Soldater i Tysk torsdag

En unik skatt i brittiska arkiv upptäcktes för några år sedan av den tyske historikern Sönke Neitzel. Det rörde sig om hittills okänt och oanvänt material från avlyssning av tyska krigsfångar när de samtalade med varandra.

Efter en lite tung, men nödvändig, inledning får läsaren ta del av samtalen soldaterna emellan. De rör högt och lågt, stort och smått. Det handlar om SS, om judar, om militära hemligheter. Sönke Neitzel samarbetar i boken Soldater - Om kamp, dödande och död med en psykolog, Harald Welzer och tillsammans analyserar de vad fångarna talat om, sätter in det i tiden. Vad tyckte soldaterna egentligen om hur kriget gick, vad de själva tvingades utföra och hur man behandlade krigsfångar är några exempel på ämnen som togs upp.

Jag har inte lyckats läsa klart boken innan lånetiden på e-lib gick ut men kommer snart att låna om och läsa klart. Boken är ett måste för alla historieintresserade.

Tysk torsdag

Det nakna ögat - Tysk torsdag

En ung vietnamesisk flicka Anh, reser som gymnasist på ett stipendium till dåvarande Östberlin och DDR.  Hon ska hålla ett föredrag på en ungdomskonferens, men kommer aldrig hit. En ung västtysk man, Jörg, bjuder på några drinkar och smugglar henne över gränsen till Bochum i väst där Anh vaknar upp helt ovetande om hur hon hamnat här. Detta är inledningen på Yoko Tawadas bok Det nakna ögat. Yoko är japanska som sedan flera år är bosatt i Tyskland.

Anh bor hos Jörg i flera år i ett något surrealistisk tillstånd av icke-vara. Hon är papperslös, det enda främmande språk hon förstår är ryska och får därför idén att hoppa på ett tåg till Moskva. Dessvärre tar hon tåget i "fel" riktning och hamnar i Paris. [Här någonstans får jag stora svårigheter med läsningen. Jag tappar taget och intresset och boken ligger orörd i ett par veckor. ] Anh får hjälp av först en prostituerad kvinna som hon inte kan prata med och bor länge tillsammans med henne i en källarskrubb.

Det enda som roar henne är bio. Hon går dit varje dag och ser helst bara filmer med Catherine Deneuve. Faktum är att kapitlen i boken är döpta efter Madame Deneuves olika filmer. Denna poäng går mig förbi eftersom är jag är tämligen obildad och ganska ointresserad av film. MEN jag kan inte låta bli att dra paralleller med boken jag skrev om i söndags, En egen plats, där hjältinnan också var passionerat, för att inte säga patologiskt intresserad av film.

Anh träffar sedan några människor som hjälper henne med inte alltid så lyckosamma följder. Hon genomgår förbjudna medicinska experiment på huden, hon arresteras, hon får missfall och till slut sluts cirkeln på ett otillfredsställande sätt.

Detta är en bok som jag blev trött av, jag såg ingen mening med intrigen, den sa mig ingenting och dessutom retade jag mig på Anh. Berättelsen är surrealistisk och allt sammantaget gör att jag inte kan uppskatta språket eller något annat med den.

Tysk torsdag

Helgas dagbok i Tysk torsdag

Helgas dagbok. Flickan som överlevde förintelsen av Helga Weiss är den sanna berättelsen om en ung flicka och hennes och hennes familjs öden i tyska koncentrationsläger. Helga föds 1929 och är judinna bosatt i Prag. Tio år senare invaderar tyskarna landet och omvandlar det till Protektoratet Böhmen-Mähren. Det är här Helgas dagbok tar vid. Steg för steg beskriver hon ur sitt tioåriga perspektiv hur hennes liv förändras efteråt. Hur hon och vännerna gjorde det till en lek när de tvingades bära gula stjärnor och spänningen när judarna själva ordnade skolgång för barnen då de förbjudits gå i vanlig skola.

Helgas dagbok är skriven i ett par delar. Den första omfattar Helgas tidiga liv, tyskarnas inmarsch i Prag och deportationen till Theresienstadt. När det blev klart att hon skulle följa med transporten till Auschwitz murade en släkting till henne in dagböckerna, varifrån de efter krigsslutet kunde återhämtas. Helgas egna teckningar och bilder från dessa år höjer värdet av de tidiga böckerna. Barnets egna upplevelser blir än mer tydliga och skrämmande av illustrationerna.

Den andra delen skrev Helga som vuxen, frigiven kvinna som återvänt till Prag och återfått samma lägenhet varifrån familjen deporterats under kriget. Denna del är skriven med eftertanke och har ett vuxet berättarperspektiv. Denna del av berättelsen täcker hennes öde i  Auschwitz, Freiberg och Mauthausen fram till krigsslutet. Den tredje delen är en intervju med Helga i sitt hem, gjord för bara några år sedan.

