Taylor, berättelsens jag, blev som elvaåring lämnad på seven-eleven av sin mamma. Efter det blir hon hittad av en ung kvinna, Hanna, som tar henne till en internatskola på Jellicoe road. Ungdomarna på skolan har sedan urminnes tider haft ett krig mellan dem, byborna och militärskolan Cadets som är där några veckor om året. När Cadets kommer dit den här gången visar det sig att deras nya ledare är samma kille som Taylor försökte rymma med tre år tidigare. De måste nu mötas som fiender då Taylor är den nya ledaren för sin skola. Under samma tid försvinner Hanna. Det enda spår hon lämnat efter sig är manuset hon skrivit på i åratal, vars historia kommer förändra Taylors liv för alltid.
Jellicoe Road är en av de bästa böcker jag läst. Visst trodde jag att den skulle vara bra, men så här bra? Never. I början var det förvirrande, det var mycket namn och man förstod först senare att den kursiva texten var utdrag ur Hannas bok. Men när jag väl kom in i den var det omöjligt att sluta.
Själva berättelsen är både vacker och sorglig. Med två historier från två olika tider som vävs in i varandra. Allt det mystiska och hemligheterna om Taylors förflutna tillsammans med det levande språket gör historien nästan magisk. Samtidigt innehåller den en kärlekshistoria, finare än de flesta kärleksböcker jag läst. Jag älskar allt helt enkelt.
Jellicoe Road finns fortfarande inte översatt, men med tanke på den uppmärksamhet den fått borde det inte dröja länge innan något förlag nappar, om de inte redan gjort det.
