Skriver lite när som helst

När jag bestämde mig för att bli heltidsförfattare såg jag framför mig hur jag skulle jobba disciplinerat varje förmiddag för att ägna eftermiddagarna åt annat. Så har det inte blivit kan jag avslöja utan jag jobbar med manus 5 lite när som helst, inklusive på nätterna när jag inte kan sova vilket för det mesta är mellan klockan 2 och 4. Tydligen passar det mig. Men eftermiddagarna klockan 14 och 16 går bort, jag kan omöjligen koncentrera mig då. Helst vill jag ta en tupplur. Det hade ju varit fiffigt om det varit tvärtom ...

Middag igår kväll hos våra f.d. Vätögrannar. Fint att återigen sitta och blicka ut över sundet men skönt att inte känna minsta lilla ånger över att ha sålt stugan.

Två veckor kvar tills vi åker till Cerbère och tidningen varnar för köer på autobahn. Jag kan inte minnas en enda bilresa genom Tyskland då det inte varit köer. Vi får göra som vanligt – ladda med vatten, någonting att tugga på, musik och (ljud)böcker. Samt tålamod. Med lite tur kommer fotbolls VM att hålla åtminstone några bilister borta från vägarna.

Slut men klar

Jag började kl 9 och blev klar strax före kl 18. Tog en lunchpaus på 15 minuter. Jag är slut. Men framför allt så är jag KLAR! Och givetvis regnar det ikväll, på stugans nyputsade fönster ...

Utrensning och städning – dag 3

Min och T:s dag:

Åka till förrådet och lasta av kartonger med saker som så småningom ska vidare till Cerbère. Åka till Gammelgården och skriva ut ett köpeavtal – båten är härmed såld. Åka till Vätö för att rensa ut det sista och börja flyttstäda. Herregud vad vi har skurat! Inte för att vi varit några lortgrisar direkt utan för att jag är en petmoster och vill lämna det rent och fint efter mig. Alltså plockade jag ner fläkten så att jag kom åt alla skrymslen och vrår. Det tog ett par timmar bara det. Spisen, kylen, alla skåp och garderober, alla hyllor och luckor ... Vi brukar leja bort flyttstädningen men denna gång prioriterade vi att lägga pengarna på en container istället.

I morgon tar jag badrum, fönster, karmar och golv. T måste jobba. Men sedan är det klart och jag kan ägna mig åt annat. En Storytelfrukost på onsdag och att leda ett författarsamtal med Anna Fredriksson på torsdag. Bland annat.

Fjärde flytten på fyra år

Denna söndag blev i stort sett en karbonkopia av gårdagen. Med den skillnaden att bror med familj kom till Vätö och att vi hann vara sociala innan de lastade minibussen full och åkte hemåt igen. Sedan kom några grannar och plockade med sig en del de också. Stugan är nu tömd och i morgon är det dags att börja flyttstäda. Jag har avsatt två dagar till det. Fyra flyttar på fyra år – jag kan det här vid det laget.

Slit och släp

Återigen en dag då vi jobbat i ett och jag är helt slut. Ont i kroppen, hungrig, trött. Men vädret var underbart!

Vi slänger och vi skänker. I förmiddags kom några vänner med en liten lastbil och tog med sig både stort och smått. I morgon är det min brors tur att plocka ut det han vill ha.

Vi kryper under huset och rensar bort gammalt virke och diverse bråte, vi tömmer jordkällare och förråd. Containern vi hyrt fylls på. Vilken tur att jag inte snålade – vi kommer att behöva våra 20 kubikmeter.

Tussilagon blommar, blå- och vitsipporna likaså. Småfåglarna kvittrar, himlens autostrada fylls av tranor, örnar, svanar, gäss och korpar. Sundet är isfritt. Det är vår.

Utrensning

Vi jobbade i ett idag, från kl 11 till kl 15.30, med att tömma skåp, lådor och förråd. Tyvärr hann vi inte till återvinningen innan de stängde så nu är bilen full av gamla målarfärgsburkar och annat jox. Inte visste jag att det fanns bäst-före-datum på målarfärg men det gör det. På kryddor också. Herregud vad jag har tömt och slängt kryddburkar idag! Och hällt ut likör- och spritslattar som varit flera år gamla. För att inte tala om utgångna mediciner. Jag begriper inte att en liten stuga kan rymma så mycket.

