Visar inlägg med etikett materiallära. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett materiallära. Visa alla inlägg

torsdag 28 oktober 2021

Fel fokus!


Det har jag tänkt en del det senaste. Varför snackar vi så mycket om att ställa om produktionen, att köpa hållbarare material och att göra bättre val när det, enligt mig, inte är det som hållbarhetens kärna? Vi kan ta förra veckans Ekonomibyrån om klädskam om exempel. I programmet hade vi en liten panel bestående och en hållbarhetsskribent, en influencer och en hållbarhetschef på ett fast fashionföretag. Jag ska inte ägna mig åt någon fingerpekning eller så och även om jag personligen tycker att lite skam är bra (jag får återkomma till detta) så tänker jag att det är helt fel fokus. Vi måste istället lyfta det som är viktigt och bra på riktigt. Greenwashing är mer norm än undantag och alla företag är så himla hållbara hela tiden. Bomullen är hållbar (eller?) och polyestern är återvunnen men allvarligt, det är inte så vi gör revolution!


Hållbarhetschefen för Gina Tricot sa så käckt i programmet (se det här) att de har hållbar energi och bättre vattenanvändning och förstå mig rätt nu, allt det där är bra. Allt som görs för klimatet är bättre än inget alls eller det som är direkt skadligt men hållbar energi och bättre vattenanvändning är en piss i Jordan sett till vilket klimatavtryck textilindustrin gör. Vi vet ju att 80% av ett plaggs klimatavtryck görs under produktionen och textilindustrin står för en stor del av världens utsläpp. Det handlar helt enkelt om vår överkonsumtion. Textilindustrin är smutsig, verkligen, men hade den inte varit så enormt omfattande hade den inte gjort ett sådant avtryck. Det är mängden det handlar om. 


En annan grej det ofta fokuseras på när det snackas hållbart mode är det här med material och textilåtervinning. Senast förra veckan hörde jag ett litet samtal med en textilforskare som gav som konkret råd att man aldrig ska köpa blandmaterial eftersom det inte kan återvinnas. Men vad spelar det för roll när det bara handlar om ca 1% av alla textilier som återvinns? Då är väl inte det rådet så mycket värt eller? Dessutom har jag sett en siffra om att avtrycket bara är 10% mindre vid återvinning av ett plagg jämfört med nyproduktion. Så vinsten för miljön är ändå marginell.


Så, vad är då lösningen på hela modeklimatkrisen undrar ni? Jo, den kommer här från denna hållbara modeguru. Får jag kalla mig för det? Jag tror i alla fall stenhårt på att det handlar om cirkuläritet på olika sätt. Jag tror på klädbytardagar och loppis, som våra tjockisloppisar t.ex. Jag tror på remake och småskalig produktion med återbrukat material. Vi har så enormt mycket bra och snygga textilier, av en helt annan kvalitet än vad som görs idag, som redan finns där ute. Jag tror på att sy av dessa material hemma själv och jag tror dessutom på lappa och laga, lappa och laga och lappa och laga tills det inte går mer. Jag tror på att ta tillbaka hantverket och kläderna, att låta det ta tid och att ge kläder ett värde igen. Och då menar jag inte bara ett värde i pengar, utan även ett värde som funktion och symbol. Kläder ska både få kosta pengar och vara viktiga för oss. Jag gillar mina kläder. Älskar dem till och med. För mig är det det enda rimliga.

Och apropå cirkuläritet. Min sambo resonerade för mig härom dagen hur han ser framtiden för klädindustrin. Överproduktionen är som sagt problemet och det är det vi måste ifrån. Nyproduktion av kläder kan aldrig bli hållbar så volymerna måste ner, och det rejält. Han presenterade en idé om att i framtiden (och då helst i morgon) produceras färre volymer av alla kollektioner och nyproduktioner. Det är inte rimligt att alla ska kunna köpa alla nya plagg de gillar utan man kan gå ihop i ett kompisgäng och kolla vilka plagg de har och har fått tag på och kan då låna av varandra. Att man har en garderob och klädsamling tillsammans som cirkulerar runt helt enkelt. Inte så dum idé va? För faktum kvarstår, vi behöver kläder. Och denna modell kan ju vara ett komplement till min lösning på världens klädproblem: använd det som redan finns. För mig är det svårt att rättfärdiga all överproduktion av nya kläder som sker, samtidigt som det bränns och deponeras fullt fungerande kläder varje dag.

torsdag 23 september 2021

Linne i mitt hjärta!


