önskar er en fin valborgsmässoafton.

Photography: Irene Suchocki via Alexandrena Parker

mod.

Idag går min pappa i pension. Tillsist tog han mod till sig och slutade. Men det var ingen lätt match. Tog två och ett halvt år att bestämma sig. Det var ju så kul att jobba. Lika kul som när han började för 53 år sedan. Och varför ska man, när livet är lätt och enkelt. Och man har lyckan att vara frisk. Då blir det lite märkligt. Som att byta liv på beställning liksom. Fast beställningen inte är ens egen.

Så jag tror det behövs en skopa mod för att våga. Våga prova det nya livet. Min pappa började måla när han var fjorton år och sen har han fortsatt. Och gillat. Verkligen gillat sitt jobb. Jag vet att jag har frågat, men är det inte lite tråkigt. Sådär ibland. Nope, det är perfekt, jag gillart. Jaha, vad bra. Och det märks att han gör det. Han är duktig som få min far. En riktig målarmästare.

Men ändå. Det är hojväder, fiskarna nappar och vid sommarstugan skiner solen.

Hurra för dig idag, min käre far!

Och årtalet, vid utsikten, är 1964.

det blir himla fina högar.

Jag har ju skrivit om porslinet härhemma förut. Och att det är mycket loppis. Och udda. Och att det oftast går alldeles utmärkt. Men ibland kommer det dagar då de där udda porslinet känns rörigt. Vid lite grubbliga perioder blir gärna rörighet lite jobbigt. Då vill man ha samma. Alla äter på likadan tallrik. Alla dricker ur likadant glas. Lugnt och fridfullt. Och det går ju lätt att försvara ett sådant inköp om man har två Iittala-tallrikar, tre Höganäs-tallrikar och sjutton enstaka exemplar av allehanda loppisfynd. Samtidigt som Ikea lanserar en urtjusig serie. Jag gillar den massor. Och högarna blir så himla fina.

Och på bild kanske de här glasen inte ser så flotta ut. Fast de är det. Och mönstret på House Doctors askar tröttnar jag aldrig på. Är glad att jag hann lägga beslag på en i butiken innan de tog slut. Men här kan du köpa den stora förvaringsasken och här det lilla smyckeskrinet. Ljuvliga är de.

ett försenat tisdagstema eller följetong soffbord.

Tisdagens tema på Fabriken var På mitt soffbord. Och idag är det onsdag. Jag vet. Men ändå, ni får se det ändå. Vårt soffbord. För egentligen är det själva bordet som är mer intressant än vad som är på det. Om ni minns så kändes det här bordet alldeles för högt när sofföverdragen rök. Och med ett bedrövligt brickbord en stund har vi nu ett avsågat sådant här. Vilket inte är vår briljanta idé egentligen utan våra fina vänners. Fast när det vi hade surat tillräckligt över brickbordet så var vi tvungna att göra en härmis. För smidigt nog hade jag ju ett sådant bord på butiken (som för övrigt är snyggt som högt bord med). Och trettiofyra centimeter kortare blev det såhär elegant. Om jag får säga det själv. Det är nog första gången vi har ett sådant här bra soffbord. Rejält. Det känns på riktigt. Ett soffbord som man har när man blir vuxen liksom.

Och på soffbordet. Ett lånat labyrintspel. Barnens favvo just nu. Och min hög för att ta mig tillbaka till bokvärlden. När det är så här illa ställt är det lika så bra att ta till de gamla favoriterna. Så man inte misslyckas. Och den översta är min absoluta darling. Ever. Jag vet inte hur många gånga jag har läst den. Nästan lite galet för jag gör inte så i vanliga fall. Tror att första gången var i början av nittiotalet. Och varje gång läser jag det allra långsammaste jag kan. För jag vill inte att den ska ta slut.

rösta lila.

