Slott, Currywurst och Stasi

Lite muséer blev det oundvikligen i Berlin. Stasimuséet som är inrymt i det gamla högkvarteret och Currywurstmuseet var två helt skilda ställen att besöka där ett var tragiskt och intressant medan det andra var gott och kitschigt. Till min stora glädje besökte vi också två slott, Charlottenburg och Königs Wusterhausen blev slott nr 127 och 128 på min lista.

 

Charlottenburg

Königs Wusterhausen

DDR och Stasi ligger verkligen inte långt tillbaka i tiden och jag minns väl berättelserna om hur de opererade. Nyligen läste jag också boken Operation Norrsken som förberedelse inför vår Berlinresa och förståelsen inför vad man såg växte verkligen. Idag är delar av det gamla högkvarteret museum där originalinredningen är kvar från 1960-talet.

Komik men med dyster underton. Stasi fanns verkligen överallt.

Spionkameror var legio. Här är en som är monterad i jackan,
 med slutaren i en ficka och objektivet i ett knapphål. Det
gällde att hålla koll på sina medborgare.

Utdrag ur den politiska ordboken visar hur den ideala
socialistiska människan skulle vara.

Värsta James Bond. Armbandsuret innehåller
 mikrofon och inspelningsutrustning.

Currywurstmuseet var dyrt och inte speciellt stort men totalt inriktat på det tyska fenomenet currywurst. Rundvandringen avslutades med provsmakning såklart. Jag kunde inte låta bli att diskutera med museiintendenten om currywursten uppfanns i Berlin eller i Hamburg. Det senare utgör ju själva berättelsen i Uwe Timms bok Upptäckten av currywursten. Det visade sig att jag trampat på en öm tå. Naturligtvis är currywursten från Berlin och ingen annanstans ifrån, basta.

Tunnelbanereklam

Currywurst ohne Darm mit klassische Sauce.

Bara att hålla med.

Denna dam lär vara den riktiga uppfinnaren av currywursten,
i alla fall om man är i Berlin.

Firade med bl a Strindberg

Igår blev det utflykt till sommarfagra Huseby. Lunchen blev dessvärre en besvikelse, kvaliteten har sjunkit och den efterlängtade gösen fanns inte på menyn. Dessbättre sken solen och det var underbart att vandra i parken och njuta av trädgården.

Maffig kålgård på Huseby med tjugotalet olika sorter.

Grisar bökar det som nästa år ska bli uppodlat.

Jag fascineras av de gamla skovelhjulen och energin som utvinns ur vatten.

Uppvaktad blev jag också med diverse. Svärmor kom med en hel kartong med Strindbergslitteratur. Nu blir det till att kavla upp ärmarna och ta itu med en av årets jubilarer.

Vovven är också sugen på Strindberg.

Slott i Skottland

Skottland vimlar av slott till min stora förnöjelse. Det var riktigt svårt att välja och vraka bland dem. Till slut fick rutten vi tog i stor utsträckning bestämma vilka slott vi besökte.

Balmoral, drottningens sommarstuga

Blair castle vars regerande hertig har Europas enda privata armé.

Vackrast beläget av alla? Eilean Donan castle.

Doune castle. Här har både Ivanhoe och Monty Python spelats in.

Slott i Berlin

Det finns många slott i och kring Berlin och Potsdam och på den här resan hann jag i alla fall med två på riktigt och ett par från utsidan.

Das Neue Palais i Potsdam var det slott jag helst av allt ville besöka men när jag kom dit efter 1½ timmes resa visade det sig att slottet var stängt för reparation utan att det stått något om det på hemsidan.

Schloss Sanssouci ligger också i Potsdam utanför Berlin och var Fredrik den Stores sommarpalats. Här var ofta Voltaire gäst. Köerna för att komma in var långa och trängseln stor så det var svårt att se och njuta av miljön.

Schloss Cecilienhof är byggt i gammal stil för Tysklands siste kronprins men är inte ens 100 år gammalt. Mest berömt är slottet för att här hölls Potsdamkonferensen 1945 där segermakterna Storbritannien, USA och Sovjetunionen delade upp världen mellan sig och järnridån åkte ner framför östra Europa. Den runda bord kring vilket delegaterna satt finns kvar och det är en så mäktig stämning att den nästan går att ta på.

