Inredningstrenden är värd en show

Alla som läser DN (jag gör det inte längre) har väl redan diskuterat det färdigt, inredningsreportaget från i fredags. Bo Westmar, redaktör för DN Bostad, hade enligt Dagens Media förväntat sig läsarreaktioner men kanske i den omfattning det blev. Själv vill jag fortfarande tro att det är ett marknadsföringstrick för att öka intresset för Schyffert & Lindströms show Ljust & Fräscht som går av stapeln på Berns i början av nästa år (ja, vi ska se den). För inte kan väl journalisten Sara Trus och paret Nina Persson och Eric Tour existera i verkligheten? Snälla?

Filter bjuder oss på konsert

Ikväll blir det Girl Power på Söder. Magasinet Filter lottade ut några biljetter till Maia Hirasawa och Jonna Lees konsert på Strand och jag vann två stycken. Vi lovas en intim och avskalad konsert där tjejerna inte bara delar scen utan också spelar varandras låtar.
Senaste Filter ligger på mitt skrivbord för den delen och det krävs en riktig kraftansträngning att inte lägga arbetet åt sidan några timmar…

Filter

Sammanträffanden... En kollega från förr addar mig på FB. Han jobbar nu för tidskriften Filter som jag inte hade hört talas om. Han skickar mig några nummer och bjuder på en provprenumeration och jag upptäcker en väldigt bra publikation med långa, välskrivna reportage. Inte pretensiösa och högtravande utan helt enkelt intressanta. Men jag vet fortfarande inte så mycket om själva tidskriften trots att den nämndes i DN i samband med Bok- och biblioteksmässan. Nu vet jag desto mer - en lång intervju med männen bakom Filter finns att läsa i dagens DN.
Min kollega från förr skickar mig ett meddelande. Han vill att vi ska ta en fika och se om Filter kan vara något för vår organisation att annonsera i. Sammanträffande? Nja, snarare skicklig och målinriktad marknadsföring. Men visst, en fika tackar jag inte nej till. Möten ger idéer och inspiration.

Domedagen är inte här ännu

Vilken besvikelse för svensk media, svininfluensan verkar inte slå lika hårt som man förutspått. Den verkar faktiskt inte gå till attack överhuvudtaget. Och detta trots att media i flera månader nu försökt skrämma slag på folk med alla möjliga katastrofrapporter, vilket läkemedelsbranschen och tillverkare av handsprit bugat och tackat för. Det är kanske därför som jag ideligen får mejl till jobbet om diverse erbjudanden om billig handsprit? Det finns tydligen stora lager att avyttra...

Heja Farmor Gun i Norrtälje!

Jag hamnar ibland hos Farmor Gun i Norrtälje. Gun är otroligt engagerad och påläst när det gäller internet- och telekomfrågor. Nu är inte Gun min egen farmor, utan en 72-årig medborgare som ihärdigt bevakar sitt stora intresseområde, och det är hennes blogg jag besöker. Vid ett möte med tankesmedjan Fores förra veckan fick jag höra hur förvånade alla blev när man under ett diskussionsforum om FRA upptäckte att det fanns en Gun från Norrtälje bland åhörarna, och att denna Gun verkligen var en liten farmor. Bloggare kan ju döpa sig till rätt så fantasifulla namn så farmor Gun hade lika gärna kunnat vara en 30-åring från Söder. Givetvis gjorde Farmor Gun succé.
Nu har även DN upptäckt Farmor Gun. Tidningen ägnar henne en lång artikel som jag läser med nöje, och beskriver henne som den nya nätmedborgaren. Jag hoppas att Elisabeth Höglund som gnällde så i Expressen på bloggarna, läser artikeln! DN gör precis det jag efterlyste i min kritik mot Höglund, lyfter fram det goda exemplet.
Heja Farmor Gun, jag kanske inte är överrens med dig om allt men du är ändå en härlig inspirationskälla!

Men var tog influensan vägen?

Jag läser helgens nyheter och ser SvDs kritiska artikel om hur mediebevakningen varit beträffande svininfluensan. Tack säger jag bara! Som jag har retat mig på detta! Varje proffsig nyhetsredaktör borde rannsaka sitt eget omdöme. På Norra Latin hölls igår en debatt om det inträffade, alltid en början. Medier som sysslar med drama istället för med information tappar all trovärdighet. Sågar de då inte av den gren de sitter på? Varför hålla sig med en tidning om du ändå inte tror på vad där står? SvD skriver om hur ”kommande granskningar av hur medierapporteringen av svininfluensan på sina håll tappade alla proportioner och bidrog till att piska upp en panik, genom att antyda att det inte bara är en ny influensaform utan närmast liemannen som snart kan knacka på dörren hos vem som helst, världen över.”
Tyvärr lär detta upprepas – minnet är bra, men kort…

Perspektiv, tack!

Även SvD:s Inger Atterstam ger en mer nyanserad bild av svininfluensan i dagens papperstidning. "Den kan nog bli en världsepidemi av detta H1N1-virus, men sjukdomen blir lindrig och dödligheten låg. En pandemi av förkylning, kan bli slutsatsen av uppståndelsen". Hennes slutsats kunde ha varit min egen "Någon tjänar alltid på vår oro". "En hotande dödlig världsepidemi med maffiga dramatiska bilder är en näst intill oemotståndlig brygd för redaktionerna. De går igång och de hetsar varandra och jakten leds av nyhetschefer som oftast har diffusa medicinska kunskaper."
Just nu är det precis den typen av nyanserade iakttagelser jag är mottaglig för, inte uppblåsta skräckrubriker.

Kommer, kommer ej...

Hur sjutton kan Aftonbladet ha en rubrik som basunerar ut "Första fallet av svininflusensa i Norden" och sedan i brödtexten skriva att "det slutgiltiga provsvaret kommer först om en vecka"? En kvinna som varit i Mexico har fått milda symptom på influensa och hålls isolerad för säkerhets skull. Det är väl ändå en rätt så stor skillnad mot att viruset nu nått Norden. Förresten så befolkas jorden av 7 miljarder människor. Man tror att 159 personer hittills dött av svininfluensan. Jag får nästan intrycket av att medierna hoppas att viruset snart kommer hit. Jag blir bara så trött...
Jag är glad för Karin Johannissons kommentar i dagens DN: "Vem tjänar på oron? Bakom ordet epidemi finns skilda intressen". Lite perspektiv på det som händer behövs.

Tjäna pengar på människors oro

Nu är det verkligen bara svininfluensan som gäller! Visst förstår jag att den är ett bekymmer och att människor dött, men är verkligen krigsrubrikerna motiverade? Skrämmer de inte upp oss helt i onödan? Jag minns när fågelinfluensan var på tapeten och en död anka någonstans utlöste ren panik. Vi har bekanta som slutade promenera runt den fågelsjö de alltid brukade gå till, bara för att inte riskera att smittas av ett förbipasserande flygfä. Sedan försvann de svarta rubrikerna lika fort som de uppstått. Inte så konstigt då att jag som mediekonsument ställer mig skeptisk till ännu ett nytt influensalarm.
Gunilla Jarlbro, professor i medie- och kommunikationsvetenskap, påpekar mycket riktigt att det blir lite mycket som att ropa på vargen med dessa olika larm men att de samtidigt passar väldigt väl dagens mediedramaturgi. Det finns inte bara ett nyhetsvärde i dem utan även ett kommersiellt; de uppstår plötsligt och berör många. Det går helt enkelt att tjäna pengar på människors oro, det är den cyniska verkligheten.