Jag har beställt en container tills på fredag. Dyrare men enklare än att hyra en skåpbil för att köra iväg allt sånt som ska slängas till just återvinningen. Då ska även gammalt virke som ligger under huset väck, trettio år gamla trädgårdsmöbler och annat som vi sparat utifall att men som aldrig kommit till användning. Men det som fyller flest soppåsar är textilier. Sängkläder, mattor, filar, överkast och en och annan gardin. Först nu märker jag hur välanvända och slitna de är. Sjutton år är trots allt ganska lång tid.

Nämen – flyttkartonger igen!

Det är faktiskt smått otroligt att vi återigen är i färd med att packa ner ett hem. När jag räknade efter insåg jag att det är sjätte gången på fjorton år som jag tömmer en bostad. Fast den här gången blir det inte särskilt många flyttkartonger. Ett par stycken ska köras ner till dottern i Linköping, och fem stycken till förrådet i väntan på vidare transport till Cerbère när det stora huset är klart. Resten av sakerna och möblerna skänker/slänger vi bort.
Det var min dag det.

Jag har sålt min trädgård

Stugan är såld och vemodet sköljer över mig. Snart har jag ingen trädgård längre. Jag kommer inte att få uppleva när vitsipporna slår ut i slänten ner mot sundet. Inte känna liljekonvaljsdoften i slutet av maj, inte se den första vresrosen slå ut. Inte uppleva pionerna och smultronen. Rosorna ... Inte äta av plommonen från trädet vi fick i bröllopspresent, inte se äppelträden växa upp.

Snart har jag ingen trädgård längre, ingenstans att stoppa ner fingrarna om våren, inga löv att räfsa upp, ingen gräsmatta att klippa. Det har jag haft i trettiotvå år, alltsedan radhuset vi köpte när jag var gravid första gången.

Vemodet sköljer över mig men samtidigt är jag glad att köparna är en barnfamilj som länge letat efter ett eget smultronställe och nu äntligen hittat det.
Det kommer att bli bra. För oss alla. Och vem vet – jag kanske blir med trädgård igen. Inte just nu men sen.

Sol över Bullerbyn

Äntligen en solig helg! Som vi längtat. Fågelkvitter och takdropp, lunchsmörgås ute på altanen med näsan mot solen, grannens barn som åkte skridskor på sundet, promenad och grannar som kom fram och berättade hur vemodigt de tyckte det var att vi skulle sälja. Vi har ju "alltid" funnits här, varit med och skapat vår Bullerby, engagerat oss i styrelsearbetet, deltagit i gemensamma fester och firande, sett varandras barn och barnbarn växa upp. Sjutton år är lång tid ...

Där försvann ännu en vecka

Alltså, jag förstår inte vart tiden tar vägen. Fredag igen. Hur är det möjligt?

Jag sitter hemma i soffan. Teven är avstängd och jag längtar efter att få gå och lägga mig men klockan är inte tillräckligt mycket ännu. I teorin skulle jag kunna krypa till kojs vilket ögonblick som helst men i praktiken känns det konstigt att göra kväll klockan åtta. Särskilt en fredag.

Det blev en fin avslutning på arbetsveckan – eftermiddagsmöte på förlaget och därefter en afterwork med min förläggare. Samtal och skratt.

Även nästa vecka är fullspäckad med jobb. Årsmöte och trädgårdsmässa (där jag ska tala om Gröna fingrar sökes) och lönerevision.

Men nu är det helg. Jag ska öva med min kör hela lördagen och på söndag är det första visningen av stugan. Spänningen är olidlig. Eller tröttheten snarare. Godnatt.

Snart på väg till våren

Snö, grått och runt nollstrecket på hemmaplan men i Cerbère dit vi åker om 19 dagar är det vår och dagstemperaturer på 15 grader. Som vi längtar ner! Den här gången flyger vi till Barcelona och kör sedan kustvägen upp till vår by. Enligt Guide Michelin ska det ta 2 timmar och 24 minuter, lika lång tid som när vi bilar från Montpellier. Att testa en ny sträcka blir spännande.

