Skyltsöndag - hur tänkte de?

BP efterlyser bildekaler & klistermärken och Pumita vill självklart dra sitt strå till stacken. Jag fick gräva djupt i byrålådan för att hitta den här bilden, fotograferar tydligen sällan det som efterfrågas. Jag satt på en gågata i centrala Pula och mina ögon fastnade på de här klistermärkena i en kioskdörr. De i sig är varken roliga eller speciella men det som gör mig fundersam är deras placering strax ovanför fotknölarna. Om man är hund modell golvmopp kan jag förstå för då har man förbudsskylten rakt framför nyllet men de flesta av oss som inte går i koppel når åtminstone en och en halvmeter över havsytan. Ska man behöva böja sig ner och få ryggskott, eller?

20 snabba

Enligt O är en blogg som jag följer med stort intresse, som det mesta som har med böcker att göra. Under min ofrivilliga bloggfrånvaro har jag ägnat en stor del av fritiden åt läsning. Idag postar Linda en snabbenkät och jag kan inte låta bli att haka på. Hon fetade sina svar och jag gör likadant.

Snabbläsare eller långsamläsare? Ganska snabb men det finns böcker som kräver tid och eftertanke.
Tegelstenar eller tunnisar? Allt funkar bara innehållet är bra.
Bibliotek eller bokhandel? Går gärna och skrotar i boklådor men bibblan, så klart. Vill inte äga alla böcker.
Ljudbok eller e-bok? Fixar inte ljudböcker utan att somna eller distraheras av annat. E-böcker är super.
Inbunden eller pocket? Pocket är praktiskt, inbundna snyggare i bokhyllan.
Vampyrer eller spöken? Nja, spöken om jag måste välja. Magisk realism kan vara uppiggande.
En i taget eller slalomläsning? Om boken är bra vill jag inte avbryta mitt i. Slalomläser bara när jag upptäcker att lånetiden håller på att gå ut. Återkommer sällan till en påbörjad bok som jag har lämnat av andra skäl.
Nytt eller gammalt? Gärna båda, i en salig blandning.
Bokmärke eller hundöra? Bokmärke med magnet eller elektroniskt. Aldrig ett hundöra.
Snacks eller godis? Jag äter inte när jag läser.
Biografier eller memoarer? Hm, bäst så... borde läsa fler biografier.*
Skräck eller chicklit? Inget för mig.
Soffan eller sängen? Soffhörnet eller läsfåtöljen men sängen funkar en söndag fm. Om jag har en e-bok, dvs.
Inne eller ute? Inne. Ute vill jag göra andra saker. Att sitta i vårsolen med en bra bok är iofs inte helt fel.
Boken eller filmen? Alltid. Har jag läst boken vill jag inte se filmen. Tvärtom kan funka.
Twitter eller Facebook? Jag väljer bort båda.
Goodreads eller Boktipset? Goodreads, absolut! Tillbringar alldeles för mycket tid där.
Kokbok eller Bakbok? Äger några av varje men är inte överdrivet huslig, lägger min tid på annat.
Te eller kaffe? Kaffe, självklart. Helst en espresso med varm mjölk.
Nobelpriset eller Augustpriset? Bara boken är läsvärd så.

*Ingen biografi förvisso men måste säga att jag blev riktigt förtjust i Luffarens sista dans av Fabio Stassi (klicka gärna på länken, omslaget är så läckert). Romanen baseras på Charlie Chaplins liv.

Häckar

BP på Konst eller konstigt har galna idéer och roliga upptåg... och jag är inte sen att haka på. Lite rumpa kan jag väl visa... förmodligen första och sista gången. Inte trodde jag att det här fotot från marknaden skulle komma till användning. Eller jo, jag siktade väl inte direkt på folks bakdelar utan det finns både fiskhandlare och firrar som saluförs på originalet men de är inte relevanta i sammanhanget. Jag tävlar som vanligt inte men vill vara med ändå.

P.S. Eftertankens kranka blekhet... om detta är ett aprilskämt så kan jag bjuda på det. Jag postar iaf.

Form och färg

Fler bidrag till fototemat finns hos 4U2.

Ett stycke bloggutmaning

Löften är till för att hållas! Annars är det ingen mening liksom... Frågorna nedan fick jag av Elisabeth ngn gång på stenåldern och nu är det dags... eller hög tid kanske det heter:

1. Varför började du blogga? Ja du, det minns jag knappt för det var så länge sedan, våren 2005 om jag inte minns fel. Gillar att prova nya saker så det var väl nåt sånt.

