Levande och döda

Bokens titel: Levande och döda

Författare: Christoffer Carlsson
Albert Bonniers förlag, 2023

Antal sidor: 412

Som jag skrev i förra inlägget, så köpte jag denna bok i oktober 2023 då författaren var på besök i vårt förortsbibliotek tillsammans med Niklas Turner Olovzon. Jag har läst några böcker av Carlsson tidigare och tycker om hans sätt att berätta om de små halländska samhällena under 80-, 90-, 00-talet och med en parallell historia i nutid. 

Det handlar mer om människors känslor av att vara ensamma, utsatta, ofria, kvävda och osynliga än om de mord och våldsdåd som är själva grunden för romanerna. Känslan av skuld ligger tung över hela boken; både den som man bär själv inuti och den som andra vill att man ska känna.

Här är det en tonårsfest som spårar ur - många av grabbarna och tjejerna som är med på den visste redan från början att det skulle sluta illa; där finns folk som avskyr varann - ibland för något de själva varit med om, ibland för något deras föräldrar bråkar om. Utöver gamla såriga grannfejder finns de vanliga rivaliteterna mellan en söt tjej och två killar som vill ha henne. Men också vänner som vuxit upp tillsammans, delat allt, verkligen älskar varandra och ändå sviker på värsta sätt. 

En av killarna vill vidare, står inte ut i det lilla samhället längre. Han måste bort från det här. Men han hinner inte ens ut ur byn innan han möter döden. En olycka? Ett självmord? Eller någon annan som ville se honom död?

Nu har det gått ett år sedan jag läste boken men kan varmt rekommendera den ändå, för den är så mycket mer än en spännings- eller kriminalroman. 

Isberg

Bokens titel: Isberg

Författare: Turner Olovzon
Förlag: Harper Collins, 2023
Antal sidor: 535

När Niklas Turner Olovzon var bjuden till vårt lilla bibliotek för ett år sedan (!), var jag där och lyssnade på honom och Christoffer Carlsson. Ett så otroligt bra samtal! Jag köpte deras böcker efteråt och fick dem signerade - och passade på att ställa en massa frågor. Till slut var det bara jag, de två författarna och en bibliotekarie kvar innan jag insåg att jag måste sluta fråga så mycket och ta mina nyköpta böcker och gå hem. Det var bara så himla roligt att få höra mer om hur man släpper sitt reklambyråjobb för att skriva en spänningsroman (Niklas) och hur man vågar vara såpass djup i sina kriminalromaner (Christoffer) utan att gå sönder av oro inför vad kompisar, släktingar och andra ska säga. 

Nåväl. Jag slukade förstås böckerna direkt men skrev aldrig om dem. Här kommer nu, 13 månader senare, en kort sammanfattning av mina tankar kring "Isberg". För det första: man kan omöjligt tro att detta är en debutroman, den är alldeles för välskriven, slipad, smart uppbyggd, skickligt komponerad för det. Jag tänker att det är en lång erfarenhet som copywriter som lagt den grunden. För det andra: det är oerhört spännande men på det där vemodigt sorgliga viset som moderna, engelska kriminalserier tenderar att vara (har just sett flera, bland annat "Sherwood" och "The Responder" som jag får ont i magen av). Så många trasiga livsöden! Så lite vi lyssnar på varann och bryr oss om andras känslor!

I en liten by i Dalarna händer flera hemska saker på kort tid: någon försvinner i den täta granskogen men man vet inte riktigt vem, ett barn kommer bort och befaras ha gått genom isen, en ensam man som få pratar med sedan hans hustru övergav honom, och ett ödehus där det plötsligt lyser i fönstren. Det är som sagt sorgligt och spännande på samma gång - och som upplagt för att bli en tevefilm.

Under

Bokens titel: Under
Författare: Anna Ahlund
Illustrationer: Johan Unenge
Förlag: Natur & Kultur, 2023
Antal sidor: 156

En fin liten bok, skriven i kapitel som representerar var och en av de tio ungdomar som figurerar i boken. De går i samma skola och känner varandra - mer eller mindre - när plötsligt en av dem får ett anonymt brev i sitt skåp i skolan. I kuvertet ligger en liten målning med ett motiv som går att känna igen: en plats i Uppsala. 

Lukas får det första brevet och beger sig till kyrkogården som är avbildad. Därefter får kompisarna också bilder, en efter en, med platser som betyder något för dem eller där något magiskt kan komma att hända. Vem är det som skapat målningarna, lagt dem i skåpen och arrangerat de oväntade händelser som utspelar sig?

Väldigt fina akvareller av Johan Unenge och som alltid en varm, inkännande text av Anna Ahlund. Nu är det evigheter sedan jag läste boken och jag minns inte allt men känslan som stannade kvar är ändå: det finns hopp! En perfekt bok för ungdomar, skulle jag säga.

