this is it.

Japp, såhär står det just nu på papperspåsarna i Mokkasins skyltfönster. Och i tidningsannonsen...

fredagsmys.

Regnet öser ner. Det blåser så ända in i norden. Snart börjar det säkert hagla också. Det haglar ovanligt ofta nuförtiden. Och hagelflingorna är stora som tefat. Nästan. Och i den här lilla stan gå man helst inte över tröskeln när det ruskar på det här viset. Hoppas att folk har pysselfredag istället. Det hade jag haft och lyssnat på Lykke Li (fast det gör jag ändå). Och först skulle jag göra detta för att komma i rätt pysselstämning...

Lusläsa den här förträffliga tidningen tillägnad papper. Förstå så bra.

Titta på de här bilderna om och om igen och tänka att det nästan är drömlikt och ett väldigt sött examensarbete. Och titta vilken fin bok!

Spana in grymt fina små skapelser både här och där. Den här donnan är dessutom väldans bra på tips. Vad sägs om det här?

Vara lite lycklig över att jag hittade den här beskrivningen. Lycklig för att den var så söt till skillnad mot alla andra svindyra varianter. Och för att mina barn aldrig mer kommer behöva tjata om en pinata. Nu kan de få så många de vill.

Och om jag bodde alldeles nära här. Skulle jag kvista dit och köpa en sådan här till min fina mor.

Gud vad jag blev sugen på att göra en pop-up-bok. Tur att det är stängningsdags på den här affären. Finaste helgen önskar jag er!

happy things.

Det är kul när det plötsligt ramlar in massor av stora kartonger på  butiken och man förstår absolut ingenting alls. Och så minns man att någongång för jättelänge sedan så lades en beställning härifrån på deras alldeles nya kollektion handgjorda lampor. Och jisses vilka lampor. Glassigare än såhär blir det inte. Fick man ta med sig en lampa till en öde ö så skulle det definitivt bli en av de här. Man blir alldeles lycklig av dem.

 

Ni kanske minns de alldeles bedårande vägglamporna från samma ställe, ugglan och gökuret. Och pallarna, små Tolix-miniatyrer. Och så kom de små väskor också. Med blommigt tyg och spegel på insidan. Supersockersött. Fast ibland kan jag tycka såhär. När det blir så här mycket av det söta blir det inte gulligt sött längre utan mer åt det coolt söta hållet. Ni hajar va?

Det är nästan så jag längtar ner till butiken igen...

tusen skärvor.

Vi har grävt kanske världens största grop i vår trädgård. Och där under bigarråträdet rasade det ut en massa skärvor gammalt porslin. Och dinosaurieskelett till ungarnas stora lycka. Nu tjatar jag och egentligen känns det bra att leva såhär tvåtusenelva men lite tjusigare var det nog förr. "Klädd i den vackraste klänningen tappar hon den lilla kaffekoppen som precis legat i den rosa lådan med guldspänne och blått sidenfoder. Skärvorna hamnar i den lilla soptippen under bigarråträdet som blommor som tusan." Tillsammans med gäddhuvudet i och för sig. För det var nog vad det var fast de kan få tro på dinosaurierna ett tag till.

tisdagstema om trappan.

Fabriken har tisdagstema om vad som finns på trappan. Utetrappsdekoration i all ära men hos är det mest en bister sanning. Där kan pumpor stå kvar tills i januari och påskriset tills i slutet av maj. Inget undantag detta år. Plus tusen andra saker. Men där i allt bråte av vattenpistoler, träskor och pinnhögar kan man hitta lite finheter också. En vissen syrenbukett som ska till komposten. En väldans vacker vas som läcker. Ett paraply som kostade 7 kronor när loppisen hade rea.