2. Vad har du för mål med bloggen? Mål och mål... nej, inga mål, mest tidsfördriv och annat som bloggandet ger. Vill du ha ett mer utförligt svar så finns det här. Jag har bloggat så länge att det mesta redan är sagt.

3. Vilka bloggar följer du? Rätt många mer eller mindre regelbundet, de flesta sedan lång tid tillbaka. Det blir bara fel om jag börjar lista dem och glömmer någon jag absolut inte vill glömma. Kan nämna i sammanhanget att jag är grymt besviken på att jag inte kan rekommendera inlägg från Google Reader längre sedan de gjorde om och jag vet inte hur jag ska lösa det... jag har ju min reklampolicy att tänka på t.ex.

4. Vad har du för favoritfärg? Varierar men just nu gillar jag blått i olika nyanser.

5. Vad har du för favoritfilmer? Svårt! Varierar också men för att säga ngt drar jag till med Frozen river, Gråta med ett leende, Att återvända och Babel.

6. Vilka länder drömmer du om att besöka? Oj, den listan är lång och omöjlig att prioritera så jag skriver dem som först dyker upp i huvudet: Madagaskar, Cap Verde, Guadaloupe och en massa små Stillahavsöar.

Konstiga djur

Jo, jag vet att jag har visat honom förr eller hans kusin var det nog

men iguanan är min favorit alla kategorier! 

Obs! Jag har räknat benen. De är minst tre som ni ser.

Fler mystiska djur finns att hitta hos BP.

Undrar om han är förbannad när han bullar upp kinderna så där. 

Kanske inte men han sa att han inte vill vara med och tävla.

Det tycker jag är helt OK och inte konstigt alls.

Shannara´s SaturdayMix - prickar

Prickiga sötnosar på museet Centro Cultural Artesanal i Izamal

(hemsida tyvärr bara på spanska men det finns en del foton)

Shannara´s SaturdayMix

Pumitas sanningar 5 + 6

The whole truth and noth... one lie, menar jag. Eller två halvsanningar, kanske? Njae, den ena är sann, tyvärr, och den andra är lögn och förbannad dikt. Om det är tur eller otur har jag ingen aning om. Hur är det nu då? Jo, jag börjar med den pinsamma sanningen för att få det värsta överstökat.

6 Jag har smitit från notan på ett hostel i Guatemala.

Hur gärna jag än vill hävda något annat så är detta faktiskt sant. Och jag skäms som en hund... fast jag inte borde. C och jag hade övernattat på en djungellodge i Río Dulce i ett par nätter och när vi skulle checka ut blev det problem. Och ofta när det blir tjafs med latinos blir det inte problemas utan det blir PROBLEMAS. Egentligen var det så enkelt att vi ville betala var för sig. Vi hade nyligen lärt känna varandra och hade ingen större lust att stå för hela kalaset, nån av oss. Lätt att vara efterklok och säga att vi borde ha clearat det själva. Nåväl, huvudräkning var inte personalens starka sida och när vi inte bara hade sovit i deras underbara bungalow utan även hade ätit och druckit på deras trevliga servering blev det för komplicerat. Först ville de ta betalt för tre nätter var, vilket inte stämde eftersom vi bara hade stannat i två. De insåg sitt misstag och räknade om men den här gången blev det fel åt andra hållet. Minns inte exakt vad eller hur mycket som skiljde men hur vi än försökte förklara lyckades vi inte komma överens om hur mycket vi skulle betala. Summa summarum: vi betalade det de begärde trots att vi visste att det var för lite. Och tog båten över till fastlandet (en båtresa på 5-10 minuter) för att ta en långfärdsbuss vidare, jag till Antigua och C till sitt volontärsjobb nånstans i östra Guate. C gick iväg till sin buss och jag var och handlade matsäck i väntan på bussen. När jag kom tillbaka från kiosken träffade jag på C som utbrast: Vet du vad? De letar efter dig. Vilka då? sa jag. De från djungellodge. De vill ha mera pengar. Hon hade gett dem hälften av det som saknades och sagt att jag redan hade åkt vidare. Då kom min buss och jag hoppade på den. Vad skulle jag annars ha gjort? Bussen gick två gånger i veckan och jag hade ingen lust att stanna där in the middle of nowhere tre extra dagar för att de inte lät sig övertygas om att de hade räknat fel. De kan gott stå sitt kast, tänkte jag, men gissa om jag hade dåligt samvete. Efter en låång och skumpig bussresa framme i Antigua var jag jättetrött, alldeles mör och om möjligt än mer ångerfull. Det första jag gjorde morgonen därpå var att jag postade de saknade pengarna (det var ingen jättesumma, en  hundring på sin höjd) i ett kuvert med ett kort där jag skrev att jag hade träffat C och fått veta att de hade sökt mig. Om pengarna kom fram? Jag kan bara hoppas... men de skickade iaf inte polisen efter mig.