Medeltida borgar, maktens hus i Norden - Martin Hansson

Jag var en riktig lycklig kvinna när jag fann ett par hårda paket under julgranen, den bästa typen av julklappar. En av dem var den utmärkta boken Medeltida borgar, maktens hus i Norden av Martin Hansson.
Jag har sedan tidigare författarens bok Det medeltida Småland, en härlig historisk uppslagsbok om mitt landskap genom de hundratals år som vi brukar kalla medeltiden. Jag blev inte alls överaskad över att Martin Hansson återigen lyckats skapa en fantastisk bok, denna gång om våra borgar. Det är få medeltida borgar som finns kvar i ursprungligt skick idag, de flesta återfinns som ruiner eller kanske bara som en jordhög. Han skriver sakkunnigt och vederhäftigt utan att bli torr eller tråkig.
Författaren lyckas skickligt med att levandegöra borgarna, de som en gång bodde och arbetade där eller de slag som stod kring borgarna. Eftersom Martin Hansson verkar vid Smålads museun är det naturligt att många av exemplen i boken kommer härifrån. Till min glädje upptäckte jag att det finns det flera borgar i närheten där jag bor som jag inte varit medvetna om. Resterna efter Hönshylte borg och Källarholmen kommer naturligtvis att bli givna utflyktsmål till våren.

Västsvenska slott - Björn Höglund, Krister Engström

Västsvenska slott är gjord i samarbete mellan kulturjournalisten Björn Höglund som också skriver frågor till TVs På Spåret. Texterna kompletteras med Krister Engströms vackra bilder. Tillsammans har de åstadkommit en liten pärla bland årets kulturhistoriska böcker. Den innehåller tillräckligt mycket fakta för att tas på allvar och ge läsaren en ordentlig orietering kring historia och byggnads- och inredningsstilar utan av avskräcka genom faktauppräkning.

Författarna har valt ut 23 slott i Halland, Västergötland och Bohuslän av skriva om varav nio inte är tillgängliga för allmänheten. De övriga 14 är på ett eller annat sätt tillgängligt för allmänheten, antingen genom guidade visningar eller hotell- och restaurangverksamhet. Jag har redan spanat in två potentiella besöksmål nästa sommar.

Detta är ett hett julklappstips för alla som gillar slott och kulturbyggnader. Boken fungerar också som en slags reseguide till intressanta utflyktsmål i västsverige. Själv skulle jag bli överlycklig över att hitta Västsvenska slott under granen och jag hoppas det blir en efterföljare med slott från någon annan svensk region.

Louise Adelsvärd - Grevinnorna på Stjärnorp

Stjärnorp ruin och flyglar,
lånad bild från Wikipedia

Den här boken utkom 1939 i en tid som på sitt sätt var början till slutet för epoken av de gamla släkternas dominans på slott och herresäten. Louise Adelsvärd var född i den grevliga familjen Douglas som byggde och under många år bodde på det pampiga slottet Stjärnorp i Östergötland.

Hon har sammanställt en historisk bok, en biografi över sina anfäder med särskild tyngdpunkt på de kvinnor som levde och verkade på gården Stjärnorp. Det är en släkthistoria som heter duga och vad jag förstår är basen till berättelserna till stor del muntliga berättelser som förts vidare från en generation till en annan. Alla släktforskare måste bli avundsjuka på den skatt av historier och material som finns samlade här. Min egen släkthistoria består till största delen av torra fakta, d v s årtal och jag skulle blivit överlycklig över att finna bara en bråkdel av dessa historier från mina anfäder.

Louise Adelsvärd

Berättelsen tar sin början under 30-åriga kriget på 1600-talet då Hedvig Mörner gifter sig med greve Robert Douglas. Han är militär och hon som så många andra kvinnor tvingas följa sin make i fält och livet där var ofta ingen dans på rosor. En kvinna skulle följa och lyda sin herre och man. Vi får följa fem generationer av släkten framåt i tiden. Hur de bygger sitt slott Stjärnorp vid Roxens strand, hur det eldhärjas 1789 och hur de slutligen endast bygger upp flyglarna (att återställa hela slottet blev för dyrt) och säljer hela rasket.

