Dags igen för "påskekrim"

Påsk betyder för många lite extra ledigt, kanske också extra mycket tid att läsa? Vi i Sverige har väl numera helt accepterat och adopterat norrmännens tradition med "påskekrim", alltså att dessa dagar är särskilt lämpade för läsning av deckare. Och det är väl i den andan som Enligt O ställer Veckans kulturfråga:

Vilka kriminalromaner vill du tipsa om i påsk? Jag tror inte att jag har något i färskt minne som jag vill rekommendera. Men om ni inte läst "Gone Girl" av Gillian Flynn eller "Kvinnan på tåget" (The Girl on the Train) av Paula Hawkins så tycker jag att ni har lite or iginell krimunderhållning framför er!

Vilka böcker planerar du själv att läsa under långhelgen? Har just börjat på Andrev Waldens August-prisade "Jävla karlar" och mycket mer än den lär det inte bli. Men på tal om krim och Norge så vill jag gärna läsa Joe Nesbøs "Blodmåne", snart. Kan Harry Hole klara livhanken en gång till? Han har haft "ledigt" i ett par år innan den här boken kom. Det vore härlig påskekrim för mig, tror jag.

Copyright Klimakteriehäxan

Visst är det fortfarande jul!

Det är, menar jag, i princip helt otroligt. För att inte säga omöjligt. Men i mitt köksfönster står sedan i början av december två poinsettior, röda julstjärnor, och ser ut som om de nyss burits hem från blomsterbutiken. De var inte ens dyra när jag köpte dem, kostade absolut under en femtilapp styck.

Dock är det ju så att vintergardinerna i köket inte får hänga kvar när kvastkäringarnas, hararnas, kycklingarnas och äggens tid nalkas. Och lika fel som det kändes på den tiden jag hade en orkidé som envisades med att slå ut sina gula blommor i advent, lika tokigt blir det med julstjärnorna nu, mitt i alla ljusa vårfärger, med vårdagjämningen passerad.

Kalla mig gärna töntig, eller möjligen blöthjärtad, men jag kan inte slänga växter som är så uppenbart välmående. Andra blommor som gjort sitt inomhus planterar jag gärna ut på balkongen, men just den här arten är extremt köldkänslig och tål inte minsta minusgrad. 

Nu gör jag det lätt för mig. In mellan krukorna flyttar en höna och så är det bevisat: julen varar ända fram till påsk. Frågan är hur mycket längre än så här kan de här sega blomstren härda ut? Kanske kan det upprepas som hänt någon enstaka gång tidigare: de röda bladen faller bort, men i stället blir alltihop en snygg grön växt som passar perfekt vilken årstid som helst.

Copyright Klimakteriehäxan

Glad påsk – hoppas vi förstås!

Vi är inne i äggens och kycklingens tid. Påsksymboler med anor, lite oklart hur traditionen uppkom. Men den har varit med oss åtminstone i över hundra år. De tidigaste beläggen för påskkycklingens existens som går att finna är från början av 1900-talet. Och ägget som kycklingen kommer ur symboliserar fruktbarhet och framtid. Dessutom värpte hönorna flitigt på vårkanten, och under fastan åt man inte ägg så det fanns att ta av när helgen verkligen kom.

Gulliga är de i alla fall så gott som alltid, kycklingarna, och nästan alltid gula. Vi har kycklingar som prydnader och de var ett återkommande motiv på den tid när man fortfarande skickade påskkort till varandra, om ni minns den vanan?! Kortet på bilden, visserligen utan kycklingar men med ägg, är sannolikt från 1920- eller 1930-talet.

Bilden nedan är av betydligt färskare datum. Jag har lånat/snott den från nätet. En perfekt illustration av ett nutida gissel: läppar uppblåste med kemi till groteska proportioner. Jag har inget principiellt emot att tjejer försöker bli snyggare med olika metoder, väl genomförd plastikkirurgi kan vara fantastisk.

Men varje gång jag ser en kvinna med jätteplutmun (det är tyvärr långt ifrån ovanligt) undrar jag om hon inte har någon spegel hemma, en spegel som tillåter henne att se sin egen profil? För att upptäcka att hon mitt i ansiktet plötsligt har en näbb som verkligen inte verkar höra hemma där. Möjligen kan den passa på en påskkyckling, även om det också känns lite tveksamt ... Kan bara hoppas att läpparna inte är i vägen utan att det kan bli en hyggligt glad påsk ändå.

