Soldater i Tysk torsdag

En unik skatt i brittiska arkiv upptäcktes för några år sedan av den tyske historikern Sönke Neitzel. Det rörde sig om hittills okänt och oanvänt material från avlyssning av tyska krigsfångar när de samtalade med varandra.

Efter en lite tung, men nödvändig, inledning får läsaren ta del av samtalen soldaterna emellan. De rör högt och lågt, stort och smått. Det handlar om SS, om judar, om militära hemligheter. Sönke Neitzel samarbetar i boken Soldater - Om kamp, dödande och död med en psykolog, Harald Welzer och tillsammans analyserar de vad fångarna talat om, sätter in det i tiden. Vad tyckte soldaterna egentligen om hur kriget gick, vad de själva tvingades utföra och hur man behandlade krigsfångar är några exempel på ämnen som togs upp.

Jag har inte lyckats läsa klart boken innan lånetiden på e-lib gick ut men kommer snart att låna om och läsa klart. Boken är ett måste för alla historieintresserade.

Tysk torsdag

Det nakna ögat - Tysk torsdag

En ung vietnamesisk flicka Anh, reser som gymnasist på ett stipendium till dåvarande Östberlin och DDR.  Hon ska hålla ett föredrag på en ungdomskonferens, men kommer aldrig hit. En ung västtysk man, Jörg, bjuder på några drinkar och smugglar henne över gränsen till Bochum i väst där Anh vaknar upp helt ovetande om hur hon hamnat här. Detta är inledningen på Yoko Tawadas bok Det nakna ögat. Yoko är japanska som sedan flera år är bosatt i Tyskland.

Anh bor hos Jörg i flera år i ett något surrealistisk tillstånd av icke-vara. Hon är papperslös, det enda främmande språk hon förstår är ryska och får därför idén att hoppa på ett tåg till Moskva. Dessvärre tar hon tåget i "fel" riktning och hamnar i Paris. [Här någonstans får jag stora svårigheter med läsningen. Jag tappar taget och intresset och boken ligger orörd i ett par veckor. ] Anh får hjälp av först en prostituerad kvinna som hon inte kan prata med och bor länge tillsammans med henne i en källarskrubb.

Det enda som roar henne är bio. Hon går dit varje dag och ser helst bara filmer med Catherine Deneuve. Faktum är att kapitlen i boken är döpta efter Madame Deneuves olika filmer. Denna poäng går mig förbi eftersom är jag är tämligen obildad och ganska ointresserad av film. MEN jag kan inte låta bli att dra paralleller med boken jag skrev om i söndags, En egen plats, där hjältinnan också var passionerat, för att inte säga patologiskt intresserad av film.

Anh träffar sedan några människor som hjälper henne med inte alltid så lyckosamma följder. Hon genomgår förbjudna medicinska experiment på huden, hon arresteras, hon får missfall och till slut sluts cirkeln på ett otillfredsställande sätt.

Detta är en bok som jag blev trött av, jag såg ingen mening med intrigen, den sa mig ingenting och dessutom retade jag mig på Anh. Berättelsen är surrealistisk och allt sammantaget gör att jag inte kan uppskatta språket eller något annat med den.

Tysk torsdag

Helgas dagbok i Tysk torsdag

Helgas dagbok. Flickan som överlevde förintelsen av Helga Weiss är den sanna berättelsen om en ung flicka och hennes och hennes familjs öden i tyska koncentrationsläger. Helga föds 1929 och är judinna bosatt i Prag. Tio år senare invaderar tyskarna landet och omvandlar det till Protektoratet Böhmen-Mähren. Det är här Helgas dagbok tar vid. Steg för steg beskriver hon ur sitt tioåriga perspektiv hur hennes liv förändras efteråt. Hur hon och vännerna gjorde det till en lek när de tvingades bära gula stjärnor och spänningen när judarna själva ordnade skolgång för barnen då de förbjudits gå i vanlig skola.

Helgas dagbok är skriven i ett par delar. Den första omfattar Helgas tidiga liv, tyskarnas inmarsch i Prag och deportationen till Theresienstadt. När det blev klart att hon skulle följa med transporten till Auschwitz murade en släkting till henne in dagböckerna, varifrån de efter krigsslutet kunde återhämtas. Helgas egna teckningar och bilder från dessa år höjer värdet av de tidiga böckerna. Barnets egna upplevelser blir än mer tydliga och skrämmande av illustrationerna.