Helgas dagbok kommer oundvikligen att jämföras med Anne Franks dagbok. Det är inte rättvisande för någon av böckerna eller författarna. Deras öde liknade varandras men det är ändå två helt skilda berättelser. Båda är värda att läsas men Anne Franks är nog ändå strået vassare om jag måste välja.

För mig är det en extra dimension att läsa boken efter att ha besökt både Theresienstad och Auschwitz.

En rekonstruktion av ett kvinnligt rum i Theresienstadt som vi besökte 2009.



Ingången till Auschwitz hösten 2010.

Tysk torsdag

Hon offrade sig själv för sitt land och sin familj

Auguste Amalie föddes som prinsessa av Pfalz men redan som barn blev hon prinsessa av Bayern när fadern Max Joseph efter många invecklade arv fick överta titeln kurfurste av Bayern. Vi rör oss i en tid kring sekelskiftet 1700-1800 och den tidens starke man var Napoleon Bonaparte, snart kejsare av Frankrike. Max Joseph var realpolitiker och lierade sig med Napoleon, något som skulle bli ett lyckokast för såväl honom som för Bayern.

Bayern fick mera landmassor och undersåtar 1806 och Max Joseph upphöjdes till kung. Priset? Jo, att dottern Auguste Amalie gifte sig med Napoleons styvson Eugène de Beauharnais. För en bördsstolt prinsessa, som dessutom redan var förlovad med Karl av Baden från grannlandet, var det inget lätt val. Till slut offrade hon sig och gifte sig med Eugène. De bägge fick bli vicekungapar i Italien och deras första hem var i Milano. Till allas förvåning blev äktenskapet mycket lyckligt. Eugène och Auguste passade varandra väl och sju barn föddes i äktenskapet. Pappa nyblivne kungen var nöjd, men brodern kronprins Ludvig var rasande. Han avskydde Frankrike och speciellt alla uppkomlingar knutna till Napoleon.

När Napoleon förlorade slutgiltigt och skeppades till St Helena i exil föll alla de marionettkungadömen som han skapat för sina många släktingar. Auguste och hennes familj blev flyktingar. De gjorde det mest naturliga och återvände till hennes hemland Bayern. Pappa kungen var nöjd med att ha sin dotter hemma igen, men brodern Ludvig rasade och gjorde livet så surt som möjligt för de hemvändande.

Eugène dog tidigt 1824 och lämnade Auguste ensam med ansvar för barnen. Den äldsta dottern Josephine hade de redan gift bort med kronprins Oskar av Sverige medan de andra barnen hamnade runt om i Tyskland, i Ryssland, i Portugal och Brasilien.

Armin Schroll har skrivit biografin om Auguste, men hon framträder som en skuggperson och jag känner att jag inte kommer henne särskilt nära. En del av hennes brev är citerade här men det räcker inte för att komma henne in på livet. Författaren har lagt mera krut på de historiska händelserna runt henne och männen som kom att prägla hennes liv. Hennes far och bror, maken och inte minst Napoleon. Det hade säkert blivit en annan slags bok om författaren varit en kvinna.

Tysk torsdag

Tysk torsdag - Drottningens hemlighet

Finns det något mera retligt att förlora sina noggrant förda anteckningar om intrycken av en läst bok? Det är precis vad som hände mig någon gång efter jul, då jag slutförde Drottningens hemlighet av Johan Åsard. Sedan dess har jag letat på alla upptänkliga ställen utan att kunna hitta dem, så nu blir det att skriva ur minnet.

Upprinnelsen till boken var ett program i serien Kalla Fakta på TV4 som grävde i drottning Silvias fars bakgrund. Han gick tidigt med i Nazistpartiet och kunde 1939 köpa sig en fabrik billigt. Orsaken? Jo, ägaren var jude och desperat att lämna Tyskland. Dessutom pågick den så kallade ariseringen (läs mera här) av tyska tillgångar. Judar var förbjudna att äga t ex fabriker. Den, som liksom Walther Sommerlath, höll sig framme kunde göra riktigt bra affärer då motpartens förhandlingsläge så att säga var uselt. När fabriken väl var i Walther Sommerlaths ägo var han tvungen att, liksom så många andra tyska fabriker, ställa om produktionen och tillverka varor som krävdes för att hålla tyska armén igång.

Johan Åsard och Kalla Faktas redaktion lägger fram en trovärdig historia med gedigen forskning i de dokument de får tillgång till och med personliga intervjuer. Drottning Silvia blir såklart upprörd över hur hennes far har presenterats och går till motattack. Hon anställer en historiker för att skriva sin fars vitbok. Kalla Fakta svarar med ytterligare ett TV-program samt boken Drottningens hemlighet.

Jag, liksom många andra, är helt inne på att en dotter inte kan straffas för sina föräldrars brott. Det är inte heller det som författaren siktar in sig på utan det faktum att drottningen inte ser de fakta som är negativa för fadern, utan skjuter in sig på vissa dokument som förmildrar omständigheterna. Själva sakfrågan om medlemskapet i Nazistpartiet och utnyttjandet av ariseringen går inte att komma ifrån.