GLAD PÅSK ALLA!

Copyright Klimakteriehäxan

Påsk då och nu

Långfredag är numera mest likt en vanlig fredag, även om den är rödmarkerad i almanackan. Men den där påtvingade abosluta tystnaden och tråkigheten som var ett måste när jag var liten, den är avvecklad numera. Elisa Matilda tycker det är dags att tänka tillbaka. Här hennes fem fredagsfrågor:

1. I din barndom brukade barnen på påsken, vadå? Vi klädde ut oss till påskkärringar och gick runt med påskbrev vi målat själva till alla kompisar. I breven låg godis. Och detta hörde själva påskaftonen till. Ibland hade vi fyrverkeri på kvällen tillsammans med grannar. Påskbrevsidén försökte jag importera till Stockholm när mina barn var små, men det blev ingen succé.
2. Ett fint påskpynt är? Mina handgjorda påskkärringar i trä (en ser du på bilden ovan), tillverkade av en arbetskamrat för rätt många år sedan, hänger jag alltid upp. Men jag har också ett antal höns och kycklingar i olika material som jag gillar. Plus dörrkransen av ägg.
3. Kommer grannbarnen förbi för godis? Ja några få, på skärtorsdagen.
4. Vad är något du tänker göra i påsk? Umgås med barn och barnbarn, äta gott, läsa bok. Inga märkvärdigheter med andra ord.
5. Vad betyder påsken för dig? Ett litet gult avbrott i en vardag som annars åtminstone stundtals kan te sig rätt så grå i väntan på våren ... men den är inte alls lika viktig som julen.

Copyright Klimakteriehäxan

Påskekrim med ett litet leende

Att påsk på något märkligt vis hör ihop med att läsa deckare, det har vi fått från Norge, där "påskekrim" verkar vara ett måste. Enligt O hakar på med veckans kulturfråga: Vilka favoriter bland spänningsromaner har du? Och följer upp med: Läser du påskekrim i påsk, i så fall vad?

Första frågan kan jag bara inte hitta ett bra svar på. Har läst många, väldigt många riktigt bra deckare genom åren, men att kora en favorit, det klarar jag inte. Fast jag kan upprepa något jag tidigare skrivit här på bloggen: John Le Carrés klassiker "Spionen som kom in från kylan" (The Spy Who Came in from the Cold) var otroligt bra när jag läste om den i fjol. Mycket bättre än jag mindes!

Då återstår dagsnoteringen för deckarläsning. Jo, jag är mitt inne i "Midnatt råder över Kullahalvön" av Helena Stjernström. Nu läste jag den som e-bok på min platta och då hampade det sig så att mitt abonnemang på BookBeat gick ut i natt, så jag måste se till att skaffa den på nytt – för jag vill ju veta hur det går, ska Fischer lyckas lura hela den lilla fridfulla skånska byn? Helena S har uppfunnit sin egen sorts mysdeckare, med massor av humor och otroligt kul idéer. Det här är hennes femte bok, jag har läst dem alla med ett leende!

Samtidigt kan jag till min egen förvåning känna att jag blir nyfiken på Jan Guillous nya, som verkar ha recensionsdag i dag. Lotta Olsson i Dagens Nyheter hyllar den och på beskrivningen låter det som om "Eventuellt uppsåt" kan vara något för mig. Men först ska man nog läsa den som kom i fjol – och som vid det här laget rimligen finns i pocket, tack för det!

Här en påskrysare av annat slag. Dagens väder ...

Copyright Klimakteriehäxan

Stolta stad? Jo åtminstone på skyltar

Hade besök från folk som inte varit i huvudstaden på länge. De tog sig runt, energiskt, nyfiket och beslutsamt. Och konstaterade en rad saker, som att Slussen minsann inte är färdigbyggd trots att man hållit på i åratal redan. Visst, man började 2016 och det heter att det ska vara klart 2025, tro det den som vill ...

Sedan undrade de vart Guldbron, den berömda, tagit vägen. Bara att peka och beklaga att någon guldfärg aldrig synts på detta monster, importerat från Kina över alla hav. Och fruktansvärt tråkigt, sterilt och otrivsamt att promenera på. 

