Mera spring

Idag har jag läst en massa blogginlägg om att springa, och sen for jag själv på en runda. Det hade jag tänkt göra i vilket fall som helst, men det var lite lustigt att alla andra verkar tänka lika den här veckan. Kanske det är en lämplig årstid för löpning, eller nåt. Hur som helst så sprang jag och det gick, föga förvånande, bättre än förra veckan. Jag har inte mätt någonting men det kändes som att jag sprang både längre och snabbare. Om två och en halv vecka ska jag delta i ett motionslopp på 9 km och det ser ju ut att gå bra.

Annars är allt som vanligt. Jag har kvällstur imorgon, och det bästa med kvällsturer är att de föregås av sovmorgon. Jag kommer att sova så gott, känner jag på mig. Men det bästa med sovmorgon är inte att jag får sova (det gör jag ändå inte nödvändigtvis) utan att jag får ta tid på mig, läsa tidningar, diska, tvätta håret i lugn och ro, pyssla med små grejer. Sånt. Gonatt.

Glad torsdag

Jag har inte haft så mycket att säga den här veckan, men jag har haft fullt upp. Biblioteket har öppnat igen i det fullständigt charmerande gamla seminariehuset (med fyra meters kakelugnar i varje hörn, och en park) och kunderna är charmerade och nöjda och har hittat fram trots en konstig adress. Eller, vi ser ju bara dem som hittar fram så det är fullt möjligt att resten av staden är full av människor som desperat letar efter biblioteket, men vi hoppas ju att det inte är så.

200

Idag (som så många andra dagar) hade jag tänkt vårstäda lite, men hade huvudvärk och tog det som en ursäkt att ligga på sängen och läsa barnbok i stället. Det är ju faktiskt jobb, så jag behöver inte känna mig lat*. Har satt som mål att läsa 100 barnböcker innan skolorna börjar, mest mellanåldersböcker men lite av allting, också fackböcker, och på olika språk. Det låter mycket, men bilderböcker och lättläst går på nolltid och riktigt långa böcker får man fuska lite med.

Nya kanontian

Av någon anledning som jag inte riktigt förstår har hela konceptet för Kanontian ändrats från och med i år, och inte till det bättre. Tanken var väl att få fler deltagare när männen också får vara med, men resultatet är betydligt färre deltagare eftersom allt det roliga slarvats bort.

TJejernas kanontia var ett jippo med underhållning hela lördagen och mycket publik, hela stan var med och kvinnorna kom från när och fjärran. Nu var det som vilket dussinlopp som helst, en onsdagkväll då inte alla kan komma längre bort ifrån. Jag saknar de fantasifulla dräkterna, spelmännen längs rutten, brandkåren som sprutade vatten på oss, alla hejarna. Målkramen kan jag nog klara mig utan (och förmodligen de stackars pojkarna som stod där också), men resten saknar jag.

Att rutten förlängts från 10 km till kvartsmaraton är sedan en detalj som jag tycker gör varken till eller från, men därmed är det här det längsta lopp jag någonsin sprungit. Med tanke på hur otränad jag var är jag nöjd med prestationen. Kanske jag faktiskt springer att halvmaraton en vacker dag.

Stepp

Wohoo! Äntligen, vårens första länk, så jag har längtat! Härligt, härligt att få flyga fram genom morgonen med vinden i träden, solen i ansiktet, fötterna mot marken (tump tump tump tump tump tump tump tump), lite slirsnö och isfläckar men inte så det stör, isen på fjärden och doften av hav, videkissorna i diket, fröjden i benen när de får dra på lite extra i uppförsbackarna eller sträcka ut på slutrakan.  Då känner man att man lever.

När jag var liten hade vi får, och när de släpptes ut första gången på våren blev de så glada att de hoppade jämfota, på alla fyra alltså. Mamma sade att de steppade. Lite så kände jag mig nu.

Jag har hört många säga, lite så där ironiskt och överlägset, att de nog ska börja springa den dag de ser en leende joggare. De skulle ha sett mig.