Kulturkollos veckoutmaning: Vilket fiktivt verk flyttar du in i?

Om jag hade fått den frågan som barn så hade jag med stor sannolikhet svarat Mattisborgen eller Kulla-torpet. Ingen av platserna är särskilt bekymmersfria eller trygga, men det var de världarna jag helst flydde till när jag behövde och jag kan inte påstå att jag ändrat mig så värst mycket under åren. För som vuxen så skulle jag svara Harry Potter, Midgård i Sagan om Ringen eller kanske författaren Lev Grossmans magiska värld som korsar dagens USA med en vuxenvariant av Narnia: Fillory. För realism får jag mer än nog av i det verkliga livet, även om vardagen ibland kan vara en gnutta magisk den med. Men nästan alla stora läsupplevelser har jag fått tillsammans med just litterär magi och övernaturlighet.

TV-serielördag: The Magicians

Då jag älskade, nej dyrkade, böckerna om Quentin, blev jag otroligt lycklig när jag hörde att de gjort TV-serie av Magikerna. För jag hade en aning om att det kunde bli riktigt bra. Jag hade inte fel. Serien The Magicians är helt enkelt dunderbra. Visst har de ändrat på en del från böckerna, exempelvis får man Julias historia parallellt med Quentins men det gör absolut ingenting. För de har fångat det absolut bästa med historien; att det inte alltid är bra att man får det man önskar sig, att kärleken inte kan rädda dig, att döden är oåterkallelig. Skolan Brakebills ser precis ut som jag tänkte mig och jag drogs återigen blixtsnabbt in i berättelsen om Fillory och syskonen Chatwins. Och precis som med boken är det fullproppat med smarta oneliners, popkulturella referenser och blinkningar till Harry Potter, Doctor Who och liknade. Det är lustfyllt, gastkramande, intelligent och sexigt. Helt, helt underbart. Läs! Se!

Kulturkollos veckoutmaning: Karaktärer i utkanten

Veckans utmaning från Kulturkollo handlar om karaktärer som på något sätt lever i periferin, som inte passar in och som kanske inte vill passa in. Både påtvingat och självvalt utanförskap. Jag vill ta upp så många!

Som alltid så börjar jag med Harry Potter, om jag kan. För en av anledningarna till att jag älskar de böckerna så mycket är tack vare utanförskapet. Få av karaktärerna passar in, oavsett var eller vilka de är. Författaren har verkligen lyckats fånga det som de flesta känner vid olika tidpunkter i livet, att man är annorlunda. Inte som andra.

Sen passar det väldigt bra att ta upp The Magicians då jag inte bara har läst alla tre böckerna utan nu även ser den TV-serie som nyligen spelats in! För få människor känner sig så annorlunda, så utanför och fel såsom Quentin Coldwater gör. Han bara vet att något inte stämmer. Men inte ens när han får svaren på sina frågor så blir det bra, för nya utanförskap väntar bakom hörnet. Böckerna är en hyllning till rätten att vara nörd, att grotta in sig i sådant andra inte förstår. Samt den viktiga läxan: be careful what you wish for, you may receive it. Kärleken är inte nödvändigtvis det som räddar en, det kanske till och med är det som krossar en. Mitt älsk är utan förbehåll.

När vi ändå är inne på fantasy! Om du inte läst Siri Pettersens böcker så får du börja omedelbart med Odinsbarn. Vi får följa Hirka som växer upp som svanslös i en värld av svansbärare och det faktum att hon är från en annan värld gör hela hennes tillvaro svårare. Hur står man ut när man älskar någon som inte är som en själv? Och hur överlever man när man sedan tvingas lämna de man älskar?

Jag avslutar med Ensam på mars där astronauten Mark Watney blir lämnad ensam kvar på planeten mars efter en olycka. Han tvingas uppleva en helt annan typ av utanförskap än mina tidigare exempel. Han var en del av en gemenskap, ett väl ihopsvetsat gäng, men tvingas sedan leva ensam på en totalt ogästvänlig plats. Till en början helt utan att ens kunna kommunicera med NASA på jorden eller de andra astronauterna i sitt rymdskepp.

Julia och Quentin ur TV-serien The Magicians.

The Magician’s Land, av Lev Grossman

Vi har kommit till Lev Grossmans tredje och avslutande del om Quentin och Fillory. När vi börjar boken så är vår huvudperson utslängd från sitt magiska rike och återvänder till platsen där allt började, Brakebills College of Magic. Snart blir han kontaktad av någon som vill ha hans hjälp att hämta ett föremål och tillsammans med Plum, en elev på Brakebills, ger han sig ut på en slags skattjakt. Samtidigt händer det saker i Fillory. Gränser faller och de som är kvar på tronerna i Whitespire får mer att göra än att dricka vin och leka kungahus. Det drar ihop sig till ett storslaget fantasyslut.

