American Gods/Amerikanska gudar - Neil Gaiman

Jag köpte barnboken Odd och frostjättarna av Neil Gaiman och läste den på någon timme i somras och blev genast sugen på mer av samme författare. Pocketshop på Centralstationen i Göteborg kunde förse mig med American Gods som den tydligen heter nuförtiden även i svensk upplaga, och jag slukade den på väldigt kort tid. Jag har läst den förut men kom i ärlighetens namn inte ihåg så mycket vilket är lite underligt då detta är både storslaget och episkt. Möjligen ett snäpp för långt skrivet då det går lite på tomgång mot slutet, men detta är en till övervägande fantastisk bok med en huvudperson som jag tycker mycket om. Det är roadmovie, galet otroligt samtidigt som det är amerikansk småstad på ett sätt som andas Stephen King. 

Shadow har suttit i fängelse i tre år och har precis avtjänat sitt straff när allt det han trodde skulle vänta på honom sveps bort i form av en bilolycka. Alltså: ingen familj att komma hem till, inget väntande jobb. Irriterande nog träffar han dessutom en efterhängsen typ på flygplanet hem, en man som kallar sig Mr Wednesday, och som erbjuder honom ett arbete. Hur han hittat Shadow berättar han inte och trots att Shadow försöker skaka av sig främlingen så fortsätter han att dyka upp. Amerikanska gudar är verkligen en berättelse om just amerikanska gudar. Fast egentligen hela världens gudar, för när människor under alla tider valt att emigrera så har de tagit med sig sin tro till det nya landet och det är bland annat därför Oden kör runt i billiga bilar och raggar på oskulder i USA. Men nu hotas de gamla gudarna av de nya; av Internetguden, Motorvägsguden och Drogguden, bland andra, det drar ihop sig till krig och de gamla gudarna behöver Shadows hjälp.

En halvårslista

Jag är väldigt dålig på att skriva listor, vilket nog är lite udda för en som bloggar om böcker. En läst bok ställs i hyllan med de övriga och förs inte upp på pränt i ett block med en siffra bredvid för att visa hur bra eller dålig den var. Men när jag såg Fiktiviteters halvårslista så fick jag för första gången lust att göra det samma. Det kändes som en lagom aktivitet just nu när sommarvärmen håller på att driva mig lite till vansinne. Så här kommer de, utan inbördes rangordning.

• Magikernas kung av Lev Grossman.  

Lev Grossman fortsätter att trollbinda mig med sin berättelse om Quentin och Fillory. Det har sagts förut men tåls att sägas igen: Harry Potter för vuxna.

• Americanah av Chimamanda Ngozi Adichie.

En av de skickligaste författarna som finns just nu. En berättelse om rasism, längtan och kärlek. Läs, läs, läs!

• In i skogen djup av Jean Hegland.

Jag bär fortfarande systrarna Nell och Eva med mig, trots att det var fem månader sedan jag läste den här boken. En dystopi som kryper in under huden.

• Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson.

Enormt viktig och vacker bok om den helt öppna rasismen och främlingsfientligheten som romer utsätts för i Sverige. En av Axelssons absolut bästa.

• Oceanen vid vägens slut av Neil Gaiman.

En av årets bästa och definitivt Gaimans bästa bok hittills. Så underbar att jag önskar att jag hade den oläst för att få vara med om det igen.

• The Fever av Megan Abbott.

Recension kommer så snart jag kommit på hur jag ska kunna få ner ett rättvist omdöme och inte bara svamlar. Jag har endast superlativ om den här boken. Viktigt om flickors villkor, sexualitet och så det där jäkla "ryktet" som inte killar måste tänka på.

En sommarbeställning

Jag lade en liten beställning hos Bokus då jag hade ett presentkort där. Det blev två böcker. The Fever av Megan Abbott och första delen av Sandman av Neil Gaiman. Den första då Dark Places talat väl om den och den andra för att jag på alla sätt som finns möjliga vill finnas kvar i Gaimans värld efter Oceanen vid vägens slut. Har fortfarande fyrahundra sidor kvar av Det som jag faktiskt känner att jag inte vill läsa ut riktigt än, jag vill finnas kvar i den där världen, hur hemsk den än må vara.

Oceanen vid vägens slut, av Neil Gaiman

Det var länge sedan jag blev så totalt trollbunden av en bok såsom jag blev av Oceanen vid vägens slut. Den utspelar sig som i en dröm, som något från min barndoms bokvärld med engelska landsbygden som bakgrund, med magi och barnflickor. En sjuårig pojke inser att hans familj tagits som gisslan av en makt från en främmande värld i form av en nanny som kommit för att ta hand om honom och hans syster. En nanny som initialt bara pojken förstår att det är något fel på. Tillsammans med grannflickan Lettie, hennes mamma och mormor, så försöker de bekämpa monstret som trängt sig in i sextiotalets England. 

Neil Gaiman lyckas här med vad som få författare behärskar, nämligen att sammanföra den vanliga världen med total magi. Viktigast av allt: han gör det utan att man någon gång tvekar på att det skulle kunna vara sant. Jag tror benhårt på magin, på det osannolika som händer. Gaiman gör det på ett sätt som Stephen King stundtals är fenomenal på, det övernaturliga flätas in i verkligheten på ett sömlöst vis. Sedan har jag nog aldrig läst en sådan bra beskrivning av barndomens känsla att vara utelämnad till de vuxnas nycker. Hur ensam man kunde vara. Vi har kommit halvvägs igenom 2014 men jag tror att jag funnit en av det här årets absolut bästa läsupplevelser redan nu.

Fantastisk bok av Neil Gaiman!

Har spenderat de två senaste dagarna på balkongen i Neil Gaimans sällskap. Och vilket sällskap sedan! Köpte den här boken på en känsla och är så glad för det. Sällan har jag läst en sådan oerhörd beskrivning av hur det kunde kännas att vara barn, hur utelämnad man stundtals var. En riktig recension av Oceanen vid vägens slut kommer nästa vecka.