Författarinnan varhistoriskt mycket kunnig skrev på ett ledigt sätt och det är oerhört intressant att följa de olika generationernas öden och äventyr genom ett par hundra år. Jag har lärt en hel del nytt om stormaktstiden som är en fascinerande period i Sveriges historia. En radiointervju från 1944 med Louise Adelsvärd från Sveriges radios arkiv finns här.

Slottsliv

För en slottsälskare som jag finns det få program som slår TV8 Slottsliv. Varje tisdagskväll bänkar jag mig då antikexperten Peder Lamm åker land och rike runt och bor på olika slott där värdparen generöst nog visar upp sina hem. Ofta är miljöerna sammanhållna enheter med möbler, tavlor och föremål som gått i arv och stått på samma ställe i flera hundra år. Det är verkligen ögongodis att som utomstående få komma in tillsammans med TV-kameran och se dessa vackra miljöer.

Det är inte längre bara idel ädel adel som innehar våra slott och herrgårdar utan nu även vanliga människor med en kärlek till livet på landet och känslan och viljan att bevara ett kulturarv.

I kvällens program är slottet Ruuthsbo i Skåne huvudpersonen. Jag har varit utanför och spanat men då det är inte är öppet för allmänheten ska det bli spännande att få kika innanför väggarna.

Gods och Gårdar

Förutom böcker läser jag gärna kvalitetstidskrifter som Vi läser och Gods och Gårdar. Det är riktiga högtidsstunder när dessa publikationer dimper ner i brevlådan. Gods och Gårdar ger min äldsta och största hobby SLOTT rejält med näring.
Det är underbart att läsa om olika slott och se bilder med historiska inredningar från olika tidsperioder, men här hittar läsaren också fina reportage om välskötta och tidstypiska hus, lägenheter och gårdar i Sverige och Europa.
Ibland görs djupdykningar om någon speciell möbel eller arkitektonisk detalj. Det kan vara fotpallar eller fönster och alltid välskrivet och intressant.
Jag har mer än en gång suttit med tidskriften framför mig, dreglat och planerat vart nästa års utflykter ska gå.

Besök på Gunillabergs säteri

Förra veckan gjorde vi en utflykt till Gunillabergs säteri utanför Jönköping. Det ägs och drivs numera av den danske blomsterkungen och konstnären Tage Anderson. Han gjorde tidigare succé det var han som basade över Norrvikens trädgårdar i Båstad. Det här var något helt annat. Ett vackert gammalt säteri från 1600-talet ligger inbäddat i den småländska grönskan och på denna osannolika plats flockades bilarna för att se och uppleva. Det var minst lika många danskar där som svenskar.

Här finns inga välordnade rabatter eller krattade gångar. Besökaren möts av vietnamesiska hängbuksvin, kossor och getter i olika hagar. De tufsiga gräsmattorna hålls i något så när skick av bundna baggar som visade sig vara ganska kärvänliga. Skönhet i förfall skulle jag vilja sammanfatta det hela med, en slags törnrosasömn där tingen och växterna sakta väcks till liv. Upplevelsen var knappast värt vår tripp på 35 mil, de 100 kronorna i inträde eller den mycket dyra och knappa lunchen som serverades. Ändå ångrar jag inte att vi åkte dit.

Reserapport

Förra veckan var maken och jag på en liten resa i ett sommarfagert Sverige. Vi reste genom Småland, Östergötland och Södermanland och såg oss omkring, åt gott och njöt av de olika natuscenerna vi mötte.

Kanske den häftigaste delen av Göta Kanal är Bergs slussar. Det var spännande att se på när båtar av alla storlekar blev slussade upp och ner för trappan. Det var härligt att sitta på restaurangen intill och njuta av god mat och ha Göta Kanal framför näsan.

Konstverk med lite humor och en oväntad komponent gillar jag och den här kaninstatyn i Söderköping föll jag pladask för. Söderköping var inte den enda småskaliga och pittoreska stad vi besökte under resan. Dessutom var vi i Trosa, Malmköping och Vadstena. Vi gillar det småskaliga bättre än storstäder, det genuina och äkta.

Flera slott och herrgårdar passerade vi, vissa gick att besöka, andra fick vi beundra på avstånd. Lite häftigt var det att passera Harpsund, statsministern "sommarstuga". Ingen var hemma, Almedalsveckan på Gotland pågick för fullt.

