Axplock ur mina kärleksbrev

Bloggar på Ungdomar.se, undrar ibland varför.
Tjuvlyssnar jag inte bara, är äckligt överårig och smyger omkring?
Fast det gör jag inte. Kollar bara nåns profil om de har varit inne hos mig.
Ser det som en lätt knackning på min dörr i mörk sommarnatt.
Är alltid Lina 45. Eller, eh, så småningom mer än så. Men aldrig mindre, aldrig någon annan.

De, de är fjärilar och aviatörer och Astrid Lindgrenfigurer och små X.
Flicka som är pojke, man på väg till kvinna. FTM. Ålder, ingen vet om den är sann.

Men jag får brev. Inte tokmånga, inte jämt - jätteofta tror jag att nån har dött när de försvinner.
Kidsen på UM är ibland väldigt ledsna.
Men inte när de försvinner har jag lärt mig. Då flyger de lyckligt över ängarna.
Kommer tillbaka till mig vid kraschlandning, och ibland för att bara säga hej.
Skjuta från höften, skänka mig snälla ord.
Titta!

jag fastnar för dig, du är liksom så spännande, inte som andra vuxna jag känner till. du är poetisk och har ett annat sinne av nåt slag, verkar det som. jag känner ju inte dig men jag får den känslan, får en känsla av att du är lite som "oss".. ett annat slag, som kan fundera och fundera och fundera och tänka vidare och ännu mer...

Åh Lina, jag älskar hur du skriver. Och jag älskar att läsa det.

Hej!

Har inte undgått att du bloggar på den här sidan nästan var och varannan dag. Till en början störde jag mig på det. .... Jag stör mig på hur rak du är, ärlig. Hur du obekymrat och ogenerat tar upp ämnen och delar med dig av dina tankar.

Sen kom jag på en sak. Du påminner om min mamma. Som jag påminner om. Så egentligen var det mig själv som jag störde mig på. Att jag inte lever ut allt så som jag skulle kunna. Och vill. Försökte komma på vad det är som hindrar mig. Vart rädslan kommer ifrån. Inifrån.

Läste en av dina böcker. Den var ganska bra. Tror jag ska läsa någon till. Det var så skönt med lite omväxling mot vad jag brukar läsa.

Hur som helst. Det jag vill ha fram med det här meddelandet är att jag bestämt mig för att gilla dig lite mer, och störa mig lite mindre. För du är ganska bra. Och modig. Och får mig att le. Vilket jag är tacksam för. Tror Sverige behöver fler som du.

Tack för ordet.

Jag läste din bok igår, kär i kärleken. Satt ute i solen och fortsatte sedan i sängen. Satt och tänkte på hur jag gillar ditt sätt att skriva. Du skriver så detaljrikt men ändå så mystiskt. Det är som om att man behöver finnas lite i ditt, eller ja Timmys huvud för att förstå allt, och det gör man, för detaljerna förklarar hur hon tänker. Men inte för mycket.
Längtar tills din nästa bok!


 Jag bara satt där på bryggan medan alla andra trodde att du hade försvunnit, rökte mina cigaretter och hade det bra. Tänkte inte på hur tiden gick iväg och att alla andra blev oroliga.

Så kommer det en del sånt här också, men jaja.  

Vill du knulla?

En massa svordomar om deadlines och fuck-off and dielåtlista!

Det är panik.
- Stöka inte till på mitt rum, skriker jag till barnen som ser på mig som om de har landat på Mars.
Mitt i David Bowies Space Oddity.

Det ligger grejer överallt. Bokföringen jag spred ut i torsdags ifall jag skulle få himmelsk inspiration och lust att börja med den.
Time Capsule-pryttlar ifall jag skulle börja fatta hur den funkar.

Manus.
Det är väldigt bråttom nu. Första tiden man skriver på en bok är oftast lugn om du inte från början har ett utgivningsdatum. Men så här i slutfasen, tredje redigeringsrundan, räknar förlagen ner.

Utgivning 25 mars 2012 betyder att boken ska korras under januari, sättas och tryckas i februari, distribueras i mars.

OCH ATT JAG MÅSTE BLI KLAR NU!

Så vad gör jag, jag som är försenad 5 dagar?
En låtlista på Youtube för att Spotify i nya datorn jävlas med mig.
Liksom skrivplattan eller vad f-n det nu heter, rullar åt fel håll. Och iPhoto finns inte ens.
Inställningar, my ass, för jag har inte tid.
Men vet ni, varenda låt passar så himla bra när Timotej i boken väl bestämmer sig för att Liam ska ut ur hennes liv.

