Sagobygden - Systersjöarna

Vi har fördelen att bo i Sagobygden. Hit räknas Alvesta, Ljungby och Älmhults kommuner. Här i sydvästra Småland har man gått samman för att bevara den muntliga berättartraditionen. Här levde märkliga sagoberättare, betydelsefulla sagosamlare och här finns otaliga sägenomspunna platser. Det är dessa 40 platser jag tänker presentera här på bloggen, en varje vecka. Småland är ett magiskt landskap som gömmer otaliga spännande och roliga berättelser och utflyktsmål. Centrum för själva Sagobygden ligger i Ljungby med dess Sagomuseum och årliga berättarfestival

Systersjöarna

Här mördade tre bröder sina systrar. Tre källor sprang fram som blev till tre sjöar. Det sägs att då de tre sjöarna blir en enda skall världen förgås. Två av sjöarna har redan förenats till en ...

 

 

Oförtjänt bortglömd

Det har snart gått ett par månader sedan jag lyssnade och njöt av Cilla Naumanns bok Springa med åror och sedan har jag GLÖMT BORT att skriva om den. Själv förstår jag inte hur det har gått till och nu blir det att försöka skriva ur minnet. 

Monika bor på den halländska landsbygden, invid havet. Pappan som är bonde och ensamstående förälder börjar sälja av tomter åt sommargäster för att få lantbruket att gå ihop. Johannas föräldrar som kommer från Stockholm köper det första huset och de två flickorna börjar spendera sina sommarlov ihop. De kommer från helt skilda världar men tillsammans lever de ut sina fantasier och äventyr under några sommarveckor. De jobbar och sparar pengar för att tillsammans åka till Paris utan föräldrarnas medgivande. Det blir en resa som verkligen visar vad de går för och vilka slags flickor de egentligen är.

Monika och Johanna växer upp och bildar familj. Deras barn i sin tur leker tillsammans på sommarloven men nu är avståndet mellan stad och landsbygd än större.

Cilla Naumann har med små medel skapat en stor berättelse. Att sedan boken verkligen högg tag i mig och fick mig att känna mig obekväm på ett odefinierbart sätt gör att jag värderar den än högre. Det finns paralleller mellan landsbygdens verklighet idag och det som beskrivs i Springa med åror. Själv bor jag i en bygd där det vistas mycket sommargäster från våra sydligare grannländer. Dessa är ofta stadsmänniskor och har liten kunskap och respekt för det land och den kultur de besöker dessvärre vilket bäddar för muttrande och oro bland den fasta befolkningen.

Drömmen om en spade

Jag när en dröm. Att få delta i en arkeologisk utgrävning. Allmänheten tas emot på vissa utgrävningar mot betalning och det skulle vara härligt. Jag skulle med glädje lägga en semestervecka på en sådan aktivitet och vem vet, kanske nästa år går det i uppfyllelse. Tills dess får jag drömma och läsa den utmärkta tidningen Populär Arkeologi.

Njut av Stockholms gröna rum

En av Sveriges bästa trädgårdsbloggar drivs av Hasse Wester, alias Slottsträdgårdsmästaren. Till vardags är han just slottsträdgårdsmästare på Engsholm slott men också bloggare, fotograf, Stockholmskännare och allmänt trädgårdskunnig. Jag har följt hans blogg i flera år och som bloggare vet man ju vilket engagemang som krävs och tid det tar att blogga och göra det så bra som Hasse gör det. I boken Stockholms gröna rum har han lyckats förena många av sina talanger och skapa en riktigt fin bok.

Det är en bok som säkerligen tilltalar inte bara trädgårdsälskare och stockholmare utan den har ett betydligt bredare attraktionskraft än så. På sina otaliga vandringar runt Stockholm har författaren lärt känna sin stad och nu har även vi landsortsbor chansen att ta del av huvudstadens grönare attraktioner. Det är trädgårdar med rent allmänt intresse som beskrivs blandat med personliga reflektion över planteringar, plantval och hur de naturliga förutsättningarna utnyttjas.