Sista anhalten på resan var Medevi Brunn. Det var som att stiga tillbaka i historien och ta del av en 333-åritraditionsrik historia. Här sov vi ett flera hundra år gammalt hus (inga spöken), drack brunn, lyssnade på brunnsorkestern, åt gott och deltog i Grötlunken på kvällen. Så roligt och häftigt att få vara en del av detta.

Tysk rapport



Schloss Ludwigslust

Det är alltid lika trevligt att komma till Tyskland. Den här gången hade vi skaffat oss boende mitt i vad som kallas Mecklenburgische Seeplatte, alltså ett sjödistrikt ca 10 mil söder om Rostock. Vi undviker Autobahn och brukar hellre fara mindre vägar för att få lite lugnare tempo men också se mera av vad som finns utmed vägarna. Tre slott blev det till min samling och jag kan nu räkna in 119 som jag varit inne i.

Sparristid

Våren är sparristid i Tyskland och här ser man bara vit sparris. Det är en läckerhet kan jag lova. Vi ramlade över en restaurang som serverade nyskördad, nykokt sparris och kunde såklart inte åka vidare. Jag åt den med stekt flundra, maken med skinka. Ljuvligt gott. Jag köpte med hem ett kilo för det facila priset av 3 euro. På återfärden från Sassnits hade vi tid att ta en tur på Rügen och åkte till ett litet smultronställe som heter Putbus. På ännu en liten marknad blev det en tung kasse med rökt fisk med hem oxo.

Visent

Ett djur vi inte hittar vilt i Sverige är visenten. Dessa klövdjur fanns i ett stort och välskött hägn inte långt från där vi bodde. Det var spännande att titta på dem. Vi hade också tid att träffa ett par goda vänner som har fritidshus hos oss i Sverige. De hade haft vänligheten att köpa lite tyska böcker åt mig, mer om dessa senare. Så nu får jag putsa på tyskan och läsa med lexikon nära mig gissar jag. En riktig utmaning. Innan vi for hem provianterades på Border shop inför sommarens grillkvällar.

Jorden de ärvde - Björn av Kleen

Björn af Kleens reportagebok riktar in sig på adelns jordägande och fideikommissens överlevnad trots (eller, kanske p g a lång socialdemokratisk politisk dominans i Sverige). Om man får tro författaren har ”såssarna” snarare hjälpt än stjälpt adeln att hålla kvar sina gamla jordägarprivilegier och åsidosätta lagen från 1845 om lika arvsrätt. Läs mer om vad ett fideikommiss egentligen är här.

Det är en bok som får mig att känna både förvåning och splittring. Förvåning därför att jag som de flesta andra har trott att fideikommissen verkligen avskaffades på 1960-talet och att en viss del av adeln visserligen förekommer i vissa tidningars skvallerblaskor i samband med fester, men att de i övrigt levde ett ”normalt” liv.

Splittringen kommer sig av att jag inte egentligen vet vad jag ska tycka om varken boken eller det faktum att det för vissa fideikommisser fortfarande går att skaffa sig undantag till lagstiftningen och få fideikommisset förlängt. Ett av mina större intressen har alltid varit arkitektur och på så sätt har jag alltid intresserat mig för slott och dess byggnader såväl som historien kring såklart. Därför kändes boken angelägen för mig att läsa. Björn af Kleen tar upp en del riktigt avskräckande berättelser i sin bok men det finns också avsnitt som handlar om sympatiska människor och vad de har åstadkommit.

Deutschland, Deutschland über alles



Kanske blir det Schloss Ludwigslust

Idag drar vi vidare från Skåne via Trelleborg-Sassnitz till Tyskland. Det ska shoppas lite inför sommarens grillkvällar men de tre dagar vi har till vårt förfogande ska vi också ha tid att träffa våra sommargrannar från Berlin, besöka minst ett slott (jag har en del på lager) och hoppas jag få tid att botanisera i en tysk boklåda. Vi ska bo mitt i det Mecklenburgiska sjöriket som ligger i forna DDR. Här finns en nationalpark som lockar och ett hägn med visenter som vore roligt att se i n.ågorlunda vilt tillstånd. Jag hoppas på stilla väder så jag slipper sjösjuka på väg över Östersjön.