Författaren menar också att Drottning Silvia intagit "fel attityd" gentemot vad hennes far gjorde under kriget. Det hade varit bättre om hon, liksom många av nazikoryféernas barn i Tyskland, tagit avstånd från sin fars handlingar, istället för att försöka förmildra.

Här är en del länkar för den som själv vill bilda sin egen uppfattning.
Kalla Fakta: Nazisten Walther Sommerlath
Kalla Fakta: Kalla Fakta fortsätter granska arvet efter Sommerlath
Hovets hemsida med drottning Silvias dokument rörande fadern.

Tysk torsdag

Han är tillbaka

Adolf Hitler vaknar upp på övergiven gård i Berlin, nära där bunkern låg. Det sista han kommer ihåg var att han satt på en soffa med Eva Braun. Nu har kanonerna tystnat och blir förvånad över att staden inte ligger i ruiner. Så börjar Timur Vermes bok Han är tillbaka.

Hitler lyckas ta sig till en tidningskiosk och kikar på datumet. Det är 2011! Tidningsägaren tar hand om honom och tar honom för en komiker, en sentida Parnevik som klätt ut sig till Hitler. De blir vänner och Hitler får bo i hans kiosk. Ganska snart blir han "upptäckt" av ett gäng från ett TV-bolag. De inser nyhetsvärdet och komiken i denne falske Hitler och Adolf får ett stående inslag i det sena underhållningsprogrammet är programledaren på känt maner sitter bakom ett skrivbord och intervjuar sina offer. Hitler blir en succé och får snart sin egen show och så rullar det på.

Hitler siktar på att vinna nästa val och ta över makten medan alla andra tror att han driver sin sketch till det allra yttersta. Internet och Youtube visar sig vara effektiva instrument att sprida Hitlers gospel. Han blir kult och souvenirtillverkarna vädrar morgonluft med t-shirts och muggar.

Det blir lite långrandigt att läsa alla de långa monologerna om Hitlers tankar och funderingar kring politik och företeelser i samhället. En god kunskap om Tyskland krävs för att ta till sig allt. Det är ett intressant tankeexperiment att Hitler plötsligt skulle dyka upp 65 år efter sin död och de komiska poängen är många när man jämför samhället av idag med igår. Inte minst att Hitler visar sig tillhöra de papperslösas skara.

Omslaget är genialiskt. Med bara en siluett och titeln som mustaschen är Hitler omedelbart igenkänd. Det är både en rolig och obehaglig bok som Timur Vermes har skrivit, men ändå viktig. Jag tolkar boken så att det finns likheter i vår nutid med hur det var på 1930-talet. Klimatet är även nu moget för att välkomna ett parti med radikala åsikter som går emot etablissemanget. Politikerföraktet är starkt och någon med "fräscha" idéer och karisma har potential att svepa med sig folket.

Bokmoster skrev om boken förra veckan.

Idag på temat tysk torsdag skriver följande:
Ingrid om översättare.
Bokmoster om Djurens rätt
Sanna om Bergtagen av Thomas Mann

Tysk torsdag

Tysk torsdag - I hans majestäts tjänst

Curt Juhlin-Dannfelt var inte bara militärattaché i Berlin under hela nazitiden 1933-45, utan innehade också samma tjänst i Moskva under de värsta Stalinåren 1948-52. Dessförinnan och däremellan hann han med Riga och korta mellanspel i Bern och Prag. Staffan Thorsell har grävt djupt i arkiven och berättar i I hans majestäts tjänst om denne plikttrogne militär som lyckades kryssa mellan alla blindskär i sin minst sagt krävande anställning.

Det är en fascinerande berättelse att ta del och mycket välskriven. I hela tolv år bodde och verkade Curt Juhlin-Dannfelt i Berlin medan snaran drogs allt hårdare åt för befolkningen. Delar av tiden, i varje fall i början, kunde han ha sin familj hos sig, men när bombningarna mot Berlin intensifierades flyttade hustru och döttrar hem till Stockholm. Det måste ha varit en mycket ensamt och knivigt jobb att vara militärattaché under regimer som Hitlers och Stalins. (Läs mera här om vad det innebär att vara militärattaché).

I sin yrkesroll måste han umgås inte bara med militären i Tyskland utan mötte några av de riktiga höjdarna. Staffan Thorsell berättar om visit hos Hitler, middag med Himmler och hur vår militärattaché förhandlade med Göring om inköp av tyska vapen till Sverige. Under flera år under kriget spekulerades om Tyskland skulle invadera Sverige, men nu i efterhand går det att se att inga reella planer fanns då vi Sverige fruktade det som mest.

Tyskarna anordnade studieresor för de utländska militärattachéerna till bl a Paris och Krim, för att visa upp hur bra det gick för de tyska trupperna. Tiotalet år senare när Juhlin-Dannfelt arbetade i Moskva anordnade ryssarna inget liknande. Det var också ett mycket kallare och mera svårarbetat klimat i Sovjetunionen, där varje ryss straffades om han pratade med någon utlänning. Isoleringen var total och ambassadfolket leddes vid tillvaron där.