1794

Bokens titel: 1794
Författare: Niklas Natt och Dag
Serie: Bellman Noir del 2

Förlag: Bokförlaget Forum, 2019
Antal sidor: 503

Ledsen att det gått över ett år sedan jag läste ut boken, utan att jag kunnat formulera en vettig recension om den. Nu blir det svårt, för att inte säga omöjligt. 

Handlingen inleds med en äcklig och fasansfull beskrivning av ett mord - eller snarare en bestialisk slakt - av en ung kvinna på hennes bröllopsnatt. Hennes unge make, Erik av ätten Tre Rosor, misshandlas svårt men får skulden för det hemska och spärras in på mentalsjukhuset Danvikens hospital.

Dessutom får vi träffa Mickel Cardell igen, palten som slåss med sin träklubba till arm och super sig redlöst berusad, drömmer om sin vän som nyss hostat sig till döds och om den rara Anna Stina som serverar gäster på en smutsig krog och väntar tvillingar som hon inte kan ta hand om. Jag ska inte berätta vad som händer med Anna Stinas barn, men inte är det något hoppfullt och fint... Eländes elände, det är hela handlingen. Så mycket lidande, sån misär, så mycket elakheter och så djup sorg. Serien passar verkligen i namnet Bellman Noir.

Precis som "1793" är "1794" en hemsk bok på alla vis, men jag älskar ju Niklas Natt och Dags sätt att mana fram ett sjuttonhundratals-Stockholm, så jag slukar boken i alla fall. Och rekommenderar vidare den till alla som älskar historieskildringar och klarar av att någorlunda avskärma sig från mänskliga vidrigheter.

Landsvägarnas drottning

Bokens titel: Landsvägarnas drottning
Författare: Karin Janson
Förlag: Printz Publishing, 2023
Antal sidor: 327

Vårt lilla förortsbibliotek hade författarbesök - Marie-Louise Marc och Karin Janson var där för att prata om sina böcker. Så himla trevliga att lyssna på och så fin stämning! Jag hade inte läst något av dem (trodde jag, men jag hade fel: bara veckan dessförinnan hade jag lyssnat på en ljudbok av Janson och dissat den, men ärligt talat begrep jag inte att det var samma författare) och blev väldigt nyfiken på deras böcker.

 

Jag köpte "Landsvägarnas drottning" av Karin Janson där på plats. Eftersom den har ett sånt omslag som 100% av alla feelgoodböcker har (stockfoton som klipps ihop till ett collage, vacker kvinna i förgrunden - i obligatorisk röd kappa eller blommig klänning - och vajande sädesfält/snöiga lundar/solroshav/lavendelodlingar, en taffligt inklippt katt och helst en röd damcykel också...) så hade jag kanske inte jättehöga förhoppningar om att det var en bok för mig. Jag är inte mycket för det här med feelgood, så är det bara. 

Rubriken på baksidan lockade ännu mindre. "Första delen i en charmig serie om uppbrott och nystarter - och underkläder!". Okej, så nu är man fast i en serie också? Och förlaget måste berätta för mig att det är charmigt? Och behåar?!?!

Men sedan sträckläste jag boken och förundrades över hur det glättiga omslaget rymde en handling som är långt mer komplex än en "charmig" historia om underkläder. Ja, jag gillade den! Det här är varken för gulligt, slisksött, overkligt eller romantiskt. 

Tvärtom har huvudpersonen Annie det rätt knepigt. Hennes man kanske inte älskar henne längre - och kanske älskar inte hon honom heller, när hon tänker efter. Tonårssonen är lite trulig och strulig, det går inte så bra i skolan och man får inte längre krama honom. Annie har haft bröstcancer och håller fortfarande på att återhämta sig efter behandlingarna. Taskigt också att kompisen Åsa ghostar henne efter alla år av vänskap!

Vad ska Annie göra med sitt liv, nu när halva har passerat? Hon vill ha en annan frihet och ett annat lugn. Vändningen kommer när hon hittar en fantastisk buss från 60-talet och bestämmer sig för att turnera Hälsingland runt med den och sälja behåar. Frågan är bara hur lätt och lönsamt det är?

Ja, jag gör en helomvändning. Jag gillar den här. Faktum är att jag har läst del två också, så förlaget fick rätt: jag fastnade!

1795

Bokens titel: 1795
Författare: Niklas Natt och Dag
Förlag: Bokförlaget Forum, 2022
Antal sidor: 459

De unga männen Albrecht och Wilhelm, hantverkare och djupt kristna, har sökt sig till Stockholm för att komma bort från sin släkt i Tyskland (om jag minns rätt, det är nästan ett år sedan jag läste boken). De älskar varann på ett sätt som de knappt vill erkänna för sig själva och definitivt inte för sina familjer. 

