Tävla om biljetter till förhandsvisning!

Teenwolf är serien om en tonårskille som blir attackerad av en varg och börjar utveckla onaturliga förmågor. Nu har serien premiär i Sverige på MTV. Inför premiären av serien anordnar MTV Sverige en stor förhandsvisning. På deras hemsida kan du nu tävla om två biljetter till förhandsvisningen den 13 februari. En chans ni absolut borde ta! Tävlingen går ut på att göra olika fotouppdrag genom Instagram, ni kan läsa mer om tävlingens instruktioner och regler på deras hemsida!

I dödsskuggans land

I dödsskuggans land är en dystopisk zombieroman. Den handlar om tjejen Temple som på egen hand lever i ett zombietäckt USA. När hon råkar mörda en man som försök skada henne börjar dennes bror jaga henne. Tillsammans med en stum man flyr hon den stora och farliga Moses Todd.

Ärligt talat, det här var en zombieroman att slänga i papperskorgen (bildligt talat). Jag gav halva boken en ärlig chans i förhoppning att den snart skulle bli bättre, sista halvan läste jag bara för att få ett slut på det. Den utspelade sig i en exakt kopia av Walking Dead världen och andra amerikanska zombievärldar, utan att tillföra en ny intressant vinkel. Det kändes som att författaren visste att hans värld var en kopia eftersom han inte brydde sig om att ge någon bakgrund eller större beskrivningar. Detta gjorde att jag ofta glömde att det faktiskt var en zombieroman. Det var tråkiga karaktärer. Temple var för bra, kaxig och hård för att kännas trovärdig. Det var svårt som läsare att fasta för henne eftersom man fick se väldigt lite av hennes känslor.

Nu har jag sågat färdigt för idag. Istället för att ödsla tid på den här boken tycker jag att ni borde läsa någon annan av alla episka zombieromaner där ute!

Besynnerliga barn och kusliga miljöer

När jag först hörde talas om Miss Peregrines hem för besynnerliga barn förstod jag direkt att detta skulle bli en favorit. Jag ville hela tiden berätta för folk hur bra  boken var, men fick hela tiden påminna mig själv att jag faktiskt ännu inte läst den. Kanske berodde denna kärlek-vid-första-ögonkastet-upplevelse på att jag alltid dragits åt de lite magiska böckerna. Där de magiska väsnen inte tar överhand utan lämnar plats åt gåtor och det oförklarliga.

Jag blev inte heller besviken när jag läste den, snarare ännu mer förälskad. Hela boken går att sammanfatta med ordet oförutsägbar. Ofta brukar jag ha en föraning vad som ska hända, hur en bok kommer sluta eller vad som är svaret på de stora hemligheterna. Här hade jag inte den blekaste aning. Det gick en kuslig stämning genom hela boken med de dystra miljöerna, de besynnerliga barnen och de konstiga fotografierna. Trots att boken var väldigt härlig under vissa delar, fanns den kusliga känslan alltid i bakgrunden. Boken har en egenhet som inte går att sätta fingret på, det är också detta som gör den så himla fantastisk.

Som ni kanske vet ska boken bli film av Tim Burton, jag kan riktigt se dessa besynnerliga karaktärer förvandlas till Burtons udda figurer. Historien är i trygga händer. Om ni är nyfikna på bokens handling tycker jag att ni ska läsa Hannas recension av boken!

Rubinröd

Gwendolyn bor i London, går på en fin privatskola och skulle kunna tas som en helt normal tonårstjej. Men i Gwendolyns släkt finns en hemlighet, de har nämligen en  övernaturlig gen som gör att vissa kan resa genom tiden. I det här fallet är det Gwendolyns kusin Charlotte som bär på genen, i hela hennes liv har hon tränats inför den dag då hon kan börja resa i tiden. Men en dag känner sig Gwendolyn yr och plötsligt befinner hon sig i ett annat århundrande. Det visar sig att hon är "tidsresaren" i släkten. Otränad och oerfaren åker Gwendolyn tillbaka i tiden på uppdrag åt ett hemligt sällskap. På vägen möter hon faror, hemligheter och den stora kärleken.

