Dagar som kommer, dagar som går

I lördags hade jag en underbar stickdag. Tillsammans med Saltflingan, Snigelmamman och min mamma var jag på Yll & Tyll i Uppsala och därefter hade vi vårt eget lilla stickcafé. Se gärna på resp bloggar för lite mer detaljer :-) .

Jag måste säga att det vi köpte var fantastiskt underbara garner. Vilken härlig blå färg och hallonröd färg på linet Boel fick med sig hem. Och Färgkrafts färg Aster som Pia köpte. Jag säger bara suck…. Mammas lin blev varmt chokladfärgat och jag fick med mig en underbar nyans av naturfärgat lin. Det ska bli en kofta som både är stickad och virkad. Det blir en rejäl utmaning för mig, eftersom jag inte är någon hejare på virkning.

Hoppas vi får möjlighet att göra om det. Gärna en båttur, med eller utan garnaffär i sikte!

Dagen avslutades dessutom med grillkväll på min uteplats tillsammans med någon speciell. Kunde inte ha slutat bättre..

Från garn och grillning - till jobb….. Jag har nu klarat av mina första två dagar på jobbet. Jag har varit avslappnad och inte nervös. Det har faktiskt känts väldigt bra. Kul att få höra att jag varit saknad och kul att känna att jag kan bidra lite, trots mina få timmar. Det är jag glad för. Jag känner hur motivationen finns där och jag blir ivrig att hjälpa till. Nu gäller det bara att vara noga med tider och ta det riktigt lugnt.

Jag har börjat med några nya projekt. Uppdatering på de kommer lite senare. Men här intill får ni så länge se muddar med mönster från Nina på Nysta och en vit Perdita.

Nu är jag trött... Jättetrött.. Så det blir nog lite tv och total avslappning en stund.

Perdita

Mamma ringde och började prata om Perdita. Åhhh vad fin sa jag. Men neeeej, pärlor är bara inte min grej. Men du får gärna göra, de är ju underbara!

Dagen efter (igår) när jag körde barnen till skola och dagis så ploppade Perditan upp i huvudet. Klart jag ska göra den! I mitt Malabrigo Lace som jag har kvar. Kanske för att de kalla vindarna fick mig att förstå att en sådan skulle sitta fint på armen till den lilablommiga tunikan med den lila Icarussjalen om axlarna? Suck, det skulle ju vara så fint!

Och det blev det. Tycker jag. Väldigt nöjd faktiskt. Som det finaste armbandet. =)

Jag trädde inte på pärlorna på garnet innan, utan använde den tunnaste virknålen och trädde de på maskorna där de skulle vara. Det var det sättet jag tyckte jag fick till pärlorna att sitta finast.

Jag valde att göra storlek small av den smalaste varianten som heter Bluebell.