Det är någon sorts oskriven regel som gör att gatubilden i en stad som vår är en sorts perpetuum mobile. Så snart en liten gata är asfalterad och klar bryts nästa kvarter upp, plats för mer rör eller elledningar eller vad det kan vara. Och en nyss stolt bro stängs plötsligt av, för den kräver reparation trots att den inte alls är gammal. Körfält proppas igen, köerna växer, irritationen också.

Snabb tvärbromsning i nästa gathörn, för där är både trottaren och cykelbanan blockerade av pågående arbete så att både cyklister och gångtrafikanter dödsföraktande kastar sig ut bland bilar och bussar. Rester av ett halvrivet hus har travats upp i nästa kvarter. Så där håller det på, mitt i city och runt om. Hela tiden.

Ändå kan man konstatera att våra makthavare verkar ganska nöjda, även om Stockholm Skyline inte riktigt kommer ikapp Manhattans. Men Stadshuset, Globen/Avicii arena och Katarinahissen hör till det som man valt att lyfta fram när det gjorts skyltar till fönstren där kommunens Vuxenutbildningscentrum håller till. Snygga skyltar, förvisso! Jag skulle dock vara betydligt stoltare över min stad om den någon gång åtminstone kunde komma i närheten av att vara färdig. Fast jag inser: det kommer inte att ske. Modernisering blir aldrig omodernt.

Visst vore det kul att veta hur Carl Michael Bellmans Epistel nummer 33 skulle ha låtit i en uppdaterad version? Den som heter "Stolta stad". Originalversionen innehåller inte ett enda ord om pågående reparationsarbete som hindrar folk från att förflytta sig från A till B.

Att extrapris på godis till påsk skyltas stort och tydligt, det hör ju till. Men speciella
påsar också, som skyltar med att man är en godisgris?! Det var för mig en nyhet.
Som jag utnyttjade, självklart.

Man kan påskskylta med korsstygnstuppar också.

Copyright Klimakteriehäxan 

Påskgodis

Det är förvisso kanonpris på lösgodis just nu, eftersom alla påskens pappägg ska fyllas till brädden med onyttigheter. Men det finns nyttigt godis också, ögongodis. Då tänker jag på blommor, gärna i påskens gula nyanser. Som hos mig: kalanchoe/våreld, i sällskap med ett par halmtuppar, och ranunkel. OK, jag har påskliljor och gula rosor också men de fick inte synas denna gång.

Mina första för i år. Underbara!

Copyright Klimakteriehäxan

Gladast möjliga påsk!

Långfredagen var fortfarande när jag var barn en radda tysta och stillsamma timmar. Allt enligt den kristna kyrkliga traditionen. Det har inte bestått, det där förhållningssättet till påskhelgens fredag. 

En som definitivt inte håller på traditionerna, det är min novemberkaktus som just börjat blomma. Flera knoppar väntar på sin tur. Den vilsna växten ser ut att trivas i krukan som Lisa Larson designat (och som jag störtgillar).

I tulpanbacken kämpar de vidare, de älskade lökväxterna. Bladen är tilltufsade av många frostnätter och ideliga snö- och hagelskurar, men nog ska det bli blommor så småningom! Aldrig ge upp, det är stridsropet här – och på det viset påminns vi om läget i Ukraina där påsken förmodligen inte kan kallas glad. Men här ska det ju bli soligare nu ... fast nätterna hotar att fortsätta vara kyliga. 

Sol i sinnet kan man ju ha hur som helst, och då passar det väl med fem fredagsfrågor från Elisa Matilda?

1. Vad vill du helst ha i ett påskägg? Om det handlar om godis: pomeransskal doppade i mörk choklad.  
2. Hur skiljer sig ditt påskbord från julbord? Det är mindre. Mycket mindre.
3. Är det någon skillnad på musten? Antar det, men jag har svårt att peka på någon som är bättre än någon annan. Brukar ta Apotekarnes, både jul och påsk. 
4. Tar du fram något pynt? Har en fin krans på ytterdörren. Inomhus väldigt få saker framme i år. 
5. Hur kommer att du fördriva långfredagen? Med en promenad, vid datorn, med en bok och framför tv:n.

 Copyright Klimakteriehäxan

Svensk påskekrim?

Påsken har blivit stämplad som den helg då man läser deckare, under beteckningen "påskekrim" som vi så vitt jag vet lånat in från Norge.
Nu undrar Mia i bokhörnan Kommer du att läsa något påskekrim?

