Mokkasin har flyttat till www.mokkasin.com.
Välkomna dit!
Mokkasin has moved. Welcome to www.mokkasin.com!
28 september 2016
02 april 2015
snipp snapp slut så var den här sagan slut.
Men säg den saga som inte har en fortsättning...
Idag flyttar jag och säger Hej till kära Lovely Life!
Lova att häng med mig, det kommer bli fint som bara den,
jag har aldrig varit mer pepp än såhär!
Här är min nya blogg!
Today is a new chapter in the Mokkasin story.
My blog is today moving to Lovely Life!
01 april 2015
det finns sanningar bland de tusentaliga aprilskämten.
Imorgon har jag en nyhet till er! En bra.
Vi ses imorgon!!
31 mars 2015
från papperskorgen.
Ett kylskåp.
Med sanningar.
Som jag hittade i Nomi´s papperskorg.
Det är inte mycket man vet när allt kommer omkring.
29 mars 2015
villa strömsfors.
Det var väl inte någon som trodde att jag inte skulle vara på gränsen till svimfärdig. Det kan ju inte finnas någon i hela världen som inte förstår storheten över denna villa. Villa Strömsfors känns som allt jag någonsin drömt om i husväg. Och jag är evigt tacksam till de nya ägarna Familjen Ståhl som gav mig möjligheten att förstå det.
Men har du inte satt foten där så kan du aldrig förstå det magiska. Att där innaför är världen en annan. Det sitter något kvar där i väggarna och golven. Något som bara behövde hamna i rätta händer för att väckas till liv igen. För trots att taken flagnar och hundraåriga tapetbitar hänger på trekvart så är huset redan väckt. Som om familjen Ståhl bara genom att fylla det med varma hjärtan och ljuvliga tankar och sanndrömmar har fört huset tillbaka såsom det en gång var tänkt för. Jag skulle inte haft några problem att stanna kvar som det var. Min fantasi har förföljt mig ända sedan i fredags...
Tant Johanna var lika tagen som jag. Eller vi var nästan lite som besatta.
Av allt det vackra.
Det är med varsamma händer renoveringen av denna villa kommer att ske.
Men ändå kommer ingenting att saknas.
Plötsligt fick en välkomnade hall andra perpektiv.
Och storleken på hall. Det här är liksom en del av den. Det var inte särskilt vanligt att man byggde såhär 1908. Egentligen var ingenting särskilt vanligt när David och Davida byggde sina drömmars hus. Man gjorde det helt enkelt för man kunde. Skulle man nu till att bygga en jugendvilla skulle den helt enkelt vara vackrast. Punkt. David var tydligen inte särskilt förtjust att fara runt i världen så han gjorde tvärtom. Världen kom till honom och Strömsfors. Alltid och året runt.
Nu står jag här på övervåningen och plåtar och jag tänker att det var nog denna vy som skulle väcka mig om mornarna när jag kom ut från mitt sovrum. Sovrummet med verandan fast åt motsatt väderstreck då. Och jag tänker att årstiderna aldrig skulle gå mig förbi. Jag skulle se när de första löven föll om hösten, när frosten bet till i november och när vintern övergick i vår. Vilken ynnest.
Jag blev helt klart overloaded. Som en överdos av allt det vackra.
Spännande att bli filmad i all sin iver.
Tänk att varenda millimeter är genomtänkt. Tänk att varenda vy är ny. Och så lägg till att det är 1000 kvm och 23 rum. Och nu slår det mig, var dessa tusen kvadratmeter förutom den största vind jag någonsin satt min fot på och den källare som hade fönster ovanför mark, större än våra fönster härhemma.
Planen med Villa Strömsfors är att alla ska få möjlighet att ta del av den. Den ska fyllas med människor och kreativitet. Av möten och samtal. Det bästa i livet liksom. Jag är helt övertygad över det här stället kommer bli något alldeles extra, något unikt som kommer att vara som en dröm i sig. Från början och i fortsättningen. I all tid och evighet.
Salar är som gjorda för middagar.
Och tusen och åter tusen samtal.
Millimeterinspo.
Har du någon gång sett sådant megakakel?
Kanske att det går fem normala kakelplattor på en.
Köket på Villa Strömsfors ska bli funktionellt och modernt men historien ska även här bevaras. Vi fick ta del av tjusiga köksplaner och ritningar av Mariann och Karin från Vedum Kök och Bad.