I början var jag rädd för att Rubinröd skulle vara alldeles för fånig. Där hade jag helt fel, för det finns inget fånigt med den här boken. Utan den är faktiskt helt underbar. Gång på gång blev jag beroende av berättelsen och kunde inte sluta läsa. Men vad som gjorde mig frustrerad var slutet. När boken var slut kändes det som om jag bara hade läst halva boken. De två fortsättningarna som kommer nästa år hade man lika gärna kunnat sätta ihop till en bok, Det är nästan så att jag vill läsa andra delen Safirblå på engelska även om originalspråket är tyska, bara för att få veta vad som händer.

Hades

Josefin Angelinis serie om Helena är ännu en serie som rider på vågen efter Twilight och andra paranormal-romance succéer. För det kan inte vara för historiens komplexitet och genialitet som författaren fick ett sjusiffrigt belopp för första manuset. Ändå lyckas författaren smidigt, nästan briljant, med att förnya den historia vi redan hört så många gånger. 

Helenas likheter med Twilight var skattretande många och knappast en slump. När jag läste den för ett år sedan häpnade jag över att den ändå var bättre än Twilight. Även i andra delen Hades finns det många likheter med New Moon även om de inte är lika uppenbara. Lucas och Helenas kärlekssaga som var så perfekt i första delen förändras när Lucas börjar ta avstånd från Helena. Medan hon kämpar med ett uppdrag i underjorden möter hon Orion. Orion är också ättling till de gamla grekiska gudarna, när han börjar hjälpa Helena i underjorden kommer de allt närmare varandra. Samtidigt som Helena tampas med sina kärleksproblem hotar en ännu större fara, en fara som inte bara sätter Helenas liv på spel utan också Lucas och Orions. 

Trots sina likheter med Twilight tycker jag Angelini lyckas med något som Meyer totalt misslyckades med, att hålla ihop handlingen. Hades är minst lika spännande som första boken och omöjlig att lägga ifrån sig.  Böckerna slutar aldrig överraska, det finns hela tiden nya hemligheter att avslöja och den blir allt mer oförutsägbar ju mer man läser. Mina kunskaper i grekisk mytologi är inte stora nog för att säga om författaren lyckats få till det bra eller dåligt. Men som läsare säger jag att få ungdomsförfattare hade kunnat göra det bättre. 

Miss Peregrine's Home for Peculiar Children

Boktrailern till Miss Peregrine's Home for Peculiar Children får en att både rysa och lockas på samma gång. Det gäller även boken som innehåller samma magiska, obehagliga men ändå fina stämning. Miss Peregrine's Home for Peculiar Children är en bok fylld med både text och gamla vintagefotografier. Kombinationen är skicklig och snygg och får läsaren att ryckas med, in i en helt ny värld som till en början verkar helt fantastisk och ofarlig men som visar sig vara riktigt otäck och läskig.

I centrum står 16-årige Jacob som under hela sin barndom fått höra sin farfars berättelser om barnhemmet där han växte upp tillsammans med andra väldigt annorlunda barn. När Jacob var liten trodde han helt på berättelserna om barnen som kunde flyga, vara osynliga och spruta eld, och på de farliga monstren som lurade och gjorde att barnhemmet hela tiden var i fara. Som nästan vuxen börjar Jacob tro mindre och mindre på historierna och precis som alla andra anta att farfadern börjar tappa förståndet. Men när hans farfar dör under mystiska omständigheter tvingas Jacob ta reda på det förflutna och resa till en liten wailsisk ö för att besvara sina frågor

Även om boken på många sätt levde upp till den fantastiska trailern var det en del saker som gjorde mig besviken. Trots bokens 350 sidor upplevde jag ingen större förståelse och närhet till karaktärerna. Jag gillade många av dem, men de kändes platta och skulle kunnat göras mycket intressantare. Jag tycker också att tempot i slutet av berättelsen gick alldeles för fort och lämnade ett öppet slut som nästan kräver en fortsättning. Den härliga stämningen försvann nästan lite på slutet och blev ett sådant där vanligt ont-mot-gott-slut som så många andra böcker redan har.

