Allt är konstigt

Det känns som att hela Finland hållit andan den här veckan och väntat på katastrofen. Ännu är den inte här, men vi ser nyheter från Italien och Spanien och vet att det kan vara vår tur snart. Ändå råder ingen panik, folk går på stan som vanligt, även om de flesta undviker att gå in i butiker eller caféer.

Påskprogram

Den här påsken hade vi bestämt oss för att gå på alla påskgudstjänsterna från torsdag till måndag, för att så att säga få hela berättelsen, med dramaturgin i rätt ordning. Det blev riktigt bra, även om jag hoppade över lördagens nattmässa för att jag var för trött. Dock var jag på Palmsöndagen, så det kanske jämnar ut sig. Vi fick sjunga en hel del (även om det ibland kändes som att det vara bara vi och kantorn som sjöng) och följa med i påskevangeliets ned- och uppgångar.

Men, om man får klaga, liiite mer kunde man nog våga ta ut svängarna och sikta på att göra allt av den dramatik som finns i påskberättelsen. Då kanske man skulle få lite fler deltagare också.

Fast hur det i praktiken skulle gå till, det får någon klokare än jag svara på.

Valet och kvalet

Har nog aldrig lagt så mycket tid på att förbereda mig för ett politiskt val som inför årets riksdagsval. Jag följer med debatter och utfrågningar, läser analyser, skummar valprogram, diskuterar politik hemma... Om det sedan beror på att man blir mer intresserad av framtidsfrågor när man får barn, eller att just det här valet känns extra avgörande, eller att det är ovanligt svårt att hitta rätt parti, jag vet inte riktigt.

Advent

Idag har jag varit i kyrkan och sjungit in adventstiden, tillsammans med väldigt många andra, det var mäktigt. Efter en stressig höst har jag lyckats varva ner inför julen. Jag läser texter om att advent är fastetid, tid för eftertanke och förberedelse för det som komma skall.

Jag har mycket att grubbla på för tillfället, och är tacksam att jag äntligen lärt mig göra rum i kalendern och prioritera enligt vad som är viktigt för mig istället för vad jag tror att jag borde bry mig om. Tänk att det tagit 33 år att lära mig lyssna på mig själv.

Eller, vem försöker jag lura, ju mer jag lär mig om mig själv och andra, desto mer inser jag att jag har kvar att lära.

Ha en fridfullt advent.

Tankar kring likalönsdagen

Idag infaller likalönsdagen, två dagar senare än ifjol. Dagen väljs utgående från den dag då kvinnor enligt lönestatistiken förtjänat sin andel. I år tjänar kvinnorna 83,9 % av männens inkomster, men då har inte nedskärningarna i semesterpenningen, som bara gäller den kvinnodominerade offentliga sektorn, räknats med.

Kompromisser med miljösamvetet

Ju mer vi närmar oss undergången (jo, det gör vi) desto mer kämpar jag med mitt miljösamvete. Det är så mycket man vet och så lite man gör. Å ena sidan vill man rädda världen, å andra sidan vill man sticka huvudet i busken och fortsätta med sitt bekväma liv. Man måste ju få njuta av livet och ha det bra. Det är någon annan som borde lösa problemen. Det löser sig nog av sig själv med ny teknik. Det spelar ändå ingen roll vad en enskild människa gör. Eller? Mitt samvete håller inte med, vi grälar om de här frågorna varje dag.

Ett sätt att semestra rätt

Som jag ser det är poängen med sommarsemestern att vila upp sig från det gågna arbetsåret och ladda upp inför det nya, och hur man sen bäst gör det beror på hur man själv funkar. Det har flera gånger hänt mig att jag sett fram emot semestern jättelänge, och sedan går hela första veckan åt till att vara totalt utmattad och olycklig. Semesterchock, helt enkelt. Men inte i år, för i år har jag gjort någonting rätt, nämligen tagit det lugnt de sista veckorna på jobbet och varvat ner lite redan före semestern.

