Närvarons Plats

Det är flera månader sedan jag sist var på ett yogapass. Största anledningen för att passen ligger så dåligt till tidsmässigt i förhållande till min vardag och där jag bor. Så jag gör lite övningar hemma istället. Det är svårt att vara disciplinerad nog att göra ett helt pass hemma, men någon övning lite då och då i några minuter, är skönare än ingen alls.

Det är främst för att få igång andningen och för att att kroppen fysiskt ska må bra. Finns t.ex flera övningar att göra som är sköna för nacken. Där man sträcker ut hals och nacke i precis motsatt riktning mot hur man normalt håller upp huvudet när man sitter framför datorn eller stickar. Det är skönt att känna hur kroppen blir smidig och stark och slappnar av samtidigt. Att glömma allt runt omkring för en stund. Och bara känna sin kropp och sina egna andetag.

Jag läser just nu Lyckan, Kärleken och Meningen med livet. Jag gillar den engelska titeln bättre Eat, Pray, Love. För den beskriver vad boken handlar om och vad författaren Elizabeth Gilbert gjorde under ett år för att gå ur en djup depression och finna sig själv och lyckan. Fyra månader med njutning av god mat och vackert språk i Italien, fyra månader med att utforska yoga och meditation i Indien och fyra månader med att finna balans i livet i Indonesien (Bali).

I boken beskriver hon så bra vad yoga bl.a går ut på:
"Yoga handlar om självövervinnelse och ett hängivet försök att tvinga bort uppmärksamheten från sitt ändlösa grubbel över det förflutna och sin ständiga oro för framtiden, så att man istället kan söka den ständiga närvarons plats, där man kan se på sig själv och sin omgivning med lugn värdighet."

Den optimala måndagskvällen

Stel som en pinne fick jag äntligen kommit iväg på min älskade yoga igen. Underbart (och lite jobbigt - längesen som det var) för både kropp och själ!

Hem och blogga och blocka (Argosysjalen måste blockas på riktigt har jag märkt - lite halvfusk med strykjärn hjälpte inte - den bara krullar sig). I bakgrunden spelas Pink Floyd. Inne i en liten PF-period nu. Så himla bra! Favoritlåtarna just nu är Hey you, Sorrow, High Hopes och Us and Them. Alla finns bl.a på liveskivan "Pulse".

Jag räknar just nu till 15 stearinljus i vinrött tända runt omkring mig. En kopp grönt te, en macka och en bit norsk julemarsipan. Helgen spenderades bland vänner i Oslo, och det bara gååår inte att komma hem utan Bamsemums och norsk julemarsipan. Marsipanen i Norge är inte lika söt som här hemma, och därför passar den mig väldigt bra. Mmmmmmums.

Snart dags för Cityakuten och därefter Prison Break. Vila ögonen på Michael Scofield i en timme är aldrig fel! Till det lite stickning, får nog bli Australienprojektet ikväll.

Och inte nog med det. När jag kom hem, låg innanför dörren mitt första nummer av "Interweave Knits".

Min optimala måndagskväll.

Yoga - medicin för kropp och själ

Jag har inte tränat yoga sen i maj, när jag var i Thailand. Innan dess tränade jag ganska mycket. Jag förstod inte förrän idag, hur mycket jag har saknat det. Det finns inget bättre att göra, för att hitta sig själv, för att träna kroppen, och för att andas - på riktigt..

Jag går på Ashtanga Yoga. En av de mest fysiska av yogaformerna, se bilder. Mycket styrka med hjälp av sin egen kropp, mycket balans, men också smidighet. Och andningen, hela tiden andas med djupa, långa andetag.

Jag kom tillbaka till jobbet idag, efter tre veckors semester. Jag var stressad innan semestern, tyckte att jag lyckades slappna av väldigt bra under semestern. Men idag när jag var tillbaka på jobbet igen, kom stressen tillbaka. Jag vaknade i morse stel i käkarna, liten klump i magen och efter bara en liten stund på jobbet även stel i nacke och rygg (vilket iofs också kan skyllas AC’n). Och jag kunde inte andas, inte ordentligt.

Det tog mig ungefär halva dagen innan jag förstod att den största anledningen var att jag inte hade kontroll. Jag visste inte vad som hänt när jag varit borta, jag visste inte om det fanns en massa olösta “case”, jag visste inte hur mycket jobb som krävdes av mig under dagen. Ingen kontroll…. Vilket är det värsta jag vet (se även tidigare inlägg).

Men nu, nu känns allt mycket bättre. Jag har kontroll över situationen på jobbet igen, och jag har i 75 minuter bara fått koncentrera mig på mig och på min andning. Fantastiskt!