jag tänker att jag skulle vilja ha hela trädgården full av dem.

 

 

This picture: Jonas Gustavsson

the others are mine

Wallpaper: Blossom from Mr Perswall

 

Fredagsfeeling och vårkänslor, tänkte att ni kanske är sugna på ett tipi. Det här var mitt allra första pyssel för Family Living så jag tänkte ni kan få inspon såhär i efterhand!

 

Faktiskt är jag lite kär i den här idén. Om ni någon gång har lagt er raklånga och tittat upp i just den här tipin så skulle ni fatta varför. Det är lite magiskt nämligen.

 

Det finns ju mängder av tipin , favoriten bland alla är väl fortfarande Granits. När det syntes i min bild i  Northen Delights fanns det ingen hejd på frågorna om tältet. Och inget ont om detta canvastält men vi ville göra något härligare än så...

 

Påtal om Family Living. Minns ni mitt kalas? Nu får du hela beskrivningen till solfjädersvimpeln här!

 

 

 

Gardinlängder på loppis, förstår ni fyndläget? Säljs oftast i par, är nästan alltid 2 meter eller längre och har utsatts för noll slitage. En gardin liksom, vad händer med en sådan. Våra gardinlängder kostade sisådär 35 spänn st. Spara vågiga gardindelar, de är extra flotta till öppningen!

 

 

Dags att fixa stommen. Bambustavar finns på vilken välsorterad handelsträdgård som helst. Du behöver 5 st , välj 2 meter långa, det är bra. Knyt en hel massa hampasnöre runt. Se till att stavarna har den form du önskar, sådant är svårt att ändra i efterhand.

 

Om du ska ha tältet på en gräsmatta behöver du inte de vågräta stavarna, då sticker du bara ner pinnarna i marken. Men vill du att ska hålla i vått och torrt och flytt då sågar du till 4 st lagom långa. Om du använder 2 meter långa bambustavar är 80 cm ett bra mått för de liggande stavarna. Knyt ihop igen och lämna en öppning fram. Såklart!

 

Låt några centimeter av bambun sticka ut så blir det extra stadigt. Nu har du egentligen världens bästa

bästa stomme till en tipi. Superbillig, jätteenkel och stadig. Sen är det bara att gå loss med vad känner för. Om du inte orkar göra det extra härligt med rivna remsor så fäst tyg. Allt går.

 

 

 

Men vi rev och rev.  Riv längs den lång sidan av tyget, börja med ett litet klipp och sen riv. Remsorna ska vara cirka 8 cm breda.

 

 

Sedan är det bara att linda. Du behöver inte vara noga alls det enda viktiga är att remsorna slås runt varje stav för att tyget inte ska glida. Börja uppifrån. I början blir det mycket kvar av remsorna men spara "spillet" hängades, de kan användas till glipor när du är klar. Då kan du bara lägga remsan  runt tältet utan att slå den kring bambun. Det är också fint att ha långa remsor hänga!

När du kommer ca 80 centimeter ner slutar du vira på framsidan, för öppningens skull. Nu börjar tältet bli stort och remsorna räker inte runt men såhär: Börja vid en av de främre pinnarna, slå en knut kring bambustaven.Vira ett varv till för att täcka knuten. Seddan lindar du på precis som innan. Ett varv runt varje bambustav. Förmodligen räcker remsorna bara till mitten av tältet. Men då gör du samma sak på motsatt främre pinne. Så möts remsorna i mitten på baksidan.

Glöm inte den vågiga gardindelen, cirkusfeeling!

Eller Koppatälten i Hagaparken om man låtsats lite.

Fin fredag och puss & kram!

 

 

works in progress.

Man kan nog nästan räkna det till någon typ av besatthet.  

Men som sagt vi vet inga gränser.

Önskar er en fin helg.

Själv ska jag förlora mig i världen av plastblommor.

 

den vackraste av litenheter.

Det är det vackra i all sin litenhet som får mig så upp över öronen förälskad. Så enkel men ändå så makalöst vacker att man aldrig någonsin vill släppa den med blicken. Jag menar såklart den lilla rosen.