5 Jag har fått ett äktenskapserbjudande från en kanadensare i Managua.

Med uteslutningsmetoden kan man komma fram till att det här påståendet inte är sant. Visserligen blev jag och mitt tillfälliga resesällskap behandlade som ett äkta par men något seriöst erbjudande om att bli hans för evigt fick jag aldrig... som tur är för jag hade skrattat så att ögonen tåras. Vi var bara vänner.

Här finns de övriga alternativen.

Pumitas sanningar 7

7 Jag har skurit bort en bit av tummen i en skärmaskin.

Inte för att jag är speciellt klumpig av mig men det har jag lyckats med. Jag skulle göra smörgåsar med bl.a. skivad gurka på och eftersom det var rätt många mackor skivade jag gurkan i en skärmaskin, ni vet en sån där som säger bara tjopp, tjopp, tjopp när man drar gurkan fram och tillbaka. Det var bara det att gurkan tog slut och min tumme kom i vägen. Det blev en blodig historia. Låter kanske värre än vad det var... det var inte halva tummen som rök och jag fick inga bestående men ont gjorde det, riktigt ont, och jag fick sys med ett par stygn. Det är alltså den sanna historien om tummen och skärmaskinen.

Här finns de övriga alternativen.

Pumitas sanningar 3 + 4

3 Jag har varit nära att drunkna i Stilla havet.

Ja, det är sant. På min resa till Ecuador badade jag i Stilla havet... eller badade och badade... skulle doppa mig och stod i vattnet inte alls långt ifrån stranden. Vågorna nådde mig upp till midjan ungefär (jag stod i sidled mot dem som man ska göra för att inte tappa fotfästet) när en undervattenström slet tag i mina ben, eller snarare hela mig, och jag for som en missil under vattnet. Jag plöjde längs botten mot stranden (inte ut mot havet, tack och lov!) och fick sand i öronen, i näsan och i munnen, överallt under badkläderna. Låg som en strandad val och flämtade i vattenbrynet innan jag lyckades kravla mig upp. Efter att ha duschat av mig det värsta höll jag mig snällt på tryggt avstånd från vågorna, satt på sanddynorna och tittade roat på eremitkräftorna som vimsade runt i sanden. Det var gött att leva!

Stranden där jag nästandrunknade heter Los Frailes (bild nr. 3, tagen vid ett annat tillfälle).

4 Jag har firat nyår med Carolina Klüfts klasskompis i Ecuador.

Ja, det är också sant. Precis som Della säger har jag skrivit rätt mycket... Jag är ingen namndroppare, möjligen Jag-mötte-Lassie-droppare (det är kul!), så därför står inte hela sanningen i inlägget om nyårsfirandet men påståendet är helt sant. När det gäller firandet var jag visserligen sjuk men det hindrade mig inte från att ta en drink på Wunderbar efter middagen. Hur ofta firar man nyår i Ecuador, liksom? Och dessutom sjunger ihop med Carolina Klüfts klasskompis, haha.

Här finns de övriga alternativen.

Pumitas sanningar 1 + 2

1. Jag har visat prov på mina ryskakunskaper för en bartender i Madrid.

Helt sant och inte så svårt att tro på, antar jag. Jag använde några fraser som Hej! och Skål! och borde ha stannat vid det men jag skröt för Ivan som han hette att jag kunde sjunga ryska sånger också... Förnuftet vann  till slut som tur var så jag slapp skämmas (jo, jag var nykter). Min ryska idag är obefintlig (var ngt bättre då). På kartan över mina resmål ser det ut som att jag har rest över hela gamla Sovjet men det stämmer inte. Kryssade i USSR eftersom det inte gick att välja städer och hela landet färgades rött. Jag har bara varit i St Petersburg.