Att det fanns något som hette Körslaget hade gått mig förbi. Men nu är det så att i år finns det en lila kör med. Som kommer från staden vi bor i. Och i den sjunger min fina vän Cia. Så varje lördag har jag suttit där framför tv:n och bara varit så himla glad för hennes skull. För jag vet att hon tycker det här är roligaste i världen. Och för att hon och alla de andra är grymma. Så det förvånar mig inte det minsta att de sjunger final ikväll. Så här håller vi tummarna stenhårt och röstar som tusan framåt kvällen. Och det här lila inlägget handlar såklart bara om en liten sak. Att ni ska känna er manade att göra detsamma. Blink-blink.

Lite senare:

Attans också...typiskt. Fast de var väldans bra. Faktiskt bäst. Sådetså.

söndagsbilden.

Så kom sommaren redan i april. Vi latar oss så till den milda grad. Och fiskar uppifrån äppelträden. Den en efter den andra körsbärsblomman slår ut. Och det känns onekligen som sommar.

Söndagsbilder på Fabriken.

en glad påsk blir det allt.

När solen skiner från en blå himmel. Och det plötsligt blev alldeles grönt. Och nästan lite märkligt varmt. Är det sant liksom? 

Den allra gladaste påskhelgen önskar jag er.

sweeties.

Inte särskilt påskigt. Men ganska gulligt. Små katter i verandafönstret. Fast det var värst vad jag bloggar sockersött och rosa nu för tiden. Får nog snoka reda på något alldeles tvärtom till morgondagen.

tisdagstema om tidstypiska detaljer eller fina påskharen.

Min kamera har gått sönder. Det är nog dagens tristaste händelse. Jag vet att det finns mycket värre saker än så. Men fasen, jag behöver min kamera. Känner faktiskt att den är väldans viktig till och med. Känns lite halvdant utan den. Snyft. För det är ju inte precis så man kvistar ner till affären och köper en ny. Fast den kanske går att laga. Ja, det gör den nog. Jag får nog lov att fråga. Hoppas.

Så tidstypiska detaljer, på Fabrikens tisdagstema får en lite långsökt tolkning. En påskhare som egentligen mest är en pysslad finkanin. Fast nu i påsktider får det vara en påskhare. Tidstypiskt som bara den. Kaninen ingår i en liten pappersdjursfamilj som duktiga Caroline Faup har formgett. Love it. Såsom jag gör med allt hon tecknar. Papperspysslet är förövrigt grymt fint. Finns även som robotar, rymdfarkoster och dockor. Ska bara pyssla lite mer så ska ni få se.

Den lilla kaninen står på en ask som är klädd med min egen favorittapet i nya Sandberg-kollektionen. Tapeten heter Alma och finns i rosa, grön, gul och gräddvit. Om jag nu minns rätt. Visst tänker man direkt Ladurée? Och macarons. 

sandberg 1.

Ni minns kanske att jag fick den stora äran att ge mig i kast med Sandbergs nya barnkollektion inför en inspirationskväll här i Katrineholm. Till sommaren släpper alltså Sandberg sin nya barnkollektion Engla & Elliott. Det är en skön kollektion, lite 50-talsnostalgisk med inspiration från den tidens barnboksillustrationer. Den känns både klassisk med en skön retrokänsla. Kollektionen är lugn och sober, barnrumselegans när den är som bäst. Men där finns också lekfullhet och fantasi, lite Krakel Spektakel-feeling. Som i allt annat är det blandningen som gör stilen. Det finns både möjlighet att matcha in i minsta detalj medan det även funkar att göra precis tvärtom men ändå behålla en helhet. Stämningen i hela kollektionen är helt klart samma som i Kaspar och Saga I. Vackert och lugnt utan att för den skull bli trist. En alldeles perfekt bas i ett barnrum där intrycken ändå riskerar att bli alltför många i leksakshavet.

Karolina Kroon (årets tapet) och Sissa Sundling står för formgivningen och de handtecknade mönsterna. Tyget som är som enda stor kalaspåse finns med svart och vit bakgrund. För mig är det här det perfekta tyget för barnens små minikök. Det finns inte som tapet men jag ser det gärna uppspänt på väggen med en ram av stora bollfransar. Där vill man ju leka.