 

Och tanken var just så, ett smycke som man aldrig skulle behöva släppa med blicken. Ett sådant  att bära alla dar. Alla fina dar och hela långa livet. Något att bära med samma känsla som man bär ett knutet band kring handleden eller det enklaste av smycken, så lätt och så litet att det egentligen inte märks. Men ändå skulle det vara sådär proppfullt av finess att man kunde bära det till sin vackraste stass och vid de allra finaste stunderna. Det skulle inte synas sådär direkt utan skulle vara lite hemligt tills man kom alldeles nära. Smycket skulle också kunna bäras tillsammans med andra smycken, det skulle inte ta över men ändå vara där. Som en påminnelse om det vackra.

 

Äntligen, ja verkligen äntligen börjar vi fylla på med bilder till kollektionen "feels so good to be a rose" . Kollektionen består av armbandet, örhängen och ringar. Samtliga smycken går att få i 18K och 9K roséguld och sterlingsilver. Och alla är ateljétillverkade av guldsmeden Johanna Garmland. Du hittar smyckena under kategori Finheter men kommer under dagen få en alldeles egen kategori i affären.

alla kalas ska ha en rödamattanplåtning.

 

 

Pictures: Oscar Helgstrand

Eftersom det blev en vargavinter igen så kände för lite skön terapi och grottade ner mig i lite somriga bilder. Och i samma slag bestämde jag mig för att fortsätta fylla på min bröllopskategori här i bloggen. Så trots att jag saknar ett bröllop att planera, typiskt nog, så kör jag lite bakvänt. Festtips behöver man ju i alla lägen.

 

Så detta är faktiskt ett hett tips som jag tycker alla fester borde ta. Nästan som en order, gör´t bara. Lite åt röda mattan som vid de allra flottaste tillställningarna. Fast man ju skippa mattan, om man känner så. Bestäm med festfotografen att samla alla för personliga foton på gästerna. Välj en plats och precis när folket kommer så får de helt enkelt sätta sig en minut just där för plåtning. Ingen glömd på detta sätt och det är fantastiskt härligt såhär i efterhand. Och tänk om femtio år eller nåt. Och just nu slog det mig att självklart skulle vi ju även ha tagit en megagruppbild. Varför gjorde vi inte det... Det var ju smart att jag kom på det precis nu i denna skrivande stund. Men såklart! Och här och nu, lovar jag mig en sak, hädanefter ska samtliga kalas och festliga möten förevigas i gruppbilder. Sådana där uppstyltade, sådär som det såg ut förr i tiden fast med självutlösare. Å så härliga bilder det ska bli framöver. 2013, gruppbildernas år! Tur att man kan inspirera sig själv...

 

 

 

då det begav sig.

Jag råkade bara på bilderna från i somras. Från min systers bröllop. I vår trädgård. Och  det känns så nedrans surt att jag inte har redigerat en endaste liten bild.

 

 

Jag vill ju egentligen bara fastna i allt det härliga.

 

I bilderna från åkrarna...

 

Och alla de andra... Men när i tusan ska jag hinna lära mig att photoshopa? På en mac dessutom. Det står väl inte och faller på det men det var ju planen. Eftersom Photoshop sitter på den dära Mac:en. Men planen gick i stöpet och en annan dag ska ni få veta vad vi använder den där splitnya datorn till. Det är inte att photoshopa på i alla fall. Men det är definitivt en annan historia.

det perfekta rosentyget.

I dessa bröllopstider kan man inte hålla inne på fina tips. Det finns ett tyg på Ikea som passar perfekt till bröllopsdukningar. Vi hade flera meter på bordet där maten stod. 

 

 

Det heter Emmie Ros och det vackra är att hela mönstret är i kalla toner. Vi blandade också upp megakuddarna till soffan med sådana här små fynd. Och en Emmie Strå.

Och det kommer mera bilder från bröllopet, såklart!

min systers bröllop del 2.

När jag vaknade på själva bröllopsmorgonen var hela köket fullt. Med listor, listor och åter listor. Eftersom det skulle komma lyxig hjälp framåt dagen så var det såklart ett måste. Hjälp är annars ett måste för alla bröllop och fester om man själv vill kunna vara med, åtminstone på riktigt. Självklart kan tyckas, men lätt att glömma.

