Alone or lonely med rymdlåtlista

Tvehågsen Lina

Läser bloggar på UM.Blandat, vemod och våryra.
Valborg, Lina 15 år, var nog full och grät. Ingen höjdare. Brorsan fick ta hem mig.
Sen flyttade jag till England. Där spydde man inte på Valborg.

- Vi undrar om du vill följa med oss till brasan, frågade EllaBella på telefon.
- Nej tack, jag ska isolera mig.
- Va, sa EllaBella och började om. Vi undrar om du vill ...
För hon är 7 år och tystnaden har ännu inte blivit så högljudd att den ekar i skallen på henne.

”Är du lite Ferdinand ikväll Lina?” skrev nån på FB.
Jo. Det finns alternativ.
- middag,
- se om När Harry mötte Sally
- jobba
- läsa 1000 böcker
- träna in ledardansen inför showen imorgon, samling kl 9
(2x500 pers i publiken och jag bakom en stolpe. Gillar den där stolpen)

Fast jag vet var det var som svepte förbi. Känslan!
Lika stark som då när jag satt i mitt fina egna hus och hela världen rörde sig runtom.
Bara min stod still. Alla andra hade nåt att göra.
Jag med, men inget som räckte till för att täppa igen hålen i själen.
Ensamheten som en brandfilt att kväva sig själv med.

Men jag har cyklat in skymningen. Det var fint och hela jag luktar majbrasa.

Rymdresan

Kär

Min bok har kommit. Inte på riktigt, inte så att den har kommit hem i en låda till mig. Men bokhandeln här ute har nyinvigning idag och tjatade dit den.
Få dit mig var inte svårt.

Jag har tummat och klämt och talat mig varm i hela hjärtat och signerat.

Lyssnat på pappor som bråkat med sina tonårsdöttrar.
Stöttat pappor som inte vet hur de ska tala om sex.

Tvingat bokhandlaren att ta bilder som inte vill in i nya datorn.
Men ändå. Ni vet när man är kär och den man är kär i har fula skor.
Det gör liksom inget.

Jag älskar min allra första ungdomsbok för att den ger mig så mycket lycka som jag har saknat. Och ett samtal som jag vill ha.

Ni fattar va?

Glamour pimping pics, goodbye

Glamour kom för att fota mitt skrivbord, men eftersom det var täckt av räkningar och fotbollsdojor och ständigt nåns vattenflaskor fixade jag ett nytt. Pimpade ett skrivbord.
Så kom fotografen, tog en blick på det och sa:
- Du sitter inte här va?
Nä.

Färdigskottat

Så här såg det verkligen inte ut på riktigt.

Inte så här heller. Tänk skitmycket saker överallt.

Min arbetsplats ...

Ni fattar att det är mäklarbilder va?

Fast, sant, att jag mår bäst när det är så här. Oron lägger sig att vila.

Ni vet att bloggen har flyttat till UM va?

Dog du?

Finns du?
Är du så där cool på riktigt?
Hur ser du egentligen ut?
Blåste du mig?
Vad hade du att dölja?
Varför försvann du?
Om du ser mig nån gång, kommer du att säga hej?
Bara så jag får veta.
Vet du att jag inte är ledsen, inte arg, bara lite tom.
För att jag alltid kommer att undra.
Vad som hände, vem du var, om du plötsligt bara fattade att det var dags att lägga ner.
Allt var lite tidsinställt.
Som en bomb.
Men ändå -
Dog du?

Ibland skriver jag dikter åt mina karaktärer. Åt Timotej, och Cornelia i Kung Lear-romanen jag jobbar med. De får gärna vara riktigt dåliga. Inte som då, när jag var 14 och hatade min pappa och målade tavlor till honom med svart på och skrev av mig mörkret.
Eller 17 och skrev dikter.
Enda skillnaden är att de inte skulle vara dåliga, fast de var det.

Hade jag skrivit en idag skulle det nog ha blivit den jag nyss skrev. Om jag ens gjorde det?

Bild av favorit17-åring

Man får leta lite i bilden, men hon är där. Den här bilden hänger ihop med bloggtexten här.

17 år med Veronica Maggio

Omslag!

Tro, hopp eller kärlek? kommer att finnas på riktigt i februari 2012

Bilder!