MEN, boken kommer bli film, regisserad av Tim Burton! Eftersom Tim Burton är expert på att få till övernaturliga stämningar och få karaktärerna att bli djupa och väldigt bra så tror jag att filmen kommer bli helt otrolig!

För evigt

 Böckerna om Sam och Grace är något av det vackraste inom paranormal-romance genren. Författaren Maggie Stiefvater försöker aldrig krångla till historien med överdrivna detaljer, twister och effekter utan skriver tvärtom äkta, avskalat och realistiskt. Så realistiskt det går att få en historia om människor som förvandlas till vargar om vintrarna. Även om detaljer och händelser från de tidigare böckerna har glömts bort med tiden tycker jag att den avslutande delen För evigt ger mycket mer än vad jag kunnat förvänta.

Sam och Grace kärlekshistoria fortsätter, efter tre böcker har jag blivit rätt bekant med den och stundtals är den på gränsen till uttråkande. Men det finns så mycket annat bra i böckerna att kärlekshistorien nästan blir ointressant. Jag älskar alla nya karaktärer som smugit sig in under historiens gång. Hur flockens existens hänger på en skör tråd i hotet från människorna och deras sökande efter en utväg, att kunna vara människor för gott. Det är vackert och innerligt med ett stänk av melankoli. Det är inte så att jag nu kommer att skriva hysteriska mejl till författaren tiggande om en fortsättning. Utan det här är perfekt, tre fina böcker nu med ett bra avslut. Jag kan inte bli mer nöjd.  

Aprilhäxan!

Desirée är en snart femtioårig kvinna som spenderat hela sitt liv i en sjukhussäng och hon kan inte längre gå eller tala. Men hon har en förmåga som gör henne annorlunda; hon är en aprilhäxa och har möjligheten att ta plats i andra varelsers medvetande. Sköterskorna på sjukhemmet frågar sig varför hon fortfarande lever, när hennes liv är så meningslöst. Vad de inte vet är att Desirée har en uppgift kvar innan hon dör; hon ska ta reda på vem av hennes tre styvsystrar som stal det liv som var avsett för henne. Styvsystrarna vet inte om hennes existens, men Desirée bevakar och påverkar dem genom sin skarpa hjärna och aprilhäxeförmåga.


När den här boken kom ut 1997 belönades den med Augustpriset och jag kan på många sätt förstå varför. Berättartekniken är helt otroligt skicklig och speciell. Desirée berättar i jag-form och Majgull Axelsson använder sig av både tillbackablickar och händelser i nutid för att föra berättelsen framåt. Man får också följa styvsytrarna från Desirées perspektiv eftersom hon kan, genom sin aprilhäxeförmåga, bevaka dem. Men man får även följa historien ur varje styvsysters perspektiv. De olika perspektiven vävs hela tiden ihop och nutid blandas med återblickar, inte bara från Desirée utan även från styvsystrarna. Då blandas även det övernaturliga med de realistiska och berättelsen lyckas på så sätt inte förlora sin trovärdighet.

Men det finns vissa saker med boken som får mig att tveka lite inför att tipsa om den. Jag har själv ganska svårt att läsa om sjukhusscener och människor som växer upp under riktigt dåliga förhållanden när det nästan inte finns några ljuspunkter. Vissa stunder kan Aprilhäxan kännas så sorgsen och eländig och då orkar jag nästan inte fortsätta. Den speciella historien lyckas ändå i slutändan få mig att gilla boken, och för er som inte är känsliga när det gäller mörka berättelser så kan jag definitivt rekommendera den!

Eld

Det är med trötta ögon som nästan går i kors som jag sätter mig framför datorn för att recensera Eld. Den bok jag väntat på i ett år och nu suttit uppe halva natten för att läsa ut. Nej, inte för att jag måste, utan för att det helt enkelt inte går att sluta. När Cirkeln kom ut förra våren skrev jag som ni nog kan gissa bara positivt och den här recensionen riskerar att bli minst lika lyrisk, för det finns inget dåligt att säga.

