Sommaren 1985

Bokens titel: Sommaren 1985
Författare: John Ajvide Lindqvist
Uppläsare: John Ajvide Lindqvist
Förlag: Ordfront, 2023
Antal minuter: 10 tim 0 min

Sommaren 1985 sändes LiveAid-konserten på teve över hela världen exakt samtidigt och sågs av 400 miljoner tittare. Det var något alldeles enastående då - innan internet kopplade ihop världen - och jag minns exakt vad jag gjorde den dagen och kvällen.

På lilla Särsö i Roslagen har sommargästerna kommit för att stanna. Barnen som har växt upp tillsammans återses nere vid bryggan. Nu har de fyllt 14 år och varje sommar i deras liv har de lekt, badat, cyklat och delat hemligheter. Den här sommaren är annorlunda redan från start: de tre tjejerna och fyra killarna har tagit klivet från barn till tonåringar. De har vuxit på alla ledder, färgat håret, druckit folköl, hånglat, börjat lyssna på musik och fått rejäla humörsvängningar - nu lockar inte längre barnsliga lekar.

Någons föräldrar ska skiljas, någons mamma är svårt sjuk, någons pappa har inte hållt efter och renoverat huset han hyr av en annan förälder. Splittring uppstår, nya pakter bildas och det hela blir än värre av att tjejerna har blivit så söta, farligt sexiga, spännande och mystiska. Killarna behöver imponera på dem och det räcker inte med gitarrspel vid lägerelden och storebrorsans starköl...

En något äldre pojke har nyligen drunknat utanför Särsö och det sägs att en sjöjungfru ledde honom i döden. Kan det vara sant? När grabbarna olovligen snor en motorbåt och tar sig ut till en livsfarlig klippö, hittar de en sjöjungfru som trasslat in sig och sitter fast i ett rep. De måste rädda henne! Men vem är hon och varför har någon bundit fast henne?

Värst av allt: vad gör hon med dem?! Sjöjungfruns sång förhäxar tonåringarna och får dem att göra saker de aldrig annars skulle drömt om. Hon blir som ett gift för dem, de längtar efter henne och den ljuvliga sången samtidigt som hon är ett illasinnat monster.

Jag gillar ju allt av John Ajvide Lindqvist och det här är så otroligt bra att jag måste sätta etiketten "favorit" på boken (något jag sällan gör) och bara konstatera att han är så ruggigt skicklig på att berätta en historia där man sympatiserar med i stort sett alla personerna och känner igen sig i så mycket.

Jag orkar inte gissa vad boken ska förmedla. Vilka metaforer som finns där, vad det innebär att folk i generationer har både längtat efter och fruktat sjöjungfrun. För mig räcker det med att det här är en av årets bästa läsupplevelser.

Hembiträdet

Bokens titel: Hembiträdet
Författare: Freida McFadden
Originalets titel: The Housemaid
Översättare: Åsa Brolin
Förlag: Modernista, 2024
Antal minuter: 8 tim 43 min (jag läste dock ljudboken i mobilen, istället för att lyssna)

Det är vansinnigt underhållande att plöja folks kommentarer om "Hembiträdet" på Storytel, Bokus och Adlibris. "Höll mig på tårna", "Svårt att släppa den", "Tar vändningar du ej förutser", "Ville inte lägga ifrån mig den", "Oväntade twister hela tiden", "Smart och genomtänkt", "När du tror du har svaret så svänger det igen!". Så står det. Jag blir nyfiken på vad de personerna har läst tidigare och vad de räknar som spännande. 

Majoriteten älskar boken och tycker den är en "ruskigt spännande nagelbitare" - och att man inte kan gissa hur det ska gå. (Va?! tänker jag.) Boken har sålts i mångmiljonupplagor och fått två fortsättningar som verkar vara karbonkopior på denna första.

Själv instämmer jag i kommentarerna "Inte trovärdig", "Stereotypa människoskildringar", "Förutsägbart, passar en ung publik" och "Inte vidare intelligent".

Det är inte alls spännande. Om jag hade skrivit ett prov på "Hembiträdet", där jag i intervaller fått läsa 50 sidor och sedan berätta vad som skulle hända härnäst så skulle jag fått rätt på det mesta. 

För att inte sabba historien för er andra kan jag ta några oviktiga exempel. Hembiträdet - den vackra, unga kvinnan Millie - blir inneboende i en kolossalt rik familj som det är något uppenbart fel på. Mannen och dottern kan vi lämna därhän, men kvinnan är helt knäpp i huvudet. 

När Millie städar så häller Nina ut mjölk på golvet. När Millie kallar Nina för mrs Winchester blir hon tillsagd att säga "Nina", men när hon gör det så får hon en utskällning för att ha slopat titlarna. När Millie inte har några fina kläder så skänker Nina henne en hel kasse tjusiga designerklänningar (eftersom hon ändå är för tjock för att ha dem och Millie är som sagt otroligt smal och vacker). Det krävs väl ingen större thriller-erfarenhet för att begripa att Nina strax därpå kommer att säga att Millie har stulit kläderna av henne? 

Så håller det på hela tiden. Och eftersom vi redan i första kapitlet får veta att Millie är en dömd brottsling som just avtjänat ett tioårigt fängelsestraff så kan man ju gissa att hon inte kommer att vara timid och gullig hela boken igenom...

Det är meningen att läsaren ska bli överraskad av det rika paret, deras osnutna skitunge, familjens elaka farmor samt områdets sexige italienske hunk till trädgårdsmästare. Men jag har läst för mycket och genomskådar den platta historien direkt.