Nya huset

Gamla vardagsrummet

Nåt jag såg på en av mina promenader. Den här i Venice, LA, på julafton'10

Starstruck på Staples Center, LA. Jag skulle ligga med Kobe Bryant anytime. Eller LeBron James. Mästarnas mästare.

Moa Herngren o jag på signering av Drama Queens på Boktåget till Bokmässan

Tonåringen och Lovely Miss L

Michael Jackson på väg hem efter en hård dags arbete på Hollywood Blvd.

Mina författarkompisar Maria Ernestam och deckar-Åsa Larsson på Linas kvällsboks-Emma Hambergs hatt 40-årsfest

Jag och mina kompisar Kajsa Ingermarsson och Maria Ernestam på Cirkeln-Matzys releasefest

Mina ungar i Tinseltown

Döda hunden Leffe som är tatuering på min axel

Mina nya ryska dockor som jag fick från Pavel i Moskva förra veckan. Pavel är geolog och vandrar runt i djungeln i knallblå gummistövlar och letar guld

Drömhunden som ständigt saknas mig

Året jag hade 5 barn

Trädgården jag blev allergisk emot

Sommaren jag skulle bli bäst på kanelbullar

Inneboende ute

Kongomannen i en av hans överlevnadsdräkter, med Messi

Avundsjuk på Alex mage och hennes träningslista

Godis är gott men ändå jäkligt äckligt, skrev just min kompis Mia på FB.
Idag har jag översatt Kär i kärleken till engelska, bara ätit godis och inte tränat.

Inte blev det bättre när småkussarna kom hit.

Alex har dansat magdans i köket. Hon är 17 år och jäkligt snygg. Hon ha gjort nya ​​Spotifylistor till mig.

Victor har brutit ner mig i armbrytning. Jag som varit obesegrad i 44 år. Han som är vänsterhänt och 13 år.

Felle har visat bilder från alla studentskivor, utklädd till Madicken och japan och jävlar vad jag också vill ha det så. Vara 18 och bara ha en dags paus för att sova mellan festerna. Åka ut till nån kompis land och bara krascha i 18 timmar.

Alltså, de är gullungar som jag älskar men jag vill inte att det ska vara hundra år sen då var nu.

Ok, kommer att slänga datorn i soptunnan imorgon om den inte börjar ladda upp bilder snart.

Sex med en annan

Talk to the hand

Vet ni hur nervöst det är när ens egen Tonåring har stängt dörren för att läsa mitt senaste manus?

Eller mitt och mitt, det som är grejen. Ni vet den jag skriver med Niklas Krog.
Min allra bästa kompis.

Så nu sitter jag utanför dörren och Tonåringen innanför och läser de där hysteriskt heta sexscenerna som jag har skrivit med en annan.
Turk & Timotej är anfått kära och vill nå in till varandra på alla sätt som går. Ja, ni vet.

Åh, undrar om jag är en dålig mamma.

Bloggen finns även på ungdomar.se
För dig som är 15-24, häng med dit!

Storbloggerska, så häftigt!

Författaren Lina Forss bloggar nu på Ungdomar.se
KULTUR. Lina Forss är författare och har skrivit flera ungdomsböcker om kärlek. Från och med idag är hon också storbloggerska här på sidan!


Vem är kvinnan bakom pennan?
Vild, ständigt rufsig, med ormgift i blodet som gör att jag måste tänka hela tiden och inte kan sitta still, smärtsamt känslosam och ganska rolig. Äh, jag är skitrolig! Målstyrd. Galen livsaptit. Författare med 10 böcker i huvudet, 4 utgivna, skribent ibland. Pinsam curlingmorsa med grav klimatångest. Skittrött på vuxenböcker, Young Adult är det bästa som har hänt mig. Jobbar jämt.

Vad kommer du att blogga om?
Sex. Okejdå, inte bara. Om känslor som löper som värmeslingor ovanpå huden, om skrivandet, om hur jag var och hur det kanske är och jag lovar att inte fejka eller ljuga. Skrivandet kan bara bli bra om jag är helt sann. Ibland gör det min familj vansinnig för att jag är skoningslös. Jaja. Vill verkligen veta vad ni tänker. Så blir jag bjuden på en massa häftiga grejer, har många författarkompisar och reser en del, så om sånt. Tycker att allt jag får vara med om är barnsligt spännande.