Aldrig hade jag trott att jag skulle längta så efter att få komma tillbaka till en liten bruksort uppe i Bergslagen, om så fiktivt. Ändå är det med lycka pirrande i magen som jag återvänder till Engelsfors. De utvalda är tillbaka på skolan, men det är inte demoner och mystiska krafter de möts av den här gången. Utan något av helt annan karaktär, nämligen Positiva Engelsfors. En ny förening med en positiv anda, vars budskap snabbt sprider sig bland ungdomar, vuxna och alla möjliga sorters människor. De bär gula pikétröjor och verkar tro att allt löser sig så länge man tänker positivt. Skymd bakom den allt mer sektliknande föreningen växer sig något mörkare och ondare. Men hur ska De Utvalda kunna förhindra apokalypsen när de inte vet vem som är deras fiende?

Fantastisk. Lika bra att använda superlativen direkt. Karaktärerna, språket, miljön, det är precis lika briljant som i Cirkeln. Men det är annorlunda i Eld, lite bättre till och med, man riktigt känner hur berättelsen växer under bokens gång. Blir något mer, mindre som "Cirkeln" mer som en egen värld. Vad jag gillade mest var kanske hur spänningen sakta byggdes upp. Att man inte visste vem som var fienden, det kunde vara alla eller ingen. Men också att få se hur relatonerna mellan De Utvalda utvecklades. Det var inte bara de som lärde känna varandra bättre utan jag gjorde det också. Hade aldrig kunnat hoppats på en sådan här bra fortsättning. Om ett år kommer Nyckeln!

Kaninhjärta!

Mary och Anne är tvillingsystrar och bästa vänner. De är så lika att det är svårt att skilja de åt, men inuti är de helt olika. Mary har svårt att se meningen med livet, blir glad av att knäcka människor och är inte rädd för att testa nya saker. Anne är mer lugn och är den som alltid har varit mer ansvarstagande av de två. Tillsammans utgör de även ett medium, Anne kan se andar och Mary låter dem tala genom att låna ut sin kropp. Under en sommar kommer de av en slump i kontakt med en medial grupp som söker efter en liten flicka. Sökandet tar upp den största delen av sommarlovet och ju större plats det övernaturliga tar i deras liv, desto snabbare börjar Mary och Anne glida ifrån varandra. Mary har svårare att se livets ljuspunkter och Anne oroar sig konstant över att Mary ska ta sitt liv.

Det var inte helt lätt att börja läsa den här boken. De övernaturliga inslagen kom så plötsligt och jag förstod inte vad det var. Det känns som om jag vill ha någon sorts bakgrundsinformation om vad ett medim är och hur allt började för Mary och Anne. För nu kunde jag inte riktigt ta till mig det som hände i början, och det kändes som om jag befann mig utanför berättelsen.

Men efter ungefär en tredjedel av boken tycker jag ändå att den kom igång och levde upp till mina förväntningar och blev precis så obehaglig och spännande som jag läst att den skulle vara. Berättelsen blev mer levande när fler karaktärer kom in och den kunde börja berättas på rikigt. Något som jag verkligen gillade var beskrivningen av hur Mary och Anne börjar glida ifrån varandra. Hur deras syskon-och vänskap får en spricka, som växer till en avgrund och hur de inte längre står varandra lika nära. De övernaturliga inslagen blir också bättre beskrivna och i slutet har man en bra bild av vad ett medium är och hur en medial grupp arbetar.

Läs vår intervju med Christin Ljungqvist här!

Omtalat filmprojekt byggt på fanfiction!

