Visar inlägg med etikett Pink. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Pink. Visa alla inlägg
söndag 25 mars 2012
Lista på mina 4 idoler den här veckan o så filmen, åh- filmen!
1. Cirkeln- Mats Strandberg och Mats kille Johan Jim Ehn
- för att de har en självklar attityd och aldrig i helvete låter sig pushas runt litterärt eller artistiskt. Tack för att ni bara garvade åt tanken på att man inte skulle få skriva ordet bajs i sina texter.
- Tack för en powerboosting stund på Rival i torsdags.
2. Caroline Larsson som är den skönaste rocktjejen jag hört sjunga på superlänge.
3. Pink som jag lagar mat till på superhög volym för att överrösta allt på teven.
Samma Pink som samma Caroline Larsson skriver låtar till.
Hade jag inte blivit författare skulle jag nog ha velat bli rockstjärna. Åtminstone groupie.
Bonusplacering: Hungerspelen. Så galet snyggt.
Jag skriver nu, jävlar vad jag skriver. Har tokpluggat intryck och dramaturgi och kärlek och livserfarenheter och nu skriver jag. Vill bara vara inlåst i mitt eget huvud i ett eget rum och inte komma ut förrän allt är klart om några månader, ett år. Sa det till Kongomannen i morse. Han såg konstigt på mig. Fast uppmuntrande.
Etiketter:
Caroline Larsson,
Hungerspelen,
Johan Jim Ehn,
Kongomannen,
Mats Strandberg,
Pink,
Riksteatern,
Serendip
tisdag 19 april 2011
Ett annat liv?
Flyttgubbarna kommer snart. Jag ska bara göra det sista. Göra rätt?
Hade krupit ur mitt eget skal igår om jag kunnat, våndades så inget kunde rädda mig.
Inte att lämna huset, på dagen 15 år senare, slänga år av sparade minnen i containern.
Krampaktiga försök att hålla fast livet. Det funkar inte så.
Nähä. Hittade mina tonårslådor, alla collage. Ska lägga upp ett album här när datorNiklas kickstartat igen efter påsk och fixat Macen.
Skulle jag göra om allt?
Hade en magisk dröm, drömde mig tillbaka till London för 20 år sedan, mötte en annan honom. Det liv jag skulle ha valt. Drömmen sa att det var så.
Dansade till Pink så bokhyllan svajade. Höll mig själv till svars för vartenda ögonblick av mitt liv. Repade för dansshowen mitt i allt också.
Insikt upphöjd till fem att jag vill inte vet om jag gör rätt som flyttar.
Förblindad av kickarna som håller på att ta sig ur blodet.
Det stavas adrenalin, men ändå. Har gått högt på det ett par veckor.
Förlust. Eller seger?
Hade krupit ur mitt eget skal igår om jag kunnat, våndades så inget kunde rädda mig.
Inte att lämna huset, på dagen 15 år senare, slänga år av sparade minnen i containern.
Krampaktiga försök att hålla fast livet. Det funkar inte så.
Nähä. Hittade mina tonårslådor, alla collage. Ska lägga upp ett album här när datorNiklas kickstartat igen efter påsk och fixat Macen.
Skulle jag göra om allt?
Hade en magisk dröm, drömde mig tillbaka till London för 20 år sedan, mötte en annan honom. Det liv jag skulle ha valt. Drömmen sa att det var så.
Dansade till Pink så bokhyllan svajade. Höll mig själv till svars för vartenda ögonblick av mitt liv. Repade för dansshowen mitt i allt också.
Insikt upphöjd till fem att jag vill inte vet om jag gör rätt som flyttar.
Förblindad av kickarna som håller på att ta sig ur blodet.
Det stavas adrenalin, men ändå. Har gått högt på det ett par veckor.
Förlust. Eller seger?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)