Albrecht och Wilhelm blir lätta byten för rovdjuret Tycho Ceton, de vidrige mannen som vi mött tidigare i romanserien. Ceton är utstött och utfattig, men ser sin chans att återfå statusen bland Stockholms adel och borgare om han bara åstadkommer något alldeles spektakulärt. Han bokar Nya Dramatiska Teatern, slottet Makalös i Kungsträdgården, där han ska uppföra en så ohygglig scen så jag orkar inte ens skriva om den. De rika fyllbultarna i hans ordenssällskap måste inse att han är enastående som... tja, eventkoordinator kanske man skulle säga idag? Det är vidrigt.

Mycket i serien är vidrigt. Jag brukar kunna formulera mig utan upprepningar, men när jag ska beskriva 1793, 1794 och 1795 så är ordet "vidrig" det jag tänker på mest hela tiden. 

I den första boken var det lemlästade kroppar som torterats, i den andra är det en nygift brud som massakreras på ett sätt som nästan får mig att kräkas, i den här tredje boken är det de homosexuella pojkarna som plågas fasansfullt. Jag står faktiskt nästan inte ut.

 

I övrigt är den avslutande delen i trilogin på många vis tilltalande, trots att barn rostas levande, flickor tvingas prostituera sig, lättledda förståndshandikappade begår fruktansvärda övergrepp, ädlingar hängs och halshuggs, krymplingar misshandlas och mammor som mist sina barn blir som galna av sorg. Det är misär och elände på en nivå som inga andra böcker jag läst når upp till. 

Men! Här finns också spännande kopplingar till den svenska historien och underbara skildringar av staden Stockholm strax innan 1800-talet. Det är fascinerande att få en inblick i hur staden såg ut och fungerade, vilka yrken befolkningen hade och hur landets styre påverkade hela deras liv. 

Jag äcklas och älskar böckerna på samma gång. Tror aldrig jag kommer att läsa om dem igen, men är samtidigt så glad att jag har läst dem.

Dagen är kommen

Bokens titel: Dagen är kommen
Författare: Ninni Schulman
Serie: Hagforsserien del 7

Förlag: Bokförlaget Forum, 2022
Antal sidor: 563

Blev så himla imponerad av Ninni Schulmans deckare "Som vi lekte", så jag tänkte att jag nog borde läsa något mer av henne. Valde "Dagen är kommen", helt omedveten om att det är del sju i en serie - och den avslutande boken, till råga på allt. Det spelade dock ingen större roll, även om jag begriper att många av hänvisningarna handlade om relationsdramer och jobbförhållanden som utspelat sig i tidigare böcker.

En trevlig liten deckare som inte gjorde något större intryck på mig, men var god förströelse - och det duger gott. 

I huvudrollerna finns en våghalsig och fattig journalist, en polis som ska bli pappa vilken dag som helst, en annan polis som försöker börja ett nytt liv utan ex-make och ex-älskare, en tonårsmamma med en relation till en halvkriminell - och mordgåtans alla inblandade, såklart. 

Intrigen kretsar kring ett mördat, äldre par ute på värmländska landsbygden och parets tre vuxna barn. De ska fira jul tillsammans, men när de kommer hem till föräldrarna möts de av en fruktansvärd syn. Resten av jul- och nyårshelgen lever de under stor press att förstå vem som har mördat deras föräldrar och av vilken anledning.

Liiiite bättre korrläsning hade jag väntat mig av ett stort förlag. Min gissning är att exempelvis den yngsta dottern till det mördade paret fördes in i handlingen rätt sent - åldrarna stämmer ingenstans och ändras gång på gång - och det stör mig kopiöst att en släktgård värd fyra miljoner skulle ge barnen två miljoner vardera, vilket måste innebära att de är TVÅ, inte tre. Likaså att en person säger i ett telefonsamtal mitt i natten den 25 december (alltså strax innan den 26:e) att hen inte är tillbaka i civilisationen förrän "på annandagen". Okej? Annandagen är några minuter bort, är det inte rimligt att säga "Ja, jag fixar det - jag är tillbaka imorgon bitti!"?

Jag längtar efter fortsättningen på "Som vi lekte" men skippar resten av den här så kallade Hagforsserien.

Raka vägen hem

Bokens titel: Raka vägen hem
Författare: Klara Grede
Uppläsare: Emma Peters
Förlag: Albert Bonniers förlag, 2023
Antal minuter: 8 tim 0 min

Dysfunktionell ursprungsfamilj, olycklig kärleksrelation, strulig bonusdotter i tonåren, vuxna syskon som nöter på varann och som huvudperson en överpresterande kvinna som håller känslorna långt ifrån sig. Låter lite överlastat, men romanen känns inte alls så. Snarare verkar det rimligt att många av reaktionerna är följder av en trasig uppväxt.