Varje grönt rum är vackert illustrerat av författaren själv där han inte har skytt några medel för att få den bild han vill ha. Han har klättrat upp i kyrktorn och lånat hotellrum för att fota. En allmän beskrivning över platsen och dess historia finns såklart med men här hittar läsaren också plantlistor, hur besökaren hittar hit och var det bästa fikastället i närheten finns.

Stockholms gröna rum är inte en bok jag kommer att ställa in i bokhyllan utan den är som gjord för att ligga framme och locka till läsning då och då. Jag ser mig själv läsa, bläddra, inspireras och längta. För min del hoppas jag att Hasse Wester har fått blodad tand och funderar på att ge ut fler böcker. Andra tänkbara teman kan vara Slottsträdgårdar i Sverige, Koloniträdgårdar att inspireras av, Andra svenska städers gröna rum.

Sagobygden - Brudgummehallen

Vi har fördelen att bo i Sagobygden. Hit räknas Alvesta, Ljungby och Älmhults kommuner. Här i sydvästra Småland har man gått samman för att bevara den muntliga berättartraditionen. Här levde märkliga sagoberättare, betydelsefulla sagosamlare och här finns otaliga sägenomspunna platser. Det är dessa 40 platser jag tänker presentera här på bloggen, en varje vecka. Småland är ett magiskt landskap som gömmer otaliga spännande och roliga berättelser och utflyktsmål. Centrum för själva Sagobygden ligger i Ljungby med dess Sagomuseum och årliga berättarfestival.

Brudgummehallen

Bondpojken Torbjörn hade kämpat med Nils Dacke mot Gustav Vasas trupper. På flykt undan kungens män förälskade han sig i en ung bondflicka. Men flickan giftes bort med en grannpojke. När bröllopståget på väg mot kyrkan passerade en stor sten träffade en pil brudgummen. Sedan dess kallas stenen för Brudgummehallen.

 

 

Här har jag hamnat på efterkälken

Det har tagit mig lång tid att nå fram till Åsen. En av förra årets hyllade debutromaner av författaren Katarina Fägerskiöld. Kanske var den värd väntan. Trots att jag läste ut den för flera veckor sedan har jag inte riktigt kunnat blogga om den. Det beror på att jag faktiskt är osäker på vad jag egentligen tycker.

Huvudpersonen i boken är Sofi. Hon är ung och vet egentligen inte vad hon vill med sitt liv. I väntan på livet jobbar hon på en gård, nej hon sliter på en gård och låter sig utnyttjas av bonden och hans familj. Det är allehanda fysiska och farliga arbetsmoment som hon gör och däremellan sitter hon barnvakt och bakar åt familjen. Något eget liv verkar hon inte ha och den kärlekshistoria hon faktiskt åstadkommer är bara ett sorgligt försök. Den romantiserade bild av bondelivet eller livet på landet som förekommer i media och i vissa glättiga månadstidningar är bara att glömma. Här inte bara doftar det gödsel utan också blod, svett och tårar. Det är svensk realism av bästa slag. Dessutom har Katarina Fägerskiöld en talang för humor och det hon skriver är riktigt roligt mitt i all skit.

Landsbygden är numera exotisk då de flesta av svenskar idag bor i städer eller i varje fall i tätorter. Just detta var temat på en föreläsning på Bokmässan i höstas som jag lyssnade till tillsammans med några bloggvänner. Anna har gjort en utmärkt sammanfattning av seminariet här. Dessvärre försvann Katarina Fägerskiöld i den mansdominerande samlingen och jag fick inget större grepp om henne. Hon har själv jobbat med lantbruk och Sofis erfarenheter är självupplevda. Jag ser fram emot en ny roman av samma författare.