Vilken kontakt har du med ungdomar i ditt vardagsliv?
Har en hånglande tonåring och hans basketlag rätt nära, bokläsare och bloggläsare och många här på UM. Tankar bara ungdomstänk och ungdomskultur just nu, mina vuxenkompisar har nästan slutat tala med mig. Vill på fullt allvar fatta hur ni har det.

Vad vet du idag om livet som du önskar att du visste när du var 16?
Vet vad jag alltid har misstänkt att man måste våga massor för det är värt det, även om del kan bli lite dumt ibland. Önskar att jag visste att det värsta går över, fastän alla stora känslor ändå finns kvar, om man låter dem.

Bli du helst väckt av någon som sjunger falskt eller genom att bli kittlad
under fötterna?
Falskt! Hellre dör jag än blir kittlad under fötterna.

Pruttar, våldtäkter, döden och lycka!

Hittade ut till nya brevlådan, full av dagstidningar. Har haft tidningen avstängd ett tag eftersom budet helst slängde den i det leriga diket intill. Nån dag ska jag skriva ett hat och hejdåbrev till väggubbarna som grävde upp det där diket.

LondonLina 20nånting










Men iaf. I tidningen står det att på 70-talet var Sverige som Grekland är nu, våldtäkt inom äktenskapet räknades inte som våldtäkt.

Och så står det att vissa människor pruttar värre än andra, de kallas metadister, och att anorexia som ung kan leda till död som gammal. Faktiskt stod det så.

Men jag fattar, förmodligen är resultatet alldeles nytt och outforskat, men de som varit så sjuka att de legat inne blir skörare som äldre och dör dubbelt så lätt som de som klarat sig.

Hittade in i min inbox också, fick skiss på mitt nästnästa bokomslag. Så pirrigt att jag nästan svimmar. När förlaget skickar omslagsförslag betyder det att boken är på riktigt.

Att jag får fortsätta jobba med det som gör mig lycklig. Har ni sett att solen skiner?
Jag kan vara barfota. Ser havet från min dusch.

Ok, datorn luras. Först låtsas den ladda upp bilder, sen spottar den tillbaka. Omslaget får ni inte se.

Mellan nu och då?

Det börjar nu. Vaknandet i gryningen. För att jag vill.

Vakna till ljudet från stora vägen. Va???
I förra huset var det svalorna som byggde bo i skorstensstocken, alltid just i april.
So fucking what, dit åker jag aldrig mer tillbaka.
I New York har man också både utsikt och trafik.
Här, just nu ligger vattnet lite oroligt på fjärden. Ser den gott och väl och jättebra från mitt arbetsrum.

Har haft en sån dröm också, att jag sätter mig för att skriva och ser ut över hav.
Bara 1000 flyttlådor som skymmer friden och inte hittar jag teburken. Åh.

Gårdagen var den tredje av plåga men den slutade bra, vi har ett lokalt hängställe.
Höll mig här, drog inte in till stan för den där fotovernissagen.
Kvällen var så vacker, nya huset så spännande att jag spinner.
Till slut la sig egot till ro. Det sägs att det tar tre dagar att släppa taget.

Tre dagar för ett sårat ego att slicka igen såren. Sluta tänka oberäkneliga tankar.
Ett sargat ego är mest destruktivt. Egot vänder sig utåt.

Jaget, själen sitter djupare. Blir mer plågat, skadat, slår på sig själv.

Kanske hade jag tur, säger jaget till egot. Du förlorade inget.
Men saknaden då? Har jag hittat på den också?

Dagens låt

Ett annat liv?

Flyttgubbarna kommer snart. Jag ska bara göra det sista. Göra rätt?

Hade krupit ur mitt eget skal igår om jag kunnat, våndades så inget kunde rädda mig.
Inte att lämna huset, på dagen 15 år senare, slänga år av sparade minnen i containern.

Krampaktiga försök att hålla fast livet. Det funkar inte så.

Nähä. Hittade mina tonårslådor, alla collage. Ska lägga upp ett album här när datorNiklas kickstartat igen efter påsk och fixat Macen.

Skulle jag göra om allt?

Hade en magisk dröm, drömde mig tillbaka till London för 20 år sedan, mötte en annan honom. Det liv jag skulle ha valt. Drömmen sa att det var så.

Dansade till Pink så bokhyllan svajade. Höll mig själv till svars för vartenda ögonblick av mitt liv. Repade för dansshowen mitt i allt också.

