Vingården mellan berg och hav ...

... så heter min ljudboksserie. Den som haft arbetsnamnet Nelly, eftersom huvudpersonen heter så. Och som titeln antyder – eller snarare tydligt visar – utspelar sig serien på en vingård. En liten en.

Jag redigerade klart manuset idag, precis som jag hade planerat, och är så nöjd med resultatet. Och med min proffsiga redaktör Janna!

Vädret är skit just nu, det ska dock vända nästa vecka. Regnet gör mig inget, viktigast är att det inte är kallt. Vilket det inte är.

Ett kapitel kvar ...

... att redigera, och det gör jag i morgon. Sedan är jag klar med ännu en redigeringsomgång av min kommande ljudboksserie! Ledig på fredag alltså vilket passar utmärkt eftersom vi måste iväg och byta vindruta på bilen. Den har fått en spricka (hur det gått till är ett mysterium) som växer för varje dag och snart går tvärs över rutan.

Saker att tänka på när man skriver direkt för ljud:
- Göra det tydligt vem som säger vad.
- Undvika långa meningar med alltför många bisatser.
- Vara noga med att dialogerna inte blir skriftspråkliga.

I övrigt gäller samma sak som för alla berättelser – se till att dramaturgin fungerar och att intrigen håller, att det inte finns logiska luckor och att man bryr sig om hur det ska gå för personerna i berättelsen. Om man dessutom skriver en serie är det bra att tänka på att varje avsnitt har sin egen dramaturgi och dynamik. Precis som filmade serier.

Dag 51

Jag har den egenheten att jag gärna städar istället för att sätta mig ner och jobba. Alltså gjorde jag det i morse – städade. Dammsög hela huset och skurade golven. Vi går mycket barfota inomhus nu när det blivit varmare, och då vill jag att golven ska vara rena.
Men sedan kom jag igång med planeringen av Måneby 3. Brainstormade tillsammans med min förläggare och kände hur kreativiteten lossnade. För även om jag inte kan tänka mig bättre ställe än vårt  hus att sitta i karantän i, påverkas jag ändå av ofriheten. Den gör mig slö. Hämmar fantasin. Sätter igång andra sorters tankar.
Planen nu är att göra klart det sista med ljudboksmanuset och sedan sätta igång med att skriva Måneby 3. Jag kan i ett svagt ögonblick ha lovat förlaget ett råmanus till slutet av september ...

Dag 30

Ljudboksserien jag skrivit har länge haft arbetstiteln Nelly efter huvudpersonen men nu är förlaget och jag överens om en riktig titel. Vad serien heter återkommer jag till ...

Jag har gått igenom manuset en sista gång och idag skickat det vidare till redaktören. Hennes uppgift är att se över språkliga missar och annat konstigt som både mina och förläggarens ögon missat. Det är med andra ord exakt samma process som när jag skriver en vanlig roman vilket jag är glad över. Det är en ynnest att jobba med ett förlag som är mån om såväl berättelsen som texten, och som inte slarvar igenom processen bara för att det är en ljudboksserie. Det tror jag att lyssnarna kommer att både märka och uppskatta. Så tack till Tiden (del av Norstedts Förlagsgrupp) för ett gott samarbete så här långt.

Dag 29

Vi vaknade till en rentvättad himmel. 40 mm regn igår och inte ett moln idag. Omväxling förnöjer!

Vardag igen efter påskhelgen. Inte för att vi märker någon skillnad ... Jag har varit trött och lite yr i några dagar nu. Antar att det är min Ménière som spökar.

I morgon ska mitt ljudboksmanus skickas vidare till redaktören. Det blir spännande att se om hon gillar berättelsen lika mycket som min förläggare gör.

Som sagt – vardag igen.

Bilden är ett judasträd i blom.

Dag 16

Det är inte ofta som vi har skitväder i Cerbère men idag har vi haft det. Ett riktigt karantänväder och inte ens Dexter ville vara utomhus längre än nödvändigt. Mig passade det fint eftersom jag skulle se över redigeringen en sista gång innan jag mejlade manuset till Clara. Nu har mina drygt 2.200 ändringar  och omskrivningar skickats iväg och jag kan pusta ut. Ibland undrar jag om jag inte är petig i överkant.