Vikten av en härlig berättarröst

Av en tillfällighet snubblade jag över Hans Villius inläsning av Svart Gryning. Jag lånade boken lika mycket för att få höra Hans Villius nu tystnade stämma, som för innehållet. Det är inte många program på TV som Hans Villius arbetat med eller lånat sin speakerröst till som jag har missat genom åren. Han var en stor historiker och en stor idol för mig.

I Svart Gryning berättar Villius om en handfull särskilt betydelsefulla och dramatiska händelser under andra världskriget. Han skildrar han bl a Tysklands intrång i Polen, Undret vid Dunkerque, Anfallet på Pearl Harbor och slaget vid El Alamein. Hans Villius lägger hela sin själ, kraft och kunskap på berättandet och de tre CD-skivorna rullar alltför fort förbi.

För den som har minsta intresse av historia är det en utmärkt sammanfattning av några av de mest kända händelserna i Andra världskriget.

Jeanettes bilder

För dryga året sedan skrev jag ett inlägg på bloggen om läkande konst. Det var fotografen Jeanette Håkansson som ställde ut sina naturbilder på vårdcentralen där jag jobbar. Sedan dess har Jeanette gått från klarhet till klarhet och i
dagarna har hennes första bok släppts. En pekbok för barn kommer också snart ut.

Patienterna på vårdcentralen har kunnat njuta av ett tjugotal av hennes vackra bilder i över 1 år nu och vi har fått mycket positiv feedback på att upplåta våra tråkiga väggar till något så vackert och lugnande som djur- och naturbilder.

Jeanette är en duktig fotograf och har en speciellt känsla och talang för att komponera sina foton, hitta fina vinklar och få ögonkontakt med djuren hon fotar. Betraktaren får en känsla av att det verkligen är möten mellan människa och djur. Min personliga favorit, en bild jag också köpt av henne på kanvas, pryder framsidan av boken Jeanettes bilder. Det är råbocken i havreåkern. Ljuset i bilden och uttrycket i ögonen möter mig varje dag hemma och den gör mig verkligen glad.

Kabusa böcker har gett ut boken Jeanettes bilder och dessvärre känns det som att de har tummat på kvaliteten och det drar ner helhetsintrycket. Boken är tryckt på matt papper som inte gör de vackra bilderna rättvisa.

Icke-favorit i repris

Det här blir mitt sista inlägg i Västmanländskans utmaning Böcker om böcker. Jag vill passa på att tacka för en trevlig utmaning och tyvärr måste jag avsluta utmaningen med att reprisera ett inlägg och det av en bok som jag tyckte var urusel, men tiden har bara runnit ifrån mig i april för både läsning och bloggning.

Tyvärr behöver vissa böcker faktiskt förses med varningstriangel. Ian Sansoms bok Fallet med de försvunna böckerna är just en sådan bok. Jag hade den som ljudbok och enda litteratur med mig på en lite resa nyligen och var dessvärre hänvisad till dess sällskap hela tiden.

Maken till stereotyp berättelse utan djup och med så knepiga och föga trovärdiga karaktärer att jag kan föreställa mig författaren gick på LSD eller liknande när han skapade dem. Språket är torftigt och dialogen rena rama högstadieuppsatsen. Inte heller är miljöskildringarna särskilt upphetsande. Som titeln antyder finns det deckarinslag, från biblioteksbranschen hör och häpna, men de lyckas inte engagera mig. Tydligen skulle här också finnas humor men det är begränsat hur roligt jag kan tycka det är att en förläst vegeterian i brun kostym tvingas bo i ett hönshus, bara serveras och kött och får glasögon, vrist, näsa och öga sönderslagna.

Jag orkar inte skriva vad boken handlar om utan tycker att om någon mot förmodan skulle bli intresserad av läsa för denne själv ta reda på intrigen.

Först publicerad 2012-03-09.

En rysk klassiker

Ivan Iljitjs död är en av Leo Tolstojs mindre kända böcker, men en verklig liten pärla och en bok som jag hade svårt att lägga ifrån mig när jag väl börjat läsa.

