fredag.

Tänk att det kan blomma såhär ur asfalt.

Kanske händer det bara i Paris.  

Linn.

Med 5-minutersfrisyren. Eller inte ens fem. Tre var det nog.

Hon har lovat en beskrivning, lagom till påsk.

 

 Hon hittade också det vackraste. Sådär bara.

Bra spanat bland miljarderna.

 

 

Fin fredag till er.

Jag tror minsann att solen, just nu, försvinner bakom trädtopparna. Jag som inte ens märkt att den varit här. Men kanske kom den precis lagom för att gå ner. Som ett hopp för morgondagen.

 

istället för städa.

 

Nu är det kanske att ta i att de skulle göra vårt hus till en vackrare plats. Men det är liksom lättare att lyfta ögonen från kaos och rörigheter.

 

 

De ska väl ditt upp, på vinden. Men ibland känns det så långt dit och för mörkt för en pappersblomma. Och vi måste sätta upp rullgardiner i fönstrena där solen går upp, speciellt på lördagmornar...

 

 

Detta med jobb, överallt. Då ser det ut som det gör bredvid middagsbordet. Och blomstermobilen blev aldrig klar, vi åkte ju till stan istället.

 

 

 

 Lämningarna efter gårdagens nyhetsbrev. Hela affären är full av mini-prints.

 

Och hej sol och kära vår. Hela huset värms upp efter snålblåst och storm och nu ska jag packa bort vinterkläder och sockor. Det kanske är övermodigt men jag gör´t ändå.

 

Här hittar du inlägget med länk till beskrivning av  megablomster av silkespapper.

 

repris á 2012.

 

Hittade nyss de här bilderna i en tusentalig röra. En massor med tusen bilder,  i katastrofal röra. Så jag blev lite glad för de har varit borta i snart två år nu. Egentligen ända sedan jobbet för Eco Wallpaper våren 2012.

 

 

Det extra roliga med det här var att det var ett av mina allra första uppdrag. Lite på riktigt sådär. Och eftersom jag inte riktigt visste så skickade jag en hög med bilder. Obeskurna, så de kunde välja själva. Men jag skissade och trodde helt säkert att det var såhär det skulle se ut. När det var tryckt och klart. Absolut en beskuren bild.

 

 

 

Men icke, byrån  och Eco Wallpaper valde den här. Och då höll jag på att smälla av. Och mailade och sade att ni måste valt fel. Men röran då?! Hjälp röran var ju liksom inte meningen att den skulle synas. Men det var bilden som trycktes och idag förstår jag varför.

 

Och trots de senaste åren av pompoms-hysteri och madrasshögar  i mängder så kan jag ändå tycka att den där lilla våriga gläntan, som jag hade i fantasin, fortfarande känns lite drömmigt skön. Och sängen är fortfarande mitt drömprojekt för den där är bara pålåtsats. Med målade megakulor i frigolit som ben...

lite tyg.

Förra sommaren gjorde vi ett jobb för Plaza om textilier. Det var ett högst härligt jobb.

Vi klädde in anslagstavla, pärmar, lådor och konservburkar med Liberty-tyger. Du hittar en del Liberty-tyger på Tygverket men jag hade shoppat tygerna till det här projektet en lördag i Paris. På det här stället är utbudet enormt och runtomkring finns massor av textilaffärer av olika slag.

En uppochnervänd typograflåda är ett perfekt skrivbordsunderlägg.  

Det här tältet har jag i och för sig visat innan.
 

Tyger, knappar och band från France Duval-Stalla är av det allra ljuvligaste slaget. 

Missa inte deras blogg.

Vi sydde små påsar och finade till dem med knappar och fransar. Till vimplarna gjorde vi små bollar. Vi klippte rundlar och fyllde dem med vadd.  

Under sommarens soligaste dagar så gjorde vi också en vikvägg av Ikeas gavlar Ivar. Vi lutade dem för att bli väck den gula furunyansen en gång för alla. Lut är stark men också väldigt enkelt att ha att göra med. Vi penslade på med en svamp och borstade bort efter ett dygn. Vi fäste gångjärn på baksidan av vikväggen och häftade fast tyger med häftpistol.

 

Tygerna från William Morris är ju ett väldigt fint stycke för sig och jag älskar dem ihop med det ljusa. Vikväggen är ju också en finurlig sak som jag funderar på varför den inte finns mer än vad den gör. Ett sådant enkelt sätt att skapa rum i rummet. Och så mycket enklare en att bygga en fast vägg. Min bästa inspiration till vikväggar hittade jag oväntat nog på slottet Versailles. Mari-Antoinette hade visst dille på sådana, fast med äkta guld och betydligt mer exklusiva då.

happy saturday!