Din tid kommer

Bokens titel: Din tid kommer

Författare: Carl-Johan Vallgren
Uppläsare: Ludvig Josephson
Förlag: Albert Bonniers förlag, 2024
Antal minuter: 

Jag vet inte hur jag ska beskriva den här boken. Det är den spänningsroman, den innehåller mord och våldsamheter, tortyr och grova brott. Den är nominerad till Årets bästa kriminalroman 2024 av Svenska Deckarakademin - vi får veta om någon vecka om den vunnit. "Din tid kommer" har det välkända upplägget med en smart karriärist från Rikskrim som återvänder till sin hembygd för att utreda ett mord trots att hon som ung vuxen ville fly därifrån för att undkomma barndomens trauma, samt en av sorg nedbruten kommissarie som ska hantera sin hustrus död i cancer samtidigt som hans tonårsdotter försvinner efter en skogsutflykt och förmodas vara i fara. Så långt är det en dussindeckare.

Men egentligen är det ju en roman om existensen, om att älska någon som dör ifrån en, om att sakna någon som inte finns kvar. Om att på något vis hitta en gnutta hopp och dra sig upp till ytan för att själv överleva när de älskade är borta.

Vissa delar var rätt trista på det lite sega sättet, för att tempot saknades och mitt engagemang i polisen Johanna var svagt. Andra delar hade tvärtom actionfilmstempo och var oerhört obehagliga, där människor plågas. Men större delen av romanen var ren njutning, för Vallgren har ett så vackert språk, så poetiskt och fullständigt genomtänkt. Kanske njöt jag lite extra av att handlingen är förlagd till början av 90-talet, precis lagom långt bort i tiden. Det spelar också in att uppläsaren Ludvig Josephson har en så fin röst som perfekt förmedlar huvudpersonens sorg och smärta.

För mig var den stora behållningen att läsa om det vakuum som uppstår efter en hustrus plågsamma död i cancer och en dotters obegripliga försvinnande - hur orkar man med all den oro, längtan, ångest och sorg som gör livet nästan outhärdligt? Mitt i allt brutalt och hemskt så finns en stor glädje över att få leva och finnas kvar och en spirande känsla av "jag klarar det här".

Födelsedagen

Bokens titel: Födelsedagen
Författare: Sofie Sarenbrant och Carina Bergfeldt
Förlag: Bokförlaget Forum, 2023
Antal sidor: 405

Jag läste hela boken på min mobil, vilket kanske låter omöjligt men var helt okej. Tycker Sarenbrant skriver riktigt bra (har inte läst något av Bergfeldt så kan inte uttala mig om henne) och därför hade jag höga förväntningar på den här spänningsromanen. 

Upplägget är helt underbart! Frånskilda föräldrar som är snuskigt rika och självupptagna. Ett enda gemensamt barn, sonen Samuel som fyller sju år den dagen då boken börjar. Problemet är att han inte ligger i sin säng när föräldrarna - mamma, pappa och nya bonusmamman - kommer in för att gratulera. Älskar starten på den här historien!

Bra: Det är underhållande att läsa om mamma Frida som har en talkshow på teve och lägger ut Instagram-inlägg om sitt perfekta liv, pappa Ted som är stenrik men verkar olycklig och otrogen, bonusmamma Pernilla som är simpel medelklass och småmullig och höggravid och allmänt nedvärderar sig själv hela tiden. Hur ska de här tre egotrippade människorna kunna samarbeta i en så monumental kris som att deras barn försvinner?!

Bra: Det är spännande på ett rappt Da Vinci-koden-vis.

Dåligt: Det är tunt, blaskigt, osannolikt. Ytligt och klichéartat. 

Sammanfattningsvis: Extremt lättsmält underhållning för stunden.

Svalors flykt

Bokens titel: Svalors flykt
Författare: Majgull Axelsson
Uppläsare: Gunnel Fred
Förlag: Norstedts, 2023
Antal minuter: 11 tim 40 min (jag både lyssnade och läste)

Jag tycker otroligt mycket om Majgull Axelssons bokproduktion som helhet. Hon har en fantastisk förmåga att levandegöra alla möjliga, udda personer och deras skiftande livsöden. 

Norrköping i nutid. Psykologen Christel arbetar på stadens sjukhus - men eftersom hon nyss blivit diagnosticerad med Parkinsons måste hon överväga att snart gå i pension. Christel vill inte riktigt kännas vid sina svårigheter, hur knepigt det blivit med balansen och koordinationen. Undviker att berätta ens för bästa väninnan Lisbeth (som också är hennes kusin).

Christel lever ensam. Hon fick aldrig några barn och anledningen är fortfarande svår att tänka på, ett helt vuxenliv senare. Kusin Lisbeth däremot har en son och det är knappt att Christel orkar lyssna på pratet om denne begåvade unge man och allt han tar sig för. 

Lisbeth har varit överläkare på förlossningen och sett så mycket sorg och elände som man bara kan göra på en sådan avdelning. Bland annat förlöste hon en nerknarkad, alkoholiserad kvinna med en misshandlande partner; ett litet flickebarn som fick sämsta tänkbara start i livet med två riktiga pundare till föräldrar. Molly heter barnet och det är henne vi får följa något decennium senare, då hon kallar sig Zadie och tvingas gå till Christel för terapisessioner som ska ge henne chansen till en egen lägenhet. Föräldrarna avtjänar ett straff för Mollys lillebrors död och hon är trött på att valsa runt bland fosterhem, jourfamiljer och andra som ändå inte förstår sig på henne eller begriper vad hon varit med om.