När advokaten Ivan Iljitj ligger på sin dödsbädd får läsaren ta del av hans liv som det tett sig fram tills nu. Det är ett för tiden ganska vanligt liv skulle jag tippa på men på det sätt som Tolstoj förmedlar det ter det sig futtigt, misslyckat och ganska olyckligt. Iljitj har på ytan varit framgångsrik och nått högt i karriären. Pengabekymmer tränger trots det på. Det kostar att vilja tillhöra societeten och ha en perfekt yta. Han äktenskap är olyckligt. Han har aldrig älskat sin hustru och nu efter 20-talet års äktenskap går hon honom på nerverna. Hon tjatar honom till döds. Den enda tröst och lindring han får finner han hos en tjänare, en man han betalar för att lindra hans smärtor och se till hans välbefinnande.

Nu på slutet av livet börjar han hata allt och alla runt omkring honom. Han får ingen hjälp av sin läkare, tvärtom finner han honom märkligt distanserad. Tolstoj tränger djupt in i Iljitjs själ och det blir en spännande psykologisk resa med mycket mänskliga förtecken.

Sagobygden - Karins sten

Vi har fördelen att bo i Sagobygden. Hit räknas Alvesta, Ljungby och Älmhults kommuner. Här i sydvästra Småland har man gått samman för att bevara den muntliga berättartraditionen. Här levde märkliga sagoberättare, betydelsefulla sagosamlare och här finns otaliga sägenomspunna platser. Det är dessa 40 platser jag tänker presentera här på bloggen, en varje vecka. Småland är ett magiskt landskap som gömmer otaliga spännande och roliga berättelser och utflyktsmål. Centrum för själva Sagobygden ligger i Ljungby med dess Sagomuseum och årliga berättarfestival.

Karins sten

Flickan Karin var en gång ute i skogen. En flock vargar anföll henne. Flickan lyckades ta sig upp på en brant sten och rädda sig. Tittar man riktigt noga i stenen ska det gå att se märkena efter Karins naglar när hon kravlade sig upp på stenen undan vargarna.

Ligger på vägen mellan Ljungby och Alvesta.

 

Plugga till hösten

Den utbildning jag anmälde mig till förra året om memoarer och biografier ställdes dessvärre in. Nu är det några år sedan jag läste Hållbart Familjeskogsbruk och plugghästen i mig börjar bli lite orolig. Nu håller jag tummarna för att jag ska komma in på någon av de två kurser som ges av Linnéuniversitetet och att de blir av. I dagsläget hoppas jag främst på den tyskspråkiga kursen.

Du har anmält dig till de här utbildningarna:

Höstterminen 2013

• 1 Ny tyskspråkig litteratur på svenska - historia och historier
  7,5 högskolepoäng , Linnéuniversitetet, Ortsoberoende
• 2 Kvinnan, freden och miljön - Elin Wägners författarskap
  7,5 högskolepoäng , Linnéuniversitetet, Ortsoberoende

Populärlitterturdag 17 april

Är du i närheten av Växjö på onsdag? Linnéuniversitetet bjuder in till en dag om populärlitteratur i allmänhet och chick lit i synnerhet.

Populärlitteraturdagen på Linnéuniversitetet hålls onsdagen den 17 april i Växjö, mellan kl. 09:00 och 16:00.

På förmiddagen kommer det att hållas intressanta föredrag av populärlitteraturforskare och vara release för boken "Chick lit - brokiga läsningar och didaktiska utmaningar" (redigerad av Maria Nilson och Helene Ehriander), på eftermiddagen hålls både fler föredrag och paneldebatt med forskare, förläggare och lärare.
...
Deltagande är kostnadsfritt, men om du vill ha kaffe och fika under dagen ber vi dig anmäla dig senast den 10 april till mia.krokstade@lnu.se

Praktisk information
När: 09:00-16:00, onsdag den 17 april
Var: sal Homeros, hus F, Linnéuniversitet, Växjö
Kontaktperson: Mia Krokstäde, mia.krokstade@lnu.se
 