Läste i DN för ett par dagar sedan om en väldigt intressant sak som bevisar hur viktiga fans till bokserier har blivit och hur stor makt de har börjat få. Artikeln berättar om ett av alla de Twilight-fan som börjat skriva Twilight-fanfiction. Hon (E.L James) började skriva "Master of the Universe" på en fanfiction-sida och fick snabbt hundratusentals läsare. Nyheten om hennes historia spreds sedan på Twitter och bloggar och E. L.James bestämde sig för att ge ut sin historia som e-bok med den nya titeln "Fifty Shades of Grey". Boken gled oväntat upp på bästsäljarlistorna och det stora bokförlaget Random House köpe rättigheterna till hela serien. Kort därefter köpte Universal och Focus film rättigheterna till filmen.

Harry Potter och Twilight är de serier som blivit omskrivna flest gånger på hemsidan fanfiction.net. Tillsammans har det skett 800 000 gånger, och många av historierna är längre än orginalen! Jag tycker att det är så häftigt att fans av en bokserie bygger vidare på orginalet och kan skapa något nytt av det. Berättelsen tar liksom aldrig slut. Och "Fifty Shades of Grey" lär inte ta slut snabbt heller; det har redan börjat skrivas fanfiction av den!

Varma kroppar

Jag trodde att Varma kroppar skulle vara en sorts zombie-version av Twilight. Men att jämföra den här boken med Twilight är nog det sista jag skulle göra. Här är det huvudpersonen själv som är zombin. En smitta spred sig bland människorna och nu befolkas större delen av jordklotet av zombies. De är döda, lever i små nästen och har förlorat nästan all sin mänsklighet. De människor som finns kvar har flytt undan och lever i kollektiv som är hårt bevakade, för zombisarna äter nämligen människornas hjärnor.

Detta är vad huvudpersonen R gör. När han tillsammans med några andra zombiesar ger sig ut på jakt efter människokött får han tag på en ung killes hjärna. När han äter den spelar hela killens liv upp som en film i Rs huvud. Killen heter Perry, han är djupt förälskad i sin flickvän Julie som R upptäcker bara står några meter ifrån honom. Perrys känslor för Julie gör det omöjligt för R att äta upp henne, istället tar han med henne till sitt näste.

Zombisarna är helt klart groteska. Till skillnad från Twilight finns det inget vackert och lockande över varelserna, de är äckliga rakt igenom. Det kanske inte låter lockande men boken är faktiskt helt grym! R är annorlunda, han tänker och känner som en människa. En vänskap byggs upp mellan honom och Julie och snart blir det en kärlekshistoria. Detta skiljer sig helt från allt annat i dystopi och paranormal-romance genrerna. Det är äckligt och vackert på samma gång. Ibland kunde det kännas en aning otrovärdigt och slutet flippade ur ganska mycket, men trots det är detta spännande underhållning rakt igenom!  

Den ska dessutom bli film nästa år, ännu en anledning till att läsa den! 

City of Fallen Angels

Jag hade lovat mig själv att aldrig läsa City of Fallen Angels. Det är sant! The Mortal Instruments är min favoritserie och jag ville för allt i världen att den skulle fortsätta att vara det. Tredje boken, City of Glass, har det perfekta slutet och därför förstod jag inte vad en fjärde bok skulle vara bra för. Men, en kompis övertalade mig att läsa City of Fallen Angels och nu kan jag inget annat än tacka henne.

Precis som de tidigare böckerna är den här full av action och överraskningar. Att jag tyckte så mycket om den var mest på grund av min nördighet till serien. Det var kul att återse alla underbara karaktärer och se hur deras liv fortsätter. Eftersom "The Mortal War" är över, är boken egentligen helt onödig och jag håller fast vid att City of Glass har det perfekta slutet. Ändå tyckte jag att storyn höll och efter fyra böcker har den ännu inte tappat måttet!

Femte delen City of Lost Souls kommer ut i maj. Jag vill även läsa Clockwork Angel som är första delen i Cassandra Clares andra serie The Infernal Devices. Om ni ännu inte läst den här serien, gör det!

De vassa tändernas skog

Jag inledde 2012 med att läsa en dystopi. Jag trodde att De vassa tändernas skog skulle vara mer fantasy men till min förvåning var det istället en läskig framtidsvision. En underlig smitta spred sig mellan människorna och de är nu "Oheliga" en sorts zombie vars ända mål är att utrota människorasen.