Jag är inte helt säker på att det är en deckare jag just börjat läsa, men kanske är det det ändå? Blev nyss tipsad om "Roten till allt ont" som är Micke Leijnegards debutroman. Den kom ut i fjol och har förbigåtts med stor tystnad, man kan undra varför – när kända tv-profiler ger ut böcker brukar förlagens marknadsavdelningar inte behöva anstränga sig särskilt mycket, uppmärksamheten kommer liksom av sig själv. Just denna bok har jag visserligen sett affischer för i t-banan, men jag har inte läst en enda recension och faktiskt ingen intervju om boken med författaren heller. Lite svårt att förstå!  

Hur som helst tycker jag det startar lovande, det andas brott, ondska och stora pengar och dessutom finns ett blodigt familjedrama alldeles i starten. Så lite krim lär det bli.

Copyright Klimakteriehäxan

Om bantning – en viktig historia ...

Påsken är en av våra stora mathelger. Nu börjar det. Frossarfest! Godisskålar överallt, tårtor, ägg, lax och sill. Frestelserna är många fler, bara en som heter Jansson. Då är frågan om vi stoppar i oss av alltihop eller om vi har någon liten tanke i bakhuvudet på att det kanske vore klokast att hålla igen åtminstone lite?

Känner jag någon tjej/kvinna som aldrig har bantat eller som inte ens funderat på att göra det? Jag tvivlar. För det där med att kämpa mot extrakilon, det är en utbredd företeelse, och det fåniga är att det åtminstone ibland förefaller fullständigt onödigt. Märkligt nog är det betydligt färre herrar som verkar besväras av sina kalaskulor, bilringar, dallrande lår och dubbelhakor. Och då var det ändå en man som startade bantningstrenden!

Jag har inhämtat en hel del fakta i det här ämnet genom Emma Hilborn, som forskar om bantning vid Lunds universitet. Hon ägnar sig åt viktminskningens historia och dess olika yttringar, framför allt i (dam)tidningsvärlden som varit starkt bidragande till att bantandet i modern tid kommit att bli en grej mest för kvinnor. Nu har jag lyssnat till henne när hon föreläste om detta i Senioruniversitetets regi.

Att alltihop började med engelsmannen William Banting (1797-1878), det har vi ju hört förut. Men inte visste jag att han började tänka på hur man  minskar kroppsvolymen på grund av att han själv blivit så bred om baken att han riskerade att fastna i den djupa läderfåtöljen på herrklubben i London! Banting var bara 165 cm lång men vägde över 90 kilo. Han var inte ensam om problemet.

Några medicinska grundkunskaper besatt den lille tjocke mannen inte, han var i själva verket begravningsentreprenör, men han fann till sist en läkare som tog hans problem på allvar och gav honom tips om ett ändrat kosthåll. Det tog skruv, Banting gick ner över 20 kilo och var så nöjd med resultatet att han skrev om sina erfarenheter i boken "Letter on Corpulence Addressed to the Public" som fick stor spridning och översattes till flera språk – och voilà! bantningskuren var skapad!

Men det har hänt en del med menyerna som styr bantandet sedan mitten på 1800-talet, när Mr Banting blev av med sina överflödskilon. Det vore faktiskt spännande att kolla hur resultatet skulle bli om någon i dag tog hans matsedel och följde den slaviskt! En del av råden lever förstås kvar. Fast mest slående är mängden tillåten alkohol, fast öl och portvin fick han avstå från. Kolla här dagens huvudmåltid, middagen:

Mer handfasta mattips för Mr Bantings efterföljare: Om man är sugen på en kopp te på eftermiddagen kan det passar med en eller ett par skorpor eller en rostad brödskiva som tilltugg. Fast om de känns onödigt torra kan de fuktas i en matsked sprit.

Kvällsmaten föreslås bestå av drygt 100 gram kött eller fisk med mer bordeaux-vin, ett eller två glas är en lämplig mängd ...

Om en sängfösare önskas: ta ett glas grogg (gin, whisky eller konjak utan socker) alternativt två glas bordeaux-vin eller sherry.

Av detta blir slutsatsen uppenbar. Detta var ett kosthåll tänkt för män som gillade mat och dryck och som hade råd att hoppa över den billigare mjölmaten och potatisen som höll enklare folk vid liv. Att äta gott var något som främst angick män understryks också i konsten. Kvinnor avbildas i köket, medan män skildras vid bordet där de äter, långt från spis och disk.