Gamla paraplyer måste vara tusen gånger vackrare än nya. Just nu känner jag att jag hädanefter måste spana in alla gamla paraplyer på loppis. Dom är så tunna och skira i tyget och läcker säkert som såll hela bunten. Men när allt kommer omkring så gör det inget när de är i de mjukaste färgerna och har de tjusigaste mönsterna och så står det inte Svensk Fastighetsförmedling på dem. Istället kanske det står något snirkligt i guld på insidan och i det där skinnbandet kan man fästa en liten påse att lägga paraplyet i. Flott.

Förresten påtal om fina saker och regn. Jag hade världens finaste regnkappa en gång, härifrån. Men förra sommaren när vi var i Köpenhamn blev det inbrott i vår bil. Då blev den stulen plus mina H&M-solbrillor och min mans sneakers. Det är minsann stil på tjyvarna i Köpenhamn. Hursomhelst, jag behöver en ny regnkappa och det vore alldeles förträffligt om någon hade ett litet tips.

kanske inte borde blogga alls idag.

Måndagspeppen uteblir. Det är alldeles tomt bland orden idag, supertomt. Och bilden har vare sig med peppning eller måndag att göra. Fast de är fina brickor från Fine Little Day. Och ute blåser det så mycket att jag helt plötsligt kom att tänka på Victoria-fallen i Afrika. Långsökt. Men jag var ute i trädgården och insåg att jag blev helt öronbedövad av allt sus i luften. Och då började jag tänka på de där vattenfallen. För det lät som precis som bruset där. Märkligt.

Och nej, det är ju inga brickor. Det är ju skärbrädor såklart. Kanske världens snyggaste skärbrädor.

vi kan önska runt i ring, önska kostar ingenting. tänk vad man kan ha det bra, säg vad du vill ha?

Om det här vore en önskefredag skulle jag...

bara vara just här. Via Lotta Agaton.

kunna göra det här. Via Elsa Billgren.

baka den allra högsta tårtan med sådana här. Hos Call me cupcake.

fylla hela trädgården med sådana här. Via Tant Johanna.

Vilken himla bra fredag det hade varit. Hoppas er blir fin!

det är det lilla extra som gör det.

Liv lånar vidare i mammas garderob. Och då får man finna sig att små nallar hamnar på dragkedjan på min gamla hood från Jenny Hellström. Hur viktigt det än är att man ser cool ut så piffas det lite extra med små troll och pyttiga figurer. Eller med egengjorda halsband med garn som kedja. Det är det som gör det tydligen.

Minns ni henne förresten? Åh så snyggt det var. Fina, fina kläder till mig och barnen. Typiskt att hon slutade. Fast jag hittade en gammal plastpåse från hennes butik vi Hornstull häromdagen. Alltid något.

mormors gamla koppar.

Hittade lite gamla bilder. Minns att jag egentligen skulle plåta en alldeles bedårande klänning från Freoli. Fast det gick överstyr och gamla koppar och vissna tulpaner tog visst över det hela. Men jag tyckte ändå att det blev lite väl mycket påsk-känsla och det är ju synd på en sådan fin liten sommarklänning.

Och dagens hetaste tips (kolla bland hälsningarna här) om backup på bloggen från Johanna på Formelle Design. Som också har finfina grafiska tryck på Signerat. Det var ju just vad jag ville veta. Jag som aldrig tar backup på någonting kände att jag blev lite nervös när blogger lade av förra veckan. Och ska jag nu ha en backup på något så ska det vara på bloggen. Så nu jäklarns. Och Anna på Rackarungar tipsar om att man kan göra en bok av sin blogg på www.vulkan.se. Rackarns så flott.

såhär är det.

Jag tycker det är så himla fint att ni läser. Jag skriver det igen och igen. Men jag känner att jag måste skriva det. För det betyder väldigt mycket. Era hälsningar är som små presenter. Först alla fina ord som värmer i hjärtat och sen att jag får möjligheten att kika in hos er. När jag väl har tid. Och här och där öppnas små världar. Fina små världar som jag vill fastna i. Och så tänker jag att jag måste spara alltihopa. Särskilt när blogger nästan kraschade ihop förra veckan. Men går det? Kan man spara sin blogg?