Huvudpersonen har ingen aning om hur världen såg ut innan smittan. Mary har alltid levt i en liten by som skyddar sig från de oheliga genom ett stort stängsel. Byn styrs hårt av kyrkan och deras ända mål är att hålla människosläktet vid liv. Därför blir Mary bortlovad till hennes barndoms vän Harry, medan hon i hemlighet är förälskad i hans bror Travis. En kväll upptäcker hon fotspår som leder in till byn från utsidan. Det är då hon möter Gabrielle. Gabrielle bevisar att det finns andra människor där ute och Marys börjar åter drömma om havet, det okända och möjligheten till ett annat liv.

De vassa tändernas skog överraskade mig totalt och den första halvan läste jag i ett sträck. Själva idén om smittan och muterade människor är inte ny men den historia Carrie Rayan skapat av det gör den till något helt annat. Först och främst är den läskig, hela bilden hon målar upp av de oheliga och skräcken för att bli biten är skrämmande. Sedan innehåller den alla ingredienser som behövs, kärlek, äventyr och vänskap. Det är ingen unik historia som Hungerspelen men inte desto mindre underhållande. Ett hett tips till alla er dystopiälskare!

Andra delen De dödas strand utkommer i april! 

City Of Ashes

The Mortal Instruments är en sådan serie man blir helt besatt i. När man inte läser den går det knappt att tänka på något annat än Clary, Jace, Simon, Downworlders, Shadowhunters och den onda Valentine. Som Stephenie Meyer skriver om serien: "... a story world that i love to liv in ..." Så sant! 

Andra delen City Of Ashes påminner mycket om ettan. Ett av The Mortal Instruments blir stulet av Valentine som planerar att framkalla en armé av demoner för att störta The Clave. Den är inte lika bra som ettan, det kändes som en typisk mellan bok även om det var mycket spännande scener och överraskningar. Ettan är så klart svår att slå, då det är en av de bästa paranormalböckerna jag läst. Jag tycker ändå att City Of Ashes håller måttet och jag tror att tredje delen City Of Glass kommer att vara helt suverän. 

Nu hoppas jag bara på att serien ska bli översatt, förlagen måste vara dumma om de missar en succé som denna. 

Här kan du läsa mer om handlingen! (Vill inte spoila)

Den vita katten

I vår värld har det sedan urminnes tider funnits vissa människor som behärskar magi. De kallas för berörare och kan verka i både gott och ont. Cassel Sharpe kommer från en berörar-släkt men saknar själv krafterna, han har därför alltid känt sig som en utböling. I sin skola spelar han en roll för att dölja sin bakgrund. Men när en vit katt börjar förfölja honom i hans drömmar misstänker han att han håller på att manipuleras av en berörare. När Cassel börjar rota verkar allt leda tillbaka till mordet på hans bästa vän Lila för 4 år sedan - ett mord han själv är skyldig till.

Det här var en riktig fempoängare! Jag gick helt loss på storyn om berörare och hela berättelsen var så snyggt uppbyggd att jag hade svårt att slita mig. Boken sticker ut från allt annat i sin kategori och jag gillar att huvudpersonen är en kille (för en gångs skull). Av flera anledningar tycker jag också att killar borde läsa den här boken minst lika mycket som tjejer. Den har allt, en riktigt grym fantasy-thriller!

Cirkeln är en ny favorit!

Aldrig tidigare har jag läst en bok som varit så uppmärksammad och omtalad redan innan den kommit ut. Recensionerna är strålande, och för några veckor sedan pryddes DN:s kulturbilagas framsida av en imponerande recension. Boken är såld till åtta länder, däribland England och Tyskland. Filmrättigheterna har blivit köpta av filmbolaget Filmlance och 20th Century Fox har redan ansökt om remake rättigheter. Det går knappt att förstå att en svensk bok blivit så populär. Cirkeln är vårens hetaste boksläpp och det har varit ett otroligt äventyr att läsa den.