Världen närmar sig 1 miljon registrerade fall av covid-19. 57.000 av dem finns i Frankrike och nästan 5.000 i Sverige. 239 personer har dött i Sverige, 4.032 i Frankrike. Och viruset fortsätter att skörda offer över hela världen.

I vår by vid världens ände är det fortsatt lugnt vilket är skönt. Men vad händer när vi släpps ut ur karantänen? Det finns varken vaccin mot viruset eller mediciner, alltså kommer de allra flesta av oss att bli sjuka förr eller senare. Och det allra flesta kommer att få lättare symptom. Men många kommer att fara illa och t.o.m. dö. I vilken kategori kommer jag att ingå? Ingen fråga som håller mig vaken om nätterna men nog funderar jag på den ibland.

30 sidor om dagen

Tillvaron just nu cirklar mycket kring pandemin och konsekvenserna av det. Samtidigt fortsätter livet och måste så göra.

Jag jobbar på med redigeringen av min ljudboksserie och har hunnit gå igenom manuset. Jag har förtydligat och kompletterat enligt min förläggare Claras önskemål. Just nu läser jag igenom hela texten ännu en gång för att fixa till det sista innan det är dags att skicka manuset tillbaka till förlaget och låta redaktören säga sitt. Målet för att hinna till deadline är 30 sidor om dagen. Än så länge håller jag takten, även om jag får kämpa mot sömnen emellanåt.

En blå dag

Det är så mycket Corona i svenska medier just nu att jag inte orkar ta in det. Så jag pausar och håller mig till franska dito som inte är lika ensidiga.

Dagen har annars bjudit på skön vårvärme och strålande väder. Jag har gjort rent poolen, sopat och sköljt av köksterrassen samt planterat några succulentskott. Passade på när våra hyresgäster inte var hemma. Solen strålade och tröjan åkte av. Eftermiddagspromenaden med Dexter gick upp till fyren. Där träffade jag på en av kandidaterna till borgmästarposten. Han är ute och kampanjar för fullt och syns lite överallt just nu. Vi har dock stött på varandra tidigare – han är hundägare. Skulle kunna rösta på honom bara därför.

Min förläggare Claras respons på ljudboksserien damp precis ner i min mejlbox och hon är supernöjd med vad jag åstadkommit. Hurra!
I morgon är det alltså jag som kavlar upp ärmarna och påbörjar en ny redigeringsomgång. För även ett superbra manus kan bli bättre, eller hur?

Lite skillnad på havet och piren idag jämfört med den 21 januari ...

Snart kommer responsen

Snart får jag tillbaka ljudboksmanuset efter att förlaget läst. Lite pirrigt är det. Men jag har fått veta att min förläggare läst med stor glädje och att hon tycker att berättelsen flyter på alldeles strålande och att den får henne att skratta och bli varm om hjärtat. Bättre respons går ju knappast att få!

Råmanuset inskickat

Jag älskar deadline och jag älskar att hålla dem. Det gjorde jag idag. Med andra ord är råmanuset till Nelly klart och inskickat.
I kväll ska ta mig ett glas vin.
I morgon ska jag ta emot målaren, städa poolen och läsa. Samt sova bort min förkylning.

Färgen släppte p.g.a. att bruket under plattorna inte hade torkat ordentligt. Men det fixar vår eminenta målare.

Snörvlar och redigerar

Tyvärr var det inte inbillning utan jag är förkyld. T också. Alltså smittades vi samtidigt, alltså hände det på födelsedagsfesten förra helgen, alltså är den skyldige en av mina bröder. Men det är en vanlig förkylning och inte Coronaviruset. Vi har varken feber eller problem med luftvägarna. Vi snorar och har ont i halsen bara.
Frankrike rapporterar 58 fall av covid-19 i skrivande stund (Sverige har 12 stycken), tre av dem i Montpellier där pappa bor. Inga coronafall alls i vår region. Jag är inte orolig för egen del, varken T eller jag tillhör någon av riskgrupperna.