Insikt upphöjd till fem att jag vill inte vet om jag gör rätt som flyttar.

Förblindad av kickarna som håller på att ta sig ur blodet.
Det stavas adrenalin, men ändå. Har gått högt på det ett par veckor.

Förlust. Eller seger?

Packa ner, fucka upp!

MellanM är en hoarder, en sån som kommer att bo i ett hus med smala gångar mellan soporna. En sån son som man undrar hur man fick.

Tonåringen är helt annorlunda, får eksem bara han hör talas om damm.

Lilla H slänger allt sentimentalt bullshit. Och så har hon berättat att fuck inte bara betyder knulla. Det betyder jävlas och en massa annat också.

Bra att veta, för jag är i strid med prästerskapet och kyrkan. Vägrar skriva gud med stort g. Varför liksom?

Men det går framåt. Rensar MellanM’ s fickor, hittar Guds budord, modern style:

Inga andra gudar,
Inte tillbe nån annan
Inte snacka skit
Inte missbruka guds namn

Ta det lugnt
Minst en dag i veckan
Respektera föräldrar
Ta tillvara på det dom kan

Döda inte nån
Det är helt åt skogen
Har du flickvän eller pojkvän
Se till att vara trogen

Och inte ta nåt
Som är nån annans
Tala sanning för den
Dyker upp nånstans

Och avundsjuka tar
För mycket energi
Så alla såna känslor
Är bäst att låta bli

Fotade listan, men iPhoto har fuckat upp igen …

Not ready to make nice

Att skriva om nåt som har försvunnit känns som att tjata. Men jaja.

Jag läser massa bloggar om att må uselt. Inne på UM, fast det känns som om jag smyger runt och tjuvlyssnar.

Så många som vill skära sig ta livet av sig inatt supa droga vadsomhelst för att slippa plågan.

Ångesten som driver kraften ur kroppen vettet ur skallen sansen ur allt.

Tror jag fattar hur svårt det är att välja:
- en påse godis och en kopp te som lindrar aldrig så lite men gör morgondagen bärbar.

- eller nåt som slår hjärnan i bitar för en alldeles så liten stund men sen då? Eldsvådor av ångest så stora att de inte går att släcka.

Två steg framåt och ett tillbaka går också framåt.

Not ready to make nice

Vill ha!

Bloggen har flyttat men jag kör dubbelt ett tag.

Sitter på golvet i mitt nya hus. Inga möbler inga människor ingen som vet att jag är här. Det är varmt och luktar trä och jag får hosta. Jag skulle kunna göra vad som helst.

Utsikt över fjärden eller bussgaraget, det beror på vem man frågar. Jag ser bara långt långt vidare.

Kommer få jobba som ett svin för att bo här. Men det var ett av mina mål.

Ett annat var att skriva de böcker jag har på gång nu. En blev färdig idag.

Berättelsen om ​​Turk & Timotej. Skrev mitt sista kapitel medan Mellan M högläste skittråkiga, hemmagjorda vitsar ur KP.

Läste Niklas sista kapitel i bilen, parkerade i en korsning och grät. Tårar på mina solglasögon.

Grät för att historien är sorgligt vacker fast det är lite som att googla sig själv att gråta åt sin egen text.

Grät för att vi bara kan skriva den här historien en enda gång.

Men ändå, det där omisskännliga pirret i kroppen. Jag är på gång, nåt måste hända, nu på en gång. När en dörr stängs behöver jag öppna en annan fort så inget blir tråkigt.
Vilken?

Sugmärken och Lovely's pappas kallingar

Äh, skriver lite här också.

Fast i flyttivern hastade Telia rejält, flyttade bredbandet och telefonen vägrar ladda upp bilder.

Tonåringen är som ni vet ihop med Lovely Miss L. Allting utgår ifrån hans värld.
- Har du ett sugmärke på halsen mamma? frågade han mig igår.
- Nä, jag har slutat med sånt.

Men ändå. Han bor ofta hos L. Och glömmer att ta med sig kalsonger dit. Så i söndags kom han hem i Lovely’s pappas kalsonger. Slängde av sig alla kläder i badkaret innan han duschade.

Sen dess har kläderna legat där. Tonåringens tjejs pappas kalsonger.