 

Vi hade turen att ha en väldigt bra Camilla till hands plus två yngre perfekta hjälpredor. Plus en kock, som förvisso snart ska börja på DI och självaste skådespelareutbildningen (så grymt så man svimmar), men som  på något vis inte är en sämre kock för det. Han putsade alldeles strålande det sista inför grillmiddagen som han senare höll i. Och där fanns faktiskt även en kille som plåtade. Det var ett absolut måste annars hade jag inte varit med på det där riktiga viset.

 

Så allt, från kuddar till porslin var förberett med listor och små lappar.

 

Lampan som skulle upp ovanför sofforna kom aldrig upp för precis då kom spöregnet. Annars är lampor i trädgården alldeles fantastiskt mysigt. Förlängningskablar att gömma i gräset och rätta utomhussladdar så funkar vilken gammal lampskärm som helst.

Annars hade vi fyllt trädgården med lampslingor från Granit och solcellslampor från Ikea i utkanterna. Och när skymningen kom så tände vi ljus i små lyktor i alla träd.

 

Varenda kudde, vas och täcke var testplacerat dagen innan. Allt för att underlätta för hjälpredorna.

Filtar, filtar är alltid bästa trädgårdsmyset. Låna ihop så många det bara går.

Och samma med uppläggningsfat. Låna ihop en brokig samling om ni inte har själva. Ju brokigare desto bättre tycker jag.

Presenten från oss hamnade i en gammal plåtburk. Utan kort, det var ju just snyggt. Men dessvärre insåg jag 18.20 på fredagskvällen att själva burken låg kvar i HM´s  provhytt. Och HM här stänger liksom 18. Men det ordnade sig.

Barnens skål var hallonsoda utan etikett och extra långa sugrör och popcorn i snyggpåsar. Och recept på mingelsnittar kommer en annan
dag. De där hårda bröden som skymtar var väldans grymma.

Vid själva vigselhörnet av trädgården hade vi dekorerat med en massa pompomsgirlanger. I puder, ljus puder, natur och vanilj. Jag var faktiskt alldeles säker på att regnet skulle få pomsen att se allmänt trista ut så vi vågade inte sätta upp dem förren på morgonen. Fast såhär i efterhand och massor med regndroppar senare så inser jag att de är rätt fina fortfarande. Lite vissna men ändå fina. Så man kan absolut hänga upp dem dagen innan med ro.

Livs feststass. Kjol och skärp från HM.

min systers bröllop del 1.

Min lillasysters bröllop. Det blev en av de finaste dagar. Och trots att jag vaknade av regnet som smattrade mot fönsterbrädan och tyngsta gråa molnen så höll alla rapporter om lovad sol. Klockan tio skulle molnen försvinna och det var knappt jag trodde på det själv. Men exakt vid den tiden när jag fixade brudens frisyr på verandan och toastmastern från Malmö steg in i vår trädgård så sken det upp.

Och bilder, såklart att ni ska få se bilder. Men detta med fotograferandet var nästintill ett personligt dilemma för mig. Hela min tillvaro var alldeles proppad med vackraste bestyren och överallt såg jag bilder gå till spillo. Men att liksom grotta ner mig alldeles där bakom linsen, vilket jag lätt och gärna gör, var nästan omöjligt. Vilket grämde mig till max men det gick liksom inte. Världen var liksom så full med fokus på precis allt runtomkring. 

Det var ju liksom lite på det viset att jag hade fått en massa ärofulla uppdrag inför detta bröllop. Jag var närmsta bröllopshjälpreda på ett bröllop som till på köpet skulle hållas i vår trädgård och hus. Jag skulle dessutom få äran att ordna brudens frisyr samt plåta bilderna på snygga blivande familjen Harrsjö ett par timmar innan själva vigseln. Det var med andra ord ett fasligt ståhej. Ett härligt ståhej. Men jag ska försöka rapportera så gott det går. Här är nummer ett och dagen innan.