Två avsnitt kvar att redigera och jag kommer att bli klar i tid, förkylningen till trots. Sedan dröjer det tio dagar innan jag får manuset i retur för mer redigering vilket ger mig tid att börja spåna på det som ska bli den tredje boken om Måneby. Samt ta emot våra första hyresgäster för denna säsong – hela mars är fullbokad!

Redigerar

Födelsedagshelgen i Arles tillsammans med min franska familj (jag har fem halvsyskon ...) blev otroligt lyckat. Vi var tretton personer + en hund runt middagsbordet och Dexter uppförde sig exemplarisk. Den hunden är en dröm att ta med sig på det mesta.
Nu är det redigering av min ljudboksserie som gäller. Jag har hunnit gå igenom halva manuset och har tills på söndag på mig att bli klar. Det kommer att gå men jag måste hålla mig frisk. Vilket jag inte vet om jag kommer att göra eftersom en av mina halvbröder var ordentligt förkyld när vi sågs. Det känns som om jag är på väg att bli sjuk men det kan vara inbillning. Hoppas det.

Klar igen!

Det tog tre dagar längre än jag hade räknat med, men ikväll blev jag KLAR med råmanuset till ljudboksserien som kommer ut i höst. Arbetet med att ta fram ett omslag pågår och vi funderar för fullt på vad serien ska heta på riktigt.

I morgon börjar jag med grovredigeringen. Förlaget ska ha manuset i retur senast den 1 mars så det ger mig gott om tid att både redigera och åka till Arles på födelsedagsfest i helgen. Dexter följer så klart med. Vi ska sova på hotell och passa på att besöka staden där van Gogh målade några av sina främsta verk. Samt skar av sig örat, stackaren.

Uppknuten knut

När jag hör om skrivkramp tackar jag min lyckliga stjärna att jag aldrig varit med om det. Ännu. Däremot har jag upplevt många knutar som hindrar mig att komma vidare med min berättelse eftersom det är någonting som skaver någonstans. När det händer litar jag på att min hjärna ska jobba fram en lösning under tiden som jag ägnar mig åt annat.

I eftermiddags hade hjärnan processat klart och jag kunde skriva vidare. Så självklar lösningen var, som alltid när man väl sitter med facit.

Mimosatider

I förrgår hade vi 20 grader varmt och idag 10. Men mimosan blommar som bäst just nu och skickar putsar av väldoft. Jag älskar mimosa.
Det är vinterlov i Frankrike. När jag var liten åkte vi alltid ner till farmors och farfars hus i Nice på vinterlovet. Där fanns en stor trädgård och en mimosaallé som blommade som bäst under just vinterlovet. Jag tror att det har präglat mig mer än jag förstått.

Inga ord skrivna idag utan jag har ägnat mig åt att tänka istället. Skillnaden mellan att skriva en roman och en ljudboksserie är att varje avsnitt har en förutbestämd längd. Lyssnarna skulle inte acceptera att vissa avsnitt var 10 minuter långa och andra 40, inte heller att vissa avsnitt bara bestod av inre tankar och andra av yttre händelser. Alltså måste jag planera min berättelse så att det inte uppstår obalans. Jag måste välja ut och välja bort, döda älsklingar i ännu högra grad än när jag skriver en roman, och sånt  tar mig lite tid.

Eftersom jag ändå skulle ägna mig åt tankearbete idag passade jag på att åka till frissan. Tre månader sen jag var dit senast vilket är rekord. Men så såg jag hemsk ut också.

Farfar i mimosaallén

Skrivandet får vänta

Hyresgästerna har åkt hem till Amiens i norra Frankrike efter, enligt dem själva, två fantastiska semesterveckor. Skönt att de är nöjda!
De nya, ett ungt par, anländer inte förrän nästa helg eftersom vi blockerat denna vecka för släktbesök. Först kommer den äldsta av mina halvbröder och hans sambo hit (de bor i Paris) och sedan min svåger och svägerska (de bor i Spanien). Jag har upptäckt att juli är en attraktiv månad när det kommer till att umgås med släkt och vänner. Det är alltså meningslöst att försöka jobba då, jag kan ändå inte koncentrera mig. Att skriva på sommaren fungerade förr men inte nu, vilket är helt okej. Jag funderar vidare på berättelsen istället och skriver anteckningar. Jag är trots allt mycket glad över att man vill ta sig hela vägen till Cerbère för att träffa oss.