Den här boken känns som ett riktigt slut, ett värdigt sådant. Om något så är det möjligtvis lite för tillrättalagt. En av de saker jag gillat absolut bäst med serien är att det alltid funnits en hård gränsdragning, att magin inte har kunnat reparera allt. Det ändrar sig något i slutet av The Magician’s Land, fast inte så mycket att det förstör trilogin som helhet. I övrigt så är boken en läsfest. Som jag skrev tidigare så ville jag inte riktigt att det skulle ta slut, jag ville inte ta farväl av Quentin, men när det väl var över så kändes det ändå lagom. För vi lämnar honom på en bra plats, både fysiskt och mentalt. Det känns som att han är okej. Och om saknaden blir för stor så får jag bara läsa om hela serien igen. Ett bra tillfälle till det vore när den sista delen kommer ut på svenska.

Halv- och helläsning

Återigen har jag kommit till en slags punkt när jag är dålig på att avsluta det jag påbörjar. Jag har ett hundratal sidor kvar i The Magician's Land och det är inte så att jag inte gillar, tvärtom, utan snarare läser jag inte klart för att den fantastiska trilogin då kommer vara helt slut. Gissa om jag kommer sakna Quentin! Sedan har jag mycket snabbt tagit mig igenom halva Maze Runner och där har jag en deadline då filmen har premiär nästa vecka. Fast det lär inte bli några större problem då boken, åtminstone än så länge, faktiskt är så bra som alla sagt att den ska vara. Jag hade ett par irritationsmoment i början men det gick fort över, nu är det enbart spännande och jag låg vaken flera timmar i natt och tänkte "bara ett kapitel till". Som om det inte räcker så har jag dessutom påbörjat Christoffer Carlssons Den fallande detektiven som jag sett oerhört mycket fram emot. Som vanligt finns ingen brist på böcker.

Jaja, det är bara att koka en balja te och sätta igång.

Efterlängtad trea

Uj, uj, uj vad jag har längtat efter den här tredje och avslutande delen i Lev Grossmans fantasyserie om Quentin! Har börjat lite smått men då pojkvännen ska ut och jaga hela kommande helg gissar jag att stor del av lördag och söndag kommer att gå till läsning av just Magician's Land.

En halvårslista

Jag är väldigt dålig på att skriva listor, vilket nog är lite udda för en som bloggar om böcker. En läst bok ställs i hyllan med de övriga och förs inte upp på pränt i ett block med en siffra bredvid för att visa hur bra eller dålig den var. Men när jag såg Fiktiviteters halvårslista så fick jag för första gången lust att göra det samma. Det kändes som en lagom aktivitet just nu när sommarvärmen håller på att driva mig lite till vansinne. Så här kommer de, utan inbördes rangordning.

• Magikernas kung av Lev Grossman.  

Lev Grossman fortsätter att trollbinda mig med sin berättelse om Quentin och Fillory. Det har sagts förut men tåls att sägas igen: Harry Potter för vuxna.

• Americanah av Chimamanda Ngozi Adichie.

En av de skickligaste författarna som finns just nu. En berättelse om rasism, längtan och kärlek. Läs, läs, läs!

• In i skogen djup av Jean Hegland.

Jag bär fortfarande systrarna Nell och Eva med mig, trots att det var fem månader sedan jag läste den här boken. En dystopi som kryper in under huden.

• Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson.

Enormt viktig och vacker bok om den helt öppna rasismen och främlingsfientligheten som romer utsätts för i Sverige. En av Axelssons absolut bästa.

• Oceanen vid vägens slut av Neil Gaiman.

En av årets bästa och definitivt Gaimans bästa bok hittills. Så underbar att jag önskar att jag hade den oläst för att få vara med om det igen.

• The Fever av Megan Abbott.

Recension kommer så snart jag kommit på hur jag ska kunna få ner ett rättvist omdöme och inte bara svamlar. Jag har endast superlativ om den här boken. Viktigt om flickors villkor, sexualitet och så det där jäkla "ryktet" som inte killar måste tänka på.

Magikernas kung, av Lev Grossman

Spoilervarning om du inte har läst den första boken, Magikerna.

I det magiska landet Fillory är nu Quentin och hans vänner kungar och drottningar och lever ett liv i lyx. Varje dag har de möten där de tar beslut om sitt lands framtid men ärligt talat ser de mest fram emot sammanträdets slut när de får börja dricka. För livet har blivit sällsamt tråkigt, trots att de har fått allt de kan önska sig. Förutom möjligtvis riktig champagne då. Så de bestämmer sig för att ge sig ut på en utflykt, en jakt på ett magiskt djur, och snart sker saker som inte går att ta tillbaka och det stora äventyret slutar abrupt i den vanliga världen. Quentin och Julia vaknar upp framför Quentins föräldrahem där försöken att komma tillbaka till magin och de kungliga tronerna genast tar sin början. De måste göra om allt, återigen. 