Stolpersteine = snubbelstenar= minnesstenar

De första Stolpersteine, eller snubbelstenar på svenska, som lades på plats var i Kreuzberg, Berlin 1996. Gunter Demnig bytte helt sonika ut gatsten mot Stolpersteine utanför hus varifrån människor blivit deporterade av nazisterna. Stenarna förseddes med de bortfördas namn, födelsedata och var och när de dog. Det finns många sätt att påminna om förintelsens offer och detta är ett relativt enkelt sätt. Enbart i Berlin finns det 5 000 stenar men fenomenet har spridit sig till andra tyska städer och även till andra länder.

Här är en länk till Gunter Demnigs hemsida för den som vill ha mera kött på benen.

Kvinnofrukost med Gunilla Dahlgren

Igår anordnades kvinnofrukost i bygden och vi var 90-talet damer som träffades för att fika och lyssna på Gunilla Dahgren kåsera. Hon är van att tala inför publik och blandade sitt föredrag på föredömligt sätt med skratt och allvar, efteranke och fräckisar. Ett trevligt initiativ som jag hoppas får efterföljare. I mina hyllor hittade jag "Lilla Fräckisboken" som Gunilla snällt signerade åt mig på ett personligt sätt.

Ett fullsatt församlingshem

Gunilla Dahlgren signerar och ritar i min bok.

En rar hälsning från författaren.

En tur till Wittenberg och litterära skyltfönster

 

Det är roligt att komma utanför Berlins stadskärna och upptäcka lite mera av vad Tyskland har att erbjuda. Wittenberg, en timmes tågresa bort, är ett UNESCOS världsarv tack vare att Martin Luther verkade härifrån. Staden var också relativt oförstörd under kriget och det var skönt att vandra runt och upptäcka allt det gamla och vackra. 2017 är det 500-årsjubileum sedan han lär ha spikat upp teserna på slottskyrkans portar och nu fejas det och renoveras för att allt ska vara fint tills dess. Dessvärre innebar detta att vi inte kom in överallt som vi önskade.

Lutherhuset till vänster. Här bodde Luther med sin familj.
Ett museum inrett med tysk noggrannhet och grundlighet är
sträcker sig över fyra våningsplan.

Martin Luthers vardagsrum.

Martin Luther med hustru Katharina. Han f d munk, hon f d nunna.

Gatubild från Wittenberg

"Nya" dörrar på slottskyrkan där testerna är ingjutna istället för uppspikade.

 Den här gången var jag inte ute efter att shoppa böcker då jag har så många olästa hemma, men fönstershoppa får man ju. Här är dagsaktuell litteratur och grävde jag djupare inne i bokhandeln hittade jag fortfarande Hundraåringen tillsammans med Liza Marklund, Kajsa Ingemansson och Arne Dahl.

Slott, Currywurst och Stasi

Lite muséer blev det oundvikligen i Berlin. Stasimuséet som är inrymt i det gamla högkvarteret och Currywurstmuseet var två helt skilda ställen att besöka där ett var tragiskt och intressant medan det andra var gott och kitschigt. Till min stora glädje besökte vi också två slott, Charlottenburg och Königs Wusterhausen blev slott nr 127 och 128 på min lista.

 

Charlottenburg

Königs Wusterhausen

DDR och Stasi ligger verkligen inte långt tillbaka i tiden och jag minns väl berättelserna om hur de opererade. Nyligen läste jag också boken Operation Norrsken som förberedelse inför vår Berlinresa och förståelsen inför vad man såg växte verkligen. Idag är delar av det gamla högkvarteret museum där originalinredningen är kvar från 1960-talet.

Komik men med dyster underton. Stasi fanns verkligen överallt.

Spionkameror var legio. Här är en som är monterad i jackan,
 med slutaren i en ficka och objektivet i ett knapphål. Det
gällde att hålla koll på sina medborgare.

Utdrag ur den politiska ordboken visar hur den ideala
socialistiska människan skulle vara.