Berättelsen om Zadie/Molly är otroligt välskriven och engagerande, den parallella historien om Christel och Lisbeth ger mig inte lika mycket. Det finns många beröringspunkter mellan terapeuten som ung och vår huvudperson Zadie.

"Svalors flykt" nominerades till Årets bok 2023. Jag sträckläste den och den har samma höga kvalitet som allt jag hittills läst av Axelsson.

Men! Författaren säger att hon blev "inspirerad" av fallet med Esmeralda, Lilla Hjärtat, som blev fosterhemsplacerad som bebis. När föräldrarna senare begärde att få sin dotter åter, flyttades hon till dem och vanvårdades och misshandlades där svårt under många månader innan hon slutligen avled i något som liknar en blandning av mord och total underlåtenhet. 

De bitarna som handlar om Mollys lillebror är så plågsamt lika vad som hände Lilla Hjärtat att jag tycker Axelsson har klivit långt över gränsen. För mig blir det alltför snaskigt. Det är som att ta ett rättegångsprotokoll och införliva det i en skönlitterär handling. Jag ogillar att Mollys lillebror i alltför mycket är av en kopia av Esmeralda. 

"Svalors flykt" är en angelägen bok, i ett ämne som man önskar inte existerade: barns utsatthet gentemot psykiskt instabila vuxna med drogproblem. Välskrivet såklart, men i mitt tycke var fiktionen för nära verkligheten och jag kunde inte bortse från det.

Fyra famnar under marken

Bokens titel: Fyra famnar under marken
Författare: Christina Larsson
Förlag: Romanus & Selling, 2024
Antal minuter: 14 tim 18 min.

Jag fattade ju inte att det här är del fyra i en serie. (Är så trött på att det knappt går att hitta en spänningsroman utan att det antingen är del fyrtioelva eller att det utlovas en fortsättning.) Storstädade hemma en hel dag så jag lyssnade på boken, inläst av Jonas Malmsjö. Han är himla bra.

Klickade på boken bara för att det var en snygg framsida, ärligt talat. Larsson har tydligen sålt i miljonupplagor, men sån marknadsföring faller jag inte för. Ett snyggt omslag, däremot!

Handlingen är banal och förutsägbar, persongalleriet likaså. Men visst, jag fattar mycket väl varför folk gillar det här. Annars skulle jag knappast lyssnat i 14 timmar! Lite vibbar av forna tiders tevedeckare på fredagskvällarna, där gentlemannatjuvar försvann med pengar och där mördare hade spännande alibin och invecklade procedurer för att inte bli ertappade. Helst någon uppenbar otrohetsaffär som krydda! 

Det mest uppseendeväckande och moderna inslaget i denna bok är något som aldrig skulle förekommit i Helgonet, Magnum, Kojak och allt vad de hette: en rik, handlingskraftig, uppkäftig dam i 80-90-årsåldern som leker detektiv och vägrar ta skit. Hon är tuff, fräser ifrån och ifrågasätter. Gillrar fällor och driver på handlingen.

Romanen i korthet är väl så här: sjukskriven, skadad polis och hennes privatspanare till make hjälper sagda gamla kvinna att hitta en av Sveriges mest efterlysta män: en person som blåst folk på miljoners miljoner. Kruxet är bara att även om några påstår sig ha sett honom, så är han de facto död och begraven. Eller?

Käraste Lena

Bokens titel: Käraste Lena
Författare: Ninni Schulman
Uppläsare: Mirja Turestedt
Förlag: Bazar förlag, 2024
Antal minuter: 11 tim 40 min

Man bör definitivt ha läst "Som vi lekte" innan man hugger in på "Käraste Lena", det är närmast en förutsättning. Den första boken i serien, som utspelar sig på 1980-talet, berättar hela bakgrundshistorien till varför polisen Ingrid hamnar i Dalarna, varför hennes dotter inte är med henne, varför hon är förtvivlat rädd för sin ex-man och varför hon får idén att starta Siljans Spaningsbyrå. Där får vi också följa Ingrid när hon försöker lösa sitt första fall.

I "Käraste Lena" kallas hon ut till en familj på landsbygden, där den unga bondhustrun Lena tagit livet av sig - helt utan förvarning. Ett mycket tragiskt fall, men hennes föräldrar anar oråd. De nöjer sig inte med polisens prat om självmord utan vill ha en second opinion - som kanske Ingrid kan ge dem. Inte helt enkelt dock, då Lena gift in sig i en stor släkt där alla bor på samma ställe och håller stenhård koll på allt som sker.

För några år sedan kände jag knappt till Ninni Schulman; nu kastar jag mig över de här deckarna! De är spännande, välskrivna, har fantastiska 80-talsvibbar och riktigt trovärdiga människoporträtt. Inga fåniga övernaturligheter, inga deppiga alkis-poliser som älskar opera, inga löjligt tillkrånglade intriger som aldrig skulle kunna hända. Här är det kusliga snarast allt elakt som folk gör, tänker, planerar, önskar... All missunnsamhet, allt hämndbegär, all girighet.

Kan varmt rekommendera Ninni Schulman (säger jag, utan att ha läst hennes fyrtioelva tidigare böcker - men ändå!) till den som gillar dramatik och spänning i ett modernt Sverige som samtidigt är eoner från idag.