Annat var det i Berlin. De tyska militärerna var gästfria och tillmötesgående mot sina utländska motparter och det ordnades mottaggningar, middagar och teaterbesök i det oändliga.

Staffan Thorsell har lyckats med att skildra mannen bakom Curt Juhlin-Dannfelts officiella roll. Militärmaterial från tiden, rapporter etc varvas med brev till hustrun och andra familjemedlemmar. 

Tysk torsdag

Tysk torsdag - Wilhelmina Luise

Wilhelmina Luise (1799-1882) var syster till Alexander Carl, som jag skrev om här. Den psykiatriska sjukdom som han led av, drabbade också systern så småningom, fast senare i livet. Wilhelmina Luise hann först gifta sig med en ganska obetydlig prins av Preussen, Friedrich Wilhelm Ludwig. Det heter att det var en kärleksäktenskap och de fick två barn tillsammans.

Båda var kulturellt intresserade och tog livlig del i sällskapslivet i Berlin. Wilhelmine Luise ritade och målade gärna. Friedrich Wilhelm Ludwig var Preussens representant i Rhenländerna. Familjen disponerade ett residens i Düsseldorf, var Wilhelmine Luise fått en gata uppkallad efter sig, och en Rhenborg med hänförande utsikt över den romantiska floden.

På 1840-talet insjuknade i Wilhelmine Luise i "Nervenleiden", som hon ärvt av sin mor. Hon flyttade till ett eget hus där hon levde de sista 40 åren av sitt liv fram till sin död 1882.

Tysk torsdag

Tysk torsdag - litteraturkurs i modern tysk litteratur

Kursen Ny tyskspråkig litteratur på svenska - historia och historier har under hösten getts på Linnéuniversitetet. Jag var en av de entusiastiska, antagna studenterna som i september började på kursen som ges helt på distans. Dessvärre kom min sjukdom i vägen och jag orkade tyvärr aldrig fullfölja. Sex moderna tyska verk stod på programmet samt en individuell inlämningsuppgift. De böcker som ingått i kursen har varit:

Günter Grass - Krabbans gång
Claudia Rusch - Honeckers kanderade äpple
Uwe Timm - Upptäckten av currywursten
Daniel Kehlmann - Världens mått
Karen Duve - Regnroman
Judith Hermann - "Sonja" och "Klarblått"

Tysk torsdag - Kvinnligt offer

Friederike Caroline Juliane föddes som en ganska fattig prinsessa i det lilla furstendömet Schleswig-Holstein-Sonderburg-Beck, på gränsen mellan Danmark och Tyskland. Bettina Fügemann har tecknat hennes levnadssaga och hon hade säkerligen blivit bortglömd om det inte vore för det makabra äktenskap hon inträdde i.

Många furstliga kvinnor har varit som handelsvara som offrats för "högre" politiska mål med tragiska personliga konsekvenser för de inblandade. Det fanns knappast något värre än att hamna på överblivna kartan, att bli ogift och ligga sina släktingar till last och bo undanstoppad på nåde i något kallt slott. Friederike Caroline Juliane tackade därför ja när frieriet från Alexander Carl av Anhalt-Bernburg kom, trots att det var känt att han inte var frisk. Hon var då 23 år gammal.

Idag skulle vi nog närmast säga att maken Alexander Carl var schizofren och äktenskapet var aldrig lyckligt. Han uppträdde ofta konstigt och irrationellt och folk drog sig från hovet. Det var uppenbart att Alexander Carl inte kunde regera. Paret fick aldrig några barn och släkten dog ut med honom.

Tysk torsdag

Tysk torsdag - Friederike

Friederike föddes 1715 i furstefamiljen Sachsen-Gotha-Altenburg. Hon fick en ganska snäv uppfostran med våra mått mätt. Hon kunde läsa, skriva, räkna och prata lite franska. Hon kunde nog musicera lite grand också. Detta var ganska typiskt för en furstlig flicka från den här tiden. Allt krut lades på sönerna. Flickorna skulle föda barn och vara nöjda med det. Friederike var nr 15 i en syskonskara på 19. När hon var 19 år knackade Johann Adolph från furstehuset Sachsen-Weissenfels på dörren. Han var 30 år äldre än Friederike och änkeman, men äktenskap blev det.

Tyska författarinnan Katrin Mörstedt har tecknat Friederikes liv med tysk noggrannhet och med ett ganska krångligt språk dessvärre. Jag får mig en gedigen historielektion om de många små tyska furstendömena på 1600- och 1700-talen som utgjorde Tyskland på den tiden till livs.