Gissa om jag har tjatat. Vill liksom inte se på dem.

- Jag lägger fan ut dem på bloggen om du inte skärper dig! sa jag i morse.

​Tonåringen bara log, kysste mina kinder och drog.

Sagt och gjort.

- Fast nu fattar ni det där med bilderna va? Tänk ett par ceriserosa Björn Borg. Gulligt av honom att låna ut dem, det tycker jag. Min fågelunge har blivit så stor att han har en egen kalsongrelation med en främmande man.

Bloggen flyttar till Sveriges största ungdomssajt!

Idag går första flyttlasset.

Det till ungdomar.se. FÖLJ MED MIG!
Postade min första bloggy igår. Galet surr i magen.

Den andra flytten går lite sådär. Byggkillarna har iaf tömt några skåp åt mig, återstår bara att bringa ordning i kaos. Bilden har jag döpt till Misery at Wolverine Path.

Men sen, när allt är klart, och jag ser ut över mitt nya hav kommer jag att känna mig så här:

Vinn en bok vetja!

När jag var liten red jag, eller, det gör jag fortfarande. Det gjorde Malin med.
Och när Lilla H fick akutplockabort blindtarmen satt jag på uppvaket och läste Malins första bok Dubbla slag.

Och när Tonåringen fick fel på hjärtat och jag satt vaken med ångest tröstade jag mig med Malins pappa på teve. Min favoritgubbe av alla tjurgubbar, Leif GW Persson.

Malin säger att vi måste bryta den här kopplingen mellan barnsjukhus och nån i hennes familj. Det känns inte alls bra.

Vad som känns bra är att Malins senaste bok kommer i pocket 20 april! Den första som mejlar mig på kontakt@linaforss.com får ett signerat ex av Malin.

Malin heter Malin Persson Giolito och boken Bara ett barn.

Jag ska be henne rita blommor i den också.

Blandband

Fick den här inbjudan, gick igång totalt. Har kvar mina bästa blandband i en låda.


Har ni nån aning om hur meckiga de var att göra?
Inga klick där inte. Ändå var det lika kul/sorgligt/deppigt/sexigt/roligt/pirrigt ...

Brukar lova saker här. Saker jag ska skriva om. Håller alltid mina löften, kommer ihåg allt, bara i en salig röra.

Men en låtlista minns jag. Den med mina allra mest sorgliga låtar. Det är skönt att gråta.

PS.Har så bra minne att jag ibland kommer ihåg dubbelt. Har ni fått listan förut så har ni kanske härdats iaf?

Snorig låtlista

- Du kommer att kunna sälja mina snorpapper på ebay, sa Tonåringen.

Det och hans leende. Det är värt minst en miljon dollar.

Skulle packa, hitta den där pärmen där det står allt som jag inte kommer ihåg, resten minns jag inte.

Men vi gjorde låtlistor istället. Blir prilligt lycklig av att höra andras.

Tonåringen och Lovely Miss L är lite revival. De lyssnar på Cat Stevens och Bob Dylan och Johnny Cash, men idag blev det lite mer blandband.

Rubz förkylningslista till Mami

Hej är början på hejdå

Jag gjorde det. Skrev det där kapitlet om kärlek i Turk & Timotej.

Okejokej det var lite mer än så. Sex med kärlek. Fick äta upp mina egna ord, nånstans mellan midnatt och två där på mitt hotellrum.

Skriva sex är jättelätt och kul och drivet, men skriva lycka, hur kul är det? Eller att läsa?
Och sex som i älska=lycka är sjutusenmiljoneretthundraåttionånting upphöjt till tjugotre gånger svårare. För det måste vara precis lika fint och nära utan att bli tråkigt, men inte bli tråkigt får inte bli porr.

Hängde ni med?

Snart är boken klar, sen får ni säga. Det är i alla fall hutlöst sorgligt att skriva färdigt. Och skriva sorgligt, det är jag skitbra på. Det är till och med kul!

Märks det att jag är trött?

Imorgon ska jag ha med min lista på sorgliga låtar

Om det!

Jag är i Västerås. Det är finfult här. Blåsigt. Nån har gått ifrån sina fotbollsskor.

Jag ska skriva det svåraste kapitlet i Turk & Timotej. Har vetat det hela veckan. Inte velat, det kostar på. Men Niklas säger att jag kan. Vi skriver ju ihop, antar att han vet.
Både vill och vill inte minnas hur det var att vara skitkär och 17 år. Det handlar ju om det.