Raka vägen hem

Bokens titel: Raka vägen hem
Författare: Klara Grede
Uppläsare: Emma Peters
Förlag: Albert Bonniers förlag, 2023
Antal minuter: 8 tim 0 min

Dysfunktionell ursprungsfamilj, olycklig kärleksrelation, strulig bonusdotter i tonåren, vuxna syskon som nöter på varann och som huvudperson en överpresterande kvinna som håller känslorna långt ifrån sig. Låter lite överlastat, men romanen känns inte alls så. Snarare verkar det rimligt att många av reaktionerna är följder av en trasig uppväxt.

Det handlar om duktiga, vackra, kontrollerade Isa som åker till sitt barndomshem för att planera sin fars begravning, vilket är absolut nödvändigt eftersom hennes mamma plötsligt har stuckit iväg utan att berätta vart. Isas otroligt självcentrerade och barnsliga lillebror Robin skuttar omkring och bakar sockerkaka och leker med ungarna och löjlar sig, vilket stör både Isa och Robins sambo. Storebrorsan Jack tar första flyget från USA där han bor och verkar som misslyckad manusförfattare, men egentligen har han inte tid för snart ska hans och makens första barn födas av en surrogatmamma. Isa är kylan själv och försöker styra, planera och hantera kaoset men lyckas inte så bra eftersom hela hon är ett enda stort virrvarr av känslor.

Det finns ett fjärde syskon, den strålande storasystern Indra, som dog ung och som ingen vill nämna vid namn eller någonsin prata om. Trots att hela familjen kraschade när hon dog och aldrig har återhämtat sig efter förlusten.

Isa tar med sig sin bonusdotter till släktgården, men funderar hela tiden på om hon alls vill vara ihop med flickans far - eller om hon ska satsa på sin förra kärlek istället, han som bor kvar i det lilla samhället och är lika charmerande som alltid.

Lysande uppläst av Emma Peters, hon är som vanligt en stjärna. Jag uppskattade romanen mycket medan jag lyssnade på den, men ska erkänna att jag alldeles hann glömma den mellan lästillfället i höstas och denna recension ett kvartal senare. Välskrivet och fint och inte alltför skruvat, får bli min sammanfattning.

Saffransdoft och längtan

Bokens titel: Saffransdoft och längtan
Författare: Siri Gustafsson
Uppläsare: EvaMaria Oria
Förlag: Saga Egmont, 2021
Antal minuter: 3 tim 38 min

Jag kunde inte sova. Låg vaken och stirrade i mörkret. Bestämde mig för att lyssna på en ljudbok och kollade vad som såg gulligast ut på Storytel och som helst hade med julen att göra, eftersom detta var i juldagarna. Fastnade för "Saffransdoft och längtan" utan att ha någon som helst koll på vare sig boken eller författaren.

Det här är extremt förutsägbart och mycket rart och en fantastiskt skön historia att lyssna till. (Bra människa som läser dessutom, sånt är viktigt.) Ung kvinna som har olidligt självupptagen pojkvän bestämmer sig för att hyra ett litet torp i Småland för att komma undan skånsk slaskvinter och en deppig jul. 

Tar med sig alla julprydnader och pyntar hyrstugan till tänderna. Bakar ohyggliga mängder kakor, godisar och lussebullar. Går promenader i snön, dricker varm choklad utomhus, njuter av tystnaden, blickar mot stjärnorna, tänder brasor i öppna spisen. Hyresvärden är en grinig äldre kvinna som minsann ska klara allt själv (fast hon inte gör det). Hennes snygge, tyste, charmige son råkar vara i bullbakande tjejens ålder och gillar romantiska filmer på teve...

Alldeles utmärkt när man faktiskt inte vill bli överraskad eller höra en enda twist till, utan fattar redan efter fem minuter att allt kommer att sluta lyckligt samtidigt som hela ljudboken doftar kanel, kardemumma, granbarr, tända stearinljus och nybakat vörtbröd.

They Both Die at the End

Bokens titel: They Both Die at the End
Författare: Adam Silvera
Uppläsare: Bahni Turpin, Michael Crouch, Robbie Daymond
Förlag: Quill Tree Books, 2017
Antal minuter: 8 tim 31 min

Vi är i New York någon gång i närtid, men en avgörande sak har hänt i denna framtid: Death Cast har lanserats. Det är en tjänst som innebär att den dag du ska dö blir du uppringd av en person som är anställd på Death Cast. Döden är inte resultatet av ålder eller sjukdom, utan av misstag, mord eller självmord. 

Du får veta att detta är ditt sista dygn och att du har maximalt 24 timmar på dig. Ingen kan säga när du ska dö eller av vad eller varför. Du kan inte förhindra det och inte köpa dig fri eller smita undan på något vis. Det enda beskedet gör, är egentligen att det förbereder dig på att du har mindre än ett dygn kvar att leva. Vad vill du göra med den tiden; de sista timmarna i ditt liv? Vad gör dina föräldrar? Hur ställer sig dina bästa vänner till beskedet - om du alls berättar för dem, vill säga?

Berättelsen utspelar sig under drygt ett dygn, då vi möter några unga människor i slutet av tonåren men början av vuxenlivet. De - eller deras älskade - kommer att dö. Det här är berättelsen om deras sista timmar och vad de valde att göra av sin utmätta tid.