Rapport från Alicante, del 1

Så var vi hemma då efter fyra intensiva dagar i Alicante med jobbet. Det var strategiresa med planering för framtiden och teambildning. Mycket bra och lärorikt men visst fick vi en dag för oss själva också. Det blev en blandning av kultur och shopping den dagen.

Santa Bárbaras kastell ligger på ett berg strax ovan själva Alicante. Här har det bott människor sedan bronsåldern och det var araberna som byggde första fästningen här på 800-talet. Det ser ut som en riktig sagoborg och blev mitt 116 slott/borg/herrgård att besöka. I rabatterna runt om på borgården blommade redan lavendel, hibiskus och flera andra vackra blommor jag tyvärr inte vet namnet på. Behöver jag säga att utsikten härifrån var milsvid och mäktig?

Herrgårdarnas historia - Göran Ulväng

Göran Ulväng har skrivit ett synnerligen ambitiöst verk om Herrgårdarnas historia. Han har visserligen koncentrerat sina studier till 30-talet herrgårdar av varierande storlek i 10 socknar i Lagunda i Uppland men jag skulle vilja påstå att mycket av den fakta han har samlat in är giltig även för andra delar av Sverige.

Författaren är fil lic och forskar till vardags om landsbygdens byggnadskultur. Att detta är en bok för nördar kan jag inte sticka under stolen med. Själv är jag mycket intresserad av byggnadskultur och arkitektur och ångrar till viss mån att min yrkesbana inte hamnade inom dessa råmärken. Hursomhelst, har men ett specialintresse inom detta område så är det boken för dig. Den kommer att ha en hedersplats i mitt referensbibliotek, helt klart.

Det finns inte en aspekt av herrgårdarnas historia som den ambitiöse Ulväng inte har täckt in. Läsaren får sig till livs inte bara historien kring herrgårdarna, deras uppgång och fall skulle man kunna kalla det, utan även vad som odlades här, hur ekonomibyggnaderna såg och var de låg i förhållande till huvudbyggnaden, hur herrgårdshushållet såg ut m m. Boken är rikt illustrerad med gamla målningar och fint kolorerade kartor och varje herrgård har fått sitt eget kapitel med foto och ägarlängd. För en slottsälskare som jag går det att botanisera länge i denna bok.

Highclere Castle - Verklighetens Downton Abbey

Jag är en av många som följer den utmärkta engelska serien Downton Abbey på lördagskvällarna. Serien är inspelad på Highclere castle som ligger någon timmes bilresa söder om Oxford. Slottet har länge varit öppet för allmänheten och det är ett av de 115 slott och herrgårdar som jag har har varit inne i. Slott är alltså lite av min hobby.

Vid besöket på Highclere köpte jag min vana trogen en guidebok som jag rotat fram ur gömmorna och läst om nu. Där finns mycket intressant att läsa. Överhuvudet för familjen som ägt Highclere genom åren bär titeln earl och Carnarvon. Om namnet är bekant så kanske det beror på att den 4.e earlen var den som ledde utgrävningarna av Tutanchamons grav i Egypten och dog under lite mystiska omständigheter strax efter. "Mumiens hämnd" har det pratats och spekulerats om. Dagens ägare är den 8.e earlen. Både hans mor och mormor var amerikanskor, så lite har kanske filmen lånat av verkligheten. Den 7.e earlen gick bort 2001. Han var en känd figur i kapplöpningskretsar under den tiden jag bodde i England på 1980-90-talet. Den 7.e earlen var manager för drottningens kapplöpningshästar och det ryktades om att de stod varandra mycket nära.

När den 6.e earlen var barn, strax innan första världskriget, alltså under samma period som TV-serien utspelar sig så fanns följande tjänarstab på Highclere:
Butler
Underbutler
Earlens kammartjänare
4 betjänter
Barnkammarbetjänt
Hushållsföreståndare
Kammarjungfru till grevinnan
5 husor
2 kallskänkor
Kock/kokerska
2 kökspigor
1 diskerska
1 dörrvaktmästare
1 diversearbetare
2 chaufförer

liksom 3 stalldrängar, 27 trädgårdsarbetare och diverse hantverkare såsom målare, snickare, rörmokare och elektriker.

Idag kan den som besöker Highclere dricka afternoon tea i de rum som en gång tillhörde hushållerskan.
Läs mer om Highclere här.