Materialet alltså, även om jag gillar att ha linnen på mig med. Linne är som bekant gjort av växten lin och är ett riktigt supermaterial om du frågar mig. Det ser inte mycket ut för världen på bilden kanske. Inte i den formen i alla fall. Men när man gör garn, och senare tyg av det, blir det magi. Så vi glömmer det där grå skrufset nu och fokuserar på det vackra. Även om skrufset också är vackert.

[foto: Emma Lejbro]

Lin är som sagt en växt som finns i två huvudsakliga former. Oljelinet gör man linolja av och spånadslinet spinner man garn av. Det hörs på namnen vad de används till. Och till skillnad från det mindre oljelinet är spånadslinet en hög och rak växt som har få förgreningar. Det fina med lin, till skillnad från bomull, är att lin kan växa i lite kallare klimat vilket vi har här uppe i norra Europa. Det är en av våra allra äldsta kulturväxter och vi vet att man odlade lin åtminstone för 7000 år sedan. Och här kommer det fiffiga. Lin funkar bra att odla på mark som inte är så himla bra att odla mat på. Växten behöver inte överdrivet med vatten eller konstgödsel heller till skillnad från bomullsplantan. Det ska tydligen vara så fiffigt att lin, liksom hampan, kan hjälpa till att rena marken från tungmetaller. Och det är definitivt en bra sak. Idag odlas inte mycket lin i Sverige utan produktionen sker främst i Kina, Nederländerna, Belgien, Polen och Baltikum. Man kan köpa toppenfina linnetyger och produkter i mitt kära Estland t.ex!

Det var ju en jäkla massa fördelar. Här kommer dock en nackdel. Eller sex. Lin har en väldigt omständig beredningsprocess. Först måste man nämligen rycka linet. Och sen måste det torka. Det tar ett tag. Nästa steg är att linet måste rötas, dvs att pektinet i stråna bryts ned genom att ruttna. Detta kan man antingen göra genom landrötning eller vattenrötning. Det här tar också ett tag. Sedan ska linet bråkas. Det innebär att man knäcker linstråna så att det vedartade skrufset kan tas bort vid nästa steg som är skäktning. Då slår man på linet med en stor träkniv. Därefter häcklar man och det innebär att man liksom kammar linet med en stor vass metallkam. Jag har skurit mig på en rostig sådan en gång. Därefter kan man spinna det. Och det är ett helskotta om man ska göra det för hand. Jag vet för jag har testat. Det blev inte vackert! Idag görs givetvis allt det här maskinellt men tänk vad värdefullt lintyget var förr i världen när man gjorde allt det här för hand! Och vävde tyget, och färgade! Och glöm inte att man måste odla linet själv med. Och detta gjorde man fram till åtminstone 17-1800-talet när bomullsindustrin tog fart och blev en importvara för oss här i Sverige. Men linet fanns ju kvar. Det finns vissa aspekter där linet är överlägset många andra material!


Dels är lin väldigt slitstarkt. Det tål också höga temperaturer och starkt ljus. Det har en bra uppsugningsförmåga och passar därför både i handdukar och trasor men även i kläder då det håller oss svala på sommaren utan att kännas kalla och klibbiga. Linnetyg lär kunna ta upp så mycket som 50% väta utan att kännas blött. Vilken superfiber! Och så har det en enormt vacker lyster som t.ex. bomullen saknar helt! Ja, det negativa är väl att det skrynklar lätt och det nöts ju en del med. Däremot fäster inte smutsen så bra på materialet och det räcker ofta med en vädring istället för maskintvätt. Linne funkar absolut att tvätta i tvättmaskin men det sliter en del på tyget. Det är ju dessutom en bastfiber och om fibern knäcks är den knäckt. Det är det som lätt kan hända med linnebyxors knän. De har liksom knäckts till i den formen.