Det handlar om duktiga, vackra, kontrollerade Isa som åker till sitt barndomshem för att planera sin fars begravning, vilket är absolut nödvändigt eftersom hennes mamma plötsligt har stuckit iväg utan att berätta vart. Isas otroligt självcentrerade och barnsliga lillebror Robin skuttar omkring och bakar sockerkaka och leker med ungarna och löjlar sig, vilket stör både Isa och Robins sambo. Storebrorsan Jack tar första flyget från USA där han bor och verkar som misslyckad manusförfattare, men egentligen har han inte tid för snart ska hans och makens första barn födas av en surrogatmamma. Isa är kylan själv och försöker styra, planera och hantera kaoset men lyckas inte så bra eftersom hela hon är ett enda stort virrvarr av känslor.

Det finns ett fjärde syskon, den strålande storasystern Indra, som dog ung och som ingen vill nämna vid namn eller någonsin prata om. Trots att hela familjen kraschade när hon dog och aldrig har återhämtat sig efter förlusten.

Isa tar med sig sin bonusdotter till släktgården, men funderar hela tiden på om hon alls vill vara ihop med flickans far - eller om hon ska satsa på sin förra kärlek istället, han som bor kvar i det lilla samhället och är lika charmerande som alltid.

Lysande uppläst av Emma Peters, hon är som vanligt en stjärna. Jag uppskattade romanen mycket medan jag lyssnade på den, men ska erkänna att jag alldeles hann glömma den mellan lästillfället i höstas och denna recension ett kvartal senare. Välskrivet och fint och inte alltför skruvat, får bli min sammanfattning.

They Both Die at the End

Bokens titel: They Both Die at the End
Författare: Adam Silvera
Uppläsare: Bahni Turpin, Michael Crouch, Robbie Daymond
Förlag: Quill Tree Books, 2017
Antal minuter: 8 tim 31 min

Vi är i New York någon gång i närtid, men en avgörande sak har hänt i denna framtid: Death Cast har lanserats. Det är en tjänst som innebär att den dag du ska dö blir du uppringd av en person som är anställd på Death Cast. Döden är inte resultatet av ålder eller sjukdom, utan av misstag, mord eller självmord. 

Du får veta att detta är ditt sista dygn och att du har maximalt 24 timmar på dig. Ingen kan säga när du ska dö eller av vad eller varför. Du kan inte förhindra det och inte köpa dig fri eller smita undan på något vis. Det enda beskedet gör, är egentligen att det förbereder dig på att du har mindre än ett dygn kvar att leva. Vad vill du göra med den tiden; de sista timmarna i ditt liv? Vad gör dina föräldrar? Hur ställer sig dina bästa vänner till beskedet - om du alls berättar för dem, vill säga?

Berättelsen utspelar sig under drygt ett dygn, då vi möter några unga människor i slutet av tonåren men början av vuxenlivet. De - eller deras älskade - kommer att dö. Det här är berättelsen om deras sista timmar och vad de valde att göra av sin utmätta tid.

Det här är en "unga vuxna"-bok, men jag tycker den funkar lika bra för oss som är mer än fullvuxna. Under värsta julstöket lyssnade jag på den och älskade den. Lite otippat! Det är tre olika uppläsare, alla väldigt bra, som iscensätter berättelsen och ansvarar för varsin huvudperson. Jag lyssnade på en engelska ljudboken och det var inga som helst problem att hänga med, tvärtom.

Gillade verkligen. Hade svårt att slita mig från boken. Läs!

Ödet och hoppet

Bokens titel: Ödet och hoppet
Författare: Niklas Natt och Dag
Uppläsare: Martin Wallström
Serie: Ödet och hoppet del 2

Förlag: Bokförlaget Forum, 2023
Antal minuter: 17 tim 48 min

För min del hade den här ljudboken kunnat få vara 27 timmar istället för 17. Jag älskade den! Språket, handlingen, historiebeskrivningen. Allt! 

Om du har läst någon av Natt och Dags 1700-talsböcker och tänker att du aldrig mer vill konfronteras med allt äckel, övervåld, tortyr, skräck och fasa - då kan du ändå läsa "Ödet och hoppet" för den liknar inte alls de tre Stockholm Noir-böckerna. Här förflyttas vi ännu längre bak i tiden, ända till början av 1400-talet.

Det handlar om unge ädlingen Måns Bengtsson som inte vill sitta och ruttna på familjen slott, utan lämnar sina curlingföräldrar för att dra ut på äventyr. Han träffar den beryktade Engelbrekt som leder ett (spännande) uppror och som tar Måns som sin stalledräng - väl medveten om att det är en ung adelsman han behandlar så. Dessa två blir oskiljaktiga. Hemma väntar föräldrarna oroligt och undrar varför inte Måns kommer hem, utan är ute i åratal på sina strategiska resor genom Sverige. 

Jag fastnar totalt i det här, sugs helt in i berättelsen, känner kylan från borgarnas stenväggar och doften av de varma hästarna, hör de sprakande lägereldarna och skäms över de maktgalna männens tölpaktiga beteenden. Och så gillar jag att kvinnorna lyfts fram som starka individer, inte bara något vackert att se på eller göra barn med.