Stugan på Vätö är visningsklar – idag putsade vi fönstren och såpskurade golven. Annonsen på Hemnet har passerat 4.000 visningar på bara 2 dygn. Många som längtar efter ett fritidshus vid havet som det verkar. Jag förstår dem. Vi har haft underbara år på Vätö men det är dags för oss att dra vidare.

Så var det dags ...

Vi har rensat, vi har putsat och vi har fejat. I morgon ska vi gå igenom förråd och källare, köra bort gamla cyklar, skottkärror och trasiga parasollfötter till tippen. Nästa helg är det visning. Det är nästan så att jag hoppas att ingen ska vara intresserad.

Lördag

Fotografen som kom till stugan igår stannade en timme och tog mängder av bilder. Han uppskattade att stugan fått förbli naturlig och att vi inte hade låtit någon firma styla sönder den. Det snöade ymnigt ute. Snö och så ett istäckt Vätösund på det. Ingen summerfeeling direkt men det är ju det som är så härligt med stugan – att den är vinterbonad och lika mysig oavsett årstid. Och allt funkar även när det är minus tjugo: vatten, avlopp, toaletten ... Ska bli spännande att se hur bilderna blev.

Mina friex hämtade jag aldrig ut igår, det fick bli i morse istället. Det är en mäktig känsla att se så många exemplar av ens bok samtidigt. Är det verkligen jag som skrivit den? Hur gick det till egentligen?
Den första att få ett eget exemplar var min fina svärmor som vi hälsade på idag.

Städat och klart

Älskade lilla stuga. Att skiljas från dig blir inte lätt.

Ledig dag med fix och pix

Idag var jag ledig och jag lyckades hålla mig från att gå in och läsa mina jobbmejl. Duktigt, Annika!
Tidigt i morse, det var fortfarande mörkt ute, åkte jag ut till Vätö för att ta emot elektrikern. Infravärmen på altanen hade gjort sitt och monterades ner. Han flyttade även om lite i elcentralen för en jämnare belastning. Märkligt att det ska till en försäljning innan man får ändan ur och tar tag i vissa saker.
Senare på dagen gick jag bort till Roslagens bokhandel för att träffa bokcirkeln jag gått med i. Den första boken vi ska läsa är En äkta man av Dennis Lehane. Jag läser sällan spänningslitteratur så det blir en intressant utmaning. Samtidigt undrar jag hur jag ska få tiden att räcka till. Fast vad gör det om jag inte hinner? Världen lär inte gå under för det.

Norrtälje har något så sällsynt som en riktig bokhandel. En sån som fanns förr. Innan kedjorna och nätbokhandlarna tog över marknaden.

Anette Grinde firar 2 månader som bokhandlare och leder vår bokcirkel.

Rensar bokhyllan

Vi rensar och städar vidare ... Det låter förmodligen konstigt men jag gillar att göra i ordning stugan inför visningarna i mars. Kanske för att vi inte behöver leva i stöket den här gången. Eller för att alla minnen som rensningen väcker är så ljusa. Utan undantag. Vi minns samtidigt som vi tar avsked. 

Men vi talar också om framtiden, om livet efter Vätö. Om vårt franska hus. Vemod, sorg, kärlek och glädje, alla känslor på en och samma gång. 

Fast tänk om ingen vill ha stugan, vad gör vi då? Behåller den så klart och väntar med Frankrike.

Idag har jag slängt bort en massa böcker. För inte alls länge sen fick jag ångest bara av tanken på att kasta böcker men nu behåller jag endast dem som jag kan tänka mig att läsa om. Pocketböcker sparar jag överhuvudtaget inte på. Finns det något tristare än gulnade och dammiga pocketböcker?

