Bebistid

(Ni får ursäkta att det här blir en bebisblogg men för tillfället hinner jag inte fundera på så mycket annat)

Tiden fungerar annorlunda när man är hemma med bebis. I vanliga fall har dagen något innehåll och sen tar den slut, efter natten börjar sedan en ny dag. Men bebisdagen tar inte egentligen slut, den bara övergår i bebiskväll, bebisnatt och bebismorgon och så bara fortsätter det. Aldrig har tiden känts så cyklisk.

Intresseklubben kan också anteckna att barnet inte riktigt jollrar ännu, men tutar, högt. Tööt.

Livsstilsförändring #6: inget ensamtittande på TV-serier

Den här har jag dragit på, för den är svår, men nu är jag redo att ge upp TV-serierna som jag ser på datorn eller, oftast, på telefonen medan jag vilar, äter, stryker kläder, lagar mat... Det är inte konstruktivt, jag får inte ut något annat av det än att jag slipper försöka koncentrera mig på det jag faktiskt håller på med och det är bort från min lästid.

Livsstilsförändring #4: sociala medier

Under de cirka tio år som jag använt sociala medier har de ändrats en hel del och jag har också blivit mer medveten om hur de fungerar och om riskerna med dem. Största risken är att de tar för mycket av min dyrbara tid, som jag kunde använda till något trevligare och/eller mer konstruktivt.

Dygnsrytm och bloggstädning

Bara att inse: jag har en känslig dygnsrytm. När den rubbas mår jag inte bra, särskilt inte om den skjuts framåt. Sover jag för länge på morgonen (om jag inte verkligen behöver det), får jag huvudvärk och är på dåligt humör resten av dagen. Det här vet jag egentligen från förut, men det är svårt att hålla fast i behövliga rutiner när man har semester och en sambo som inte alls lider av samma problem.

Nu är jag åter ensam hemma och ska ta chansen att ställa problemet till rätta, med hjälp av väckarklocka om det behövs. Och självdisciplin. Borde inte vara svårt att somna i tid ikväll för jag steg upp redan kvart över fem för att skjutsa sambon till tåget, han ska till Archipelacon och jag stannar hemma, av olika orsaker. Läser Roadside Picnic i stället, och efterhandsredigerar bloggen. Har använt allt för många etiketter och inte varit konsekvent, där finns att städa.

Hit och dit och runtikring

Idag har jag varit på en danskurs som jag var lite för trött för att få ut allt av, men roligt var det ändå. Danserna för dagen var slätvals och polkabakmes, båda sådana som jag provat på förut men aldrig riktigt fått till ordentligt. En kurs på tre timmar räcker inte för att lära sig så pass teknikkrävande danser ordentligt, men nu tror jag att jag kan dem så bra att jag kan fortsätta öva utan handledning vid tillfälle.

Slöpåsk

Påsken är nog årets slöaste högtid: längre än någon annan helg men med betydligt mindre program än t.ex. julen. Helt stressfritt och slött, i positiv bemärkelse. Tid att ha tråkigt. Tid att tänka efter, meditera, långpromenera, djupläsa. Det behöver vi.

Återhämtning

Nu har jag bestämt mig för att jag är frisk igen och det är dags att påbörja projektet med att återuppbygga nån sorts kondis och styrka efter fyra veckor av stillavarande. Igår var jag på en halv dansövning, det är ju en bra början.

Höstens första korta arbetsdagar

Vet ni vad jag gjorde idag? Jag slutade tidigt från jobbet. Det låter kanske inte så där hemskt revolutionerande, men bakgrunden är att jag inbillat mig att jag varit tvungen att jobba mer än mina 36 timmar och 15 minuter de senaste veckorna, många gånger har jag tänkt att imorgon, då kan jag gå lite tidigare och få ut mina timmar, men sen har det alltid dykt upp något som absolut måste bli klart till följande dag och... ja. Till saken hör att vi på min arbetsplats brukar hålla oss strikt till veckoarbetstiden, eftersom vi inte har någon stämpelklocka som kan hålla reda på plus och minus åt oss. Men ibland lyckas man helt enkelt inte jobba tillräckligt lite. Visst låter det som en märkligt problem, när man formulerar det på det viset?

Sovmorgon

I morse gjorde jag en intressant upptäckt: jag tänkte gå till jobbet senare än vanligt och hade ställt väckarklockan en halv timme framåt. När jag vaknade var jag så pass mycket piggare än vanligt att morgonrutinerna gick så pass mycket snabbare att jag hade hunnit till jobbet vanlig tid om jag hade velat.

Nu ville jag inte det, så jag tog det lugnt och diskade undan för att inte mata myrorna i onödan (de har hittat in i mitt kök, men inte ännu till matskåpet eller diskbänken. Jag gör klokast i att ha storstädning innan de gör det och packa in alla mat ordentligt.) Men slutsatsen är att hädanefter få väckarklockan stå på halv sju, åtminstone fram till vårdagjämningen eller så.