Att så många av namnen är personer jag redan känner och så många av händelserna är bekanta i vår svenska historia borde kanske göra romanen mindre spännande; det är bara att googla så får vi veta slutet. Men nej, det är helt egalt för mig. Snarare är det än mer tilltalande att de här personerna som bevisligen har levt och satt sitt avtryck i historien, får liv igen genom Niklas Natt och Dag. Han broderar ut historiska fakta så mästerligt så man kan tro att han hittat någons dagbok från 1400-talet. 

Hurra, vilken bok! Toppbetyg för "Ödet och hoppet" från mig.

Jag kommer att hitta nyckeln

Bokens titel: Jag kommer att hitta nyckeln
Författare: Alex Ahndoril 
Uppläsare: Julia Dufvenius
Serie: Nyckelserien del 1

Förlag: Albert Bonniers förlag, 2023
Antal minuter: 6 tim 45 min

Eftersom jag läst varenda bok paret Ahndoril skrivit hittills - under pseudonymen Lars Kepler - så ville jag ju höra den här. En klassisk pusseldeckare i Agatha Christie-anda utlovades, och det är precis vad man får! Eleganta damer, bryska herrar, vacker herrgård, hembiträden och trädgårdsmästare, dyra bilar och klirrande konjakskupor. 

Det är snyggt ihopvävt, en riktigt bra mordgåta, inget blod utan bara finess. Till och med den obligatoriska samlingen i biblioteket, där de inblandade serveras gåtans lösning! Tyvärr är det också ganska stelt, korrekt - och blodfattigt i den andra bemärkelsen: här finns inget liv i bokens huvudpersoner. Det är rätt och slätt en snyggt producerad Christie-deckare från 2020-talet.

Handlingen är enkel: En godsherre kommer till privatdetektiven Julia och visar en bild han har i sin mobil. Den är minst sagt något som han istället borde visa polisen... Det är godsherren villig att göra, men först vill han fatta hur bilden har hamnat i hans mobiltelefon för det är banne mig inte han som tagit den! 

Vem är mannen på den skrämmande bilden? Vilket hemskt öde har han råkat ut för? Vem vill honom illa? Och varför jävlas någon med godsherren och vill klämma dit honom för något han - kanske - inte gjort?

Mord i falsett

Bokens titel: Mord i falsett
Författare: Madeleine Gustafsson
Uppläsare: Katarina Ewerlöf
Förlag: Storytel Original, 2023
Antal minuter: 8 tim 47 min

Jag önskar jag kunde recensera så att ingen inblandad tar illa upp, men ändå så att mina läsare fattar när jag inte gillar en bok. Svårt.

"Mord i falsett" handlar om bitchiga tonårstjejen Tilda som intrigerar och saboterar för en klasskompis när det visar sig att Tilda inte valts till Lucia, utan en annan tjej i klassen får den rollen. Hoppsan: Tilda försvinner strax därpå. Några år går men hon hittas inte.

Föräldrarna är förtvivlade. Storasystern är bortglömd och deprimerad. Pojkvännens liv faller i spillror eftersom han misstänks ha mördat Tilda. Hela samhället letar. Alla är misstänkta. Ingen vet något, men alla har ändå varsin pusselbit. Inkompetenta poliser lyckas inte lösa mysteriet. 

Så långt är allt okej. Sedan kommer deckarförfattaren Henny till byn och plötsligt händer allt på en och samma gång, hela tiden med "Scream"-vibbar à la "ung dum tjej går ensam in i stort mörkt hus trots blodspår i snön". Precis varenda en av karaktärerna beter sig skumt. De är snyggt uppdelade i perfekta fack där det finns lika många av varje: tant och farbror, kvinna och man, flicka och pojke. Snygg och ful. Dum och schysst. Smart och korkad. Bitter och förlåtande. Otrogen och extremt lojal. 

När jag tänker på det, är det faktiskt som i sällskapsspelet Cluedo.

Passar nog bra om man sitter i bilen under en långresa och måste kunna koncentrera sig på körningen och trafiken, men ändå vill lyssna på något som snuddar vid spännande.

Det fallna imperiet

Bokens titel: Det fallna imperiet - Ryssland och väst under Vladimir Putin

Författare: Martin Kragh
Förlag: Fri Tanke, 2022
Antal sidor: 295 + omfattande källhänvisningar

Nu har det gått mycket lång tid sedan bokklubben läste "Det fallna imperiet", vad jag minns var den nyutkommen då. Vill ändå skriva om den, för den förtjänar att uppmärksammas.

Jag är mycket imponerad av Martin Kraghs enorma kunskap kring rysk politik och jag har lärt mig en hel del av den här boken. Dock! Det fantastiska språkbruket, som lovordats av många, är så avancerat och akademiskt att det är exkluderande. Helt okej, alla böcker kan inte vara för alla! Och "Det fallna imperiet" är knappast något för genomsnittssvensken. 