Tapeten med romberna heter Hampus och finns i flera olika färgställningar. En i blå toner. En väldigt elegant med vit, grå, beige ton. En i multifärger, min favoritromb faktiskt. Den och ett lekstugecafé med cirkuskänsla skulle sitta fint. Ni vet, just när solen gassar som bäst och sandkakorna tillverkas på löpande band. Samtidigt som det pågår snigelcirkus i andra ändan av trädgården. Just då skulle romber i orange, blå, rosa och lila vara finfint.

Fortsättning följer en annan dag...

varför var vi inte där.

Omg. Fantastiskt. Det enda som grämer mig just nu är att vi inte var där. Och såg du inte nu och inte heller var på Berns så tacka gudarna för svt play.

Så vi tar en Robyn-helg och kollar dokumentären imorgon klockan nitton i tvåan. Väldigt gärna gör vi det. Och lite glad är jag att våra barn (åtminstone de äldsta) har så utomordentlig musiksmak. Sean Banan kan slänga sig i väggen.

man har väl rätt att ändra sig.

Lagom när vardagsrummet hade antagit en sofistikerad feeling i beige, petrol och lite dov gul. Med snygga taklampan från sextiotalet. Lite lyxigt sådär. Precis lagom då råkade jag på ett tyg. På Åhléns. I skön pastell och påfåglar. Faktiskt alldeles perfekt till nya sofföverdrag. Och snabbt som blixten flyttade den gamla Svensk Tenn-lampan (från Augustas) ner från sovrummet. Och platsade galant på pelarbordet bredvid Snöbyrån. K tyckte att det var lite tantigt. Egentligen är han nog mest besviken att vårt vardagsrum fick vara sådär i tjusig sextiotalsanda i endast sex dagar. Men tyvärr, tyvärr. Jag känner absolut att det nog måste omöbleras lite. Igen.

Ha sköna helgen. Bland fågelkvitter (jisses vad det kvittras) och vårsol. Och förresten, tulpanerna i förra inlägget. Jag som inte har en aning om växtligheter var tvungen att fråga på blomaffären. Det är Franska piontulpaner. Tjusigt som tusan. Fast idag gör de skäl för namnet. Som stora pioner faktiskt.

sådana här tulpaner skulle man ha jämt.

Snart blir det bilder från Sandbergkvällen. Och snart blir det bilder hemifrån. Här har det hänt en del sista tiden. Tapetseringar och ommöbleringar. Superduktiga tjejerna Anna och Karin var här igår och plåtade. Väldigt roligt fast en aning hysteriskt dagarna innan. Vet inte när jag ska hinna ta itu med min megasnabba städning som inte alls var en städning. Allt som inte fick synas på bild for in i garderoberna och på vinden. Och nu undrar hela familjen, inklusive jag, var är sakerna? Var är spargrisen, var är Nintendo-laddaren, var är fjärrkontrollen, var är det ena och det andra...

Min nya korgstol är gammal och alldeles skör och ömtålig. Så fort någon närmar sig den så vrålar jag. Neeej, inte sitta. Den håller inte för det. Jo, jag vet att det är alldeles extremt onödigt. Fast den var vacker och kostade väldigt lite och bad liksom om att bli hemburen.

tisdagstema om påskpyssel.

Idag har Fabriken tema om påskpyssel. Tråkigt nog så varken pysslar (inte mer än annars) eller pyntar vi inte särskilt mycket till påsk. Eller skönt nog tycker jag nog egentligen. Vi brukar göra ett megastort ris med grälla färger och ställa utanför vårt hus. Sådär ickestylish liksom. En gång tyckte jag att vi skulle välja milda färger och vitt på fjädrarna. Aldrig i livet, vrålade kidsen.

Men man kan pyssla fram en liten akrobathare. Ett gäng påskharar som gör kullerbyttor nedför plankor. Lätt som en plätt och lagom pyssligt för en glad påsk. Det är finfina bloggen Made By Joel som tipsar och dessutom lämnar ut en perfekt mall. Det lär bli påskhare-race här. Turnering hela långa påsken.

Foto: Made By Joel

söndagsbilden.

