Och hela tiden regnade det. Och regnade och regnade och regnade lite till.

När chokladen är blandad med den italienska smörkrämen är det dags att stryka på krämen på bottnarna så att det börjar likna kakor. Måste komma på något knep att få ytan jämnare.

Och så var det dags för den seriösa chokladsmältningen. Jag har ingen marmorplatta, så jag kunde inte tablera chokladen som proffsen gör, utan fick smälta den på amatörers vis. Först ska den värmas till 48-50°C, sedan svalna av till 27-28° för att sedan värmas upp till 31-32°. Orsaken till allt det här är att man ska få glans i chokladen, att den får rätt hårdhet samtidigt som den ska ha en smältande konsistens, och att den ska ha krympförmåga så att den lossnar från formar.

  Och när chokladen sedan har rätt temperatur är det bara att börja doppa.

Jag ska erkänna att det blev en del kladd, och av de 65 bottnarna blev det endast 62 färdiga chokladbiskvier. Någon hamnade på golvet, någon blev mos mellan mina fingrar och någon slant i väg över bänken. Och alla blev långt ifrån så fina som den på bilden. Men dem behöver man ju inte visa upp, de är bättre att äta upp. För GODA blev de.

Det är så mysigt nu på hösten

Man får tända en brasa att värma sig vid.

Man får användning för sina fina rosa regnkläder när man undersöker regnpölar och går till grannen för att klappa Mjauen.

Eftersom jag inte har föräldrarnas tillstånd att lägga ut en bild, passar det perfekt med en misslyckad bild. Ni fattar själva hur söt hon är!

Och så känns det bra att vara inne och baka.

Det är lätt att göra mandelmassa: Skålla och skala mandlar. Mixa sedan med samma mängd, i vikt räknat, socker. Jag använder min matberedare, det funkar bättre än mixern tycker jag. Packa in massan i plastfolie och låt ligga och mogna till dagen efter. Det blir då den mandelmassa som konditorerna kallar 50/50.

I morgon ska jag baka chokladbiskvier. Eftersom både Mathilda och svärisarna kommer till helgen, och eftersom Maken fyller år lagom framåt helgen, kan det vara bra att ha lite kakor att tugga på till kaffet. Då passar chokladbiskvier bra eftersom de kan frysas och därmed göras i lite god tid innan, så att man inte får allt i sista minuten. Tårta ska det förstås också bli, det blir samma som i midsomras.

Den här gången har jag lite bekymmer med matplaneringen. Mathilda är vegetarian, så det bästa är att laga antingen fisk eller den sortens mat där man bara kan steka upp en sojabiff eller liknande i stället för en köttbit. Alltså inte lasagne och liknande, för då får man laga två rätter. Och så är svärmor laktosintolerant, så jag måste komma ihåg att köpa alla mejeriprodukter av den laktosfria varianten. Svärisarna äter inte lök, och inte starkt, och Maken har fått för sig att han inte gillar citron, helt plötsligt. Lite vitlök går däremot bra. Någon som har några bra tips?

Men vad är det här för väder? I dag var det så mörkt som om det var mitt i vintern! Jag gick runt och tände överallt, men inte hjälper det särskilt mycket med dessa eländiga energisparlampor! LED är bra, de ger rejält ljus, men energilamporna ger exakt det slags skymningsljus som jag ser som sämst i. Måste se till att byta all belysning till LED, det blir ju billigare i längden dessutom.

Lite lördagsbabbel

Hemskt vad fort den här dagen gick! Men vi har ändå fått en del gjort, i alla fall Maken som började dagen med att åka till tippen (vårt stamställe), och fortsatte med att lägga golv. Han har lagt ungefär en tredjedel av golvet, så till nästa helg ska det nog vara klart. Själv har jag jobbat.

Jag skrev ju för lääänge sedan att jag skulle börja baka, och då baka alla kakor i Jan Hedhs bok 277 sorters kakor. Men det har inte funnits mycket tid till några kakor under våren. De enda jag har hunnit med att baka lite av har varit enklare sorters småkakor, som de här bondkakorna. De blev goda, och jag har mer eller mindre varit beroende av småkakor hela våren.

Bondkakor på gång.

Färdiga!

Att jag inte har hunnit med mer avancerade kakor har delvis berott på annat än mycket jobb. För att kunna baka mazariner måste man ha mazarinformar, för att kunna baka vaniljhjärtan måste man ha hjärtformar, och för att kunna baka apelsinringar måste man ha savarinformar. Ju. Och det hade jag inte. Inte gick det att köpa här i Älmhult heller, men efter mycket om och men har jag hittat en del bra köksshoppar på nätet som har specialgrejor och inte bara häftiga tårtformar och cupcakesgrejor. Så nu är jag ganska välutrustad och hoppar av iver att få sätta igång. Men jag har en del grejor jag måste få färdiga först, innan jag kan börja. För jag kommer garanterat behöva en hel dag för att pilla ihop alla grejor som krävs för att göra den sortens kakor.

Marianne & Jan

Någon som kommer ihåg filmen Julie & Julia? När Julie (Powell) lagar alla recept i en fransk kokbok av Julia (Child), under ett år? Och bloggar om det? Just det, visste väl att några av er kommer ihåg den. Det var en söt film och en trevlig bok.

På bokrean ramlade jag över Jan Hedhs bok 277 sorters kakor. Och föll pladask. Verkligen en bakbok i min smak, där man inte fuskar på något sätt utan gör allt från grunden. Okej, man tillverkar inte bakpulvret själv, och man slipper odla vetet, men det är väl ungefär så lat man får vara. Resten får man göra själv: bland annat mandelmassan, hallonsylten, marsipanen och vaniljsockret. 

Så jag tänkte att jag skulle göra om Julies bedrift, fast inte begränsa mig till ett år, utan ta så lång tid jag vill och behöver, och baka 277 sorters svenska kakor i stället för att laga franska middagar.

Jag började härom dagen. Slog mig lös från jobbet och gick ner i köket för att baka. Och började med någonting lätt - Klassisk mjuk pepparkaka.

Ingredienser till Klassisk mjuk pepparkaka är uppvägda. Jag har fuskat här, jag har använt mig av köpelingonsylt. Men shhh, säg inget till Jan Hedh!

 Det första jag lärde mig var att när man bakar på riktigt, då är det inte deciliter och teskedar som gäller som mått, det är exakta gram för både fast och flytande. Jopp, även för äggen. I det här receptet skulle det vara 225 g ägg, vilket motsvarar cirka 5 ägg.

Det andra jag lärde mig var att jag inte håller med Jan Hedh om att man ska använda osaltat smör. Det kanske är bättre och ger en renare smak, men vi är så saltförstörda att det tappar i smak utan. Och jag anser att man ska njuta av godsaker, inte bara tycka att de är okej.

Två stycken mjuka pepparkakor blev resultetet.

Resultatet blev okej. Felet var nog att bakpulvret var för gammalt - dessutom transporterat i container och förvarat i container i hamnen i Alexandria under några veckor. Det betyder HETTA i stället för att förvaras svalt. Jag har köpt nytt bakpulver nu, hoppas att det funkar bättre.

Jag kommer inte att lägga ut alla recept här. Det hade blivit som att kopiera hans bok, och det får man ju inte. Men jag kanske ska höra med Norstedts om jag kan lägga ut ett recept här och var. Jag återkommer i frågan.