Jag gillar linne. Jättemycket. Men jag har kommit av mig lite i mina linkläder under några år. När jag lite släppte vikingalivet vi kan se ovan där linnekläder var standard hade jag inte mycket lin i mitt liv men nu har det tagit fart igen! Jag har en del plagg i linblandning (men tyvärr inga blandningar av ull och lin som man ju tydligen inte ska blanda som kan läsas om här) men jag har t.ex. en kofta i lin och viskos som är väldigt trevlig! Men det är inte superlätt att hitta linne i klädbutikerna. Bomull, viskos och förhatlig polyester är lättare att komma över. Gudrun Sjödén har en hel del lin också, både i vävt och stickad form. Stickad lin är verkligen en kategori för sig då det har allt det där bra med slitstyrka och fin lyster men det får ett sådant fin fall med! Det finns även andra "tantmärken", dvs sånt som jag gillar, som har en del linnekläder. Det är ju märkligt att bara tanter vill ha lin. Jag tycker att det är en toppenfiber som funkar på alla åldrar. 


Har du några linnekläder då? Är det ett material du gillar? Det borde du! Har du tagit dig hit har du förhoppningsvis konstaterat att lin förtjänar mycket mer kärlek än det får. Det är ett fantastiskt material för kläder! Kika bara på den här klänningen från AnnAn Design jag fyndade i augusti på vår nya Reningsborg på Hisingen! Den är småskaligt producerad i Alingsås tror jag. Till saken är att den var helt ny med lapp kvar (vilket egentligen inte nödvändigtvis är bra) och den hade kostat 1190 från början. Och den är superfin, väldigt välsydd och har fantastiska detaljer. Jag älskar den! Jag älskar linne. Gör du det med?

tisdag 7 september 2021

Ett par nya poddar

Jag gillar att lyssna på podd. Jag brukar inte gilla så många stora kommersiella saker som när två mer eller mindre kända gubbar sitter och tjötar if you know what I mean. Jag gillar poddar med vettigt innehåll som behandlar sådant jag är intresserad av. Tidigare har jag tipsat om några om hållbart mode här, här och här. Det har nu dykt upp ett par nya poddar som känns lovande som jag vill tipsa om! Om man som jag gillar att höra när vettiga kvinnor sitter och tjötar om intressanta grejer. Och det gör i regel jag.


Den första är denna, Sicksacksnack med Kajsa Nordin och Stina Löving! Podden hade premiär 29 juni och handlar om sömnad, materiallära, redesign och sånt där som dessa damer är riktigt bra på. Både Kajsa och Stina sysslar annars med återbruk i sin ädlaste form, dvs de köper textilier second hand och syr om till asschyssta kläder och accessoarer. Jag har för övrigt en hatt från Kajsa som jag får visa i ett eget inlägg. Båda förgyller instagram med sina kreationer och det ska bli spännande att fortsätta lyssna. Två avsnitt har hittills kommit och den finns att lyssna på på Spotify och där poddar annars finns. 


Så i torsdags hade denna podd premiär, nämligen Hållbar stil som handlar om just hållbar stil, dvs vintage. Precis vad poddvärlden och alla andra behöver just nu tänker jag! Bakom denna pärla står Elina Kaukosalo och Olivia Robertsdotter. Båda har vintagebutiker på instagram, Livilou.vintage och Whatgoesaround.se, och gillar verkligen vintage. Innehållet i denna podd är mode, stil och trender och hur man kan närma sig detta via vintage. Moderevolutionen når vi via vintage, jag är övertygad. Två avsnitt släpptes direkt i torsdags och jag ser fram emot fortsättningen. Jag vill verkligen götta ner mig i vintage! Denna podd finns också på Spotify och andra ställen där poddar finns.

Tipsa mig gärna om fler poddar om ni tycker jag har missat någon. Poddar om hållbart mode är trevligt tycker jag!

onsdag 19 maj 2021

Du skall icke blanda

Jag är inte religiös. Alls. Jag försökte bli det en gång men det funkade inte. Jag är helt klart ateist. Jag kan inte heller min bibel ska jag säga. Ja, jag är konfirmerad men inte mer än så. Och då och då stöter man ju på dem som maler "vi är skapade till man och kvinna..." och blabla och har nåt tröttsamt bibelcitat på lut. Härom dagen blev jag dock uppmärksammad på något rätt spännande. Jag har lärt mig något helt nytt om mina synder! För inte är det bara sexualitet, otrohet och stöld och sådant som man kan läsa om i bibeln.

"Du skall icke kläda dig i tyg av olika garn, av ull och lin tillsammans."