Och så visningsstädar vi igen

Man tror att det ska gå fort att få en liten stuga i visningsbart skick men icke. Förmodligen för att jag är perfektionist. Så vi plockar undan och vi städar. Tänk så mycket man hinner samla på sig under sjutton år. Så många minnen ...
Skillnaden den här gången jämfört med våra andra försäljningar är att sakerna inte ska flyttas vidare till ett nytt boende. Det blir alltså till att antingen slänga, skänka eller sälja, förutom sånt som går att packa ner i en resväska och ta med sig ner till huset i Cerbère. Våra fina safaristolar gör vi dock inte oss av med. De får vänta i förrådet tills vi bilar ner. Skulle tro att det blir sommaren 2019. Så dags är det meningen att storhuset ska vara klart invändigt.
Även om det smärtar att sälja Vätö vet jag att det är rätt. Om sedan någon vill köpa vår älskade stuga återstår att se.

Jag städar, röjer och ruvar

När vi vaknade i morse var det -14 ute och +14 vid fönstret inne i sovrummet. I och för sig gillar vi att ha det svalt när vi sover men lite kyligt var det. Jag tog en bild på termometen och lade ut och tidigare ikväll ringde elektrikern som bor i vår bostadsrättsförening och frågade om vi ville att han skulle komma och kolla golvvärmen. Om vi ville! Nu är felet åtgärdat och jag blir varm inombords när jag tänker på hur vänliga och hjälpsamma de flesta människor ändå är.

Vi har alltså haft kallt men fantastiskt vackert vinterväder med pudersnö på markerna, rimfrost i träden och isblå himmel. Jag skulle helst ha velat tillbringa dagen utomhus men det blev till att fixa med stugan istället. Om tre veckor ska den fotograferas och till dess ska vi ha röjt och städat. Jag hoppas på vackra vinterbilder men enligt SMHI ska det bli regnskurar och upp till 6 grader varmt nästa vecka.

Ingen rast, ingen ro alltså. Jag längtar efter skrivtid, att kunna fokusera på min nya berättelse. Tills jag får det – tid – gör jag som jag brukar: tänker. På karaktärerna som ska befolka den och på intrigen. Jag ruvar helt enkelt.

Dödstädning

Jag läser i SvD om dödstädning, dvs om att rensa bland prylarna innan man dör så att efterlevande slipper omaket. Eftersom vi inte vet när vi kommer att dö är det bäst att rensa kontinuerligt, tänker jag.
Att flytta med jämna mellanrum är ett himla bra sätt att tvingas rensa, särskilt om man flyttar till mindre  – jag, om någon, vet det. Jag kan även vittna om hur otroligt skönt det är att röja. Att inte äga mer än man behöver. Men jag är långt ifrån perfekt. Även i mig bor det en liten ekorre.

När vi skulle downsiza från 85 kvm till 54 kvm fick vi faktiskt panik och hyrde ett förråd där vi stuvade in kartonger och annat som vi skulle ta hand om sedan. När sedan var hade vi inte riktigt klart för oss men inte var det vid senaste flytten, när vi gick från 54 km till 49 kvm ...
Men idag vet jag att sedan är typ NU.

Om bara ett par månader ska min älskade stuga på Vätö säljas och det är hög tid att se över logistiken. Steg 1 blir att röja i det hyrda förrådsutrymmet för att få plats med saker från stugan som behöver mellanlanda någonstans i väntan på att flyttas ner till barnen i Linköping och till huset i Cerbère. Därefter är det dags att gå igenom samtliga utrymmen i stugan. Vad ska slängas/skänkas/sparas?

Detta har jag varit med om SÅ många gånger de senaste åren, jag vet vad som krävs. Det är bara att försöka lägga känslorna åt sidan och få jobbet gjort.
Vi börjar i morgon.

Stuga till salu

Jag har bestämt mig för att sälja stugan. Redan i november tog jag kontakt med en mäklare och till våren läggs stugan ut till försäljning, såvida det inte regnar manna från himlen. Ett oerhört svårt beslut, mycket svårare än att säga upp sig faktiskt, dock helt nödvändigt om vi ska ha råd att bygga klart i Frankrike och att jag går över till att skriva på heltid. Samtidigt är det ju en paradox att när jag äntligen får möjlighet att tillbringa hela våren och sensommaren på Vätö så säljer jag det. Men så är livet funtat ibland ... Båten behåller vi däremot – vi har blivit lovade en bryggplats i Norrtälje. På så vis kan vi fortsätta att njuta av skärgården.
I 17 år har jag haft Vätö och jag har älskat varje sekund av det.