Jag älskar det här lika mycket som jag älskade Grossmans första bok i serien, Magikerna. Just det här förbehållningslösa älsket gör att jag har svårt att förklara exakt varför jag gillar så mycket. Men det kommer sig av något som jag inte kan beskriva annat än som ”handlingar ger konsekvenser”. De goda vinner inte alltid, de goda dör lika lätt som de onda och fortsätter vara döda. Det finns inga mirakel. Det är krig, blod, död och våldtäkt och man vill skrika av fasa. Men allting känns på riktigt, konstigt nog. Här är en bok om det mest uppskruvade hittepålandet någonsin men för mig ter det sig mer verkligt än det mesta jag läst i fantasyväg tidigare. Kanske är det så enkelt att jag började tro och sedan bara fortsatte. Förmodligen älskar jag även för de smarta popkulturella kommentarerna som texten är strösslad med. Hur som helst så ser jag fram emot den tredje delen i den här trilogin så mycket att jag inte riktigt vet vad jag ska göra med mig själv innan jag får den i mina händer.

 

Pausfågel

Jag hoppas alla har haft en bra jul- och nyårshelg! Jag har inte varit någon storläsare utan har mest försökt smälta att jag inte längre har något jobb och börjat försöka söka nya. Men jag är alldeles snart klar med Fjärde riket av Maria Nygren och på god väg igenom Lev Grossmans fantastiska Magikernas kung. Recensioner kommer å det snaraste. Ses på riktigt igen efter helgen.

Magikerna, av Lev Grossman

Kanske är ni trötta på att läsa om Magikerna vid det här laget men ärligt talat: det struntar jag högaktningsfullt i. För jag gillar det här, jag gillar det här väldigt mycket. Jag läste den på engelska när den kom ut men kunde inte motstå att läsa om nu när den kom på svenska.

Quentin går sista året på high school och försöker komma in på ett bra universitet när han en dag får ett erbjudande om att börja på Brakebills, ett hemligt magiskt college i New York. Det ligger på en plats som man enbart hittar till om man har en inbjudan. Väl där får han lära sig magi från grunden genom upprepning, upprepning, upprepning. Han och vännerna tar sig igenom utbildningens fyra år men när de kommer ut på andra sidan så väntar ett stort...ingenting. För vad gör man när man kan få precis allt utan ansträngning, hur finner man nyfikenheten och viljan som krävs för att leva vidare? Men då när de som mest behöver det så öppnar sig en ny värld för de unga magikerna och ett helt annat äventyr tar sin början.

Vad jag har förstått så antingen älskar man Magikerna eller så gillar man inte alls. De recensioner jag har läst har varit långt åt det ena eller det andra hållet, sällan något mellanting. Och som ni redan förstått så tillhör jag de som inte hittar nog med superlativ. Jag älskar att den här världen inte är enkel, att alla handlingar har konsekvenser och att döden är oåterkallelig. Boken erbjuder absolut inte några simpla lösningar och allt fixar sig verkligen inte på slutet, för det som har hänt har hänt. Detta är en bok om hur farligt det kan vara när ens innersta önskningar blir sanna, för vad ska man ta sig till när man har allt man någonsin velat ha och det blivit vardag? Otroligt nog så var boken lika bra nu i andra läsningen, kanske till och med bättre. Och fantastiskt nog så hade jag fortsättningen, The Magician King, hemma så när jag hade läst sista sidan i Magikerna så fortsatte jag bara på första sidan i bok nummer två. På fredag när jag är ledig ska jag gräva ner mig i soffan och läsa den tills den tar slut.

Jag vill också läsa Magikerna!

Jag har ju redan läst den på engelska men med all publicitet i dagarna så blev jag nyfiken nog att börja bläddra i den under ett besök på Akademibokhandeln. Och eftersom jag knappt kom ihåg något alls som dök upp när jag bläddrade och läste några rader här och där så köpte jag den. Jag vet inte om det är fantastisk logik eller total brist på sådan. Hur som helst så hade jag med mig boken hem och bondkatten verkar helt klart intresserad. Läste hundra sidor direkt när jag kom hem och jag minns den här känslan från första omgången, jag minns den så himla väl: känslan av att magi kan vara på riktigt. Jag tror på det. Så nu förbereder jag mig på att släpa tung, inbunden bok fram och tillbaka på t-bana och pendeltåg, fast jag egentligen hade annat på lässchemat.