Idag är vårt förhållande till kroppsvikten en hälsofråga, en viktig sådan i dubbel bemärkelse. Den som fastnar i kaloriräknande och envis träning riskerar att bli sjuk, precis som den som stoppar i sig mat i mängder som skulle kunna räcka till en hel familj.

Samtidigt förtjänar det ju att konstateras, att varningarna för kolhydrater lever liksom de för alltför feta råvaror. Dessutom är det ett välkänt faktum att varje måltid bör innehålla någon sorts grönsak, så långt är vi överens.

William Banting skulle likväl inte känna igen viktväktarmenyerna från 2000-talet, så mycket är säkert. Men hans efternamn är för evigt förknippat med kampen mot de där kilona som inte alls motsvarar någon trivselvikt, utan faktiskt kan vara i vägen och en klar hälsorisk. Fast Banting själv dog av en helt annan orsak: lunginflammation.

Copyright Klimakteriehäxan

Något att skylta med ...

Tänk att det strax är påsk! Eller strax, förresten ... nja ... än har vi väl några dagar på oss dit ... Men icke desto mindre kan man nu hos Flying Tiger (rolig affär) köpa speciella påskskyltar. Den som känner behov av att gå omkring och vifta med en gul kyckling eller ett färgglatt ägg behöver bara lägga ut tjugo spänn, så är saken ordnad!

Den som däremot är ute efter en karl kan få hjälp och ledning av den bild/skylt som visas på skärmen här ovanför. Bara att kolla in profilerna och jämföra, sedan kan beslutet tas!  Det är Peter K Andersson, fil dr i historia vid universitetet i Örebro, som gjort detta fynd och använde sig av det under en föreläsning anordnad av Senioruniversitetet i veckan. Och väljer du bara rätt man kan ju också det vara något att skylta med, eller hur?

 

Det handlar alltså om att mannens profil ska granskas. Den som ser ut som till vänster på bilden blir en god äkta make, en som bryr sig om barnen och är att lita på i alla väder. Den som ser ut som mannen till höger däremot kommer sannolikt att vara otrogen, för så ser en bigamist och lögnare ut ...

Skyltsöndag högtidlighåller vi året runt, och hos BP kan man leta upp andra skyltande bloggare. 

Copyright Klimakteriehäxan

Som en stor lotterivinst!

Det kändes som jag hade tagit hem storvinsten i ett lotteri. 

På skärtorsdagen ringde det i min mobil. 

-Hej, sa en vänlig kvinnoröst, jag heter Olivia och ringer från din vårdcentral. Jag undrar om du vill komma och få en vaccinspruta mot covid 19? 

OM jag ville! /.../

Fast lite smolk i bägaren uppstod när jag rapporterade min lycka till en (ännu ovaccinerad) väninna. 

-Grattis, sa hon först. Sedan la hon till: -Du vet vad det är för dag i dag va? 

Oj. Skärtorsdagen var den 1 april, dagen när man FÅR luras. /forts/

Inbillar mig att många som läser detta förstår min glädje, även om jag vet att folk faktiskt blir vaccinerade i en ökande takt. Nu heter det ju att leveranserna ska bli större för att eventuellt komma upp i utlovade mängder.  

Inte en dag för tidigt, hur som helst. Längtar efter att slänga de där eländiga munskydden som inte gör någon människa glad (eller vackrare heller för den delen – eller förresten kanske det ändå??? :-D).

Du läser hela min text på News 55, klicka bara här! 

Copyright Klimakteriehäxan

Nytt aprilväder!

Kom inte och säg att inte saker och ting blir bättre ibland! 

Min påskkärring flög i snöyra och ilskna kastvindar i går, på annandagen. Men i dag, när helgen är slut och kärringen faktiskt är tänkt att landa, då är himlen så trevligt blå igen och luften verkar inte ha riktigt lika bråttom.

Nytt aprilväder, helt enkelt. Det tackar man för.

Copyright Klimakteriehäxan

Glad påsk! (med olika höns)

Har denna höna tröttnat på allt tjat om ägg så här i påsktider? Visst ser hon lite irriterad ut? Kaj Stuart-Beck har gjort henne, i keramik. Men trots att jag har pippi på fåglar lyckades jag hejda mig, så jag har inte köpt henne. Finns annars för den hugade på Arvika Konsthantverk.