Skrivtips: Fick hjälp att inse att jag bara har skrivit skit till er. Konkret måste det vara. Så här: Det är force majeur som gäller i mitt liv, undantagstillstånd. Min vän Ruben på ungdomar.se säger att man får surfa på termiken så här efter stormdyningarna. Så strunta i tvätten, låt hemmet vara kaos, besvara inga mejl om du har en deadline - jobba bara. De som vill förstå dig kommer att fatta. De andra kan dra!

Min fuck-off and die-låtlista!

Ett barn ska jag ha när jag blir stor med smala ben och mjuka skor

Imorgon ska träffa Eric och André från ungdomar.se och PR-Tove från ett av mina förlag.
Vi ska äta lunch och prata om inte vet jag men det ska bli jättekul.

Herregud, vad ska jag ha på mig?

- Var bara dig själv mamma, sa MellanM och log stort, det är det bästa.

Själv hade han fotbollsmålvaktskläder och strödde såna där små gummipluppar från konstgräset över hela tvättstugan.

Not ready to make nice

Att skriva om nåt som har försvunnit känns som att tjata. Men jaja.

Jag läser massa bloggar om att må uselt. Inne på UM, fast det känns som om jag smyger runt och tjuvlyssnar.

Så många som vill skära sig ta livet av sig inatt supa droga vadsomhelst för att slippa plågan.

Ångesten som driver kraften ur kroppen vettet ur skallen sansen ur allt.

Tror jag fattar hur svårt det är att välja:
- en påse godis och en kopp te som lindrar aldrig så lite men gör morgondagen bärbar.

- eller nåt som slår hjärnan i bitar för en alldeles så liten stund men sen då? Eldsvådor av ångest så stora att de inte går att släcka.

Två steg framåt och ett tillbaka går också framåt.

Not ready to make nice

Bloggen flyttar till Sveriges största ungdomssajt!

Idag går första flyttlasset.

Det till ungdomar.se. FÖLJ MED MIG!
Postade min första bloggy igår. Galet surr i magen.

Den andra flytten går lite sådär. Byggkillarna har iaf tömt några skåp åt mig, återstår bara att bringa ordning i kaos. Bilden har jag döpt till Misery at Wolverine Path.

Men sen, när allt är klart, och jag ser ut över mitt nya hav kommer jag att känna mig så här:

Warzone

Är klädd i vintage, mormors dräktjacka med svarta knappar fina som godis. Ska på Livrustkammaren, modeutställning över ett svunnet 1900-tal. Försöker fatta att jag inte bara är född förra århundrandet, även förra årtusendet.

Bloggen flyttar, så fort jag fått ihop en presentation, och en lista på vad jag gillar och inte.

Inte: Ingenting idag
Gillar: Att det är bättre nu och Oskar Linnros 25

Har fått läxa från Ungdomar.se, för en bra bloggy. Så nu tränar jag på att skriva kort.

Idag har jag talat med Maria, med Åsa, varit relationsexpert, mejlat med Niklas, lekt på uuämm, cyklat, postat ett paket, kommit på att den här bloggen kan vara som en skyttegrav, inte laddat upp bilderna från Henrik Fexeus release (LINA på bild), packat EN låda, hittat mitt betyg från 9:an och kommit på att jag ljugit för Tonåringen.

Förlåt, jag hade inte bara 4 i matte, jag hade det i gympa också.

Flatline

När du dör.


Nu vet jag vad det är för mening.

När jag var 16 och hjärtat brast var det som att dö. Det är det fortfarande. Ända skillnaden är att jag kan leta PUK-koder och slåss om plattången samtidigt.

Lina vid köksbänken = flatline. Undvek att se dottern i ögonen, bara hon ser rakt in i mig.

Då, olyckan hade ingen utväg. Skena i galopp på en vild häst över någon förbjuden golfbana funkade bara sådär. Nu kan jag iaf köra bil. Enligt ödets ironi skulle jag till SÖS på arbetsprov för hjärtat just idag.

Cyklade på en motionsnyckel fast jag helst ville kräkas, låg på en brist med tårar under ögonlocken. Låtsades sova för att ingen skulle se.

Och så den dumma doktorn som sa att jag hade väldigt starka ben och suverän kondition och högt över alla kontrollvärden och vi ses vid starten till Vätternrundan.

Konstigt att han inte heller märkte att mitt hjärta hade gått sönder. Precis som då, när man kunde gå runt i världen och ingen såg.

Ok, vad är då meningen kanske ni undrar? Poängen med att bli vuxen är att man inser att allt inte blir bara för att det står skrivet i stjärnorna och det är okej det med.

Suveränt möte på Ungdomar.se, snart flyttar bloggen dit.

Jag lovar, allt går an!