Den andra delen skrev Helga som vuxen, frigiven kvinna som återvänt till Prag och återfått samma lägenhet varifrån familjen deporterats under kriget. Denna del är skriven med eftertanke och har ett vuxet berättarperspektiv. Denna del av berättelsen täcker hennes öde i  Auschwitz, Freiberg och Mauthausen fram till krigsslutet. Den tredje delen är en intervju med Helga i sitt hem, gjord för bara några år sedan.

Helgas dagbok kommer oundvikligen att jämföras med Anne Franks dagbok. Det är inte rättvisande för någon av böckerna eller författarna. Deras öde liknade varandras men det är ändå två helt skilda berättelser. Båda är värda att läsas men Anne Franks är nog ändå strået vassare om jag måste välja.

För mig är det en extra dimension att läsa boken efter att ha besökt både Theresienstad och Auschwitz.

En rekonstruktion av ett kvinnligt rum i Theresienstadt som vi besökte 2009.



Ingången till Auschwitz hösten 2010.

Tysk torsdag

Tre nya noveller från elib av August, Victoria och Hjalmar

Ett dockhem ingår i August Strindbergs verk Giftas. Det var några år sedan jag läste det och just denna berättelse hade fallit i glömska. Ett ungt par lever stora delar av året åtskilda då maken ligger flottan. Varje sommar hyr de plats på en ö skärgården och kan träffas där och njuta av varandra. Efter några år skaffar sig hustrun en väninna, på makens inrådan, och denna kvinna får snart ett alltför stort inflytande.

Victoria Benediktsson är en favorit i en hennes Ur mörkret får läsaren ta del av berättelse hur tid som flytt. En skymningskväll i mörkret berättar en kvinna sin livs historia för en lyssnande man. När läsaren får ta del av hennes berättelse om hennes uppväxt och syn på människor i allmänhet och kvinnor i synnerhet, förstår jag att titeln Ur mörkret också representerar ett slags uppvaknande. Läs själv och se.

Novellkonstens mästare Hjalmar Söderberg sätter scenen för en man, Paul Herbst, som älskat och förlorat. Novellen Margot är vacker i all sin längtan efter det som varit och som aldrig kan komma tillbaka. Den ingår i samlingen Preludier.  Paul berättar en sen kväll sitt livs historia för en god vän medan de avvaktar utanför huset där Paul och Margot bodde.

Brist på tyska e-böcker

Jag roade mig med att söka på Elibs sida för Länsbibliotek Sydost som jag tillhör. Det var inte särskilt upplyftande. Det finns endast åtta! titlar att ladda hem på tyska. Samtliga är av svenska författare översatta till tyska. Här finns August Strindbergs Fröken Julie, Konstbok av Ernst Billgren, någon språkkurs och ett gäng med bebisböcker av bl a Jenny Holmlund.

Undantaget engelska med 211 är det lika illa för franska nio titlar, spanska tio titlar, arabiska sex titlar och somaliska tre titlar. Våra nordiska grannar var lika illa representerade med 18 danska och 1 norsk titel. Det vanliga beståndet på ett hyfsat bibliotek brukar väl ändå innehålla flera böcker på originalspråk? Det är visserligen ett tag sedan jag tog mig en titt i dessa hyllor. Har det med rättigheter gentemot utländska förlag att göra månne?

Är det någon som har tips på var jag kan hitta tyskspråkiga böcker till nedladdning?

Tysk torsdag

En bädd av dun

Varför blir vissa böcker till riktiga surdegar när det gäller att blogga om dem? Christopher O' Regans En bädd av dun har blivit en sådan. Var det för att jag läste mycket vid samma tid och några böcker ramlade bort, eller var det för att jag har svårt att bestämma mig för vad jag egentligen tycker? I detta fallet är det lite av bägge.