Sen fick jag ett par fina galgar häromdagen. I svart galon. Så snällt. Och jag gillar svalor just nu. Det kanske inte är svalor på Livs tröja och min klänning, kanske är det duvor. Fast jag önskar mig örhängen med svalor. Det var bara det.

tisdagstema om en kär pryl som egentligen är min kamera och min dator.

Ett knippe allra käraste prylar kan man ju skramla ihop utan problem. Fast det där knippet skiljer sig ju lite från dag till dag. Och jag kärar lätt ner mig i både det ena och det andra. Fast oftast får det stå kvar där jag fann det för saker kan man lätt få lite för många av. Men ibland kan man låna en stund. Och titta på det varje dag tills det är dags att lämna tillbaks den lilla finheten igen, det tycker jag är bra.

Ett hem fullt med kära småsaker tycker jag annars är en bra grej om man gillar att gå från rum till rum och upptäcka små hemligheter. Lite spännande sådär att aldrig veta vad som finns där bakom nästa dörr. Då tycker jag det är alldeles ruskigt fint att trycka in alla de där prylarna i skåp med glasdörrar. På samma ställe liksom. För egentligen behöver jag ha lite tomt och saklöst också. Annars kan jag inte tänka sådant där viktigt. Men alldeles tomt åt ena hållet och lite maxat åt det andra. Då är det allra bäst.

Fabriken lär alltså vara full med kära prylar idag.

en vecka gamla.

Igår hade vi 4-årskalas för Nomi och Charlie.
Och det är ju faktiskt inte klokt vad det är lång tid sedan den där höstdagen då jag travade iväg för att få mitt livs överraskning. Kanske trodde jag att bebisen skulle vara femton veckor istället för åtta som den borde. Mest för att min mage var så stor och för att jag kände mig tusen gånger mer gravid än vad jag någonsin gjort tidigare. Men jag var i vecka åtta. Och jag kunde inte i min vildaste fantasi förstå vad läkaren menade när han efter två sekunders undersökning sa att han brukade låta mammorna se själva när det såg ut på det här viset. Innan han vände skärmen mot mig så hann jag tänka att det var tomt därinne eller att bebisen inte var en bebis, typ. Men det var glasklart, tydligare än något ultraljud tidigare. Två små hjärtan tickade för fullt och jag höll på att svimma. Jag hade aldrig någonsin tänkt tanken, just då var det som om tvillingar inte existerade i min värld. Jag tumlade ut från kliniken, lutade mig mot gallerdörren i hissen och ringde min man. Men kunde inget säga så jag lade på igen. Sen hoppade jag på bussen och ringde min man en gång till. Och viskade det allra tystaste jag kunde, det är två! Sen kändes det som jag skulle svimma igen.

Vi var omtumlade och tyckte att livet kändes uppochnervänt. Jag grinade i två timmar och tänkte på lilla Viggo som inte ens fyllt två år och på Liv som var tre och ett halvt. Och att det till våren skulle komma två små bebisar. Hjälp. Fyrabarnsmamma. Jag som inte ens hade vant mig vid att ha två. K som alltid är lugnast i världen sa att allt skulle ordna sig och funderade mest på vilken bil vi skulle ha. Alla vi känner blev fnittriga när vi berättade och tyckte att det var coolast i världen. Utom en som sa att det var ju det värsta som kunde hända. Jag tror att hon kanske inte riktigt menade så utan tänkte att lugnet var slut för alltid och att vi aldrig skulle få sova mera och oj vad jobbigt. Och visst kom de lite tätt våra barn, visst blev det några år av kaos och en aningen annorlunda. Men nää, det värsta som kunde hända var det absolut inte på något vis. Inte överhuvudtaget. Inte på långa vägar. Det värsta finaste kanske man skulle kunna säga. Att vi har fyra underbara ungar. Jag kan verkligen inte tänka mig något finare än så. I hela världen ♥

det gäller bara att titta åt rätt håll.