Skafferiet ska bevaras och den vedeldade spisen och två diskhoar mot trädgården. Men med allt du kan behöva för middagar i storbröllopsformat. Och alldeles nära, en champagnebar. Lite undangömd och hemligt sådär, som en skattkista.
Köksingången.
Av Anna från Sandbergs fick vi höra om tapeter. När David tapetserade där 1908 så gjorde han (eller inte i egen hög person) det med gyllenläder i matsalen och rosenträ i biblioteket. Alltså, är det någon som passar för detta ärofyllda uppdrag så är det helt klart Sandbergs som dessutom har hela sin verksamhet ett stenkast och några skogsmil ifrån Strömsfors, i Ulricehamn.
Jag har liksom alltid tyckt att våra egna element är vackra. Men de har helt klart hittat sin överman i dessa element.
Varför i hela friden är inte det här standard?
Skulle inte alla morgontoalettbestyr bli lite härligare då? En blomkrans som uppenbarar sig när man tvättat sömngruset ur ögonen, tack det skulle göra min dag.
Kanske hade David garderoben åt ena hållet och Davida den åt andra hållet. Och så möttes de där på mitten i en kyss. Jag kan inte låta bli att tycka att det ser lite ut som ett altare. Kanske var det som om att gifta sig på nytt varenda morgon just där i solstrålarna, ända tills döden skilde dem åt.
Ingen blomkrans här inte men skönt på sitt sätt.
Vinden var ett stycke för sig. Det kändes som takhöjden var som hela vårt hus. Minst. Och sedan tog den aldrig slut. Johanna och jag smidde storslagna planer, så pass att när vi väl kom upp hit glömde vi både tid och rum.
Ser ni det lilla rummet med blå tapet? Där av alla ställen huserade tre pigor. Och fantasin skenar. Det är såklart att vintrar var kalla även 1908 och att vinden ven precis på samma sätt som idag. Och att åskmuller dånade värre häruppe än ner i stora salongen. Det fanns ju ganska många av plankor som kunde knarra och trä som kunde knäppa. Och nog för Villa Strömsfors och de 23 rummen faktiskt hade moderniteten av elektricitet så kan man väl inte vara helt säker på att den sträckte sig till rummet med blå tapet, för jag såg inget element.
Men jisses, alla drömmars hörnsoffa! Eller två.
Källaren var ju såklart lika stor till ytan som källaren, lite mer rumsindelning bara. Och mörkt. Först tyckte jag och Johanna, som var beredda att sova över i Villa Strömsfors redan första natten, att den kanske var lite läskig. Men det tog inte mer än ett par minuter innan vi kände att vibbarna var snälla även här. Och vi kände att även källaren var som vårt andra hem.
...och lite vin från 1870...
Carl Malmstens soffa och lampor från Konsthantverk.
Kolla in taket och lamporna!
Jag har en crush på gamla ritningar.
Så långt datorer och smidiga program som man kan komma.
Som besatt var det.
I bilen hem, för alla tåg nedåt var inställda på fredagmorgonen, hade jag fantiserat om allt som har med det här huset att göra. Ni vet väl att man kan bli som manisk i sin egen fantasi också. Att man kan drömma hejdlöst utan sans och vett, kanske det bästa jag vet. Och i bil genom Sverige en mörk natt kan man ju ha sämre saker för sig. Jag har valt soffor, bestämt vad som ska hänga på väggarna, planerat trädgården och byggt ett alldeles speciellt växthus, sett mig själv fira alla årets högtider här. I sjuttio olika långklänningar. Och badat med utsikt över rosorna och bygden Tror till och med att Yoga-girl hade yoga class på vinden och att First Aid Kit spelade lite under en fest vid midsommar. Efter det att Håkan Hellström dragit sin specialskrivna visa för villa Strömsfors ära i musikrummet. Jag har letat bokhyllor för att hjälpa till lite och planterat växter bara för det ärofylldas skull. Kunde till och med tänka mig att bara vara kaffekokerska för att få vara på den här platsen lite mer än nödvändigt. Eller plocka maskrosor. Fast det är såklart, maskrosor växer väl inte på sådana här ställen.
Så var det den här lilla detaljen då.
Verandan.
Vacker som få.
Johanna, Anna och Camilla från Oddbirds.
Hade gärna stoppat tiden där och då.
Och även tidsstopp i tillverkning á 1908 också.