Det var lördagen då vi fastande bland guld, glitter och confetti.

önskebok!

Idag grämer jag mig att jag inte bor sådär bakom hörnet. Hörnet där det händer. Här på mitt skrivbord ligger inbjudan till en workshop som jag önsketänker mig till idag. Hur fint hade det inte varit att klippa lite papper under ledning av pappersdrottningen i egen hög person.

 

Fideli Sundqvist släpper nu sin bok I love paper. Och det är i högsta grad min önskebok.  Och alla tiders julklappsbok om ni frågar mig. Förlora sig i papperspyssel de lux under alla långa lataredagar, herre min tid så mysigt.

 

Ser du de mest otroliga skapelserna i papper så är det alltid Fideli Sundqvist som ligger bakom. Siluetter och skulpturer och magiska hus, allt blir som sagor och en annan värld. I papper liksom. Sådant gör mig lycklig.

I love paper är alltså en DIY-bok för papperspyssel med extra glans och finess. Sådant där man mest drömmer om annars. Höghus och blommor och 40 stycken pappersprojekt och tipsöverflöd. Plus perfekta steg för steg. Å vilken jul vi ska ha!

 

Fideli Sundqvist

Blog

Facebook

Instagram ~ fidelisundqvist

jag har hört att på tisdagar trollar man alldeles fasligt bra.

 

- Ser det här ut som ett ställe en trollkarl vill hänga på? frågade jag Viggo. 

 

 

Han fingrade lite på kartorna...Det verkade som han funderade.
 

Och sa sedan:

 - Jo, det gör det allt. Förutom en sak. Trollstaven måste ligga mer såhär...

 Så lade han trollstaven lite snett över bokhögen.

Inte alls sådär rakt och korrekt som jag hade lagt den.

- Så ligger trollstavar. 
 

 

Det är såklart att de gör. Det är nog mest att jag inte har vanan inne.

Emelie Flygare-Carlén skriver inte trollkonster och magiska verk. Men eftersom det är min bild. Min alldeles egna. Så låtsas jag. Precis hur mycket jag vill faktiskt.

 

 

 För maken till vackrare bokryggar finns nog inte.

 

 

Nästan allt på de här bilderna kommer från Numero 74. Vimplarna vet ni ju redan och just de här enfärgade är mina absoluta favoriter, jag älskar just den här färgställningen. Faktiskt mer för var dag som går.

 

Allt det fina en trollkarl behöver har jag bara till låns men maila mig om det önskas vackra utklädningskläder så ska jag nog kunna ordna det. Samma sak med stjärnor till kuddar. Och handplockade franska vintagemöbler.

 

Tapeten är ett stycke för sig och den enda rullen av sitt slag. Eller kanske fanns det en kvar eller två...? Men jag har funnit en tapetskatt som gör mig varm i hjärtat. Det finns inte längre än fem minuters cykelväg från där jag bor. Nedför backen och runt hörnet. Jag återkommer om detta. En tapetskatt bör man dela med sig av, eller hur?

 

 

lycko-leverans.

Nu firar vi sommaren i affären. Alla som handlar för femhundra kronor får den här urtjusiga väskan. Vi är så himla stolta över det här samarbetet med Mini Empire och väskorna har tryckts upp i en begränsad upplaga. Bara för affären. Jag älskar påfågeln, vackrast.

 

 

Lite mer åt rosa-kombinationen.

Och påtal om vackrast. Det är som en smärre lycka att omge sig med det vackraste jag vet. Jag har i år använt mig papper från Carta Varese. Det finns inga vackrare mönster på papper. Precis som Liberty-tyger fast i papper. Kvalitén är helt fantastisk och lämpar sig för alla DIY-projekt i världen.

 

 

Lite mer åt gult - kombinationen . Där den här vackra ingår.  

Jag har vikt askar, jag har klätt posters-rullar, gjort inbjudningar,  gjort fåglar och klätt in burkar. Och jag har fått massor av mail som undrat vad här du plåtat mot, vad har du som bakgrund. Ett pappersark, såklart!

Och papprena är perfekta för att klä in askar, göra kuvert, sy vimplar och självklart, slå in paket!