Ekorrhjul

Ni vet känslan, när man planerat noga vad man ska göra varje arbetsdag för att hinna med allt, och sen dimper det ner lika mycket till som måste åtgärdas bums på direkten? Och känslan, när man kommer på sig själv med att ha sagt "inga problem, det fixar jag" lite för många gånger? Eller, men det är kanske lite för specifikt, när det kommer in returnerade böcker i samma takt som man plockar upp dem på hyllorna, som är ovanligt röriga och fem minuter efter att man snyggat till dem kommer det någon och råddar igen.

Lär vara söndag

Förlorar kollen på veckodagarna när jag jobbar onormal vecka: tre dagar jobb, en dag ledigt, två dagar jobb och så idag ledigt. Det gör idag till en...? Jo, jag vet nog att det är söndag, det stod i tidningen. Men det känns inte riktigt så, en ledig dag i taget är lite för lite, man hinner inte riktigt komma in i ledigheten så ska man tillbaka igen.

Sommartider II

Höll på att laga mig sen till en kvällstur idag, vilket är ganska skickligt. Inte för att jag egentligen försov mig, men jag sov ett par timmar längre än vanligt (vilket nu bara var bra) och gjorde sedan mina sysslor i lugn och ro, som jag brukar, och mitt i allt var det tjugo minuter kvar och jag hade varken klätt på mig eller ätit. Men jag hann.

Sommartider

Idag är det officiellt sista vårdagen och imorgon börjar alltså sommaren. Det för med sig vissa fördelar, bland annat:

1. Lediga veckoslut. På sommaren behöver jag aldrig jobba på lördagar, vilket är skönt. (Tyvärr gäller inte detta för den person jag helst skulle vilja träffa när jag är ledig, men man kan väl inte få allt perfekt ordnat för sig.)

Tid

Häromdagen började jag fundera på hur länge sedan det egentligen är som jag skrev min kandidatavhandling, och gissade på fem-sex år fast det känns som mycket längre. När jag räknade efter kom jag fram till att det bara är fyra år sedan. Fyra futtigar år! Det betyder att det inte är mer än två år sedan jag skrev klart min gradu. Ett och ett halvt år sedan jag flyttade till Lilla Staden för att jobba heltid och ett halvt år sedan jag fick mina magisterspapper. Alla de här sakerna känns redan avlägsna.

Hit och dit

Nu är jag tillbaka i Lilla Staden efter två veckors exil i Tjottaheiti, men bara för en kort mellanlandning. I morgon ska jag nämligen dra en liten polkakurs på ett dansläger för barn i andra ändan av kommunen på förmiddagen, och sedan dra iväg till gamla studiestaden för BaCon* med mera. Sedan måste jag komma hem en sväng för att jobba (kommer att kännas som världshistoriens onödigaste måndag) för att sedan skynda tillbaka till nämnda studiestad med studentmössan i högsta hugg till kvällen. Tisdagen tillbringas på traditionsenlig picknick och sedan pallrar jag mig hemåt mot kvällen för att kunna vara på jobb på onsdagen. Ingen ska alltså bli förvånad om jag mot slutet av veckan uppträder förvirrat och inte verkar veta i vilken stad jag befinner mig. Men roligt ska det bli.

*) Behöver detta förklaras? Det är en con, med bacon. Samt film, kålhuvud, mera film och underligt umgänge med individer som enligt uppgift inte bits (men säker kan man aldrig vara).

Ensamtid

Det här veckoslutet, d.v.s. från eftermiddagen i går till middagstid i morgon, tillbringar jag allena i min lya, och det är riktigt skönt. Naturligtvis är jag väldigt glad över att jag för det mesta har sällskap på helgerna numera, men samtidigt inser jag att jag hör till dem som har ett visst behov att vara totalt ensam med sig själv nu och då.

Stunder genom tiderna

Stunderna var längre förr, läste jag i nyaste Språktidningen (en härlig tidning för språknördar!). Exemplet var en 1700-talstext där någon for till Tyskland en stund. Det tycker jag låter så där trevligt avslappnat och stressfritt. Skulle själv kunna tänka mig att åka till Italien en stund, och se om de har bättre väder där.

"Stund" används för övrigt som valuta i vissa tidsbanker, och motsvarar då en timmes arbete. Det tycker jag också det ligger något fint i, att man byter stunder med varandra.

Vårtrötthet och dess botemedel

På senare tid har jag lagt mig till med en märklig dygnsrytm. Sådant händer ju, men det konstiga är att den inte är märklig på det vanliga sättet, utan jag har på något sätt vridit dygnet några timmar bakåt, så att jag inte kan hålla mig vaken längre än till åtta på kvällen och vaknar framåt morgonnatten. Vårtrötthet?