Om att fatta beslut

Jag har faktiskt försökt blogga den senaste månaden, men appen bara kraschar och datorn har jag inte orkat öppna. Huvudet fullt av både jobb och privata bekymmer, ni vet hur det kan vara.

Men nu har jag semester och tid att göra vad jag vill. Tydligen vill jag bland annat städa, skriva och läsa en massa. Jag har också tid att fundera över livet och fatta beslut om vad jag vill göra, vad jag vill lägga min tid och energi på resten av året och längre fram.

Livsstilsförändring #5: Vilodagar

Det här med en obligatorisk vilodag i veckan är inte bara ett godtyckligt religiöst påfund, utan ett bra sätt att garantera att vi alla får den återhämtning vi behöver, vare sig vi förstår det själva eller inte. Och framför allt: utan att behöva känna dåligt samvete för att man låter bli att vara duktig en hel dag. Därför tycker jag det är synd att vilodagen i praktiken avskaffats.

Livsstilsförändringar

Eftersom det här nu officiellt är en livsstilsblogg kan jag  ju passa  på att blogga lite  om just livsstil. Det är den tiden på året när man tänker igenom sitt liv och funderar hur man skulle kunna leva det bättre. Somliga gör det för att det hör till att avge nyårslöften, jag gör det för att jag är trött på allt den här tiden på året och tänker att det måste finnas något bättre sätt. Att jag gör något lite fel (eller möjligen mycket fel) och om jag bara kom på vad det var och lyckades ändra på det så skulle allt vara lättare och trevligare och mer meningsfullt.

Tankar om modejournalistiken och dess tillkortakommanden

Läser som bäst Rinna Saramäkis bok Hyvän mielen vaatekaappi* och möttes av en svindlande tanke: tänk om modejournalistik skulle se ut som annan konsumentjournalistik. Tänk om modetidningar skulle recensera kläder med hänsyn till kvalitet, funktionalitet och utseende. I bästa fall ta upp också etiska och ekologiska aspekter. Typ "Dessa nya jeans av märket X håller färgen hyfsat bra vid tvätt och har synnerligen välgjorda nitar. Passar särskilt bra för den kurviga kvinnan, men har man dessutom långa ben är Y bättre". Hur skulle det påverka vårt förhållningssätt till kläder och mode? Hur skulle det påverka klädhandeln och -industrin? Förmodligen till det bättre.

Och vad beror det egentligen på, att det saknas seriösö, ambitiös konsumentjournalistik för just kläder?

*) Ungefär "Garderob för gott humör"

Ja, varför har vi så tysta söndagar i Ekenäs?

Debatten om öppettiderna på Kungsgatan har tagit fart igen, för jag vet inte hur mångte gången. Det började med att Marcus Rosenlund skrev ett blogginlägg som fick stor spridning och Västra Nyland följde upp med en artikel. Tongångarna är ungefär lika som tidigare år: små butiker och caféer har för snäva öppettider, det mesta är stängt för den som kommer från jobbet fem och mellan lördag kl.14 och måndag förmiddag är det rätt dött i centrum. Turister möts av stängda dörrar. Å andra sidan har företagarna också familjer att gå hem till och det är dyrt att anställa extra arbetskraft, vem vill jobba veckan runt och dessutom gå på minus?

Leva lättare

Länge har jag tänkt att det skulle vara skönt att leva lite enklare, lättare, mer minimalistiskt, och kanske det här året blir året då jag rensar ordentligt. Både i fysiska ägodelar och i vad jag lägger min tid och min energi på. Inte för att jag lever särskilt överdådigt eller överbelamrat nu heller, men ändå tror jag att det skulle vara bra med lite mera luft och utrymme

De perfekta stunderna

Var och simmade för första gången den här sommaren, det var kallt. Men det var skönt att komma upp igen. Jag var ensam på stranden, en fin sandstrand helt för mig själv i en timme. Mest var jag där av medicinska skäl: min hud mår bra av lite kontrollerat solbadande emellanåt. Trettio minuter på mage och tjugo på rygg tänkte jag skulle vara lagom. Och längre än så orkar jag inte ligga heller, det blir snabbt både tråkigt och obekvämt. Men en liten stund där någonstans var det precis lagom varmt, lagom soligt och riktigt behagligt.