Friederikes liv blev ingen dans på rosor. Sachsen-Weissenfels där hennes make snart nog ärvde furstetiteln var konkursmässigt och hennes hemgift kom väl till pass. Det underhåll hon utlovats fick hon vänta flera år på. Friederike importerades som avelsko och den uppgiften skötte hon dessvärre inte till belåtenhet. Inte mindre än 5 barn födde hon men inget av dem levde till vuxen ålder. Det självständiga furstendömet Sachsen-Weissenfels uppgick vid Johann Adolphs död i det större kungariket Sachsen.

Friederike är inte bortglömd. Hon levde större delen av sitt liv i den lilla staden Bad Langensalza som har henne att tacka för sin kurortsstatus idag. Hon hyllas idag som den som upptäckte källan med svalhaltigt vatten och blev initiativtagare till stadens bad- och kuranstalt.

Bokmoster skriver om en spännande 700 sidor lång tegelsten idag på tysk torsdag.

Tysk Torsdag - Wilhelmine av Bareith och hennes memoarer

 

Tidigare här på bloggen under vignetten Tysk torsdag har jag skrivit om Fredrik den store och hans bröder, här. Pojkarna har flera systrar och den äldsta av dessa var Wilhelmina. Hon stod sin bror Fredrik mycket nära och var bland annat införstådd med att han ville fly från Preussen och fadern. Detta förtroende kom att stå Wilhelmina dyrt. Hon blev isolerad från omvärlden, svulten och misshandlad om man får tro henne själv och hennes memoarer. Olika bedömare har visserligen sagt att Wilhelmina straffades men att det aldrig gick så långt som hon själv skrev i memoarerna.

När hon väl undsluppit det preussiska hovet och Berlin genom giftermålet med markgreven av Bareith blommade Wilhelmina ut. Tillsammans med maken förskönade de sin hemstad Bayreuth och Wilhelmina var musikalisk, spelade luta, och verkade som kompositör. Paret grundade ett universitet och hade besök av Voltaire i sin lilla stat.

Utgåvan är som tur väl är tryckt på engelska, annars hade det varit svårt för mig att ta mig igenom de nära 400 sidorna av gammalmodigt språk. Vill man ta del av Wilhelminas memoarer finns de tillgängliga på nätet genom Projekt Gutenberg i Tyskland. Se här.

Tysk torsdag

 

Wilhelmina av Bareith, född Preussen.

 

 

Flickorna från Viterbo - Tysk torsdag

Bland de skrifter, pjäser från Radiotjänst etc som jag fått av svärmor (se här) hittade jag denna: Flickorna från Viterbo av Günter Eich. Han var tysk författare och dramatiker och levde 1907-72. Under sitt liv publicerade han också flera stycken för radioteater, vilket alltså Flickorna från Viterbo var. Den är tryckt 1954 och har nr 133 i Radiotjänst teaterbibliotek. Günter Eich var medlem av Gruppe 47 som startades efter andra världskriget med tanken att läsa och kritisera varandras verk. Gruppe 47 dominerade tysk litteratur fram till 1960-talet.

Flickorna från Viterbo är satt i Berlin oktober 1943. En ung flicka Gabriele och hennes morfar Oldenburg befinner sig i ett rum. Så småningom får vi reda på att de är gömda av en fru Winter. Varje gång de hör steg i trappan tror de det är Gestapo som kommer för att hämta dem. I deras överlevnadsstrategi ingår att berätta historien om en italiensk skolklass med en grupp flickor från Viterbo och deras lärare som går vilse i Roms katakomber.

Ibland när de själva från sitt gömställe tror att de inte ska upptäckas återspeglas deras optimism på hur det går för flickorna i katakomberna, då är deras räddning nära. När Gabriele och Oldenburg däremot inser att de kan vara förråda kommer flickorna från Viterbo att svälta ihjäl och aldrig hittas.

Det är ett skickligt skrivit drama som lämnar en del åt läsaren att själv fylla på med och fullborda historien. Flickorna från Viterbo är det enda av Günter Eichs verk som är översatt till svenska.

Ingrid har tidigare skrivit om Günter Eich och Gruppe 47 här.

Tysk torsdag - Kein Mitleid mit den Frauen

För några veckor sedan presenterade jag Kein Mitleid mit den Söhnen av Eva Ziebura. Nu är det dags för samma författare att ta sig an fruarna i boken Mitleid mit den Frauen. Deras liv skulle inte visa sig så mycket muntrare än deras respektive makars. Trycks männen ner så tar de med stor sannolikhet ut sin besvikelse och frustration på dem som står dem närmast. Deras fruar och deras barn. Kungariket Preussen på 1700-talet var inget undantag. Varken Fredrik, August Wilhelm eller Heinrichs hade något att säga till om vid valet av sina gemåler, kvinnorna än mindre. Denna bok berättar fruarnas historia.

