Perdita

Mamma ringde och började prata om Perdita. Åhhh vad fin sa jag. Men neeeej, pärlor är bara inte min grej. Men du får gärna göra, de är ju underbara!

Dagen efter (igår) när jag körde barnen till skola och dagis så ploppade Perditan upp i huvudet. Klart jag ska göra den! I mitt Malabrigo Lace som jag har kvar. Kanske för att de kalla vindarna fick mig att förstå att en sådan skulle sitta fint på armen till den lilablommiga tunikan med den lila Icarussjalen om axlarna? Suck, det skulle ju vara så fint!

Och det blev det. Tycker jag. Väldigt nöjd faktiskt. Som det finaste armbandet. =)

Jag trädde inte på pärlorna på garnet innan, utan använde den tunnaste virknålen och trädde de på maskorna där de skulle vara. Det var det sättet jag tyckte jag fick till pärlorna att sitta finast.

Jag valde att göra storlek small av den smalaste varianten som heter Bluebell.

Klart man kan köpa sol!!

Tur att det finns stickcaféer och stickbloggar. Jag saknar nämligen kompisar som stickar. Ja, dvs mina “vanliga” kompisar stickar inte. Så det är alltid jag själv som sitter där med stickningen i högsta hugg. Det skulle ibland vara lite roligare om de andra var lika nördigt galen som jag =).

På tisdag tror jag minsann att jag ska bege mig in till stora staden (Sthlm) och besöka Hurtigs konditori för första gången. Hoppas jag får sällskap av några Sthlm knitters!
















Med lite hjälp av min snart 5-åriga son blev det lite kort på mig med gula Icarus. Han tog visst fler kort än jag visste om ;-).
















Och visst kan man köpa sol! Med inspiration från Jennie har jag avslutat Icarusen i vitt. Både gult och vitt är Shetlandsull. Jag gjorde de sista 6 varven i det vita. Hade först tänkt att göra endast de 4 sista varven, men passande nog tog det gula slut, så det fick bli så här, och jag är nöjd! Jag har gjort en rapport mindre av de första rapporterna eftersom sjalen blir stor nog i alla fall. Shetlandsullen är ganska sträv att sticka i, men det är skönt att varva det med all den mjuka merinoullen och silket jag gör en del andra grejer i.

Hur stor kan en Icarus bli?

Jag har stickat helt enligt mönstret, med samma antal maskor och rapporter som det ska vara. Den är stickad i Malabrigo Lace och på stickor nr 4. Jag behövde två hela härvor, och början på ett tredje. Och jag lovar, jag har bara precis slätat ut den, se vad stor den är! Blir varmt och skönt om ryggen =).

Idag började jag på min första mysteriestickning: Mystic Light. Det ska bli spännande att se hur det blir. Lite bökigt som det alltid är med flätstickor, men absolut inget svårt än så länge. Jag tänkte först göra den i det här fantastiska garnet från Garnkorgen:

Det är Lacesilk Greens från Fyberspates. Men jag kom fram till att det skulle bli alldeles för tunt, och beställde därför Fleeceartist Merino 2/6 istället, också det från Garnkorgen. Det är det garnet designern själv har stickat sjalen i. Sen undrar jag lite hur jag tänkte när jag valde färg. Jag har köpt ett garn som inte alls är min stil, och som jag egentligen inte alls klär i heller. Men, men, längtan efter sommar och hav måste det ha varit, färgen heter nämligen Seashell.

Efter de 25 första varven, ser det ut så här:

Roliga Clapotis

Imorgon är det dags! Konståknings VM från Göteborg startar. Inget ont som inte har något gott med sig - jag har möjlighet att se precis hur mycket som helst på dagarna =).

Jag har kommit en bit längre på tröjan till min son. Lite halvtråkigt att bara sticka slätstickning, men det funkar till väldigt intressanta tv-program och fint tycker jag att det blir. Det är Visjögarn från Östergötlands ullspinneri. Första gången jag stickar båda ärmarna samtidigt och det funkar alldeles utmärkt. Känns skönare att veta att båda blir färdiga samtidigt.

Här är också några bilder på min Clapotis. Den förra bilden jag la ut var inte den bästa, dessa gör den förhoppningsvis lite mer rättvis. Blir onekligen färggrann *s*. Den är mycket rolig att sticka, speciellt de varv när man ska tappa maskor. Underbar känsla att låta de löpa hela vägen ner =). Sen krullar den sig så skönt när man stickar också som ni ser på bilden.

Och vet ni vad.... Jag har 9 varv kvar på min lila Icarus, och garnet är slut.... Hur kul känns det? Ja, ja, det är bara att bita i det sura äpplet och köpa en härva Malabrigo Lace till... Det finns ju alltid matchande muddar att sticka till!

Förresten, det har snöat idag. Jag lägger mig för att sova till en vit gräsmatta och vita påskfjädrar....

Clapotis och Icarus

Avslutar man ett, får man börja på ett nytt... eller två...

Bilden är tagen med mobilen och det blir inte världens bästa bilder, men det får bli så den här gången. Till vänster ska mitt garn från Lisa Souza bli en Clapotis. Till höger är mitt gula shetlandsgarn som ska bli ytterligare en Icarus.

Såsom i en spegel

Fascinerande och intressant....

Jag har idag sett "Såsom i en spegel" av Ingmar Bergman. Inte varje dag man ser filmer i svartvitt. Det var en (för mig) annorlunda film att se, fascinerande inte bara innehållet, men också att jag upplevde den långsam och tyst. Vilket var skönt för huvudet och passade bra till min Icarusstickning. I tillägg känner jag att jag faktiskt har blivit lite allmänbildad :-).

Klistermärken och Kinarestaurang

Jag har nu kört två veckor med belöningssystem med barnen. För mig och barnen går det ut på att morgonen ska gå så smidigt som möjligt. Det är tre saker barnen ska göra: ta på sig, äta frukost och borsta tänderna. Tänk att tre saker kan vara så svårt att få till ibland.....

Första veckan gick någorlunda hyfsat, andra veckan gick riktigt bra. Som belöning för att ha fått ihop 5 klistermärken den andra veckan, skulle vi i fredags äta tillsammans på Kinarestaurangen. Som är öppen alltid. Utom i fredags så klart. Lite svårt att få barnen med på noterna att vi då fick välja annan restaurang, men efter en lång monolog gick det bra. Och det var verkligen sååå mysigt att sitta där på restaurangen barnen och jag. Ensamma. Klockan halv fem en fredag har visst andra människor inte kommit på tanken på mat ännu :-).

Nu i veckan blir det varsin liten leksak som belöning om de lyckas få ihop fem klistermärken var, en för varje morgon i veckan. Jag är optimistisk!

Jag hade bestämt mig för att göra färdigt ytterligare något av de WIP jag håller på med, innan jag började på något nytt. Det gick visst inte så bra, för i fredags lyckades jag börja både på mina Vantar med halva fingrar och min Icarus (i Malabrigo Lace). Men vad gör väl det? Australientröjan (bakstycke och halva framstycket färdigt), Asymmetriska jackan (ärmar och ok nästan färdiga), sonens tröja (bakstycke och en bit på framstycke färdigt), My So Called Scarf (2 av 3 nystan uppstickade) eller Myrtle leaf (ca 20 cm stickat) springer ju ingenstans.....De blir färdiga när det är meningen att de ska bli färdiga =).