Värsta James Bond. Armbandsuret innehåller
 mikrofon och inspelningsutrustning.

Currywurstmuseet var dyrt och inte speciellt stort men totalt inriktat på det tyska fenomenet currywurst. Rundvandringen avslutades med provsmakning såklart. Jag kunde inte låta bli att diskutera med museiintendenten om currywursten uppfanns i Berlin eller i Hamburg. Det senare utgör ju själva berättelsen i Uwe Timms bok Upptäckten av currywursten. Det visade sig att jag trampat på en öm tå. Naturligtvis är currywursten från Berlin och ingen annanstans ifrån, basta.

Tunnelbanereklam

Currywurst ohne Darm mit klassische Sauce.

Bara att hålla med.

Denna dam lär vara den riktiga uppfinnaren av currywursten,
i alla fall om man är i Berlin.

Berlinresa

En härlig Berlinresa följd av en mycket mindre härlig peiodontal abscess har minskat lust och möjlighet att både läsa och blogga. Resereportage ska jag skriva men vill snarast möjligt glömma detta akuta tandläkarbesök idag som jag är glad hände när jag väl kom hem och inte i Berlin.

Ett besök i glasdomen på riksdagshuset var ett måste den här gången och vilken härlig upplevelse det var att se Berlin därifrån.

Förbjudet att grilla utanför rikdsdagshuset!

Regnvattnet från den öppna kupolen samlas upp i en tratt i mitten

Fin utsikt över centrala Berlin, här mot nya Hauptbahnhof

Det blev rejäl stadsrundtur med maken som aldrig tidigare varit här. Det var inte dumt att åka hoppa-på-och-av-buss och välja själv var man vill fördjupa sig i.

Checkpoint Charlie är nu bara ett tragiskt minnesmärke.
Halvmaratonet gick här förbi. Inlineåkarna kom först.

Att jag förra året blev förälskad i fenomenet Ampelmannen är känt.
I år köpte jag örhängen med den lille mannen.

Vi bodde på pensionat nära våra vänner i de sydvästra förorterna till Berlin. Det var roligt att se något annat än de centrala delarna även om det ibland var tidsödande med resorna.

I Steglitz finns denna vägg fylld med namn på förintelsens offer.
Den har funnits här i några dagar och väckte stark debatt inför uppförandet.
 

Ampelmannen i rött är inte lika kul.

Sagobygden - Bortbytingen i Dallekulla

Vi har fördelen att bo i Sagobygden. Hit räknas Alvesta, Ljungby och Älmhults kommuner. Här i sydvästra Småland har man gått samman för att bevara den muntliga berättartraditionen. Här levde märkliga sagoberättare, betydelsefulla sagosamlare och här finns otaliga sägenomspunna platser. Det är dessa 40 platser jag tänker presentera här på bloggen, en varje vecka. Småland är ett magiskt landskap som gömmer otaliga spännande och roliga berättelser och utflyktsmål. Centrum för själva Sagobygden ligger i Ljungby med dess Sagomuseum och årliga berättarfestival.

Bortbytingen i Dallekulle

En bondgumma trodde att trollen i Dallekulle rövat bort hennes barn och gett henne en trollunge istället. Men gumman var påhittig. Hon satte sig vid vaggan och började kärna smör i en fingerborg.

Piratenposten

På besök i Skåne förra veckan ramlade jag över ett par gamla årgångar från 2005-2008 av Piratenposten. Det är en fantastiskt fin medlemstidning utgiven av Fritiof Nilsson Piraten Sällskapet. Du kan läsa mera om sällskapet här och hur det går till att bli medlem.

Jag bläddrar i n 1 från 2008 och läser en artikel av Daniel Hjorth, Piratens vän och förlagsförläggare som berättar att Piraten var oförmögen att skriva nya historier de sista 25 åren av sin levnad. Han försökte men de stannade i hans huvud. Detta berodde på en lång och trogen spritkonsumtion. Här finns en artikel om Piratens första barnflicka.