Titeln En bädd av dun tyder lyx och flärd och i en bok som handlar om hovlivet kring Gustav III lär det vara på sin plats. Visst innebar livet vid hovet vackra kläder, juveler, ceremonier, teaterförställningar, spektakel, baler och att få vistas i maktens centrum. MEN det var inte bara en dans på rosor. Kungen var nyckfull och ändrade sina planer plötsligt och då gällde det att hänga med. Det var inte alltid man fick sitta och äta och när kungen ätit klart försvann all mat oavsett om de andra var klara. Långa, tråkiga timmar att bara vänta och vänta.

Christopher O' Regan har beskrivit allt detta på sitt eget charmanta sätt. Han har hittat och använt sig av ett del nytt arkivmaterial. Ändå, jag föredrar Christopher O' Regan i TV-mediet där jag tycker han kommer mer till sin rätt, än i skriftlig form.

Malla Silfverstolpes memoarer

Malla Silfverstolpe levde 1782-1861 (läs mera om hennes liv här) och skrev memoarer som är baserade på dagboksanteckningar hon förde i hela sitt liv. Via elib kan man ladda hem första delen av dessa memoarer som täcker Mallas barn- och ungdomstid. Malla växte upp hos sin rika farmor friherrinnan fru Rudbeck och gjorde sitt inträde i societeten. Dessvärre slutar del I samtidigt som Malla mognat och ska snart till att gifta sig. Som gift och som änka höll hon salong i Uppsala dit många av tiden stora namnkunniga personer flockades. Det hade varit roligare att få stifta bekantskap med Carl Jonas Love Almqvist, Per Daniel Amadeus Atterbom, Erik Gustaf Geijer, Lindblad, Anders Fredrik Skjöldebrand, Esaias Tegnér, Adolf Törneros och Johan Olof Wallin.

Att Malla var en bortskämd flicka som förde ett privilegierat liv råder det ingen tvekan om. Hon tilläts delta i de vuxnas nöjen och sällskap från en mycket tidig ålder. Speciellt om somrarna på farmoderns god Edsberg utanför Stockholm passerade en mängd människor revy. Det picknickades, dansades på bal, gjordes lustfärder i vagn och dansades på gröna ängar. På vintrarna hölls slädpartier och det var populärt att spela teater. Hela pjäser lärdes in och spelades upp för vänskapskretsen.

När jag läser Mallas memoarer upplever jag henne som smärtsamt uppriktig och skyr inte att skriva om sina egna tillkortakommanden. Det ger inte bara charm åt texten utan också en glans av att hon är ärlig på andra områden. Tyvärr måste jag medge att det blir en smula långtråkigt att läsa om den ena balen efter den andra eller vem som var gäst där och då. Det är åtskilliga män ur vänskapskretsen som passerar revy och det är svårt att hålla dem isär till slut. Bara en av männen friar till henne, och honom vill hon inte ha. Hon har svårt att fästa sig vid någon på riktigt och hennes gamla mormor vill inte tvinga henne.

Det tar några sidor innan jag vänjer mig vid det sirliga, ålderdomliga språket, men sedan är det vackert att läsa och en njutning faktiskt. Hittar jag de övriga delarna av Mallas memoarer lätt tillgängliga skulle jag inte tveka att läsa de också.

Tre noveller från elib.se av Guy, Karin och Selma

Vad vore lämpligare än att börja med än Guy de Maupassant som av många anses som novellens fader. Detta alster har titeln Kyrkogårdsdamen och är översatt av självaste Hjalmar Söderberg.

Joseph de Bardou "ungkarl och äkta parisare" besöker Montmartrekyrkogården för att där hälsa på gamla vänner, bl a en f d väninna. När han står vid hennes grav ser han en sörjande kvinna vid graven intill. Den galante de Bardou åtar sig att trösta änkan, torkar hennes tårar och stödjer henne ända hem till hennes bostad. Efter en pratstund byter hon dräkt och är redo att följa med ut och äta middag...

Karin Boye är nästa novellist på tur. Hennes Ella gör sig fri gav mig i och med titeln en helt association och förväntan än innehållet. Ellas äktenskap med Arvid är inte bra. Hennes bästa väninna gör allt för att övertala henne att lämna honom och vad Ellas mamma tycker om maken framgår också med önskvärd tydlighet. Någonstans mitt i detta gör sig då Ella fri, men inte som jag trodde. Novellen handlar om frihetslängtan och hur man gör sig fri.