Det här är en "unga vuxna"-bok, men jag tycker den funkar lika bra för oss som är mer än fullvuxna. Under värsta julstöket lyssnade jag på den och älskade den. Lite otippat! Det är tre olika uppläsare, alla väldigt bra, som iscensätter berättelsen och ansvarar för varsin huvudperson. Jag lyssnade på en engelska ljudboken och det var inga som helst problem att hänga med, tvärtom.

Gillade verkligen. Hade svårt att slita mig från boken. Läs!

Ödet och hoppet

Bokens titel: Ödet och hoppet
Författare: Niklas Natt och Dag
Uppläsare: Martin Wallström
Serie: Ödet och hoppet del 2

Förlag: Bokförlaget Forum, 2023
Antal minuter: 17 tim 48 min

För min del hade den här ljudboken kunnat få vara 27 timmar istället för 17. Jag älskade den! Språket, handlingen, historiebeskrivningen. Allt! 

Om du har läst någon av Natt och Dags 1700-talsböcker och tänker att du aldrig mer vill konfronteras med allt äckel, övervåld, tortyr, skräck och fasa - då kan du ändå läsa "Ödet och hoppet" för den liknar inte alls de tre Stockholm Noir-böckerna. Här förflyttas vi ännu längre bak i tiden, ända till början av 1400-talet.

Det handlar om unge ädlingen Måns Bengtsson som inte vill sitta och ruttna på familjen slott, utan lämnar sina curlingföräldrar för att dra ut på äventyr. Han träffar den beryktade Engelbrekt som leder ett (spännande) uppror och som tar Måns som sin stalledräng - väl medveten om att det är en ung adelsman han behandlar så. Dessa två blir oskiljaktiga. Hemma väntar föräldrarna oroligt och undrar varför inte Måns kommer hem, utan är ute i åratal på sina strategiska resor genom Sverige. 

Jag fastnar totalt i det här, sugs helt in i berättelsen, känner kylan från borgarnas stenväggar och doften av de varma hästarna, hör de sprakande lägereldarna och skäms över de maktgalna männens tölpaktiga beteenden. Och så gillar jag att kvinnorna lyfts fram som starka individer, inte bara något vackert att se på eller göra barn med.

Att så många av namnen är personer jag redan känner och så många av händelserna är bekanta i vår svenska historia borde kanske göra romanen mindre spännande; det är bara att googla så får vi veta slutet. Men nej, det är helt egalt för mig. Snarare är det än mer tilltalande att de här personerna som bevisligen har levt och satt sitt avtryck i historien, får liv igen genom Niklas Natt och Dag. Han broderar ut historiska fakta så mästerligt så man kan tro att han hittat någons dagbok från 1400-talet. 

Hurra, vilken bok! Toppbetyg för "Ödet och hoppet" från mig.

Jag kommer att hitta nyckeln

Bokens titel: Jag kommer att hitta nyckeln
Författare: Alex Ahndoril 
Uppläsare: Julia Dufvenius
Serie: Nyckelserien del 1

Förlag: Albert Bonniers förlag, 2023
Antal minuter: 6 tim 45 min

Eftersom jag läst varenda bok paret Ahndoril skrivit hittills - under pseudonymen Lars Kepler - så ville jag ju höra den här. En klassisk pusseldeckare i Agatha Christie-anda utlovades, och det är precis vad man får! Eleganta damer, bryska herrar, vacker herrgård, hembiträden och trädgårdsmästare, dyra bilar och klirrande konjakskupor. 

Det är snyggt ihopvävt, en riktigt bra mordgåta, inget blod utan bara finess. Till och med den obligatoriska samlingen i biblioteket, där de inblandade serveras gåtans lösning! Tyvärr är det också ganska stelt, korrekt - och blodfattigt i den andra bemärkelsen: här finns inget liv i bokens huvudpersoner. Det är rätt och slätt en snyggt producerad Christie-deckare från 2020-talet.

Handlingen är enkel: En godsherre kommer till privatdetektiven Julia och visar en bild han har i sin mobil. Den är minst sagt något som han istället borde visa polisen... Det är godsherren villig att göra, men först vill han fatta hur bilden har hamnat i hans mobiltelefon för det är banne mig inte han som tagit den! 

Vem är mannen på den skrämmande bilden? Vilket hemskt öde har han råkat ut för? Vem vill honom illa? Och varför jävlas någon med godsherren och vill klämma dit honom för något han - kanske - inte gjort?

Bakvatten

Bokens titel: Bakvatten

Författare: Maria Broberg
Uppläsare: Elias Dahlgren
Förlag: Norstedts, 2020
Antal minuter: 8 tim 13 min

Kan redan nu säga, att detta kommer att vara en av mina bästa läsupplevelser 2024! Till er som inte läst än: lyssna hellre än läs - för Elias Dahlgren är fenomenal som berättare!

Det här är en roman som jag sett fladdra förbi i flödet, men aldrig brytt mig om tills jag såg att Stina Jackson sagt att "Västerbotten har fått ännu en stjärna på sin författarhimmel. Vad ni än gör så missa den inte." Håller med: missa inte den här finstämda, vackra romanen om längtan och familjeband. 

Det är lite rörigt med händelsernas kronologiska ordning, eftersom berättandet hoppar i tiden. Sånt brukar lossna efter ett tag, men i den här boken är det faktiskt rörigt rakt igenom. Eftersom tidsmarkörerna inte är särskilt tydliga så blir det svårt att veta var vi är i handlingen. Ibland placeras vi i historien efter att något skett men får inte veta det inträffade förrän i kapitlet därpå. Känns lite konstlat, som om författaren vill göra det lite mer "arbetat" på det där sättet som ofelbart får mig att tänka folkhögskolekurs...