I samma utgåva redogörs också för hur det gick när Vilhelm Moberg försökte bjuda Piraten på ålagille. Förberedelserna hade pågått i veckor för att åstadkomma alla de sorters ål som man kunde tänka sig. Luad ål, ålasoppa, halmad ål, rökt ål etc. Moberg var stolt över vad han åstadkommit men Piraten lät sig inte imponeras utan sade: "Du får förlåta mig Vilhelm men de här metmaskarna äter jag inte". Moberg blev kritvit i ansiktet när Piraten fortsatte "Ni är välkomna till Kivik i höst, så kan ni verkligen få smaka på riktigt ål..."

Jag återkommer med flera Piratenhistorier.

Kaddish på motorcykel - en dos religionskunskap

Det är befriande att läsa en bok skriven av en son om sina föräldrar, och i synnerhet om fadern, som saknar bitterhet utan istället är fylld av kärlek. Leif Zern är litteratur- och teaterkritiker som berättar om sin uppväxt i Stockholm under små ekonomiska medel men med en stor portion av sammanhållning och familjekänsla. Leifs far var jude som gjorde det oerhörda, gifte sig med en vanlig svensk flicka. Hon övergick till judendomen och fick från grunden lära sig vad det innebär att vara judinna. I Kaddish på motorcykel får läsaren en grundlig föreläsning om judendomen, förklaringar till seder och bruk, vilka högtider som firas, vilken mat som äts och vilka svårigheter det innebär att vara jude i Sverige. Denna kunskap serveras av Leif Zern med lätt hand och stor berättarglädje.

Titeln syftar på dilemmat Leifs far ställs inför när hans mor går bort. Det ska läsas bön i elva månader efter en död anhörig, två gånger om dagen. Inte så lätt när man inte får åka bil eller något annat på hjul. Fadern kompromissade alltså med att åka mc. Vissa kompromisser tillåts, en del mer lätta att leva med än andra. Modern fuskade t ex med maten ibland. Det är så mänskligt att läsa om familjen och deras problem kring detta. När jag i mitten av 1980-talet kom till London som au-pair hamnade jag i en judisk familj. Det var en icke-ortodox familj där det bara fanns en diskho och en uppsättning grytor och där frun i huset i hemlighet älskade bacon. Hon hade ett paket gömt längst in i kylen ifall hennes mor skulle komma på besök och inspektera köket. Året jag tillbringade hos denna familj lärde mig oerhört mycket och att läsa Kaddish på motorcykel gav mig ytterligare förståelse och kunskap. Det är med tillfredsställelse jag lägger ifrån mig boken som spridit glädje, vemod och ökad förståelse.

Andra som läst och tyckt om boken är och dagarna går, Bokmoster och Hannelesbibliotek.

I dagarna har P O Enquist fått mycket uppmärksamhet i media om sitt senaste verk, ytterligare en självbiografisk bok. Jag har valt att börja från början och läsa hans första memoarbok eller självbiografi - Ett annat liv som kom ut 2008. Med denna vann Enquist sitt andra Augustpris. Det första fick han 1999 för Livläkarens besök, en mycket bra bok.

Det är intressant att läsa Ett annat liv av många skäl, inte minst berättartekniskt då den är skriven i tredje person. Det kändes först konstigt att som lyssnare höra författaren beskriva sig själv som han.

Ett sånt liv är i många stycken mycket självutlämnande. Författaren skyr inte att ingående beskriva sina egna misslyckanden och tillkortakommanden likväl som sina framgångar och goda sidor. Det är svårt att förstå och följa hans kamp mot alkoholismen och hur han utmanar sitt liv med öl, antabus och avgiftningsförsök.

En av fördelarna med att läsa en författares memoarer är att man får så många bra boktips. När P O själv berättar hur skapandeprocessen har gått till, bakgrunden till boken och hur den togs emot sätts det hela in i ett slags historiskt perspektiv. Jag blir sugen på att läsa fler av hans böcker och speciellt tänker jag på Legionärerna, som skildrar baltutlämningen efter andra världskriget.