Göteborgs-Postens recensent (Mattias Hagberg, han måste rimligen ha plöjt forskningsrapporter och doktorsavhandlingar sedan spädbarnsåren) anser att boken har "ett språk som är lättillgängligt och lätt att följa". 

Skämtar du med mig?!

Jag, som är uppvuxen i en storläsande akademikerfamilj och slukar såväl skönlitteratur som dagstidningar varenda dag, tycker att det här är ett språk som är lite trögt att följa med i. Begripligt, javisst. Adekvat. Precist formulerat. Visst fattar jag allt vad där står, men inte kan man påstå att det är en lättsmält text!

Jag kan slå upp vilken sida som helst av trehundra och hitta gammalmodiga meningsbyggnader, extremt sällsynta ord, underliga facktermer, bildade referenser och udda uttryck överallt. Lägg till det en massa ryska personnamn, ortsnamn och begrepp för reformer! Att plocka ut ett enda citat är inte rättvisande, för det är snarare att översköljas av tiotusentals sådana meningar som gör att boken måste läsas långsamt och eftertänksamt. (För min del, åtminstone.)

I gengäld får man en unik inblick i rysk politik som få förutom Martin Kragh lär ha kunnat bjuda på. Här avhandlas tiden från tsarriket via kommunistiska Sovjet till dagens Putin-styre. Mycket lärorikt, insatt och ofta spännande och skrämmande. Extra aktuellt såklart med Ukraina-kriget. Väl värd att läsa för den som orkar.

Sarek

Bokens titel: Sarek

Författare: Ulf Kvensler
Förlag: Albert Bonniers förlag, 2023
Antal sidor: 433

Jag har inte varit i Sarek någon gång. Inte fjällvandrat i hela mitt liv, vare sig där eller på beskedligare ställen. Ändå är jag helt säker på att det är precis så vackert, storslaget - och livsfarligt! - som Ulf Kvensler beskriver. 

Sträckläste denna pocket på en resa och sjönk helt in i den stämning som författaren målar upp. Fyra vältränade och välutbildade stockholmare som närmar sig 40-årsåldern sätter sig på nattåget mot Abisko för en efterlängtad fjälltur. De bär med sig noga utvald märkesutrustning och har mångårig fjällvana. Stugor är bokade, en helikoptertur likaså. Allt är förberett - men när de tre forna studiekompisarna Henrik, Anna och Milena får sällskap av Milenas helt nye pojkvän Jacob är han fräck nog att ändra planerna då de fyra redan sitter på tåget.

Sedan går ju ingenting bra. Jag blir så förbannad på Jacob, jag stör mig på Anna, jag har lust att skrika åt den mesiga Milena och jag vill helst bara krama stackars Henrik som blir så överkörd. Visst är det lätt att förutse en del av händelseförloppet, men mycket är också oväntat spännande. Det är en tät psykologisk thriller, som det brukar heta i baksidestexter! 

Svårt att lägga ifrån sig den. Och längtan efter att någon gång vandra i fjällen blev bara större efter att ha läst "Sarek", trots allt hemskt som händer. Man får helt enkelt se till att inte ta med sig någon Jacob, eller för den delen Henrik, Anna eller Milena...

Rekommenderas!

Värma händer

Bokens titel: Värma händer

Författare: Katarina Widholm
Förlag: Historiska media, 2023
Antal sidor: 426

Det är lätt att förstå varför böckerna om hembiträdet Betty har blivit så kolossalt populära! Jag fastnade direkt för den första boken i serien, "Räkna hjärtslag", framför allt för att Stockholmsmiljöerna och vardagslivet var så fantastiskt väl beskrivna. 

Handlingen kretsar alltså kring den unga Betty som kommer till huvudstaden för att tjäna som hembiträde men råkar ut för giriga män och griniga kvinnor. Ingen tar hänsyn till vad en ung, fattig och outbildad kvinna från landet tycker. Lite väl naiv och oerfaren är hon också, så det är lätt att utnyttja henne. 

Om vi snabbt hoppar till handlingen i bok två utan att avslöja för mycket, så är Betty numera rikt men olyckligt gift. Lilla dottern Martina har ännu inte fått träffa sin riktige far - och mycket av Bettys liv kretsar kring hur hon ska kunna nå den mannen. Förutsatt att han alls är vid liv, vill säga! Att andra män uppvaktar henne, bryr hon sig inte mycket om. Hoppet om en framtid ihop med Martinas pappa är vad som ständigt snurrar i hennes tankar. 

Det är mer kärleksbekymmer i denna bok än den förra, där även maktstrukturer och klasskamp spelade en stor roll. Nog för att vi fattar hur det hela kommer att utveckla sig, men vägen dit är lagom kringelikrokig och underhållande för läsaren. 

Jag tror att väldigt många av oss har en mormor, farmor, gammal faster eller bekant som var hårt arbetande, underbetald arbeterska och småbarnsmor i ett myllrande Stockholm under 1930-, 40-, och 50-talen. Den stora behållningen för mig är att läsa om hur det kunde vara att leva som en av dem. 