När vi bodde i vår käraste lägenhet på Heleneborgsgatan sågade föreningen ner ett träd. Det stod alldeles utanför vårt fönster, ett sånt där jättedjupt fönster där två människor kan sitta i samtidigt. Med kuddar och filtar. Och titta på trädet utanför. Det är väldigt fint sådär på nära håll. Men så en vacker städdag då vi inte var hemma sågade de när trädet. Jag blev sur och ledsen och skällde och gnällde. Inte går man bara och sågar ner träd hur som helst. I innerstan speciellt. De sa att det förstörde fasaden fast det tror jag inte på, det nuddade inte ens huset. Tror minsann att någon (typ ordföranden) tyckte att det stod lite i vägen.

När vi sen fick en egen trädgård så tänkte jag bara på hur vackert det skulle vara. Med gamla knotiga träd, syrenhäckar och slingrande rosenbuskar. Barfotafrukostar i daggen och middagar i långa sommarnatten. Lite perfekt sådär. Så vi rensade och ordnade och donade. Till förbannelse. Och gjorde grusgångar och en jättestor grusplan. Vi planterade jordgubbar och sådde sommarängsfrön. Och glömde alldeles bort att titta på allt det fina som redan fanns där. Tills förra sommaren, då gjorde vi precis tvärtom. Vi klippte bara gräset ibland. Då det var så högt att det knappt gick att klippa. Vi tittade på alla maskrosor på hela grusplanen och sa att vad många det blev, fast vi hade lagt en sådan där bra duk under. Och konstaterade mest att ogräs är grönt, ibland ganska sött och inte särskilt fult. Så trädgården växte på i sin egen takt och blev kanske lite väl vildvuxen. Fast tittar man på rätt ställen är den fin ändå. Speciellt nu. Som inbäddad i vita och ljusrosa blommande träd. Så långt ögat når. Och sparrisen växer så det knakar. Bara en sådan sak.

Skönt att det går att blogga igen förresten. Det sista tillfälliga avbrottet var ju alldeles vansinnigt långt. Nästan så man fick känslan av att det kanske aldrig någonsin går att blogga mer. Och vissa kommentarer verkar borta för alltid. Fast annars verkar det vara i sin ordning igen... Ha en fin helg!

tisdagstema om favoritplatsen.

Jag har nog alltid drömt om en glasveranda. Eller önskat mig en. Fast det är inte så ofta de sitter på lägenheter i stan.

Men tillslut hittade vi en. Minsann. Och där är finast att vara. Alltid. Till och med när man måste ha sockor och varm tröja och plädar och fårskinn på golvet. Fast det gör inget när iskristallerna är som vackrast just där. Och det är där vårsolen värmer allra först och utsikten är rosa en stund i maj. Och där regnet smattrar som finast och åskan mullrar som högst. Och dit kommer solen tillbaka om kvällen som en enda orangegul solnedgång efter att ha blivit en reflex i grannhusets fönster. Det är då vi äter middag här eller spelar alfapet. Och när solen har gått ner på riktigt då ska man sitta här med fina vänner och vin och prata och prata och prata tills det blir morgon igen. Fint som snus. Det är det faktiskt.

 

Och jag samlar inte på glasfigurer. De här har jag lånat av min mamma. Fast jag tror nästan jag ska börja. Det blir lite extra flott såhär i en glasveranda.

Fina ställen på Fabriken idag.

Liten uppdatering såhär på onsdagkvällen...

Alla era fina hälsningar gör mig så glad. Det är som liten skatt med snällhet som ligger där och väntar. Och som gör mig alldeles varm i hjärtat. Tack! 

Och de urtjusiga kuddarna, jag glömde ju igen. Men vad bra att ni frågar. Fråga mer och tjata om jag inte svarar för då har jag glömt. Igen. Kuddarna finns i butiken och snartsnart (!) på en nätbutik nära dig. Men ni kan också köpa dem direkt hos Fine Little Day. Finfina saker finns det där. Som tejpen och alla fina tavlor. 

philip karlberg + nanna lagerman och ♥ lisa hilland.