Allt porslin var vintage och udda. När man letar porslin och glas till något sådant här så kan man inte se sig blint på att allt ska vara det mest perfekta och vackraste. Det har man oftast inte budget eller tid till. Men jag lovar, i det stora hela med allt tillsammans så blir det urvackert ändå. Lite nagg på någon hundraårig tallrik gjorde ingen ledsen. Tvärtom så blir det nästan lite härligare så.

Och glasen var såklart också helt olika och gamla. Alla fick små namnlappar som egentligen var sådana där små hålade prislappar.

Eftersom planen var att duka i trädgården, direkt under himlen, och det skulle spöregna mest hela natten innan så fick det provdukas inomhus på fredagskvällen.

 

Och varje bord fick sin egen lilla hög med porslin. Eftersom vi var jättefast beslutna om att det faktiskt inte skulle regna hela dagen så var planen så här. Om det skulle regna tills klockan fyra (starttid) men inget mera så tänkte vi samla allt som behövdes till varje bord i korgar. Under minglet skulle sedan varje bord få duka sitt eget bord ur sin egen korg. Faktiskt inte svårare än så vid ostadigt väder.

Varje bord skulle få udda vaser med enstaka blommor i grupp. Vi tog vad som fanns hemma. Allt från ättiksflaskor till plåtburkar och farmors gamla kristallvaser.

Och jag aldrig någonsin haft så många pioner i mitt hus. Det kom pioner och buskrosor från alla håll och kanter. Mest från min andra lillasysters trädgård. Alla blommor plockade vi dagen innan och ställde i sina vaser utomhus under natten.

Det kommer mera...

det var då ett fasligt bestyr.

Men jag gillar´t. Så in i vassen gör jag det. Tänk om man fick hålla på sähär och fixa och dona. Mest hela dagarna. Drömdagar.

Och vi har full koll. Verkligen...

alla borde ha en.

Att det skulle behövas ett bröllop för att få till bästa platsen. Alltså. Den är banne mig helt enkelt superhärlig den där Tromsnes. Och har man väl hamnat där vill man inte lämna den. Så ge oss nu tropisk värme. Och ett moskitonät. Så stannar vi där hela långa sommarnatten.

Och hörrni. Era hälsningar. Jag svimmade nästan till lite när jag öppnade datorn på kvällskvisten. Så otroligt rara och snälla är ni. Tack, tack, tack!! Ni sätter glans på mina dagar.

vad det blev av en natt.

Så här är den då. Nattmanin från igår. Inget konstigt alls, bara stora kuddar.

Sydda på lakan och rea-gardin från Åhlens. Att sy kuddfodral av gardiner med sådana där knytband i toppen är alldeles utomordentligt bra. För då använder man liksom själva gardinfållen som en snyggkant på kudden. Klipp bort det ena bandet i paren och sy fast på motsatt sida.

Och hela den här manin kom egentligen av att jag fick ett väldigt akut behov av en dagbädd häromdagen. Kände att där vid dansen och poolen och hela stjärnklara natten vore det alldeles perfekt. Så bästa springschasen K fick fara raka vägen till Farsta och en Blocket-annons och en gammal Tromsnes. Förövrigt känner jag att detta måste vara den perfekta pooldäcket-möbeln. Jag har inga problem att se mig där i högarna av kuddar. Under parasollet med de tusen olästa böckerna. Och barnen får bada hur länge de vill. Jättejättelänge till och med.

Lite inspirerad av mig själv tänkte jag lägga några madrasser på hög. Och ett par trasmattor överst. Sen var det ju den stora viktigheten som kuddar. Kuddar och åter kuddar.

Av spillet som blev över gjorda jag enklaste och tunnaste vimplarna.

Inget fållande, ingen dubbelsömnad, inget speciellt noga alls. Bara snabbt utklippta och sydda på remsor som blev över när vi sydde ihop lakan som ska bli dukar.  Fort gick det och blev precis som det skulle för denna dag. Och nu låter ju det här alldeles förträffligt härligt. Och soligt. Men det var någon som sa att en cyklon skulle dra fram över Sörmland just på lördag. Fast det kan väl ändå inte vara på riktigt?