I femte moseboken 22:11 står det här. Eh, jaha? Så, det är en synd, det står alltså i bibeln, att jag inte får ha kläder av blandade material på mig? Nu är det ju det här med tolkning då. Antingen kan jag tolkade det som att jag inte får ha linnebyxor och ulltröja på mig samtidigt. Vad är problemet? Jag blir för varm på överkroppen när jag har svala byxor på mig? Eller, är det viktigaste att jag inte har plagg av olika garntyper och material i samma plagg samtidigt? Jag får i så fall inte ha en bomullskavaj med polyesterfoder i. Det är rätt ofta det är polyestertråd i sömmarna kan jag säga, även om resterande plagget inte är polyester...


Eller, är synden att jag inte får ha kläder av blandgarn på mig? Är det blandningen av fiber som är förbjuden? Om man tänker ur ett återvinningsperspektiv blir ju det lite logiskt. Fast nu börjar det dyka upp lösningar på hur man återvinner blandmaterial också så jag vet inte jag... Men man får inte blanda bomull med polyester eller elastan alltså? Inte polyester med viscose? Och inte heller ull med akryl? Då är vi nog många som syndar. Med tanke på hur stor del av alla kläder som är blandmaterial just nu så har jag svårt att någon kommer undan där.

Eller är det bara just ull och lin jag inte får göra blandmaterial av? I så fall är jag nog safe för någon sådan blandning har jag inte hittat i min garderob Jag har dock strumpgarn med ull och nässlor i liggande i en låda. Är det lika illa? Jag tyckte det var en rätt festlig grej i alla fall. Personligen föredrar jag kläder i rena material så jag kanske skulle bli bokstavstroende? Nä, jag tror inte det. Jag fortsätter synda på jag.

tisdag 26 januari 2021

Akryl - äckligare än polyester

Jag har tidigare skrivit om hur mycket jag ogillar polyester och att jag har få plagg i det förhatliga materialet. Det finns dock ett syntetmaterial jag ogillar ännu mer och det är akryl. Fy vad otäckt det är! Det är dock ett väldigt vanligt material i kläder nu för tiden. För ca 11 år sedan gick jag en textilutbildning på folkhögskola och snöade in lite på olika material när vi läste materiallära. Jag brukade roa mig med att gå runt i Nordstan här i Göteborg och klämma på stickade plagg och kika på materiallappen för att se vad det var i dem. Det var bl.a. så jag blev riktigt bra på att känna material i fingrarna. Jag kan avslöja att ca 99% av alla stickade tröjor och koftor var i akryl eller delvis i akryl. Det var så jag mindes det i alla fall. 


Akryl, eller polyakryl som det ibland kallas, en syntetfiber som är kort och gott oljebaserad plast. Olja är skitdåligt att göra kläder av eftersom det är en icke förnybar resurs. Akrylfibern är en svag elastisk fiber men som påverkas väldigt lite av solljus vilket gör att den funkar bra ute. Den funkar dock inte att ha på sig om du frågar mig. Den är framtagen för att likna ull vilket den inte alls gör om du fortsätter fråga mig. Visst finns det akryl och akryl, men läskigare fiber får du ändå leta efter. Den är plastig, gnisslig och svettig. Jag kan inte ha akryl på mig utan att känna mig väldigt obekväm och svettas som en gris. Står det akryl i materiallappen provar jag inte plagget. Deddutom blir det jäkligt noppigt.


Jag fick raida både min egen och sambons garderob för att hitta ett akrylplagg att fota av lappen på. Jag hittade två. Jag ville ha 100% akryl men inte ens det lyckades jag uppbringa. Eftersom akryl anses vara elastiskt kan jag inte förstå varför det ska vara så lite som 1% elastan i som i plagget ovan. Vi späder alltså ut en elastisk fiber med en ännu mer elastisk fiber så det blir blandmaterial och det inte går att återvinna. Bra där. Men när jag tittar på lappen slår det mig att en fördel till med akryl kan jag ändå komma på. Akry tål höga temperaturer och är alltså lätt att tvätta i maskin. Vilket behövs då om man, alltså jag, svettas i det. Men då släpps i och för sig mikroplaster ut så det var ingen fördel ändå.