Photography: Philip Karlberg  Styling: Nanna Lagerman

Här vill jag bo, leva och arbeta. Ateljén som visas i senaste Elle Interiör är fullkomligt magisk. Jag höll på att svimma pladask. Där i kön på Ica nu i eftermiddags. Det var helt plötsligt lätt som en plätt att koppla bort kidsen galna framfart. Mamma läser. Det gör inget om ni nästintill kryper ner i glassboxen eller om ni klättrar högst på hyllorna eller  river hela stället, bara jag får kolla färdigt. Åhå, så fint. Och där är Lisa Hillands underbara puff och spegel. Som jag första gången såg hos Malin och sen dess drömmer om...

söndagsbild eller vad blir det för vegetarianskt idag?

Veckans stora fråga härhemma har varit "Är du vegetarian nu Liv?!!". Det är Viggo som har stått för frågan vareviga middag. Förra måndagen så bestämde vi nämligen att nu får det vara nog petat i köttfärssåser och biffar för Livs del. Det går ju liksom inte att äta kött och ändå inte äta. Bara äta pasta eller ris och grönsaker. Och bara ta en halv tugga köttbulle. Och klaga vareviga middag, jag avskyr kött. Nepp, då fick hon helt enkelt hoppa över till sin mammas sida bland kikärtor och bönor. Nu vill jag inte påstå att jag är värsta vegetarianen längre. Numera mer åt mesveggohållet, äter fisk, skaldjur och kyckling. En mesveggo som dessutom har tappat allt vad matinspiration heter på sista tiden. Så det var bara att ta sig i kragen den här veckan och laga den ena proteinrika vegorätten efter den andra. Liv verkar nöjd och jag förstår henne. Min anledning att sluta äta kött, för tjugo år sedan, var att jag aldrig hade varit speciellt förtjust. Suttit där och petat precis som min dotter. Viggo har försäkrat hela veckan att han hellre äter kött men ändå har han hängt i köket mer än vanligt. "Vad blir det för vegetarianskt idag, mamma?"

Kolla in Fabriken och söndagsbilder.

vi har lite olika tänk om det här med städning.

Jag vet ju redan hur det är. Fast ändå kan jag inte låta bli att tjata. Litegrann, bara lite. Precis efter då  vi har vårstädat den där lekstugan. Att de ska hålla lite fason på den. Lite ordning och reda kan man väl begära. Så de kan hänga här och läsa serier och dricka saft och så. De ser frågande på mig och förstår verkligen inte alls varför man inte skulle kunna göra det ändå. Bland lövsopporna, sandtårtorna och brevid snigelcirkusen. Och jag säger att det är väl mysigare om det är lite fint och städat. "Men det är ju fint här, det är alltid fint här!" Okejdå, vi säger väl så. Allt för lördagsfriden i vårsolen som kom tillbaka.

Och jisses vad förälskad jag blev i Lisa Bengtssons nya mönster Tillsammans. Kika in hos hennes assistents Emmas blogg för massor av finfina bilder.

min kära lilla tejp.

Just nu kommer man inte ut från butiken utan ett paket. Det är bestämt. Av mig. För jag fick nytt papper och band igår. Då kan man liksom inte hejda sig. Du behöver inte slå in, gäller inte längre. Det är klart som sjutton du måste ha ett paket, gäller.  

Och så finns det  tejp och så finns det ju tejp. Sådan man blir kär i. Och den allra finaste har megaduktiga Elisabeth Dunker på Fine Little Day gjort.
Och nog för jag gillade det förra pappret (minns ni julens) också. Fast nu är ju himla glad för min lilla hög med grönvita saker. Så det kan nog inte bli annat än en superfredag med den högen.