2. Jag har torkat vita byxor under en handtork på en restaurangtoalett i Ronda.

Stämmer också, tyvärr. I efterhand kan jag skratta åt det men just då var det inte så kul. Så här var det: Jag ska luncha på en liten krog och är tidigt ute... har väl inte vant mig vid de spanska mattiderna än. Stället är tomt och jag är alltså enda gästen för tillfället. Rätt skönt med tanke på vad som händer sedan. Jag förklarar för servitören (= ägaren, gissningsvis av arabiskt ursprung) att jag inte äter kött och han lovar att laga en god gryta med grönsaker  och kokt ägg i tomatsås till mig. Jag sitter och läser i godan ro för det tar tid. När maten väl kommer är den värd all väntan. Vid det laget är jag jättehungrig och grytan som sagt supergod. Jag slevar i mig glupskt - tills jag råkar tappa en stor potatisbit (med mycket tomatsås förstås!). Den landar... ja, jag behöver kanske inte gå in på några detaljer men den röda fläcken på mina vita byxor är inte vacker! Och man behöver inte  ha speciellt mycket fantasi för att tro att det är något annat än tomatsås.

Att skölja i kallt vatten är bra knep till att få bort tomatfläckar från kläder (om man gör det på en gång), har jag hört, så jag rusar in på toaletten, sliter av mig byxorna och sköljer dem länge och väl under kranen. Nu är fläcken bara svagt rosa men stor och mycket blöt. Jahapp, och vad gör jag nu? Jo, jag trycker på handtorken och börjar torka mina byxor. Efter kanske en kvart och 5011 tryck på knappen är byxorna nästan torra. Bara en liten stund till. Någon knackar på dörren. Jag låtsas att jag inte hör. Trycker på knappen en gång till. Hallå där! Vad är det som händer? Jag svarar inte. Trycker på handtorken en gång till. Nu börjar ägaren bli otålig och bankar på dörren. Han kanske tror att torken har gått sönder. Han rycker i handtaget och lyckas nästan slita loss dörren som verkar något skranglig. Då känner jag mig tvungen att säga något och utbrister: Jag kommer alldeles strax. Skamsen drar jag på mig byxorna (de är torra, jippii!) och går tillbaka till bordet. Maten är kall men jag äter upp den ändå, den här gången betydligt försiktigare, utan att spilla. Lämnar ordentligt med dricks när jag går. Behöver kanske inte tillägga att jag känner hans blickar i ryggen när jag avlägsnar mig från platsen.

Här finns de övriga alternativen.

Ett ljug och sex sanningar

eller var det tvärtom? BP hade en rolig utmaning på sin blogg för ett tag sedan. Jag lyckades tyvärr inte lista ut det rätta svaret men snor helt fräckt idén och bjuder på mina sanningar och lögner. Jag vet inte vad som är svårast: att lista sex sanna påståenden och ett falskt eller tvärtom men efter lite funderande... här kommer min lista. Och nu undrar jag förstås vilket påstående som är ljug. Gissa på bara - och motivera gärna! Jag säger inget... än.

1. Jag har visat prov på mina ryskakunskaper för en bartender i Madrid.
2. Jag har torkat vita byxor under en handtork på en restaurangtoalett i Ronda.
3. Jag har varit nära att drunkna i Stilla havet.
4. Jag har firat nyår med Carolina Klüfts klasskompis i Ecuador.
5. Jag har fått ett äktenskapserbjudande från en kanadensare i Managua.
6. Jag har smitit från notan på ett hostel i Guatemala.
7. Jag har skurit bort en bit av tummen i en skärmaskin.

Drömresan

Vart vill du resa?... at AnswerGarden.ch.

Svaren från bokhyllan

1. Är du en man eller en kvinna? En riktig kvinna - Sara Arrhenius
   
2. Beskriv dig själv. Kvinnan med de vackra händerna - Hanne-Vibeke Holst
   
3. Hur mår du? För mycket lycka - Alice Munro
   
4. Beskriv platsen du bor på. Mina drömmars stad - Per Anders Fogelström
   
5. Vart vill du resa? Hon simmade i havet vid Guanagaspar - Shani Mootoo
6. Beskriv dina bästa vänner. Kvinnor på ett tåg - Anita Nair
   
7. Vad är din favoritfärg? Lila hibiscus - Chimamanda Ngozi Adichie 
8. Vad är din bästa tid på dygnet? På väg till natten - Maria Hamberg
   
9. Om ditt liv vore ett tv-program, vad skulle det heta? På spåret
   
10. Vad är du rädd för? Jag låter mig inte skrämmas - Lydia Cacho
    
11. Vilket råd vill du ge? Gå dit hjärtat leder dig - Susana Tamaro
    
12. Vad är ditt motto? Jag vägrar dö nyfiken - Babben Larsson
    

Hittade listan nånstans på nätet men har tagit bort några frågor som jag inte har bra svar på. Upptäcker helt plötsligt att det finns en främmande fågel i skaran, Per Anders, resten är kvinnor. Bra så! Om du känner dig manad, skriv gärna en egen lista.