Här försvinner timmar och hela dagar. Det var länge sedan jag var så bortkopplad från min kära bloggvärld. Jag gav mig själv ett läsa-andras-bloggar-stopp tills på onsdag. Nu är stoppet tills på torsdag.  För att jag hinner inte. Men då jäklar. På torsdag. Då ska jag läsa ikapp veckor av fina inlägg. Kanske borde man slå till på semester i samma veva. Det vore fint. Fast det går nog inte. Men jag vet att jag hinner ändå på torsdag. Då är tiden normal igen. Det känner jag på mig. Och hoppas ni står ut. Snart blir jag en roligare bloggerska igen. Ska bara ha ett hemma-hos-reportage härhemma först. Det är därför.

Vi läser nästan aldrig de gamla Skattkammarböckerna. Kanske borde vi. Fast vi tittar på bilderna.

Glöm inte bort Fabriken. Nära att jag gjorde det igen. Säkerligen fullt med fina söndagsbilder dagen till ära.

fina veckan.

Känslan av att faktiskt känna någon fast man aldrig någonsin har setts tidigare är fin. Väldans skön på något vis. Liksom hejhej och sen kan man inte sluta prata. Det gillar jag. Massor. Och precis så har det varit den här veckan. En hel rad av nya fina människor har dykt upp. Liksom från ingenstans. Saknar dem lite just nu. Det blev ju så tyst.

Och hur fin kan en liten ask vara egentligen. En gammal ask med textilkritor från färgaffärens källare. Snyggoask helt enkelt. Och så pös det ut alldeles vitt kritdamm när man tog i den. Då blev den ännu finare.

i mitt kök just nu.

Oj, så mycket att fixa. Så jag hinner inte skriva något alls. Mer än lyllo mig. För att jag har kanske världens roligaste dagar just nu. Och ni som bor alldeles nära Katrineholm, glöm inte att hälsa på ikväll.

niamaj.

Det vackraste är ofta det enklaste. Så skriver Niamaj på sin hemsida och det stämmer så väl in med de finaste leksaker jag någonsin sett. Vackert in i minsta detalj. Som små konstverk att spara för alltid. Leksakerna lanseras idag och jag har fått den stora äran att visa leksakerna under morgondagen. Det känns som om jag har en skatt till låns.

"Med serien Lugn vill Niamaj skapa en skön känsla i kroppen för barn - både när de tittar på, känner på och leker med sakerna. Den vita färgen öppnar upp fantasin och kreativiteten i leken. Varje träleksak är unik eftersom de är gjorda för hand. Den skurna ytan och de mjuka formerna ger känslan av en ädelsten. Serien Lugn tillverkas med hänsyn till miljön. Drömmen om naturen är härlig. Att sitta på bordet i sitt rum, hemma i storstan eller på landet, och fiska."

Det är precis lika fint som det låter.

Fotografi: Niamaj

söndagsbild eller snart måndagsbild.

Det var väl mest bara det. Som orden på sidenbandet. Och att snart är det måndag. Ha en fin vecka!

onsdagen den sjätte april klockan nitton.

Sy vimplar och äta chokladpraliner. Värre kan man ha det på jobbet en lördag. Häromdagen damp det ner världens skatt i brevlådan. En massa fina tygprover från Sandberg. Såklart att det skulle bli minivimplar.

På onsdag händer en riktigt grym grej i Katrineholm.  Sandberg + Färgbutiken Elerts + Mokkasin fixar inspirationskväll. Tapeter, tyger och hantverkshistoria. Och det kanske allra coolaste. I sommar lanseras Sandbergs nya barnkollektion. Och gissa var man kan få en exklusiv liten sneakpeak? Och gissa vem som i denna stund sitter med världens finaste, allra färskaste tapetprover och tygbitar? Och ni kan ju bara tänka er vad man kan hitta på med sådana finheter. Fast vimplarna på bilden är från kollektionen Kaspar och Saga. Ibland får man lov att vara lite hemlig minsann. Men vill någon komma på onsdag? Skicka mig ett mail!