Lilla I, en vecka gammal idag.

Både dottern och sonen har redan meddelat att de kommer tillbaka nästa år, dottern i sällskap av lilla I, mitt första barnbarn som kommer att vara nästan ett år så dags. Första gången jag flög med dottern var hon nio månader medan sonen var sju månader. Båda gångerna åkte vi till mina farföräldrar i Nice och resorna avlöpte utan problem. Jag hoppas att det blir lika för lilla I, trots att den sammanlagda restiden är längre. Att flyga mellan Stockholm och Barcelona tar dock bara 3,5 timme.

Vädret har växlat om och la tramontane har blåst iväg såväl gårdagens regn och åska som värmen och fukten. Jag hade faktiskt en tunn kofta över klänningen när jag var ute med hunden i morse. Men solen strålar. Idag ska jag tvätta sängkläder och eventuellt åka iväg och köpa några växter att ersätta dem som dött med. Varför de dött har jag ingen aning om men jag gissar att den sydfranska solen i kombination med salta vindar är orsaken.

Ännu en dag

14 juli kom och gick utan att göra något väsen av sig. Vi lunchade på Cap de Creus i Spanien, vi tog ett kvällsdopp i viken hemmavid (det blåste och var vågigt men det hindrade inte Dexter från att slänga sig i och hämta bollen) och vi körde därefter till grannbyn Banyuls för att äta glass och titta på folklivet. Sedan åkte vi hem och jag satte mig för att gå igenom det sista korrekturet av En sång för Hedda. Jag blev klar vid tretiden i natt och nu återstår inget annat än att skicka boken till tryck. Äntligen kan jag släppa Hedda och koncentrera mig på Nelly. Jag önskar att jag kunde jobba med flera berättelser i taget, det vore så mycket effektivare, men jag har svårt att befinna mig i flera världar samtidigt.
La tramontane blåser idag vilket svalkar. Vi passade därför på att gå rundan på 6 kilometer med Dexter.
Nu tänker jag ta en siesta. Sedan ska jag ringa Honda och beställa tid för service. När det är gjort ska jag umgås med Nelly några timmar. Jag är så nyfiken på hur det ska går för henne ...

Inskickat

01.01 i natt skickade jag in ett fem sidor långt synopsis på Nelly, ljudboksserien jag planerat, till förlaget. Avsnitt för avsnitt, scen för scen. Bortsett från de två sista avsnitten. Jag vet hur berättelsen slutar (det vet jag alltid när jag skriver) men behöver ändå skriva mig fram till det. Vi får väl se om förlaget gillar Nelly eller inte. Blir det diss har jag i varje fall jobbat fram ett synopsis som jag kan utveckla vidare till att bli en roman istället.
Jag gillar att jobba på nätterna, med hunden snusande intill mig. Dagarna är ofta fulla av annat som hela tiden avbryter tanketrådarna. Stillheten som är nattetid passar mig bättre. Jag kompenserar sömnbortfallet med en liten siesta på eftermiddagen. Vilken förmån det är att ha den friheten!

Nelly

Arbetsnamnet på mitt ljudboksmanus är Nelly. Just nu lär jag känna henne, min hjältinna, samtidigt som jag skriver synopsis och funderar på dramakurvans toppar och dalar. Jag vet redan hur berättelsen börjar och hur den slutar. Återstår att få till allt däremellan.

Tummen upp för redigeringen!

Idag fick jag respons från fru förläggare på min redigering av En sång för Hedda. Det blev en stor tumme upp! Jag kände ju när jag skickade in manuset för ett par veckor sedan att texten blivit mycket bättre efter att jag jobbat igenom den men säker kan man ju aldrig vara. Och så fick jag beröm för mitt språk vilket känns extra roligt eftersom jag lägger ner så mycket tid på det. Nu kan jag andas ut och vänta med finslipningarna tills redaktören återkommit med sina synpunkter. Men enligt fru förläggare handlar det om detaljer, boken är i princip klar. Det innebär att jag kan fortsätta jobba med den där ljudboksserien jag blivit ombedd att skriva. Hur lyxigt är inte det?