Historien utspelar sig den lilla svenska hålan Engelfors där invånarna längtar bort till större äventyr och till en plats där inte alla känner alla. Boken börjar med ett skakande självmord på en skoltoalett. Elias tar sitt liv, men ändå är det inte han som gör det. Ingen anar att det är en större kraft som ligger bakom självmordet. En natt någon vecka senare lyser månen röd, och sex helt olika tonårstjejer styrs i extas till Engelfors övergivna folkpark. Där får de veta att de är utvalda. Utvalda att besegra ondskan. En ondska som bara växer sig större och större och måste stoppas. Men hur den ska stoppas, och varför just de är utvalda kan ingen svara på.

I boken får man följa alla de sex tjejerna utom en. Karaktärerna är annorlunda och olika och det går att identifiera någon del av sig själv i varje. Jag får läsa om familj-och kärleksproblem, skolan,lärarna, festande, magi och rädslan de känner inför uppgiften som väntar dem. Kapitlen skiftar mellan personerna och spänningen är hög. De går in i varandra likt en cliffhanger och det är fullkomligt omöjligt att lägga ifrån sig boken.

Efter all uppmärksamhet förväntade jag mig verkligen en sådan här bra bok. Den är precis så underbar som alla sagt, precis så spännande och definitivt, precis så läskig. Redan innan jag började läsa boken visste jag att jag skulle gilla den, och innan jag kunde börja läsa, längtade jag verkligen efter att få försvinna in i Cirkelns värld. Det är en sådan där härlig värld som är lätt att föreställa sig och som jag bara vill stanna i. Det är ingen komplicerad fantasyvärld med länder och gränser och berg och floder. Det är en vanlig värld som utspelar sig i lilla Engelfors där det bara råkar ske övernaturliga saker som kan få konsekvenser för hela världen.

Där framtiden vilar i händerna på sex tonårstjejer.

Bok som lever upp till hypen

Cirkeln, det var längesedan en ungdomsbok gjorde sådan succé i Sverige, jag tror inte ens det har hänt under min tid som bloggare. Förutom alla entusiastiska recensioner har den redan sålts till andra länder och planerats bli film (kanske t.o.m en amerikans remake!) Och tro det eller ej denna sjukt hypade bok lever upp till allt som skrivs om den.

Den utspelar sig i den lilla staden Engelfors. Det börjar med att en pojke dör inne på skolans toaletter. Allt tyder på att han tagit självmord, ingen kan ana att en mäktig ond kraft kan ligga bakom olyckan. En natt därefter förs sex olika tjejer samman. Tjejerna, som inte trodde att de hade något gemensamt, är alla utvalda till att bekämpa den ondska som härjar i staden. De behöver varandra för att överleva, men hur kan personer som alltid hatat varandra plötsligt börja samarbeta? 

Vampyrer, varulvar, änglar, vi har hört det förr. Det känns som en genre som inte längre kan tillföra något nytt, bara liknande historier som staplas på varandra. Därför var det kul att läsa cirkeln, en bok som sticker ut med den nordiska touchen av häxor och myter. Kort sagt en bok som är helt annorlunda från allt annat i Dark-Romance träsket.

Något jag fann ovanligt var att alla ungdomar, deras känslor, funderingar och problem skildras bättre här än i nästan all "vanlig" ungdomslitteratur. Alla känslor riktigt lyste genom boken, hopplösheten i den lilla staden och rädslan för den mörka kraft som hotar dem. Förutom allt detta realistiska var den fruktansvärt spännande och så läskig att jag ibland fick gåshud. Det är är verkligen en bok som innehåller allt. Det är som flera mästerverk ihopblandat till en ännu bättre, läcker och oförglömlig historia. Kanske en framtida klassiker, just nu otroligt underhållande läsning. 

Extra i tidningen

Svenska Dagbladets kulturdel skriver var fjärde vecka om fyra omistliga barn-och ungdomsböcker som kommit ut under de senaste två månaderna. Vilket betyder att de skriver om fyra böcker som man helt enkelt inte kan strunta i att läsa. Idag stod det bland annat om Per Nilssons nya bok "Extra - en morgon stod hon bara där". Väldigt kul eftersom jag för bara ett par veckor sedan var på ett BOKarmöte med Per Nilsson närvarande och pratade om boken. Den är absolut läsvärd och passar bäst för mellanstadiebarn i slukaråldern.