Selma Lagerlöfs novell Frid på jorden kretsar kring en familj i julefrid som tillsammans läser ur bibeln när plötsligt en gammal, ynklig, knappt mänsklig figur kommer in i huset. Det visar sig att det är Urd, dottern i huset som försvann för tio år sedan. Hon berättar om sitt tragiska öde och männen i huset rustar för hämnd.

Samtliga Novellix-noveller finns att ladda hem från eLib.

Tysk torsdag - I hans majestäts tjänst

Curt Juhlin-Dannfelt var inte bara militärattaché i Berlin under hela nazitiden 1933-45, utan innehade också samma tjänst i Moskva under de värsta Stalinåren 1948-52. Dessförinnan och däremellan hann han med Riga och korta mellanspel i Bern och Prag. Staffan Thorsell har grävt djupt i arkiven och berättar i I hans majestäts tjänst om denne plikttrogne militär som lyckades kryssa mellan alla blindskär i sin minst sagt krävande anställning.

Det är en fascinerande berättelse att ta del och mycket välskriven. I hela tolv år bodde och verkade Curt Juhlin-Dannfelt i Berlin medan snaran drogs allt hårdare åt för befolkningen. Delar av tiden, i varje fall i början, kunde han ha sin familj hos sig, men när bombningarna mot Berlin intensifierades flyttade hustru och döttrar hem till Stockholm. Det måste ha varit en mycket ensamt och knivigt jobb att vara militärattaché under regimer som Hitlers och Stalins. (Läs mera här om vad det innebär att vara militärattaché).

I sin yrkesroll måste han umgås inte bara med militären i Tyskland utan mötte några av de riktiga höjdarna. Staffan Thorsell berättar om visit hos Hitler, middag med Himmler och hur vår militärattaché förhandlade med Göring om inköp av tyska vapen till Sverige. Under flera år under kriget spekulerades om Tyskland skulle invadera Sverige, men nu i efterhand går det att se att inga reella planer fanns då vi Sverige fruktade det som mest.

Tyskarna anordnade studieresor för de utländska militärattachéerna till bl a Paris och Krim, för att visa upp hur bra det gick för de tyska trupperna. Tiotalet år senare när Juhlin-Dannfelt arbetade i Moskva anordnade ryssarna inget liknande. Det var också ett mycket kallare och mera svårarbetat klimat i Sovjetunionen, där varje ryss straffades om han pratade med någon utlänning. Isoleringen var total och ambassadfolket leddes vid tillvaron där.

Annat var det i Berlin. De tyska militärerna var gästfria och tillmötesgående mot sina utländska motparter och det ordnades mottaggningar, middagar och teaterbesök i det oändliga.

Staffan Thorsell har lyckats med att skildra mannen bakom Curt Juhlin-Dannfelts officiella roll. Militärmaterial från tiden, rapporter etc varvas med brev till hustrun och andra familjemedlemmar. 

Tysk torsdag

Tysk torsdag - Jag var Gestapos agent

Erik Grönberg, pseudonym för Björn Smeds, har skrivit Jag var Gestapos agent som kom ut 1944. Berättelsen bygger på en självupplevd tid som en av Gestapos agenter i Finland under andra världskriget. Det är en ung man med dragning åt nazismen (eller snarare han var för allt som var emot kommunismen) som dras in i en spännande värld med äventyr värdiga en välskriven pojkbok. Det är hemliga agenter, kodspråk, hemliga mötesplatser, värvning av agenter och mycket smygande och hysch hysch. Dessvärre stannade det inte vid ett pojkboksäventyr. När agenten väl är djupt insyltad i Gestapo växer övertygelsen om att metoderna, målen är medlen är fel. Hans tro på tyskarna och nazismen rämnar. Hans väg ut ur organisationen blir inte lätt och kräver mycken planering.

Språket är rakt upp och ner, inga större person- eller miljöbeskrivningar utan mer som om det är en militärisk rapport han skrivit. Det drar ner helhetsbetyget. Det som är mest intressant är att få insyn i hur Gestapo arbetade i Finland, och också lite grand om hur de organiserade sig i Sverige under andra världskriget.