Men historien! Den är otrolig! Här är vackra Margareta i en liten by i Västerbotten, gift med en äldre enstöring och mor till ett litet barn, Håkan. Varken hennes grannar i byn eller vi läsare får först veta vem som är far till honom. I närheten finns även Assar, förälskad upp över öronen i Margareta, men utan chans. Håkan får sent omsider en bror, Nilas, som har en annan far - en man som sällan är hemma eftersom han måste ut och sköta sina renar. Margareta är ensam hemma med sönerna - och hon är verkligen just ensam. 

Kring Margareta cirklar Håkan och Nilas, de udda bröderna som det skiljer många år mellan, men även hennes make, hennes sambo, hennes älskare och flera andra. Det som händer där under 1960-talet påverkar hela Håkans barndom men lika mycket hans liv som vuxen.

Det är en vemodig berättelse om människor som längtar efter att bli sedda, älskade, bekräftade och omhändertagna men som sällan möter den värmen - och som sårar varann gång på gång, med flit eller av misstag. Mycket läsvärd!

Mord i falsett

Bokens titel: Mord i falsett
Författare: Madeleine Gustafsson
Uppläsare: Katarina Ewerlöf
Förlag: Storytel Original, 2023
Antal minuter: 8 tim 47 min

Jag önskar jag kunde recensera så att ingen inblandad tar illa upp, men ändå så att mina läsare fattar när jag inte gillar en bok. Svårt.

"Mord i falsett" handlar om bitchiga tonårstjejen Tilda som intrigerar och saboterar för en klasskompis när det visar sig att Tilda inte valts till Lucia, utan en annan tjej i klassen får den rollen. Hoppsan: Tilda försvinner strax därpå. Några år går men hon hittas inte.

Föräldrarna är förtvivlade. Storasystern är bortglömd och deprimerad. Pojkvännens liv faller i spillror eftersom han misstänks ha mördat Tilda. Hela samhället letar. Alla är misstänkta. Ingen vet något, men alla har ändå varsin pusselbit. Inkompetenta poliser lyckas inte lösa mysteriet. 

Så långt är allt okej. Sedan kommer deckarförfattaren Henny till byn och plötsligt händer allt på en och samma gång, hela tiden med "Scream"-vibbar à la "ung dum tjej går ensam in i stort mörkt hus trots blodspår i snön". Precis varenda en av karaktärerna beter sig skumt. De är snyggt uppdelade i perfekta fack där det finns lika många av varje: tant och farbror, kvinna och man, flicka och pojke. Snygg och ful. Dum och schysst. Smart och korkad. Bitter och förlåtande. Otrogen och extremt lojal. 

När jag tänker på det, är det faktiskt som i sällskapsspelet Cluedo.

Passar nog bra om man sitter i bilen under en långresa och måste kunna koncentrera sig på körningen och trafiken, men ändå vill lyssna på något som snuddar vid spännande.

Gula rosornas stad

Bokens titel: Gula rosornas stad
Författare: Sofie Axelzon
Uppläsare: Julia Dufvenius
Förlag: Lind & c:o, 2023
Antal minuter: 9 tim 21 min (jag läste e-boken, delvis)

Okej, om jag bara ska spalta upp handlingen så låter det här som en himla platt och medioker feelgood, en dussinroman där man lätt kan räkna ut exakt allt som ska hända. 

Ung forskare, Iris, kommer till Strängnäs för att studera några gamla böcker som hittats intill ett skelett från slutet av 1400-talet. Kollegan på institutionen heter Hannes och är socialt rätt fumlig. Dessa två smyger omkring i den gamla staden för att hitta ledtrådar till ett hemligt smycke Iris bär - och som kvinnor i hennes släkt burit i femhundra år. Ledtrådar och arkeologiska fynd närmast kastas över dem på ett osannolikt sätt.

Ni hör ju! Men jag måste säga att jag har verkligen njutit av att läsa den här boken. Ibland måste man väl få drömma sig bort också? Tänk att få vara med om något så oerhört som att hitta gamla böcker, gravar och smycken - och lista ut hur de hänger ihop! *suckar av avund*

Iris är alltså den yngsta i raden av kvinnor som burit silverhalsbandet med en ros på; alla har de haft blomnamn och det avslöjas även att det finns många fler likheter mellan de flickor som under femhundra år fört släktsmycket vidare.

I Strängnäs grävs ett skelett upp vid en husrenovering; mycket gamla benrester av en människa intill fragment av en träkista - med just en sådan målad ros som på Iris smycke. 

De båda forskarna nystar i en gammal skröna som berättats i staden; den om munken Sven Präntare och den unga nunnan Anna som fick ett barn tillsammans och deras fruktansvärda öde. Givetvis finns kopplingar mellan den olyckliga lilla familjen och Iris smycke och de nyss upptäckta böckerna...

Jag gillade verkligen det här, trots att jag fattar att det är så osannolikt så det kunde lika gärna vara en rymdvarelse som landade i Strängnäs. Axelzon får det att framstå som helt rimligt! 

Dessutom finns mängder av roliga nutidsmarkörer, som pratet om pandemin, bostadsmarknadens fall eller att Gustav Vasas 500-årsfirande ska ledas av kungen på nationaldagen (som ju just passerat). Diverse kända personer vävs också in i pyttesmå biroller, och författaren själv säljer sina böcker i ett litet stånd på stadens marknad när Iris och Hannes kommer förbi.