Jag vet att jag och många andra sagt det förut, men jag säger det igen: Katarina Widholm har gjort ett fantastiskt arbete med research och det märks!

Mitt foto: Min mormor - som inte var hembiträde men växte upp i ett hem där det faktiskt fanns en jungfru! - har sparat de fina plåtburkarna. Det är fortfarande kvar underbart doftande vanilj i den ena burken.

Undervattensgåtan

Bokens titel: Undervattensgåtan
Författare: Jörn Lier Horst
Originalets titel: Undervannsgåten
Översättare: Barbro Lagergren
Förlag: Bonnier Carlsen, 2021
Antal sidor: 133

Eftersom jag gillar William Wisting-deckarna av denna författare, passade jag på att låna barndeckaren "Undervattensgåtan" till min bokklubb för barn. De skiljer sig mycket åt, det finns inga större likheter med vuxenböckerna. 

Texten är onödigt repetitiv i mina ögon: något som slås fast i en mening behöver inte upprepas ett par stycken senare. Orimligt frånvarande vuxna också, ungefär som i gamla Fem-böckerna eller alla andra detektivromaner där barn är huvudpersoner. Fasen, jag skulle gå bärsärkagång om något av mina barn fridök ute i havet och letade skelett! 

De tre barnen som löser kriminalfall i Norge är tämligen platta figurer, jag tycker inte att man lära känna dem alls. Exempelvis har det ena barnet mist sin mamma i en hemsk olycka nyligen, men det betraktas mer med nyfikna deckarögon än med existentiell sorg. Utan att säga något mer om bokens slut, vill jag bara nämna att det sista kapitlet är rätt magstarkt...

Med det sagt så är boken riktigt spännande och väjer inte för äckliga detaljer som skelettbitar i gympaskor eller vrickade fågelskådare och inkompetenta poliser. Det rivstartar med en actionspäckad inledningsscen och fortsätter i allt högre tempo.

Jag tror jag skulle ha sträckläst boken om jag var åtta-nio år! 

Kompassens hjärta

Bokens titel: Kompassens hjärta
Författare: Anna Thulin
Förlag: Natur & Kultur, 2023
Antal sidor. 150

En finstämd bok för barn (9-11 år kanske?), om att vara udda och utanför, att sakna en vän trots att flera försöker vara ens kompis, att ha en konstig pappa och att avvärja jobbiga situationer genom att gå därifrån istället för att stanna och berätta hur det känns.

Hugo har en kompis, Agnes, men nobbar henne totalt efter att hon sagt att hans pappa är konstig. (Nu är ju Hugos pappa de facto en väldigt konstig person, så det är synd att Hugo inte förstår att Agnes snarare säger detta med stor medkänsla.) Pappan är den sorten som är översvallande glad ett tag, men sedan försvinner i dagar utan att berätta vart han tar vägen. 

I Hugos och Agnes klass har nyss en ny pojke börjat: Mohammed, kallad Momo, en smart och empatisk liten kille. Han försöker också bli Hugos vän, men Hugo vägrar ta emot kramar, omtanke och vänskap. Han har svårt att lita på någon.

Jag läste den här boken ihop med min nya, rara bokklubb: Läseklubben Bokskogen. Ett litet gäng med barn i lågstadieålder - och jag. Vi ses vid en lägereld ute i skogen, och pratar böcker i närmast kolmörker samtidigt som vi dricker läsk och äter popcorn.

Det här var den första boken vi läste, men jag hoppas det blir fler. Dock var inte barnen överförtjusta i "Kompassens hjärta" - den var lite för sorglig och oroande. 

Språket är vackert, ämnet seriöst, handlingen full av känslor. Mycket lämnas outtalat och författaren kan verkligen inte anklagas för att vara övertydlig. Men med barn i 8-9-årsåldern visade det sig att just den aspekten inte var helt önskvärd. Varför är pappan konstig? Varför är barnen ute i skogen egentligen? Är de dumma? Någon avbröt och sa att den föredrog Lasse-Majas detektivbyrå.

"Vad hände med Momo i en ranglig båt i stormen ute på Medelhavet?" undrade jag bekymrat, samtidigt som jag funderade på hur mycket man egentligen kan berätta för barn om drunkningsdöd och fruktlösa flyktförsök. "Jag har också badat i Medelhavet!" utbrast ett barn glatt, varpå andra instämde. 

Jag fick släppa det. Nu har barnen fått varsin fin bok och de kan läsa om den när de är lite äldre. Den håller för garanterat för det!