Passande säsongsläsning - Legenden om julrosorna

Julberättelsen från 1908, Selma Lagerlöfs lilla, fina mästerverk Legenden om julrosorna är passande läsning för annandag jul.

Rövarmor och hennes familj bor i en grotta i Göingeskogen i norra Skåne. De har svårt med mat och är fördrivna från samhället p g a deras tjuvaktighet. När rövarmor når fram till ett kloster på tiggarstråten fascineras hon av alla de vackra blommor och örter som växer där. Hon berättar för gamla munken Hans om en ännu vackrare trädgård som varje julnatt växer upp i Göingeskogarna. Han blir intresserad och reser nästa jul dit.

Rövarmor har inte överdrivit. Det är ett paradis som möter munken och han dör lycklig mitt i all blomsterprakt. Fastklamrad i hans hand finner man några rotknölar som förs tillbaka till klostret. Först till jul året därpå blommar knölarna. Det är julrosen och det var så denna vackra blomma nådde oss.

Min första lästa e-bok

Fiskar ändrar riktning i kallt vatten av Pierre Szalowski var en utmärkt bok till att bli av med min e-boksoskuld. En trevlig, nätt historia där jag inte förlorade innehållet trots att jag höll på att mixtra med olika inställningar och försökte lära mig e-boksläsaren under tiden som jag läste.

Som boktiteln skriver så ändrar fiskar riktning i kallt vatten och dessutom börjar de simma i par. Bokens 11-årige huvudperson ber himlens makter om hjälp när hans föräldrar plötsligt annonserar att de ska separera. Pojken blir bönhörd. Hans hemstad Quebec drabbas i flera dygn av tidernas värsta isstorm med underkylt regn. Gatorna blir ofarbara, strömmen går och i katastrofens följd söker sig människor och grannar till varandra. Lojaliteten och hjälpsamheten vet inga gränser. Dessutom ändrar också människor riktning i kallt vatten och går par om par. Inte bara pojkens föräldrar finner en väg tillbaka till varandra. Fiskexperten Boris får ihop det med grannen som är strippa. En homosexuellt par som levt ihop som "bröder" i flera år, vågar komma ut ur garderoben. Lycka och glädje runtom.

Lite grand påminde katastrofen i Quebec om det som hände i våra trakter i Småland i januari 2005 efter att Gudrun slagit till. Vi var utan ström och vatten i 3 veckor och telefon i 45 dagar. Grannarna kom närmre varandra och när nöden var som störst var hjälpsamheten också som störst. Maken som var med i krisgruppen lyckades ordna att en njursjuk granne fick låna en elgenerator snabbt så hans njurar kunde fortsätta att renas hemma.

Slutsats: Förmodligen kommer e-boken att vara en marginell företeelse i mitt läsande. Den är ett bra komplement till pappersböcker och ljudböcker och jag kan tänka mig att ha med den på resor (fast då måste jag skaffa ett bra omslag till den oxo).

Efter att ha laborerat med ljusstyrka och textstorlek och hur jag håller och vinklar e-bokläsaren får jag efter några dagars användande inte längre så ont i huvud och ögon, men längre sessioners läsande blir för jobbigt. Jag har också en känsla av att jag nog kommer att låna kortare böcker från biblioteket, någon tegelsten kommer jag inte att ha tålamod med.

Jag har blivit med tysk e-boksläsare

Snälla goda tyska vänner uppvaktade några månader försenat på min födelsedag med en tysk e-bokläsare. Den är laddad med flera Leseprobe på tyska, bl a en av Henning Mankell. Nu har jag fått hjälp med att komma igång, att byta språk och det verkar vara en enklare sort än den jag köpte för två år sedan och skickade tillbaka redan samma vecka. Vi kom inte överens helt enkel eller så var jag inte redo.

Det är lite mera ansträngande för ögonen men jag laborerar med skärmens ljusstyrka och teckenstorlek. E-bokläsaren är ett fint alternativ för läsning men jag ser inte mig själv som en storkonsument av e-böcker. Troligen blir det inga inköp med med generösa låningstider från biblioteket kommer det att finnas gott om titlar att välja på. TrekStor funkar också som mp3-spelare och fotoalbum.

Den första boken är utläst och den skriver jag om imorgon.