Vet ni, jag tror att anledningen till att jag gillade den här boken så mycket trots allt det orimliga och lättförutsedda är att den påminner mig om min barndoms älsklingsbok "Tordyveln flyger i skymningen", men nu som lättsmält feelgood. 

Jag läste e-boken varvat med att lyssna på eminenta Julia Dufvenius som har en sällsynt klar och vacker röst - och en artikulation som inte många bräcker.

Det lider mot jul

Bokens titel: Det lider mot jul 
Författare: Sara Önnebo
Uppläsare: Gunilla Leining
Förlag: Word Audio Publishing, 2022
Antal minuter: totalt 11 tim 28 min (alla fyra avsnitten)

Det här är en adventskalender i dess rätta bemärkelse eftersom den utkom i fyra delar: varje adventssöndag innan julen 2022. Jag gillade den! Det passar mig mycket, mycket bättre att lyssna på fyra långa avsnitt än tjugofyra snuttar. Ja, alltså, jag borde har skrivit något om den redan i december men det har inte blivit av. Nåväl, man kan väl lyssna på julberättelser lagom till midsommar också?

Vi är någonstans i Finland, där en kriminalkommissarie får lösa en rörig deckargåta i juletid. Ett bud ska leverera pizzor, men möts av en lapp på ytterdörren där det står något i stil med "Ring polisen, vi är döda". Ingen har sett något, alla svävar i livsfara, galningar smyger omkring och den ansvariga polisen Gisela är såklart dödstrött, tokstressad och snart överhopad med döingar.

Mysryslig juldeckare i ett vintrigt Finland. God underhållning!

Ormens år

Bokens titel: Ormens år
Författare: Ulrika Ewerman
Uppläsare: Lo Kauppi
Förlag: Bookmark förlag, 2022

Antal minuter: 6 tim 07 min

Nu var det länge sedan jag läste - snarare lyssnade på! - den här romanen, men än har jag inte glömt den. Jag läste Ewermans första bok och tyckte så mycket om den. Förväntningarna var stora på den här. Kan inte säga att de liknar varann det allra minsta (vilket överraskade mig) men den här är precis lika bra.

I mitten står Judith samt hennes kompisar, tvillingarna Valter och Vera. Man skulle kunna tro att det är 1905 med tanke på namnen, men det är snarare 1955. Jag har lite svårt för sånt där: när namnen inte träffar rätt i årtiondena. Men, men! 

Judith är enda barnet och var aldrig meningen att ens bli det: hon var ett misstag och hennes föräldrar är bara tillsammans på grund av henne. Deras äktenskap är djupt olyckligt, och det spiller över på såväl dottern som hennes vänner.

Tvillingarna kommer inte heller från en trygg familj utan får i mycket klara sig själva, vilket gör att de tyder sig både till varann och till Judith. De tre ungdomarna är oskiljaktiga, även om det finns en hel del spänningar i trion. När Valter och Judith har romantiska känslor för varann, blir Vera rasande och gör allt för att förstöra.

Vi följer dem från tidiga skolåldern med nedslag i tonåren och fram tills de är unga vuxna, i utvalda delar av livet som haft en avgörande betydelse för dem.

En grej som jag inte gillar, är att Ewermans sätt att skriva får mig att tänka på Biskops Arnö och andra folkhögskolor för blivande författare. Vet inte riktigt varför. Tror det handlar om det här utstuderade med att inte berätta för mycket, utan istället låta läsaren dra egna slutsatser? Små hintar, ofullständigt berättade. Antydningar som vi ska förstå, för gud hjälpe att man skriver läsaren på näsan.

På många vis är det skönt: jag slipper bli serverad en berättelse där detaljer skrivs ut och där jag inte förväntas använda hjärnan. Å andra sidan fattar jag inte exakt allt (med påföljden att jag känner mig korkad). Bokens huvudpersoner vet vad som hänt men jag står utanför. Jag vill inte behöva gissa! Tror det här är en extremt medveten teknik som författaren antingen lärt sig eller själv vurmar för.

Ska jag säga något bra, så är det att Ewerman har ett lysande språk och en otrolig förmåga att trolla fram ögonblicksbilder så att de blir levande. Det är en roman helt i min smak, där det materiella och ytliga får stå tillbaka för känslor, relationer och tankar. Tyckte verkligen mycket om "Ormens år".

Modersmjölken

Bokens titel: Modersmjölken
Författare: Nora Ikstena
Uppläsare: Lily Bigestans

Översättare: Juris Kronbergs
Förlag: Bokförlaget Tranan, 2020
Antal minuter: 6 tim 23 min

Jag har inte läst så mycket från baltstaterna, men när Storytels algoritmer sa "Du kanske gillar det här" så blev jag nyfiken. Och datorn hade rätt! "Modersmjölken" är en fantastisk berättelse från Lettland, proppad med liknelser och metaforer. Men framför allt är den intressant, djupt gripande och lärorik. 

Det är en inifrånberättelse om Sovjettiden och hur bokens huvudpersoner upplever frihetslängtan, förtryck och samhällets styrning. Parallellt med den moder som är Sovjet skildras en annan mor: hon som arbetar som kvinnoläkare och utför aborter och inseminationer, själv blir gravid och föder en liten dotter som hon inte har några större känslor för.