Fotoutmaning

Jag har fått en bloggutmaning (oj, det var inte igår jag deltog i en sådan... därför är jag inte svårövertalad men det ska inte bli någon vana) från Cecilia Artista. Utmaningen går ut på att visa den 10:e bilden ever på bloggen och sedan skicka utmaningen vidare. Eftersom bilden har några år på nacken tog jag mig friheten att redigera den, mest för att göra skylten läsbar. José Martís (kubansk poet och nationalskald, 1853-1895) kloka ord, fritt översatta av undertecknad, lyder så här: Små flickor behöver lära sig samma saker som små pojkar för att de ska kunna prata med varandra när de växer upp. När jag rotade fram bilden upptäckte jag att den postades för ganska exakt 5 år sedan, den 15. maj 2005. Förstår inte alls hur jag kunde missa 5-årsdagen... eller gjorde jag det? Äsch, det är bara en siffra. Men det känns som väldigt länge sedan.

Och jag skickar utmaningen vidare till... hm, det här är verkligen inte likt mig men okej, jag skickar den till: Annette, Della, Ninnie och Rajson.

Torsdagsfoto - fyra

Min bild i kedjan Torsdagsfoto kommer från Granada i Spanien. De här små bysterna står utanför ingången till en av zigenargrottorna i Sacromonte.

Torsdagsfoto - ovanför dig

Någon som vet var bilden är tagen?
Fler Torsdagsfoton hittar du här.

Torsdagsfoto - Färgsprakande

Den här bilden är tagen utanför en restaurant i Puebla, Mexiko. Kan man annat än gå in när man ser skylten? Maten var mycket god och stämningen härlig i denna färgsprakande miljö! På bilden serveras en typisk maträtt från trakten: Pollo con mole poblano, dvs. kyckling med mole (sås gjord av bl.a. kakao och chili).

Fler Torsdagsfoton hittar du här.

Utmärkelser

Jag blir jätteglad och smickrad när jag får veta att någon uppskattar det jag skriver här på bloggen eller tycker om foton jag postar. Efter att ha fått ett antal utmärkelser (det är lika roligt varje gång, tro inget annat) känns det som att det har gått inflation i alla awards. Jag blir minst lika glad när jag får feedback och uppmuntrande ord i kommentarerna. Fortsätt gärna så!

Uppdraget med utmärkelser är oftast att "skicka berömmet vidare" till andra bloggar som förgyller ens dag. Men hur ska jag kunna välja? Hela min lista över rekommenderade inlägg i marginalen är full av lysande stjärnor som förtjänar alla utmärkelser de kan få. "Hurra, vad ni är bra!" ropar jag till alla och envar. Ni vet vilka ni är. Keep up the good work! I övrigt visar jag min uppskattning genom att länka till inlägg som jag tycker är utöver det vanliga eller genom att berätta det i kommentaren hos bloggaren i fråga.

Johanna är...

Den här roliga utmaningen hittade jag hos Carpe Diem.

Instruktion:
Googla ditt namn plus "är" inom citationstecken. Exempel "Johanna är". Kopiera de fem första träffarna där meningarna innehåller "Johanna är..." och lägg in dem på din blogg. Jag tog mig friheten att länka också eftersom jag hittade intressanta saker. Det är fler Johannor som har hunnit innan mig så jag bryter mot reglerna och tar de första fem från sökningen på sidan 5 som inte handlar om den här utmaningen. Då får jag fram följande:

1. Om historien om Johanna är sann är den helt fantastisk.
Ja, den är sann. Tro mig! Den andra Johannan, boken Påven Johanna,
står på min "att läsa-lista".

2. Andreas och Johanna hjälpte gatubarn i brasiliansk kåkstad.
Tummen upp! Jag har haft fadderbarn i Bolivia i över 10 år.

3. Selma och Johanna är två flickor som rymmer hemifrån.
Jag gillar film men road movie är inte min grej...
och inte har jag rymt hemifrån heller.

4. Karl och Johanna är verkligen tvåstöringar.
Ett ordspråk om livet var det. Tvåstöring?
Njae, jag trivs bra i mitt eget sällskap - också.

5. Johanna är sadelmakare men tillverkar inte sadlar.
Så kan det gå. Livet överraskar och tar nya vändningar.
Själv tillverkar jag varken sadlar eller sedlar.
Som om jag hade planerat...

Nu är det din tur!

P.S. Oops, 2:an blev visst fel men den får stå kvar.