Ägg äter jag däremot, så gott som dagligen. Inget "påskigt" över dem, alltså. Nyttig och god mat! Går dessutom att variera nästan i oändlighet. Min favorit är, det vet ni redan, bananpannkaka.

Alldeles oavsett hur denna påskaftons meny ser ut ber jag att få önska er alla gladast möjliga helg, och tar en mer stillsam och traditionell höna till hjälp. De stora kycklingarna är av marsipan (som hårdnat, de var för fina att ätas upp) och de små av glas. Inuti stora hönan dock inget godis, för tillfället i alla fall ...

Copyright Klimakteriehäxan

Påskens läsning är en trio

Skärtorsdag. Strålande väder. Tulpanerna växer så det knakar i backen. Hos grannen finns blåsippor. Påskliljorna i köksfönstret sträcker på sig, en tydlig bit varje dag. Kylskåpet är proppfullt med helgens mat. Då så!

Vad läser du nu? Ja så enkelt och rakt på sak kan en helgfråga från Mia i bokhörnan vara! I mitt fall handlar svaret om en triss, bestående av ett nytt (för mig alltså) författarskap och två gamla bekanta. 

Nedladdat i mobilen som sällskap på promenad har jag en ny radioföljetong, "Tuktans ljuva år" (I beati anni del castigo) av Fleur Jaeggy. Hon är en 80-årig schweiziska som skriver på italienska, och den här boken har trettio år på nacken. Aldrig hört talas om vare sig bok, författare eller inläsare (Kristine Gulbrandsen). Har heller inte kommit så långt att jag vet vad jag tycker. Men boken är lovordad av andra.

I bilen lyssnar vi på Håkan Nesser, som läser sin egen roman "En helt annan historia". Den ingår i serien om kommissarie Barbarotti. Och Nesser är definitivt en författare som ska läsa sin egna böcker, det vinner både de och läsaren/lyssnaren på!

När det så kommer till papper så är jag i Olle Lönnaeus grepp. "Tiggarens hand" får mig att inse att denne journalist baserad i Malmö vet väldigt mycket om vad som pågår i den stadens marginaliserade områden. Gamla nyhetsbilder flimrar förbi i min hjärna när jag läser. Otäckt men bra. 

Copyright Klimakteriehäxan

Hembygd i påsktid

Reklamblad från Svenska kyrkan inför påsk trillade in i vår brevlåda. Vi bor i Högalids församling, med en vacker kyrka (ritad av den välkände Ivar "Swedish Grace" Tengbom) prydd med två inte identiska torn, som syns över stora delar av staden. Tove Hennix har gjort bilden. Undrar om hon fått veta hur snygg den är? Värd beröm och applåder, tycker jag! 

Hon har fångat min "hembygd" på ett väldigt bra och "modernt" sätt. Fast ordet är väl helt omodernt ... minns att vi när jag började skolan hade ett ämne som hette "hembygdskunskap". Hade det funnits nu skulle nog ungarna fått lära sig hur höga Högalidskyrkans torn är ... jag vet i alla fall inte!

Veckans kulturfråga dyker som vanligt upp hos Enligt O. Den här gången undrar hon hur vi firar påsk.

Svar: Hemma, lugnt och stilla, med god mat och dryck. Janssons frestelse åt vi redan i går, så den detaljen är undanstökad! 

I köksfönstret krukor med små påskliljor, de där som heter tête-a-tête, påskliljor också på gardinerna, men de får hänga kvar in på försommaren. Några höns och små kycklingar, fast en del är sådana som alltid står framme, på grund av att jag ju har pippi på fåglar. Inget påskris. Clara Waevers vårblommor i korsstygn på soffbordet. Ett jättegammalt pappägg från Makens barndom med godis i, förmodligen tömt (i smyg?) före själva påskafton. Äggkrans på dörren. En deckare jag är halvvägs i, man ska ju ha "påskekrim" ni vet!

Tja när jag ser det så här verkar det ju ändå bli en hel del. Men en stor kasse med diverse ägg och annat är på väg tillbaka ner i källaren. Det blir helg ändå, oavsett pynt, som faktiskt inte är viktigt alls, egentligen. Möjligen lite kul mellan varven ...

