Äntligen i mål!

Skillnaden mellan kortroman och långnovell är hårfin och min nya berättelse (som är skriven för ljudformatet) ligger nog precis mitt emellan. Jag är nu färdig med grovredigeringen och manuset är klart att skickas in till förlaget två hela dagar före deadline. Så ska en slipsten dras! 😊

Återstår att se vad förlaget tycker. Men vi har en titel och vi har ett omslag. Jul i byn mellan berg och hav, en fortsättning på Byn mellan berg och hav. Hurra för det!

(I dessa tider av pandemi, naturkatastrofer och krig behöver vi hurra ofta. Dessutom behöver vi hoppfulla berättelser.)

I morgon ska jag städa.

På tisdag ska jag luncha med R.

På fredag ska jag klippa mig.

Och så ska jag följa med när T och Dexter är ute på sina eftermiddagspromenader. 

Råmanus och vaccinering

Råmanuset till ljudnovellen som förlaget Tiden ska ha är klart! Nu har jag exakt en vecka på mig att läsa igenom och grovredigera texten innan det ska iväg till förlaget. Perfekt timing då vi nästnästa vecka åker iväg för att tillbringa några dagar med pappa och min faster på Atlantsidan av Pyrénéerna. Våra hyresgäster, säsongens sista, får klara sig själva under tiden. Jag hoppas att inte huset brakar samman – det vore ju typiskt!

Jag hade planerat att ha novellen klar för länge sen men ingen skada skedd – jag håller ju deadline. Däremot blev berättelsen dubbelt så lång än minimilängden som var överenskommet. Det innebär tajtare redigeringsrundor men eftersom förlaget inte ser det som något problem gör inte jag det heller.

De senaste dagarna har jag alltså suttit klistrad vid datorn. Men idag åkte vi iväg till Banyuls för att beställa nya glasögon till T och vaccinera Dexter mot den superläskiga och dödliga leishmanios, en kronisk parasitsjukdom som prids i varma trakter via sandmyggor. Leishmanios smittas inte och vaccination är därför inte obligatoriskt. Fast när jag hörde att en hund i byn drabbats fick jag eld i baken. För finns det en smittad mygga kan det finnas fler ...

Tryckdags

Idag skickas Många lögner små till tryck! Det feelgodiga omslaget har formgivaren Sofia Scheutz gjort. Boken är den tredje i Månebytrilogin. Inte för att jag hade en klar tanke på att det skulle bli en trilogi när jag skrev Gröna fingrar sökes utan det slumpade sig så. Vet ni förresten vad en serie på fyra eller fler böcker heter?

Tetralogi – fyra verk
Pentalogi – fem verk
Hexalogi – sex verk
Heptalogi – sju verk
Oktalogi – åtta verk
Ennealogi – nio verk
Dekalogi – tio verk

Men skulle jag skriva en fjärde bok om Måneby någon gång föredrar jag att serien kallas för Månebykvartetten. Det klingar bättre helt enkelt. Fast innan jag börjar fundera på innehållet i en sjunde roman ska jag först skriva klart min ljudnovell. Jag tycker nämligen inte om att ha flera projekt igång samtidigt utan föredar att jobba med en berättelse i taget.

Dags för långnovellen

Jag hade skrivit i kalendern att jag skulle börja skriva på min långnovell idag, en fortsättning på min ljudboksserie Vingården mellan berg och hav, och det gjorde jag också. Exakt hur lång den kommer att bli vet jag inte men minst femtiotusen tecken är det sagt.

Det är alltid lika roligt att påbörja ett nytt projekt. Den här gången har jag återgått till mitt vanliga arbetssätt vilket innebär att jag inte skriver på känn utan har ett synopsis att utgå ifrån. Ramen är alltså satt men inom den kan sedan det mesta hända.

Fotografiet på havet tog jag igår. Jag älskar färgerna som blir när solen lyser på regnmolnen.

Omfokusering

Livet på senare tid har handlat väldigt mycket om hälsan och jag känner mig rätt mätt på det ämnet. Dags att fokusera på skrivandet. Många lögner små befinner sig hos redaktören och medan jag väntar på att få manuset i retur, bollar jag med min ljudboksförläggare om nästa projekt – julnovellen. Nelly från ljudboksserien Vingården mellan berg och hav kommer att vara den som driver berättelsen framåt och det ska bli så roligt att skriva om henne igen!

Annat jag gjort, min onda fot till trots, är att putsa våra stora skjutfönster. Ett enkelt jobb eftersom det är rena ytor och jag har en stor och bra skrapa, men som måste göras ofta då det stänker salt ända hit upp.

Jag njuter av utsikten och Dexter spanar på grannens hundar.