Elisabeth Christina drog en av Europas högvinster i det kungliga äktenskapslotteriet på 1730-talt när hon giftes bort med Preussens kronpris Friedrich. Det skulle visa sig vara en nitlott. De första åren medan gamle soldatkungen fortfarande levde bodde Elisabeth Christina och Friedrich ihop, men så snart kronprinsen blev kung lämnade han sin fru. Hon förvisades till ett liv i ensamhet. Hon blev sällan inbjuden till hovet mera och fick aldrig en inbjudan till Friedrich den Stores nya palats i Potsdam utanför Berlin. Hon beskrivs som blyg, lydig, kvinnlig och tystlåten. Allt det som Friedrich inte ville se i en kvinna Det är tveksamt om äktenskapet fullbordades.

Louise Amalia var Elisabeth Christinas syster och hennes make blev August Wilhelm. Bägge kom från det lilla tyska furstendömet Braunschweig-Bevern. När systerns äktenskap förblev barnlöst måste någon annan säkra tronföljden och den lotten föll på Louise Amalia. Hon födde flera barn, bland annat den blivande Preussiske kungen Fredrik Vilhelm II. August Wilhelm var en soldat i själv och hjärta och dog medan flera av hans barn var unga. I ett listigt och elakt testamente uteslöt han sin fru helt från barnens uppfostran och bestämde t o m att de skulle bo hos släktingar och inte ha något med sin mor att göra. Kungen kom till Louise Amalias sida och mildrade testamentets verkningar.

Wilhelmina av Nassau blev gift med tredje brodern Heinrich. Han var homosexuell och bodde öppet med och visade upp sina favoriter. Inte heller detta äktenskap tror man fullbordades. Wilhelmina var dock livlig och en riktig sällskapsmänniska som vann svågern kungens hjärta, vilket hon fick många fördelar av. Dessvärre var Wilhelmina hela livet förälskad i sin make till ingen nytta. Han tyckte hon var pinsam och ville inte bo med henne så makarna blev särbos.

Tysk torsdag

Tysk Torsdag. Gammal pjäs får nytt liv på Dramaten

När den tyske författaren Georg Büchner dog 1837 lämnade han ett ofullbordat drama efter sig, Woyzeck. Flera andra författare har hjälpt till att skriva klart pjäsen. Den spelas relativt flitigt och har t o m filmatiserats. Idagr har Woyzeck premiär på Dramaten, se länk. Det är inte första gången den har spelats där. Redan 1969 satte Ingmar Bergman upp stycket.

Huvudpersonen Woyzeck är en fattig soldat hunsad av sina befäl och utsatt för medicinska experiment. Hans läkare har satt honom på en kost av enbart ärtor i flera månader. Han älskarinna Marie bedrar honom och det kommer att få ödesdigra och dramatiska konsekvenser när Woyzeck drivits till en fruktansvärd handling.

Pjäsen är ganska konstig och har ansetts som både farlig och radikal och lär ha baserats på en sann historia. Den är ganska lättläst och tunn, bara 23 sidor, men jag är inte helt bekväm med att läsa drama. Författaren Georg Büchner (1813-37) var både republikan och revolutionär.

Detta är en av de skrifter jag ärvt och skrivit om här. Woyzeck var en del av Radiotjänsts Teaterbibliotek som gemene man kunde köpa och sedan sitta hemma och lyssna till radion och följa dramat. Skriften är daterad 1956.

Sanna skriver om tyska tanter idag.
Bokmoster tipsar om litteraturprogrammet Das blaue Sofa

Lånad bild från den
tyska filmatiseringen.

Tysk torsdag

Tysk torsdag - Kein Mitleid mit den Söhnen

Det har aldrig varit lätt att födas till en ställning man kanske inte vill ha eller passar för. För det mesta har jag koncentrerat mig till kvinnornas historia i Europas historiska kungliga hus, men den här lilla boken hittade jag i Berlin i våras och kunde inte låta bli. Eva Ziebura har skrivit boken Kein Mitleid mit den Söhnen.

Huvudpersonerna är Preussens kung Fredrik den store och hans två bröder August Wilhelm och Heinrich. De föddes i 1700-talets början i Berlin. Deras far den stränge och krävande Friedrich Wilhelm I som inte såg till sina barns personligheter eller önskemål utan alla, speciellt sönerna, skulle stöpas i samma militäriska form. Han var en puritan med spariver. Kassakistorna fylldes under hans regeringstid och något hovliv tilläts inte. Mest av allt hatade han Frankrikes inflytande, kulturen, musiken, litteraturen. Dessvärre var både hans drottning Sofia Dorotea och framförallt sonen Fredrik den store stora fans av allt franskt och det fick de lida för. Fredrik pryglades flera gånger när fadern kom på honom med att spela flöjt eller läsa en bok. När Fredrik vantrivdes så till den grad att han planerade att fly, fångade fadern in honom, tvingade honom att åse avrättningen av sonens medhjälpare och satte honom i fängelse innan han togs till nåder.

Alla tre sönerna tvingades till äktenskap, trots att både Fredrik och Heinrich inte föredrog kvinnor. Båda äktenskapen blev olyckliga. Detta är en sorglig berättelse där inte bara de tre bröderna Fredrik, August Wilhelm och Heinrich är offer utan även fadern och farfadern är i viss mån offer i deras tur till fäder utan förståelse. Det tycks mig svårt att ingen lär sig läxan, generation efter generation. Kanske lika så gott att Fredrik den store aldrig blev far utan tronen ärvdes av en brorson.