 

 

Lite mer åt turkost-kombinationen. Där den här vackra ingår.

 

Det enda kruxet är att jag tidigare aldrig funnit de ark jag tycker är allra vackrast. Mellan varven har jag hittat favoriter hos återförsäljare men det har aldrig funnits hela raddan av skönheter. Något enstaka lite då och då. Så när Linn och jag fick äran att välja ut Mokkasin´s egna kollektioner då blev vi alldeles lyckliga. Vi har kombinerat dem i buntar om tio där arken funkar fint tillsammans. Och där alla är lika vackra, det viktigaste var att inget endaste lite ark skulle vara halvvackert. Varje bunt innehåller 3 st ark som vi kallar bas som går åt naturfärger. Nästan alla har blommor, för det är det vi älskar mest.

 

Pappersarken är tillverkade av mycket hög kvalité i Florens, Italien. När det kommer till trycktekniken så trycks varje färg separat vilket gör att färgerna är otroligt vackra och klara. Arken är stora, 50x70 cm, 100 g -ark.  Syrafritt och obestruket. Allt är helt enkelt perfekt.

just nu.

 

 

Fattar ni hur underbar vägg ?

 

Min pappa hjälper mig att förbereda inför ett kommande jobb. Tack, så snällt säger jag. Och så himla, himla fint. Fototapet från Mr Perswall. Ur kollektionen Nostalgic.

å alla dessa kakdrömmar.

Picture: Linda Lomelino

 

 

Fira med en tårta borde man göra.

Absolut.

 

 

Det har väl inte gått någon förbi att Linda Lomelino är bästa sockerbagaren i hela världen. Och inte bara sockerbakat utan annat bakat och väldigt gott med. Det är ju så vackert att det skär till i hjärtat och jag är lika grön av avund som förra gången jag skrev om henne. Jag vill också kunna baka med stil och tjusighet. Men det kan jag inte. Men jag kan önskedrömma på Lindas två bloggar, Call me Cupcake och på Amelia. Precis i dagarna kom den nya boken på hyllorna, Lindas Glass. Och redan vid filmen är jag i heaven. Igen. Hemmagjorda glasstrutar! Det, det måste jag väl fixa?! Det ser ju så enkelt ut...

det är mjukt och alldeles lätt, som något väldigt litet och skört som flyger i vinden.

Nog för att jag tycker att pinglor är lite extra fint, i alla lägen liksom. På paket, på mer paket,  på armband och bara hänga.  Och när de satt på vimplar så dånade man ju nästintill av själva härligheten. Och nu kanske ni har tänkt på det här i alla dar men det var först igår det slog mig sådär direkt. Att småpinglor i vinden är nog bland de finaste ljud.

 

helvackert, jag vet...

Jag tänker inte berätta hur många meter vi hittade. Jag tänker inte säga vad vi betalade. Det kanhända att man känner ett lätt sting av avundsjuka då. Men hursom så känner jag i hjärtat att Linn och jag nog räddade denna blomsterskatt från kanske ytterligare tio år i ladan hos Helena.
 

vi fick ett paket...

 

Jag fick ett paket. Och verkligen inte vilket som helst. Ett drömpaket. Hela vägen från Frankrike och från Anne. Anne har bloggen Happily som är min stora favorit.

 

Mitt hjärta smälte redan då paketet damp ner i postlådan. Och bland glittret och handtextade små kort trodde jag knappt det kunde smälta mer. Men jo, det kunde det...

 

 

Hur mycket fint kan rymmas i ett och samma paket? Så himla, himla fint.

 

 

Buntar med Anne´s fotografier.

Så fantastiskt fint att få högar med de allra vackraste bilderna.

 

Franska tidningar från 1935. Som en E. Leonne har ägt. 

 

Ett handskrivet kort var till alla de fyra barna. Varenda ett som ett litet konstverk i sig.

 

Och de gick som ett sus genom barnaskaran.

Hur kan någon som inte ens känner oss skicka en hel liten påse med det finaste?

 

 Det måste vara någon jättesnäll. Ja, någon med det allra varmaste hjärtat.

 

Och franska pastiller.

Och till Nomi´s stora lycka så var den ena pastillburken med smaken ros. Hennes absoluta favoritsmak som hon lade sig till med i Paris. Och pappersfjärilarna de doftar något! De doftar Eiffeltorn!! ja precis så!

 

 

Thank you, dear Anne. What a wonderful and enchanting gift!

We are floating on clouds here.