Flickorna från Viterbo - Tysk torsdag

Bland de skrifter, pjäser från Radiotjänst etc som jag fått av svärmor (se här) hittade jag denna: Flickorna från Viterbo av Günter Eich. Han var tysk författare och dramatiker och levde 1907-72. Under sitt liv publicerade han också flera stycken för radioteater, vilket alltså Flickorna från Viterbo var. Den är tryckt 1954 och har nr 133 i Radiotjänst teaterbibliotek. Günter Eich var medlem av Gruppe 47 som startades efter andra världskriget med tanken att läsa och kritisera varandras verk. Gruppe 47 dominerade tysk litteratur fram till 1960-talet.

Flickorna från Viterbo är satt i Berlin oktober 1943. En ung flicka Gabriele och hennes morfar Oldenburg befinner sig i ett rum. Så småningom får vi reda på att de är gömda av en fru Winter. Varje gång de hör steg i trappan tror de det är Gestapo som kommer för att hämta dem. I deras överlevnadsstrategi ingår att berätta historien om en italiensk skolklass med en grupp flickor från Viterbo och deras lärare som går vilse i Roms katakomber.

Ibland när de själva från sitt gömställe tror att de inte ska upptäckas återspeglas deras optimism på hur det går för flickorna i katakomberna, då är deras räddning nära. När Gabriele och Oldenburg däremot inser att de kan vara förråda kommer flickorna från Viterbo att svälta ihjäl och aldrig hittas.

Det är ett skickligt skrivit drama som lämnar en del åt läsaren att själv fylla på med och fullborda historien. Flickorna från Viterbo är det enda av Günter Eichs verk som är översatt till svenska.

Ingrid har tidigare skrivit om Günter Eich och Gruppe 47 här.

Woyzeck, uppföljning med strålande recensioner

Pjäsen Woyzeck som jag skrev på Tysk Torsdag, se här, har fått strålande recensioner efter premiären i veckan.

DN: kallar det för teaterhistoriens bästa pjäs, ett ungt förtvivlat drama skrivet från världens mitt.

SvD: En fullmättad och närmast euforisk svindel inför det obevekliga.

Aftonbladet: Vass som en rakkniv. Upplyftande förskräcklig och alldeles ljuvlig iscensättning.

Jag blir riktigt sugen på att se pjäsen. Det måste vara en helt annan känsla att se den på scen än att läsa den från ett gammalt häfte.

Tysk Torsdag. Gammal pjäs får nytt liv på Dramaten

När den tyske författaren Georg Büchner dog 1837 lämnade han ett ofullbordat drama efter sig, Woyzeck. Flera andra författare har hjälpt till att skriva klart pjäsen. Den spelas relativt flitigt och har t o m filmatiserats. Idagr har Woyzeck premiär på Dramaten, se länk. Det är inte första gången den har spelats där. Redan 1969 satte Ingmar Bergman upp stycket.

Huvudpersonen Woyzeck är en fattig soldat hunsad av sina befäl och utsatt för medicinska experiment. Hans läkare har satt honom på en kost av enbart ärtor i flera månader. Han älskarinna Marie bedrar honom och det kommer att få ödesdigra och dramatiska konsekvenser när Woyzeck drivits till en fruktansvärd handling.

Pjäsen är ganska konstig och har ansetts som både farlig och radikal och lär ha baserats på en sann historia. Den är ganska lättläst och tunn, bara 23 sidor, men jag är inte helt bekväm med att läsa drama. Författaren Georg Büchner (1813-37) var både republikan och revolutionär.

Detta är en av de skrifter jag ärvt och skrivit om här. Woyzeck var en del av Radiotjänsts Teaterbibliotek som gemene man kunde köpa och sedan sitta hemma och lyssna till radion och följa dramat. Skriften är daterad 1956.

Sanna skriver om tyska tanter idag.
Bokmoster tipsar om litteraturprogrammet Das blaue Sofa

Lånad bild från den
tyska filmatiseringen.

Tysk torsdag

Att vakna till Dario Fo

Det hör till ovanligheterna att jag tittar på TV före kl 18 men med ryggskott och svårt att ligga länge på ett och samma ställe blev det en stund i TV-soffan i morse. Glad blev jag när Arne Weise presenterade Minnenas Television och där visade de Dario Fos Den nakne manne och Mannen i frack från 1967.

Det var ett roligt stycke baserat på ordspråket "Det är kläderna som gör mannen" och medverkade gjorde bl a Ingvar Kjellsson och Sven Wollter.

Kaptenen från Köpenick - Carl Zuckmayer

Staty av Wilhelm Voigt vid
 rådhuset i Köpenick (Wikipedia)

Det här korta dramat av Carl Zuckmayer är baserat på en sann men ändå osannolik historia från kaiserns Tyskland för sisådär 100 år sedan. Huvudpersonen i Zuckmayers drama är Wilhelm Voigt som utförde den ursprungliga s k Köpenickiaden som du kan läsa mera om här. 

Det är lite knöligt att läsa drama som man läser en roman. Jag har alltid haft lite svårt för det, t ex Shakespeares dramer har jag mera behållning av att se på teater än att läsa som text.  Just det här lilla stycket är både humoristiskt och lite bitskt och kritiskt mot den stränga tysk/preussiska staten och alls inte svårt att läsa. Flera tyska dramer har jag dock inte tänkt läsa under det här tyska året.