Kulturkollos veckoutmaning: enkät om lånade, bytta och fådda böcker

Veckans Kulturkollo är knepig för jag är usel på att låna på bibliotek och tydligen usel på att komma ihåg presenter. Kommer med en handfull ursäkter nedan...

Hur många biblioteksböcker har du hemlånade just nu?

Enkelt. Noll. Nada. Zero. Jag lånar nästan aldrig böcker från biblioteket för att jag är så jättedålig på att lämna tillbaka dem i tid och då missar man liksom hela den ekonomisk aspekten för tjänsten. Sedan har det varit några incidenter där jag lånat hem tjocka historiska böcker som sedan råkat ut för olyckor... Dyra historier när man får ersätta biblioteksböckerna. Men tro inte att jag tycker illa om biblioteket! Jag älskar stället och spenderade tid där varje vecka som barn.

Vilken var den senaste boken du fick?

Med risk för att låta självömkande: jag får sällan böcker. Kommer faktiskt inte ihåg vilken jag fick senast, men det kan ha varit Boktjuven av Markus Zusak som en vän gav mig i födelsedagspresent för ett par år sedan. Till alla mina vänners försvar så vågar de inte köpa böcker till mig för de har aldrig koll på vad jag redan läst och inte. 

Vilken var den senaste boken du gav bort?

Jag ska köpa en bok till min svärmor som fyller år i helgen! Förslag mottages gärna. Annars var det nog min mamma som var mottagare till min senaste bokpresent. Exakt vilken det var har jag ingen chans att minnas.

Vilken var den senaste boken du bytte till dig och mot vad?

Kan inte minnas om jag bytt till mig någon bok. Möjligtvis mot någon annan bok då, vid bokbytarbord och dylikt på arbetsplatser. Eller jo, jag bytte en bok mot smink en gång! Vi hade fått olika böcker i våra goodie bags för ett event och jag var (mycket) mer intresserad av boken än av ögonskuggan.

Vad läser du just nu och hur fick du tag i den boken?

Just nu läser jag Kraften av Siri Pettersen och den har jag ärligt köpt! Den författaren skulle jag utan problem kunna slänga hur mycket pengar som helst på bara jag får fortsätta läsa om Hirka.

Kulturkollos veckoutmaning: Hiss och diss

Om vi börjar med det enkla: en kulturupplevelse det senaste året som jag har älskat. Serien Korpringarna av norska Siri Pettersen. Det började magiskt med del ett som heter Odinsbarn (okej, den kom för mer än ett år sedan), fortsatte med Röta och avslutas med Kraften. Tyvärr är bara två av böckerna med på bilden då den första är på utlåning. Det handlar om Hirka. Fantastiska, underbara och framförallt självklara Hirka, som får veta att hon är från en annan värld. Den här serien tar upp så många viktiga frågor! Hur hanterar man att vara annorlunda? Vilken makt har religionen över människor? Hur fortsätter man älska någon när alla säger åt en att låta bli? Författaren har skrivit en trilogi som jag hoppas blir en klassiker. Riktigt nedrans bra fantasy helt enkelt och allt i en nordisk tappning. Jag är ännu inte klar med del tre men ser fram emot att få avsluta allt samtidigt som jag inte vill att det ska ta slut. Tur för oss alla att norrmännen planerar att göra film av Odinsbarn!

Sen var det visst det där med dissen också. Jag ska fundera på saken och återkommer i sådana fall senare i veckan.

Kulturkollos veckoutmaning: Karaktärer i utkanten

Veckans utmaning från Kulturkollo handlar om karaktärer som på något sätt lever i periferin, som inte passar in och som kanske inte vill passa in. Både påtvingat och självvalt utanförskap. Jag vill ta upp så många!

Som alltid så börjar jag med Harry Potter, om jag kan. För en av anledningarna till att jag älskar de böckerna så mycket är tack vare utanförskapet. Få av karaktärerna passar in, oavsett var eller vilka de är. Författaren har verkligen lyckats fånga det som de flesta känner vid olika tidpunkter i livet, att man är annorlunda. Inte som andra.

Sen passar det väldigt bra att ta upp The Magicians då jag inte bara har läst alla tre böckerna utan nu även ser den TV-serie som nyligen spelats in! För få människor känner sig så annorlunda, så utanför och fel såsom Quentin Coldwater gör. Han bara vet att något inte stämmer. Men inte ens när han får svaren på sina frågor så blir det bra, för nya utanförskap väntar bakom hörnet. Böckerna är en hyllning till rätten att vara nörd, att grotta in sig i sådant andra inte förstår. Samt den viktiga läxan: be careful what you wish for, you may receive it. Kärleken är inte nödvändigtvis det som räddar en, det kanske till och med är det som krossar en. Mitt älsk är utan förbehåll.

När vi ändå är inne på fantasy! Om du inte läst Siri Pettersens böcker så får du börja omedelbart med Odinsbarn. Vi får följa Hirka som växer upp som svanslös i en värld av svansbärare och det faktum att hon är från en annan värld gör hela hennes tillvaro svårare. Hur står man ut när man älskar någon som inte är som en själv? Och hur överlever man när man sedan tvingas lämna de man älskar?

Jag avslutar med Ensam på mars där astronauten Mark Watney blir lämnad ensam kvar på planeten mars efter en olycka. Han tvingas uppleva en helt annan typ av utanförskap än mina tidigare exempel. Han var en del av en gemenskap, ett väl ihopsvetsat gäng, men tvingas sedan leva ensam på en totalt ogästvänlig plats. Till en början helt utan att ens kunna kommunicera med NASA på jorden eller de andra astronauterna i sitt rymdskepp.

Julia och Quentin ur TV-serien The Magicians.

Röta, av Siri Pettersen

Jag var helt säker på att jag recenserade Siri Pettersens första bok i den här serien: Odinsbarn, men en snabb koll visade att jag mindes helt fel. Vilket är mer än konstigt då jag älskade den, samt har längtat mig blå efter del två.

Hur som helst. Vår hjältinna Hirka tvingades lämna Ymslanden och har underbart nog hamnat i vår värld, London närmare bestämt. En värld som saknar Kraften och håller på att ruttna inifrån. Hon har tvingats lära sig ett nytt språk och en hel uppsättning med lagar och oskrivna regler. Att hon är papperslös är långt ifrån hennes största problem, för hon har börjat förstå vem hon är och vad hon är. Och trots att hon saknar Rime mer än något annat så har hon också förstått att hon måste agera och se till att ondskan inte vinner.

Åh, älskade, fantastiska Hirka! Jag förstår varför hon gör och reagerar på vissa sätt. Hon är helt glasklar, men givetvis ändå inte förutsägbar. Bara rätt. Liksom med så många andra bra böcker är det svårt att skriva så mycket mer om handlingen eller huvudpersonens relationer då man riskerar att avslöja för mycket, så jag nöjer mig där. Men jag sänder ut en signal till alla som älskar att läsa fantasy: det här är den bästa fantasyn som kommit från Norden på många, många år. Om inte den bästa. Läs.