Den lilla flickan växer upp hos sin försumliga mamma men också hos sina morföräldrar. Alla har de sett Sovjetockupationen på olika sätt och har lidit under den av olika anledningar. Det är krig och motstånd, det är svält och fattigdom, det är ett samhälle där arbetskompisar och studiekamrater anger dig så snart du sätter dig på tvären och gör motstånd. Det är en flicka som mår illa av modersmjölken och en mamma som inte vill amma. 

Jag kunde knappt slita mig från den här. Läs!

På ett ögonblick

Bokens titel: På ett ögonblick
Författare: Suzanne Redfearn
Uppläsare: Lo Kauppi
Förlag: Bokförlaget NoNa, 2023
Antal minuter: 10 tim 26 min

Jag är så kluven, vet knappt vad jag ska säga om "På ett ögonblick". Den är så sorglig och tänkvärd, en underbar bok om hur ett oväntat dödsfall ställer till det i en alldeles vanlig familj. 

Samtidigt är den oerhört ytlig, men den insikten smyger sig på först då jag läst halva boken. Hur kan exakt varenda en av karaktärerna vara så vacker? Det är löjligt utseendefixerat. När jag väl får upp ögonen för det, inser jag att detta är en roman där alla måste vara stora skönheter för att få vara med. 

Även vissa beteenden blir lite väl osannolika: en far som går bärsärkagång och närmast slår ihjäl en ung man, en väninna som inte gråter trots att hennes bästa kompis är borta, en syrra som tänker mer på sitt bröllop än att hennes lillasyster ska begravas, en mamma som slänger allt på tippen och menar att hon måste lägga barnets död bakom sig för att kunna gå vidare. (Hela tiden är de vackra medan de gör detta.)

Å, jag vet inte?! Om jag inte vore en så kritisk läsare så skulle jag nog grinat till den här boken och sedan höjt den till skyarna. Den är helt underbar! Men nu ÄR jag en rätt kritisk person när det kommer till romaner, och jag hakar upp mig på det konstant ytliga och osannolika. Hade så mycket hellre sett lite fler smutsiga känslor och fula människor.

Utgångspunkten är att den stora familjen - mamma, pappa, två döttrar i övre tonåren och en utvecklingsstörd nästan vuxen son samt en moster, hennes man och deras tonårsdotter färdas i en minibuss. Där finns också en pojkvän till en av döttrarna och en grabb som får skjuts samt familjens stora hund. De åker genom ett bergigt landskap, iskallt, snöigt, halt och med vinterstormen vinande. De krockar, störtar ner för en brant och huvudpersonen Finn dör. (Ingen spoiler, det är premissen för hela storyn.)

Genom resten av boken följer vi Finn då hon måste acceptera att hennes liv tog slut redan efter 16 år. Att hennes familj sörjer, att de bråkar, att de kämpar för sina liv för att ta sig till bebodda trakter, att de sviker vänner och varandra, att de längtar efter kärlek och att de ropar till Finn där hon svävar omkring någonstans i luften och ser allt utan att kunna ingripa.

Jag vet inte om det här är jättebra eller mediokert. Däremot är Lo Kauppi suverän på att läsa med nerv och inlevelse! Synd bara att hon bräker "farbror Ba-aab" rakt igenom. Det dröjde tills jag läste e-boken innan jag fattade att hon säger Bob. Sjukt störigt uttal som jag inte kan bortse från, hur skickligt hon än läser i övrigt.

Svartstick

Bokens titel: Svartstick
Författare: Sara Paborn
Uppläsare: Emma Peters
Förlag: Albert Bonniers förlag, 2023
Antal minuter: 9 tim 43 min

Egentligen har vi hört den här historien förr. Många, många gånger dessutom. Den är berättad på samma sätt som så många andra romaner: med växlingar mellan dåtid och nutid - och där persongalleriet hänger ihop, mer eller mindre tydligt.

Men det ÄR något visst med Paborn bok ändå! Jag sträcklyssnade på den (för övrigt en otroligt bra inläsning av Emma Peters, hon håller aldrig på och gör sig till eller är teatralisk) medan jag rollade väggarna i en liten lägenhet. Jag hann precis förvandla en mörkt grafitgrå vägg till ljuvligt retro-turkos under de nära tio timmar som boken varade.

Det är det klassiska: den naiva tonårsflickan Anita förälskar sig i den unge handlaren Bengt någon gång i slutet av 1950-talet. Hon dras till hans världsvana stil, hans mognad, hur han uppvaktar henne. Han däremot är gift med en vacker amerikanska och har tillbringat några år "over there" och nu kommit tillbaka till hembygden med idén om ett modernt snabbköp där man slipper handla över disk. Han är flirtig och får Anita dit han vill. Ni kan ju gissa vad som händer...

Varvat med detta får vi följa den överspända Paula som flytt från sin genomtrevlige pojkvän i nutid. Hon har gjort en dum grej - en verkligt dum grej! - och tror att det tar slut om hon berättar för pojkvännen. Hennes berättelse är klart minst intressant, för övrigt, men en vettig brygga mellan de övriga historierna. 

För att rensa tankarna anmäler Paula sig till en sömnadskurs på en stor folkhögskola ute på vischan. Där möter hon Gunni som är alltiallo och har en koppling till både gården och till redan nämnda Anita. Jag gillar verkligen Gunni, hon har en trovärdig röst och en hjärteknipande historia om utanförskap och obesvarad kärlek.

"Svartstick" ser ut att vara en sån som det går tretton på dussinet av, men den är mer än så. Varmt och fint berättat!