Superfredag är förövrigt ordet som Liv och Viggo fullkomligt vrålar från öppet fönster på fredagmornar. Sisådär runt sju, när de har gnuggat sömnen ur ögonen, är det dags.
Så detsamma till er, härlig superfredag!

är det okej om vi stannar tiden lite?

Jag tänker ganska sällan på att oj vad åren går. Om jag börjar tänka så blir jag nästan lite darrigt fundersam. Inte åldersnojjig, inte alls faktiskt. Utan mer att man önskar en liten paus från racet en stund. Bara stanna tiden litegrann och ta tillbaka känslan av evighetslånga dagar. Som när man var liten. Då en timme kunde kännas som en halv dag. Och ett år som ett helt liv.

Det har gått fem år sedan 3-åriga Liv spatserade på bryggan vid Öresund. Tiden sedan dess känns som ett ögonblick. Igår frågade hon om hon fick låna min tröja. Att ha i skolan. Och ja, det är såklart. Men hjälp. Min dotter vill låna min tröja. Bara det liksom. Jag måste komma på ett sätt att stanna tiden.

Fast hon klär sig inte alltid i oversize t-shirt med fjärilar. Idag kom hennes och K´s överraskning på posten. Överraskningen handlade egentligen bara om en sak. Att de två hade gjort en beställning bara till Liv, som vi andra inte hade en susning om. Jag vill också ha. Speciellt nu, eftersom snön är tillbaka.

tisdagstema om favoritblomma.

Tisdagens tema på Fabriken är favoritblomma. Jag har väldigt många om jag nu visste namnet på dem. Tyvärr är jag sämst i världen på alla växtligheter. Det är sant. Jag är usel på trädgård och jag kan knappt få en snittblomma att överleva till dagen efter. Men jag älskar att få blommor, glad blir jag. Fast om jag får en krukväxt blir jag mest nervös och tänker att den lilla stackaren kommer inte att leva så länge till. Sorgligt nog.

Fint är det i alla fall med pioner, ranunkler och daggkåpa. De blommorna satt i en tjusig brudbukett för nästan exakt tolv år sedan. Min. Och turligt nog så är hela vår trädgård full med just pioner och daggkåpa om sisådär en månad. Det ska bara sluta snöa först.

Och jag vet att dagens bild inte har så mycket med saken att göra. Fast det är ju blommor i alla fall.

8 år och samlar på finheter.

Ibland när man snörvlar och nyser (skyller fortfarande allt på den där jädrans majbrasan). Och när haglet står som spön i backen så man nästan fryser värre än i januari. Då kan man alltid ta en sväng till barnens rum. Och spana sådär ordentligt. Bortom stöket finns rätt mycket fint. Det är inte så säkert att man förstår allt av deras lilla värld. Fast fint är det banne mig.

Tack söta ni för krya på dig - hälsningar ♥

söndagsbild och tavelvägg.

Japp, vi tänkte ju att ta bort den vita väggen i Nomis och Charlies rum. Fast vi ändrade oss igen. Så den blev kvar. Tills vidare i alla fall. Men tavelväggar är lite fint ändå, med eller utan Krysantemer bakom. Måste nog slå till på flera någon dag. Ska samla lite mer tavlor först bara.

Ser ni där bakom till vänster. Hemligt värre idag men vet ni vad det är? Viggos finaste Ohoy-tapet.

Nu ska jag bädda ner mig under tre täcken. Och nysa mig natten igenom. Huxflux blev alla förkylda efter att ha huttrat vid  majelden igår. Såklart. Eller som vanligt menar jag såklart. Utan att låta det minsta bitter på Valborgsfirande. Önskar mig bara en varm och solig Varborgsmässoafton nästa år och nästa med. Inte en blåsig och regnig där lågorna viner i vinden som värsta livsfaran. Nepp, en med vackert väder. Tack.

Och just det.

Gula äpplet och lilla tornet från Fine Little Day.
Tårtfat och fallande bordet från Sandra Juto.

Söndagsbilder på Fabriken!