Hangö Hangö

Idag har jag gjort något jag aldrig gjort förut: åkt tåg till Hangö. Och tillbaka. Det är över huvud taget väldigt få gånger jag varit till staden på udden, ännu för ett år sedan kunde besöken räknas på ena handens fingrar men nu lär det bli mera. Jag går nämligen på en ettårig kurs i läsinspiration, med den månfaldigt prisbelönta läsinspiratören Netta Möller-Salmela som lärare.

Nu var det lyst

Idag var det lysning för oss i kyrkan så nu är det officiellt, hindren är prövade och vi är godkända för äktenskap. Vi var där och lyssnade och det kändes bra, efteråt fick vi gratulationer av en främmande kvinna som räknat ut vems pojke min fästman är. Det var roligt. Sedan gick vi på kaffe till Lilla Köket, som är det enda kaféet i stan (förutom museets då det är öppet) som har söndagsöppet och det är dessutom väldigt bra på dieter.

Mig gör det inget

Det är midsommarafton, kallt och regnigt. Jag har just inlett min korta semester som kanske inte blir mycket varmare än så här. Men det är okej. Jag har en hög med böcker.

Dessutom har midsommar inte betytt något särskilt för mig sedan jag var tillräckligt liten att tycka det var häftigt att sitta i ett fönster i Raseborgs slott och titta på midsommarstångsresningen och få en krans av svartvinbär och kräppapper. När jag blev större fick jag vara med och binda kransarna till stången i byn, som vi sedan dansade runt, men det var nu ett sommarjippo bland andra. Och ofta är ju vädret just så här. Men som sagt, det gör mig ingenting.

Glad midsommar!

Okyrkliga Kristdemokrater

En intressant notering om det här med att folk tenderar förväxla Kristdemokraternas åsikter med kyrkans (den evangelisk-lutherska alltså) och skriva ut sig i stora skaror varje gång Räsänen öppnar mun: Kyrkpressen har frågat runt bland riksdagsledamöterna om de hör till kyrkan eller annat religiöst samfund, och det visade sig att kristdemokraterna hör till de partier med störst andel ledamöter som inte hör till kyrkan. För de är frikyrkliga. Kan vara bra att komma ihåg.

Första grönskan

För första gången i år, kände jag doften av grönska efter regn. För första gången i år, såg jag hur otroligt grön en gräsmatta kan vara. Jag hade glömt.

Riksdagsvalet

Efter att ha läst och hört alla möjliga reaktioner på förra veckans valresultat vill även jag lufta mina åsikter. För det första håller jag med president Niinistö när han säger att valresultatet alltid är rätt. Var och en röstberättigad person har rätt att rösta på vem hen anser bäst lämpad att styra landet (eller rösta blankt, eller inte rösta alls) och valresultatet är en följd av tillståndet i landet. Förstås är det ett problem att vi är en så splittrad nation att bara ett parti lyckas få över 20% av rösterna, men alla är åtminstone överens om att vi har allvarliga problem att lösa, frågan är bara hur.

För det andra tänker jag varken bli besviken eller hoppfull förrän jag sett hurdan regering vi får och hurdant regeringsprogram. Som det ser ut nu kan det gå på flera olika sätt. Kan inte minnas att det tidigare varit så här spännande, med tre medelstora partier som alla gått back och två lite mindre som gått framåt. Så jämnt, så jämnt.

Vi lever i spännande tider.