Det går aldrig att få känslan i magen på bild när det gäller ett sådant här ställe. Men får ni någon gång chansen att besöka Villa Strömsfors så gör det, du MÅSTE göra det. Vi kan säga att det är ett krav.
Du hittar Villa Strömsfors här
under #villastromsfors
För andras bilder se på
27 mars 2015
tror på att alla borde äga en. för känslans skull.
Telefonbord liksom. Ni hör ju själva, så gammaldags så man svimmar. Men det är just det som är det märkvärdiga. Och extra flotta. Vissa kanske skulle kalla det bakåtsträvande i dessa moderna tider medan jag alltid har suckat och önskat - ett telefonbord skulle man allt ha. Och en telefon med sladd. Och då skulle man sitta där vid sin telefonbordsdivan och vrida och vända på orden. Och man skulle höra precis allt som sades i andra ändan. Och man skulle inte göra något annat alls under tiden och samtidigt. Mer än att sitta där vid sin telefonbordsdivan. Och samtala. Inte samtidigt som man diskar, går på toa, hämtar i skolan, kör bil, sitter brevid i bilen, åker tunnelbana, påtar i landet, städar, tvättar, hänger tvätt... Jamen sådär ungefär. Bara vid sin telefonsbordsdivan och inte en millimeter längre än vad sladden räcker. Så himla märkvärdigt, på ett bra sätt.
Igår kväll provade vi den röda 80-talstelefonen, den duvblå kobran, telefonen där man pratar i en tratt och den där väldigt tunga. Ingen fungerade såklart, men det var för känslans skull.
Nu kära ni, ska jag hoppa på tåget och möta Johanna i Borås. Och sedan ska vi hit och jag är så nyfiken så jag tror jag spricker. Och väldigt tacksam att jag får möjligheten, älskar ju sådant här. Jag kommer fantisera om svunna dagar mest hela helgen. Och när alla verkligen satt lugnt och stilla vid sina telefonbordsdivaner. På riktigt och inget märkvärdigt alls, bara så man gjorde.
Önskar er en fin helg!
26 mars 2015
äntligen på allt!
I bästa vårsolen stjärnströsslade Linn mest hela gårdagen.
Så äntligen, och tusen tack för er tålmodiga väntan, så kommer en hel hög medaljonger att levereras idag.
Och alla ni som blev utan. Äntligen har vi lyckats lösa både det ena och det andra. Och inom väldigt kort kommer My shining star vara köpbar igen. Eftersom vi häpnade sist och aldrig hade kunnat drömma om att 100 medaljonger skulle vara borta med blixtens hastighet så försöker vi vara lite mer förberedda denna gång. Men trots det så är det ändå leveranser från Paris och Danmark som ska klaffa. Och eftersom varenda litet smycke görs för hand med allt vad montering, putsning, stansade brickor och stjärnströssel så är det inga löpandebandsmycken. Nope, det ligger liksom kärlek i varenda ett. Och då blir det lite på det här viset. Det sitter i kärleken liksom. Men vi hoppas ni känner den.
Snedtofs och finpåsar.
Och det är med superstor lycka vi också kommer lansera en liten barnmedaljong inom kort. Den är oval och mindre än men innehåller väl ett par stjärnor. Dessutom kommer den ha en liten personlig namnbricka. Nomi och Liv fick varsin till julklapp och varje gång de bär den vet de exakt vad de små stjärnorna betyder för dem, det är vår hemlighet. Min systers flickor fick dessutom med-hopp-om-en-lycklig-resa-stjärnor och bar sina medaljonger en månad i Indien över jul.
Och som om det inte vore nog med lyckokast. Det här är våra allra vackraste örhängen. Vi har varsitt par alla tre. Både Linn, jag och Johanna. Och vi älskar dem. För formen och mönstret, de är helt perfekta. De passar till allt. Till tjusigaste klänningen och till jeans och tröja.Vi har till och med sagt att man egentligen bara behöver dessa örhängen. Plus ett par andra som jag snart ska låta er tjuvkika på. Då är man hemma för tid och evighet, när det kommer till just örhängen.
Jag tänker på en Mandala när jag ser mina. Någon annan kanske ser en blomma. Eller en stjärna av is. Vackraste hur som helst. Och formgivna av Johanna Garmland. Kommer i roséguld och silver.
Som droppar i ett hav.
Eller hemligheter i solgasset,
att bära närmast hjärtat.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