Staden är full av handbollskids, på disco med Sean Banan. Jag vill vara 20, men jag är ensam på ett hotellrum. En liten kille testar sin trehjuling på gården utanför, nä, nu har han gått över till bandy. Vill inte äta, ska duscha, trassla lite. Skriva. Det är ju mitt jobb.

Ibland är det skönt att ha ett jobb att gömma sig bakom. Det ligger en bio på andra sidan gatan. Undrar vad de visar.

Lista

Var på Vintage på Livrustkammaren igår.
(Vintage är mode äldre än 25 år, precis som jag men jag kände igen sånt som mamma hade.)

Inga bilder ännu, kamerasladden har gömt sig som en orm bland heta fjolårslöv. Men Simona fotade mig, kika in hos henne. Aprilstormen ven i mina ögon, rörde till lite grann.

Rensar skrivbordet, lyssnar på Stil i P1, trasslar lite. Vårregn, doften tar sig in.

Hittade en inköpslista:

Vatten
Förväntan
Kyckling
Bacon
Formbröd
Klädnypor
Brustet hjärta
Tapenade
Slickepott
Vårtplåster
Florsocker
Salta tårar
Bergott
- stod det på den.

Min trädgård har börjat tränga sig fram, den som jag älskar och lämnar. Stökig och bråkig så inihelvete, mest i juli när jag är allergisk mot gräs och vill flytta till Island. Men jag planterade tusen lökar i höstas, och mitt i byggröran sken solen på små krokusar.

Warzone

Är klädd i vintage, mormors dräktjacka med svarta knappar fina som godis. Ska på Livrustkammaren, modeutställning över ett svunnet 1900-tal. Försöker fatta att jag inte bara är född förra århundrandet, även förra årtusendet.

Bloggen flyttar, så fort jag fått ihop en presentation, och en lista på vad jag gillar och inte.

Inte: Ingenting idag
Gillar: Att det är bättre nu och Oskar Linnros 25

Har fått läxa från Ungdomar.se, för en bra bloggy. Så nu tränar jag på att skriva kort.

Idag har jag talat med Maria, med Åsa, varit relationsexpert, mejlat med Niklas, lekt på uuämm, cyklat, postat ett paket, kommit på att den här bloggen kan vara som en skyttegrav, inte laddat upp bilderna från Henrik Fexeus release (LINA på bild), packat EN låda, hittat mitt betyg från 9:an och kommit på att jag ljugit för Tonåringen.

Förlåt, jag hade inte bara 4 i matte, jag hade det i gympa också.

Ångra sig!

Hjärtat i Linas bokhylla


Packar ner mina böcker. Äger en miljard. Alla är inte lästa men alla är handplockade.

I min bokhylla står böcker om psykologi, relationer, sammanbrott. Mamma Mu och konst. De om bergsklättring har jag inte hunnit läsa.

Och ändå, ska jag gå på en bokrelease idag igen. Släpa hem en till goodiebag fylld med saker som jag inte behöver men gärna vill ha. Men mest, få veta allt om Henriks nya bok.

Henrik är Henrik Fexeus. Henrik är tankeläsare och har ett gosedjur som heter Göran.
Henrik vet saker om hjärnan.

Lina har inga gosedjur och kan bara saker om känslor. Lina vill bli distraherad och läsa saker om hjärnan.

Lina vill läsa Henriks bok om att få mentala superkrafter, Lina VILL FÅ mentala superkrafter, komma ut ur huset, tanka friska tankar, skratta med min kompis som har röda stövlar. Har därför brutit ner mitt motstånd till att ta in en ny bok i huset, tagit tillbaka mitt nejtack och sagt ja.

En bra grej med livet är att man får ändra sig.

Eller?

Flatline

När du dör.


Nu vet jag vad det är för mening.

När jag var 16 och hjärtat brast var det som att dö. Det är det fortfarande. Ända skillnaden är att jag kan leta PUK-koder och slåss om plattången samtidigt.

Lina vid köksbänken = flatline. Undvek att se dottern i ögonen, bara hon ser rakt in i mig.

Då, olyckan hade ingen utväg. Skena i galopp på en vild häst över någon förbjuden golfbana funkade bara sådär. Nu kan jag iaf köra bil. Enligt ödets ironi skulle jag till SÖS på arbetsprov för hjärtat just idag.