”Extra- en morgon stod hon bara där” handlar om Pim-Pim, en normal och tråkig kille enligt honom själv. Plötsligt en dag står en blek, smal, fågellik flicka på skolgården, hon står där i flera dagar men går inte in i skolan, börjar inte i någon klass. Pim-Pim börjar en gång prata med henne och sedan den dagen blir hans liv inte lika tråkigt och normalt. Flickan på skolgården säger att hon heter Extra, hon kan göra saker ingen annan kan och är mystisk på många sätt. En nyfikenhet väcks hos Pim-Pim , vem är Extra och varför är hon som hon är?

Efter bara ett par sidor var jag intresserad. Nyfikenheten och spänningen i boken över vem Extra är väcktes även inom mig och jag läste febrilt efter svar på mina frågor. Boken innehåller dessutom mycket mer än spänningen över Extra. Jag får läsa om Pim-Pims vardagsliv, hur det är att leva med skilda föräldrar, hur han har det i sin klass, hur klasskompisarna har det, hur läraren har det, vad han gör på helgerna och efter skolan.  Det är inga överdrivna miljö-och personbeskrivningar. Allt nämns precis lagom och jag får skapa egna bilder i huvudet.  Flytet i de korta kapitlen ger historien en bra fart.

Något jag gillade men faktiskt störde mig på, eller som gjorde mig lite förvirrad var de overkliga inslagen.  Jag kan jämföra det med känslan jag får av vissa av Maria Gripes böcker som t.ex Agnes Cecilia. Jag får liksom ingen klarhet i om det onaturliga bara pågår i huvudkaraktärens huvud eller om det faktiskt är verklighet. Jag vet inte riktigt vad det är men jag kan bli irriterad om en bok skiftar mellan fantasi och verklighet. Jag vill både veta innan jag öppnar en bok om det är fantasi eller verklighet samtidigt som jag gillar irritationen jag får över att inte veta vad som är verklighet i en bok som blandar fantasi och verklighet. Låter det krångligt? Det är en svår känsla att beskriva..

”Extra- en morgon stod hon bara där” är bara första delen i en serie av 6 böcker. Jag ser fram emot nästa bok som kommer ut i september. Förhoppningsvis får jag svar på mina frågor om Extra då.

Bättre än ettan!

Jem kunde se folk dödsdatum i deras ögon och nu har hennes son fått samma gåva. När Adam år 2026 flyttar till London får han sig en chock, nästan alla människor bär samma dödsdatum. Datumet är 01-01-27. Adam inser att han måste ta sig ut ur London innan nyårsdagen men så träffar han Sara. Sara blir livrädd när hon ser Adam för första gången, det är samma man som finns med i hennes mardrömmar varje natt. Adam förstår att Sara är annorlunda, men inte varför hon undviker honom, ser hon också siffror? När Adam får reda på sanningen är det bara några dagar kvar tills nyårsdagen, Sara drömmer sanna drömmar och hon nu drömmer om domedagen.

Arvet tar andan ur mig. Döden i dina ögon var bra, men den här är i en helt annan klass. Det är mer spänning i Arvet och Rachel Ward skriver på ett sjukt effektfullt sätt. Man får följa både Adam och Sara i olika kapitel om hur deras öden flätas samman. Arvet utspelar sig, till skillnad från ettan, i framtiden. Det är inte så långt fram i tiden, 2027, men ändå har samhället utvecklats till något mycket mer skrämmande och våldsamt. Arvet lyfter hela serien och jag kan knappt vänta på trean som kommer på engelska i juni! Det här är en kanonbok, fylld med action och vänskap samt den ständiga frågan: Kan man undkomma sitt öde?

Missa intervjun vi gjorde med Rachel Ward förra sommaren.