Trådarna i väven

Bokens titel: Trådarna i väven - På spaning bland minnen och kulturarv i Sverige
Författare: Maja Hagerman
Förlag: Norstedts, 2019
Antal sidor: 312

En spretigt kåserande bok som jag tyckte mycket om! Undertiteln är mer korrekt än den tjusigare "Trådarna i väven", för detta är verkligen en spaning och det handlar om hembygdsföreningar, hällristningar, rasbiologer, kommunpolitiker, samer, vikingahövdingar, nazister, de fattigaste arbetarna och de rikaste maktmänniskorna. Det handlar om att vi alla är en del av en lång kedja. Att vi är de där trådarna i väven där vi kan se ett mönster men kanske inte helheten och definitivt inte det fullbordade. Vi är de vi är på grund av hur andra varit före oss. 

Det är en löst sammanhållen, ganska pladdrig bok där det är svårt att veta vad Maja Hagerman egentligen hade för uppdrag när hon skrev den; det känns som att hon mest fångat sina egna tankar och iakttagelser medan hon rest Sverige runt för biblioteksframträdanden och bokprat. Det genomgående temat är väl att vi är en parentes i historien, att vårt agerande påverkar kommande generationer och att våra förfäders handlingar har betydelse för oss än idag. 

"Jag hänger i en kedja av tid. Rent konkret kan jag själv överblicka fem generationer. Två bakåt, min mormors och min mors och så min egen, och två generationer framåt, mina barns och mina eventuella barnbarns." 

Jag gillar den här boken. Det spelar ingen roll att den hoppar hejvilt mellan platser, tider och händelser - det intresserar mig, helt enkelt, och det är välformulerat och tänkvärt.

Mitt foto: Yllegarnet på bilden har jag färgat själv! Det är fläderbär som gett den fina färgen.

Sista säkra

Bokens titel: Sista säkra

Författare: Lisa Christensen
Förlag: Louise Bäckelin förlag, 2022
Antal sidor: 357

Omslaget måste vara det snyggaste jag sett på hur länge som helst. Mycket passande dessutom, med porträttet av en kvinna utan ansikte applicerat på en karta av New York.

"Sista säkra" inleder vansinnigt spännande med att World Trade Center faller efter att terrorister tvingat flygplan att köra rätt in i de båda tvillingtornen. Många dör i branden och raset, andra överlever med svåra skador och minnesförluster. Här finns möjligheten att byta identitet, starta ett nytt liv eller helt ge upp. 

Vi får följa den svenska au pairen Leina från Gotland som bor med en framgångsrik, amerikansk familj på Manhattan 2001 - strax innan "nine eleven" - varvat med den medelålders amerikanska psykologen Audrey i nutid (2018) som bär på tunga tankar om sina egna hemligheter och svek.

I vissa delar är det lite av actionspäckad och osannolik tevethriller över det hela, men jag har överseende med det. Som helhet är det en tankeväckande spänningsroman och god underhållning när man vill försvinna in i läsningen. Jag avslöjar inte mer om handlingen här, för då saboterar jag för andra läsare. Vem är vem? Kan man leva någon annans liv? Vet jag själv vem jag är? Och ska man verkligen avslöja alla hemligheter; är det inte bäst att hålla tyst om man ändå burit på hemligheten väldigt länge?

Spindeln

Bokens titel: Spindeln
Författare: Lars Kepler
Förlag: Albert Bonniers förlag, 2022
Antal sidor: 543

Man vet precis vad man får när man öppnar en bok av Kepler! De "levererar", som det brukar heta. 

Hemliga Säpo-agenter, genialiska kriminalkommissarier och nördiga hobbydetektiver. Biljakter och en kamp mot klockan. Eldhav, explosioner och skjutningar. Det är alltid förlagt till Stockholm och "mina" förorter, vilket jag har extra nöje av. Och varenda kotte har som vanligt så konstiga namn att det nästan förstör läsningen.

Framför allt är det alltid übersmarta mördare som inte nöjer sig med att skjuta någon kriminell knarkare i en sunkig miljonprogramslägenhet, utan som givetvis måste mörda på bestialiska sätt och enligt ett intrikat mönster som övergår normala människors förstånd. Helst med kluriga ledtrådar som utmanar polisen! Helst också genom att "förgifta" och manipulera någons tankar, för de här mördarna är skickliga psykologer till råga på allt. Och ingenjörer, det glömde jag nästan! 

När jag öppnar boken så vet jag det här. Jag vet också att jag tyckte så mycket om de första böckerna att jag fastnade för serien, men att jag har suckat djupt över de senaste som varit för snaskiga, för tillkrånglade och innehållit för lite av Joona Linna. Varför köper jag de här böckerna, för surt förvärvade egna pengar?! 

Men den här gången blir jag inte besviken. "Spindeln" hör till de bästa i serien, som numera består av nio tjocka romaner. Det är action och spänning, det är skoningslösa mord och våldsamheter, det är galningar bland såväl poliser som läkare och mördare. Och det är snyggt ihopvävt och mycket underhållande! 

Den som säger "jag gillar deckare men inte om det är en massa blod" ska nog låta bli att läsa Kepler. Vi andra kan förfasas och roas av hur smarta mördarna alltid är i den här serien.