Jag tycker det här inlägget passar fint i Bokmosters serie Tysk Torsdag.



Fredrik den store av Preussen

 

 

Adams Arv - Favorit i repris på Tysk torsdag

Det är inte lätt att skriva något på temat judeförföljelse i Tyskland och andra världskriget utan att upprepa vad andra författare redan gjort. Astrid Rosenfelds bok Adams arv känns ändå fräsch med en ny vinkling på berättelsen.

Läsaren lär känna Eddy som växer upp i Berlin på 1980-talet med judiskt påbrå. Redan från unga år jämförs han med sin morfars bror Adam som är familjens svarta får. Just när familjen stod beredda att lämna nazityskland försvann Adam och tog familjeförmögenheten med sig. Pengarna som skulle se dem till ett nytt liv i säkerhet i England. I mer än ett halvt sekel förtalas Adam tills Eddy efter mormoderns död hittar ett aldrig? läst manuskript efterlämnat av Adam där en helt annan bild av honom och hans försvinnande växer fram. Adam var i själva verket en hjälte.

Adams arv blev en stor succé när den kom ut i Tyskland för några år sedan och var nominerad till Tyska Bokpriset samt var tyska bokhandlares och läsares favorit. Det är lätt att hålla med dem. Jag har läst mycket på temat andra världskriget, både fakta och skönlitteratur, men Adams arv får en alldeles egen plats här. När boken landade i brevlådan lade jag ifrån mig all annan läsning och sedan var jag okontaktbar i flera timmar framöver.

Astrid Rosenfeld lyckas skriva lättsamt om ett allvarligt ämne utan att för förringa dess tragik. Hon har ett roligt språk och många små hyss för sig i berättelsen som jag skrattar gott åt. Hennes persongalleri är växlande och ibland smått otroligt i sin fantasirikedom. Dessvärre finner jag slutet lite platt men här finns ändå en av finaste beskrivningar av kärlek jag stött på:

Anna, när din blick träffade mig var allt rätt. Jag bar hela världen i mig. Miljontals fåglar steg upp mot himlen i mig I mina ådror brusade hav och floder.

Tack till Thorén & Lindskog som gett oss ännu en bra, tysk författarinna att njuta av. För min del hoppas jag att det inte dröjer för länge innan hon ger ut en ny bok.

Detta är ett av stoppen på Lyrans Jorden-runt-utmaning. Läs den!

För fler tips om bloggar med tyska teman kolla in Bokmosters utmärkta lista, här.

 

Sommarens tegelsten - Tornet och Tysk Torsdag

Uwe Tellkamps mastodontverk Tornet utspelar sig mellan 1982-89 , de sista sju åren av DDRs existens.
Bokens huvudperson är Christian Hoffman som är 17 år när Tornet börjar. Han går på internat, intresserar sig för musik och oroar sig över sina finnar. I inledningen firas Christians fars 50-årsdag och här får vi möta de viktigaste karaktärerna i bokens fortsättning. Boken utspelar sig i Dresden och det myllrar verkligen av folk. Indexet i början av boken är därför ovärderligt.

Familjen är borgerlig och har många av de gamla värderingarna som inte precis välkomnas i den socialistiska republiken. Familjen får lida för att de är vilka de är. Christians far är läkare och sonen vill också läsa medicin. För att få en chans att studera måste han skriva på den streckade linjen och göra tre års värnplikt. Hans väg där blir verkligen inte lätt och parallellt med Christians vedermödor i lumpen glimtar familj, grannar och vänner förbi i Dresden och hur de alla kämpar med sin existens på olika sätt i dikaturens kvävande existens.

Det mest absurda är besöken på Kolön. Här sitter DDRs byråkrati och hit måste alla som vill ha något skaffa sig tillstånd men först utrusta sig med en stor portion tålamod. Vill du ha en tvättmaskin, köa i den kön. Vill du ha en bil, köa i en annan kö, vill du ha större lägenhet o s v.

Tellkamps miljöskildringar är suveräna. Han tar oss med på besök på fabriker, tvättinrättningar, badhus, sjukhus och överallt känns det som att läsaren verkligen var där. Mot slutet av boken accelererar tempot och jag finner det lite svårt att följa med. Känslan av att man närmar sig ett stup och att undergången är nära ligger tät över sidorna, söndervittring och sammanfall. Inte för inte är bokens underrubrik En historia från ett sjunket land.

Bokens sju år känns mera som 50 år men det hänger inte samman med att boken är seg, tvärtom, författaren lyckas spegla en klaustrofobisk värld på ett excellent sätt, därav det långsamma tempot. Det är svårt för någon att verkligen föreställa sig hur det var att leva i en diktatur där angiveriet satt i väggarna och du inte kunde lita på någon människa. Minsta felsteg kunde vändas mot dig och så hade STASI en hållhake på dig också.