Serie om Stockholms historia

Förlaget Historiska Media ger ut populärhistoriska böcker, både skönlitteratur och spänningslitteratur med fokus på historiska händelser och fakta, men också biografier och krigsberättelser. Det är alltid med spänning som jag tar del av deras utgivning.

Slottet brinner av Magnus Jacobson kom redan 2005 och är en bok i en serie om Stockholms historia. Övriga teman för böcker är Stockholms blodbad och Mordet på Gustav III.

Detta är en lättläst bok utan att göra avsteg från historiska fakta om hur branden på slottet Tre Kronor 1697 uppstod och bekämpades och vilket efterspel den fick. Läsaren får en bra inblick i hur livet som brandvakt kan ha tett sig och vilka möjligheter som stod till buds när det gällde att verkligen försöka släcka elden om det började brinna. Vem var ansvarig för slottsbranden? Vilka straff fick dem? Hur kunde det hända? Vilka lärdomar tog man när det nya slottet ganska omgående började byggas? Dessa och många andra spännande frågor får läsaren svar på.

Jag kommer definitivt att försöka läsa flera böcker i den här serien. Det är ett tilltalande och inte alltför svårsmält sätt att lära sig mera om vår historia.

Sagobygden - Skirs källa

Vi har fördelen att bo i Sagobygden. Hit räknas Alvesta, Ljungby och Älmhults kommuner. Här i sydvästra Småland har man gått samman för att bevara den muntliga berättartraditionen. Här levde märkliga sagoberättare, betydelsefulla sagosamlare och här finns otaliga sägenomspunna platser. Det är dessa 40 platser jag tänker presentera här på bloggen, en varje vecka. Småland är ett magiskt landskap som gömmer otaliga spännande och roliga berättelser och utflyktsmål. Centrum för själva Sagobygden ligger i Ljungby med dess Sagomuseum och årliga berättarfestival.

 Skirs källa

I Skirs källa har folk offrat pengar och druckit av vattnet för att bli kvitt sjukdom och elände. Bredvid källan ska det ligga två kittlar nedgrävda. De är fulla med pengar.

Books & Dreams

Ett recensionsexemplar av tidningen Books & Dreams damp ner i brevlådan för någon vecka sedan och nu i påsk har jag haft tid att studera den närmare. Det är svårt att ge ett omdöme efter bara ett nummer, men här är i alla fall mina ärliga synpunkter.

Jag gillar formatet, papperskvaliteten och doften av tidningen men är mindre förtjust i alla olika färger och textsnitt texten presenteras på, det ger ett rörigt intryck för mig.

Det är Bonnierförlagen som ligger bakom Books & Dreams och visst ligger tyngdpunkten av reportagen på deras egna författare oc böcker MEN bland tipsen om vårläsningen finns många böcker från andra förlag representerade och även i djupintervjun med debutanten Jenny Åkervall. Resereportage från Paris med Mikael Nyqvist. Intervju med en deckarkung och ett par andra artiklar blandas upp med recept på hamburgare! Vad 17 har det här att göra? Matrecept i en boktidning? Dessutom är hamburgare mycket obokvänlig mat. Man kan inte äta dem samtidigt som man äter, det blir bara kladdigt.

Tidningen två höjdare i min smak var Barcelona i hälarna på Carlos Ruiz Zafón och intervjun med Chimamanda Ngozi Adichie med vidhängande novell. Jag kan mycket väl tänka mig att ta en prenumeration på Books & Dreams, men det får bli till hösten när höstmörkret och läslusten återvänder.

P.S. Prenumera nu och få specialpris på hudkräm? Det förstår jag inte. Jag vill inte ha en hudkräm av ett för mig okänt märke. Vill tidningen ge bort en present istället för att sänka prenumerationspriset så varför inte en pocketbok eller något annat läsrelaterat? D.S.