Cyklade på en motionsnyckel fast jag helst ville kräkas, låg på en brist med tårar under ögonlocken. Låtsades sova för att ingen skulle se.

Och så den dumma doktorn som sa att jag hade väldigt starka ben och suverän kondition och högt över alla kontrollvärden och vi ses vid starten till Vätternrundan.

Konstigt att han inte heller märkte att mitt hjärta hade gått sönder. Precis som då, när man kunde gå runt i världen och ingen såg.

Ok, vad är då meningen kanske ni undrar? Poängen med att bli vuxen är att man inser att allt inte blir bara för att det står skrivet i stjärnorna och det är okej det med.

Suveränt möte på Ungdomar.se, snart flyttar bloggen dit.

Jag lovar, allt går an!

Den man inte ser

Fotograf Richard Ryan

Två underbara bokbloggare, Mathilda & Johanna i Bokgläntan (säkert på Bokgläntan, men det lät så fint I själva gläntan) har läst min Kär i kärleken. De skriver massor av kloka saker så jag blir alldeles glad.

Men mest av allt sätter de fingret på mig!

Timotej i Kär i kärleken är ju rätt mycket jag, även om jag varken kysste Rotborsten eller Paul (eller gjorde jag det?). Men för Mathilda och Johanna är Timmy (Timotej) en romanfigur som de inte behöver ta hänsyn till. Det är coolt.

Så Johanna och Mathilda, Mathilda och Johanna gjorde en klockren analys av mig som 16-17 år som träffade mig pang i hjärtat.

Och nu vet jag. Jag verkade stark och självsäker och självständig OCH JAG VAR DET, men jag var bara ihop med eller kär i killar som kunde trycka ner mig. Redan på förhand valde jag bort de snälla gulliga. På så vis visste jag redan innan att jag skulle få bekräftat att jag inte var så himla mycket värd. Och jag vet varför. Djupt andetag, för att min pappa var så.

Jaha, så här tusen år senare sitter jag här och skulle vilja få göra om allt igen. Samma jag, samma liv men några till skulle jag ha bett dra åt helvete.

Hoppas att ni inte känner igen er. Hoppas att ni inte tar skit. Skärp er!

PS. Snart flyttar den här bloggen till ungdomar.se

Flyttfågel

Bye bye vardagsrum

Det ryms en massa känslor mellan raderna i den här berättelsen, men de tror jag inte att jag behöver skriva ut.
Låt

Vill du flytta till London? frågade min Plastpappa när jag var 16.

Hade gått ut 9an, var kär, det var sommar - varför skulle jag vilja nåt så dumt? Men egentligen var det bara att slippa ta ställning jag ville. Livet flöt ju. Vi hade bott i samma hus i 4 år, efter de 4, 5, 6, 7, 8 olika adresserna innan. Skilsmässobarn tycker ofta att sånt är lite jobbigt att räkna.

Men iaf, flyttade till London, egen lägenhet för Plastpappan trollade bort mig när han köpte hus. Tro, hopp eller kärlek? kommer att handla om det här.

3 månader senare, Platspappan tröttnade på mig och mamma, så vi flyttade till pappa som också hade flyttat till London. 3 månader senare tröttnade pappa på mamma och mig, så vi gav oss av till en ny våning i London. 3 månader senare hade jag tröttnat på mamma, hade ju faktiskt flyttat hemifrån en gång redan, och hittade en internatskola i Oxford. Men mamma flyttade tillbaka till Sverige och jag fick eget hus i London.

Jag vet, det är galet, men sant.

Bodde där några år, sen flyttade jag till mammas våning på Östermalm som hon hade dött ifrån. Sen till en alldeles egen och så gifte jag mig och skaffade jättelika lejonhundar och styrde ut på Värmdö. Såg mig om i det kylslagna lilla huset och sa att, aldrig att jag stannar här i mer än 2-3 år sa jag 1996.

Idag, nu, 15 år senare, alldeles strax ska jag åka till fastighetsmäklaren. Skriva på alla papper, sälja huset. Flytta.

Har inte känt någonting men nu börjar det pirra i mig. Nytt!

54 Eaton Mews West revisited. Tänk om jag hade vetat då, allt som skulle ske!