Länkar:
I våras besökte jag Stasimuséet i östra Berlin, se här.
Tidigare i år utkom Operation Norrsken som handlar om Sveriges mellanhavanden med Stasi, se här.
En bok som utspelar sig delvis parallellt i DDR med Tornet, är Adam & Eva av Ingo Schulze, se här.

Bokmoster är initiativtagare till Tyska Torsdagar.

Århundradets sommar 1913

För just jämt 100 år sedan, året 1913, det sista innan det stora kriget bröt ut, verkade världen hålla andan och även om människorna inte visste om det, hålla andan på ett konstigt sätt. Den tyske konstvetaren och kulturjournalisten Florian Illes har skapat ett mästerverk som nu Norstedts ger ut. Århundrates sommar är är en av de mest suggestiva och fantasieggande böcker jag läst på länge och just för att det är verklighet vi sysslar med ryser jag av välbehag och sträckläser så ögonen rinner.

I en ramberättelse om 12 kapitel, januari-december, tas läsaren med på en hisnande tur i ett Europa som det var året innan det gamla livet för gott skulle svepas bort. Århundrates sommar bjuder på ett smörgåsbord med ögonblicksbilder. Det är fragment och episoder ur många av den tidens kändisar (eller blivande) liv, många av dem skulle få mycket stort inflytande över Europa och världen.

Vissa personligheters liv följer vi i varje månad, Hitler, Kafka, Freud, konstnären Oskar Kokoscha och hans älskarinna Alma Mahler återkommer ofta under året. Andra gör bara små gästframträdanden men är ändå en markör åt tidsandan. I Tyskland rustas det för fullt medan det pratas om fred. Hitler som vykortsmålare och Stalin som revolutionär är bägge samtidigt på plats i Wien, vilka volter och tankeexperiment skulle man inte kunna föreställa sig om de två möttes redan här och nu 1913.

Det finns gott om litterära referenser på sidorna. Thomas Mann kämpar med att komma igång med skrivandet av Bergtagen efter sin succé med Döden i Venedig. Den skulle inte vara klar förrän 11 år senare. En ung D H Lawrence rymmer med en adlig dam till kontinenten. Hon blir senare förebilden för hans Lady Chatterley. Den stora litterära snackisen 1913 var annars Bernhard Kellermans bok Tunneln. En framtidsvision där en tunnel byggs mellan USA och Europa. Självklart har boken en stark tysk-österrikisk slagsida, men eftersom det är de länderna som hade några av huvudrollerna i första världskrigets utbrott stör det mig inte nämnvärt. Det är lärande och jag finner att jag flitigt lämnar läsandet och googlar på för mig okända personerna och lär mig massor om bl a målaren Lovis Corinth, författaren Rainer Maria Rilke, konstnärinnan Käthe Kollwitz och Ernst Jünger.

Århundradets sommar rekommenderas till alla och envar som har en gnutta intresse av kultur och historia och som vill lära mera om sambanden och låta sig lockas av tider som flytt. Trots att jag läst en hel del europeisk historia från perioden har Florian Illes bok gett mig djup och distans till människor som levt och skapat utvecklingen på vår kontinent. Det återstår att se vilka avtryck år 2013 kommer att göra...

Girl Power för 150 år sedan

Om du fötts som äldsta dotter till drottning Victoria av England och redan i vaggan fått titeln Princess Royal kan man säga att du hade en hyfsat privilegierad start i livet. Om du dessutom hade ett gott mått av intelligens och fick den bästa utbildning som tiden erbjöd en flicka ökade förväntningarna på dig och vad du skulle kunna åstadkomma. Drottning Victoria och hennes Albert arrangerade en förlovning för dottern, som också hette Victoria, redan som 14-åring. Hennes tillkommande var Fritz, arvtagaren till Preussens tron. Hennes ärelystna föräldrar skickade den blott 17-åriga Victoria till Berlin för att med sina föräldrars liberala värden och ideal modernisera och liberalisera Preussen. En omöjlig uppgift om den främsta politiska motståndaren är Otto von Bismarck som regerade med blod och järn. Victoria gav aldrig upp missionen hennes föräldrar satt henne till även om det misslyckades. När maken äntligen blev kejsare i det enade Tyskland var han dödssjuk och regerade blott i 99 dagar. Victoria fick aldrig chansen att påverka Tyskland och liberalisera det. Att spekulera kan vara riskfyllt men kul. Tankeleken att om Victoria och Fritz kommit makten tidigare kanske historien såg mycket annorlunda u och både första och andra världskriget kunnat undvikas.

Nyligen i Berlin hittade jag den här boken som koncentrerade sig på olika mindre kända sidor av Victoria där mycket hittills okänt material publicerades. Titeln på boken är: Auf den Spuren von Kronprinzessin Victoria. Kaiserin Friedrich (1840-1901).