Copyright Klimakteriehäxan

Påskplaner och pippi nummer 89

Naturligtvis (det är ju torsdag!) finns det en helgfråga att plocka upp hos Mia i bokhörnan: 

Vad läser du i påsk? Kanske hinner jag med ett av mina ytterst få fynd på bokrean: Olle Lönnaeus "Tiggarens hand". Svensk krim i Malmö. Är nästan säker på att jag kommer att gilla den. Sedan måste jag leta upp något nytt att ha i öronen när jag är ute och går. "Om våren" av Karl Ove Knausgård tog nyss slut.

Bonusfråga: Vad är ett måste i påsk? Inte alls lika mycket traditioner nu som till jul. Men ägg blir det, och godis. Säkerligen sill och en Janssons frestelse också. Och några fina höns och kycklingar i glas som en fröjd för ögat, tillsammans med påskliljeduken av metervara från Ikea. Ska ta fram den endera dagen. Men det är ju en vecka kvar!

Här ett exempel direkt från min hönsgård! Eftersom jag har pippi på fåglar står ett gäng framme oavsett om det är påsk eller ej. Det här är ett ganska nytt tillskott i glas, ett litet konstverk i design av Ruth Vetter på Nääsgränsgården i Västergötland. Och i min pippiskara får den nu nummer 89. Klicka på etiketten "pippi" här nedan så träffar du de andra åttioåtta! Ingen av dem kan flyga!

Copyright Klimakteriehäxan

Klippor som tål att tittas på

Det finns en psalmklassiker som jag tror brukar sjungas i påsktider: "Klippa du som brast för mig, låt mig gömma mig i dig". Originalet, "Rock of Ages, cleft for me" skrevs 1776 och i svensk version har den funnits sedan 1850-talet. Kom att tänka på den där texten eftersom nyckelordet för Gems Weekly Photo Challenge denna "stilla vecka" (ovanligt stilla, verkligen) är KLIPPA. Och så är det ju påsk också!

Annars gick mina tankar till Capri. Under en båttur runt ön kan man se de mest fantastiska bergsformationer resa sig ur havet, klippor som verkligen tål att tittas på. Jag skulle väldigt gärna vilja återvända, uppleva hela Amalfi-kusten, frossa i italienska delikatesser och rådbråka det där språket (som jag alltså inte kan mer än lite ...).

En bekant hade just den drömmen och bokade en resa med avfärd från Stockholm en dag i mars. När hon lämnade Arlanda hade de första varningarna om coronasmittan kommit, men hon trodde att det skulle gå bra att göra spännande utflykter ändå.

Det gick nu inte alls. Dock hade hon tur i oturen, för turistgruppen flögs hem, inte efter tre veckor som planerat, men efter en. Inga pengar får de i retur, men de  slapp isolering på hotell och undkom (såvitt jag vet) också covid-19. Klipporna runt Capri fick de förstås inte se. Förmodligen sjöng de inga psalmer heller.

 Copyright Klimakteriehäxan

Helgstämning

Jobbar på påskstämningen ... hur tycker ni att det går?
Inte en påskkäring i sikte denna helg. Den traditionen fick sig en rejäl knäck i år, när alla kvastar beordrades till tvångsparkering. Annat var det förr! I min barndom var påsken en festlig sak som krävde sina insatser under lång förberedelsetid. Gott om påskkäringar var det också. Läs om det här, det kan tänkas roa dig!

De yra hönsen sitter iofs på kylskåpsdörren oavsett årstid ...

Copyright Klimakteriehäxan

Lagom en långfredag

Himlen är blå och om jag kryper in i hörnet på balkongen och blundar kan jag låtsas att jag sitter vid Medelhavet och låter solens strålar smeka mig lite lätt rosa ... Det gäller att ta vara på ljusglimtarna nu! Men STATUS är ändå nyckelordet när Elisa Matilda ger oss sina fem fredagsfrågor. Önskar att jag kunde svara LAGOM på alla fem, men icke ...

1. Vad hade du för mycket av den här veckan? Påskgodis. Kunde inte hejda mig utan började i förtid. 
2. Vad ville du ha mer av den här veckan? Kontakt IRL. Läsro (som jag inte har alls).
3. Vad är bättre idag än det var för en vecka sen? Coronaläget. Kanske och förhoppningsvis.
4. Vad kommer att bli bättre om en vecka? Tulpanbacken utanför mitt fönster.
5. Vad ser du fram emot till helgen? En långfredagsmiddag bestående av räkor, skagenröra, sikrom, rostat bröd och champagne. Blir en LAGOM bra start! Där satt det äntligen, ordet LAGOM!

Copyright Klimakteriehäxan