Två plagg i akryl kom jag fram till att jag själv har. Det ena är den här mössan som jag stickat själv i begynnelsen av mina stickkunskaper. Detta var vid tiden för samma ovan nämnda folkhögskola. En kompis från skolan kunde inte alls förstå mitt färgval utan kommenterade enbart "Men färgen?!" när jag visade den, stolt över mitt första vettiga färdiga stickprojekt. Jag har använt den jättemycket och den håller både formen och färgen så på det sättet är den bra. Jag har två damer i grannskapet som komplimerar mig ofta för den och undrar vart min snygga mössa är när jag har en annan på mig. Så just de två gillar färgen i alla fall. Idag hade jag aldrig valt ett garn i 100% akryl till en mössa till mig själv eftersom det är otrevligt att sticka i och ull är så mycket bättre i en mössa på alla sätt. Men just då funkade det som ett bra nybörjargarn.


Så till dagens bekännelse. Jag har ett plagg till som är delvis i akryl. En blommig kofta har jag som var ett av de första plaggen jag köpte second hand när jag började bli stammis på loppisarnas klädavdelningar igen efter flera års bortavaro. Jag fick på något sätt för mig att den var i 83% lin och 17% akryl istället för tvärt om. 17% är möjligt att stå ut med tänkte jag men hur jag fick till det i mitt huvud vet jag inte. Den känns dock inte så akrylig och jag brukar se till att bara använda den dagar när jag misstänker att det inte blir så svettigt och klibbigt. Och tur att koftan är fin i alla fall. Vad har du för inställning till akryl? Är du obotlig syntethatare som jag eller tycker du att det är helt ok?

söndag 22 november 2020

Att verkligen ogilla elastan

Jag hörde på en plattform för hållbart mode en gång påståendet att ett plagg måste innehålla några procent elastan för att sitta bra och falla snyggt. I could not agree with you mindre! Rena naturmaterial är alltid bäst enligt mig, och ju tjockare desto bättre. Jag förstår verkligen inte grejen med elastan. Det är bara irriterande att nästan allt ska innehålla det nu för tiden. En gång när jag var inne i en tygbutik frågade jag om de inte hade collagetyg utan syntet. "Det är ingen syntet i de där!" påstod personalen då. Eh jo, det innehöll ju ändå 3% elastan vilket jag påpekade. "Kan du hitta trikåtyg utan elastan i idag?!" frågade hon då och nog är det svårt! Men det går. Man får bara leta lite. Ni vet det är det som är det fiffiga med trikåtyg, det är stickat alltså är det stretchigt av sig själv. Man behöver ingen jäkla elastan!


Jag ska då erkänna att jag blev förvånad när jag en dag tittade i materiallappen i min favoritkofta och såg detta! Jag visste att det var elastan i, det känner man ändå, men 18% polyester? Jag förvånade mig själv. Till mitt försvar säger jag dock att jag har köpt den second hand och det tillhör inte vanligheterna att jag har sådana här blandmaterial i mina plagg. Så, vad är då elastan? Det är en polyuretanfiber, syntet = plast alltså, som är väldigt elastisk. Lycra och spandex är egentligen samma sak fast särskilda handelsnamn. Elastan finns ofta i träningskläder (kanske därför jag inte har så många plagg med det...) men det finns även ofta i underkläder, strumpor och badkläder. Tyvärr. Det är ett helskotta att hitta underbyxor utan elastan och min snippa tål inte elastan! Och syntet = plast = dåligt för miljön och ohälsosamt pga kemikalier och lösningsmedel och det kan även vara cancerframkallande. Och så ska vi ju inte glömma mikroplasterna som släpps vid tvätt!


Det fula med att blanda i elastan i massa plagg, förutom det nämnt ovan, är att blandmaterial i dagsläget egentligen inte går att återvinna. Återvinning vad gäller kläder är i stort sett none existing och den som finns handlar om rena material. Bomull med elastan i är alltså obrukbart i återvinningssammanhang. Värdelöst helt enkelt, inte bara när det är ett plagg som används, då det lätt blir slafsigt och hafsigt på kroppen, utan även när plagget är utslitet och borde kunna återvinnas. Och faktum är att det verkar gå någon jäkla trend i att allt ska innehålla elastan numera. Som den här klänningen från Gudrun Sjödén t.ex. Obs, också köpt i andra hand. Den är i vävt tyg och minimalt stretchig. Den lilla minililla stretch som finns i plagget är helt irrelevant för plaggets funktion eller känsla så vad gör skiten där? Oförståeligt. 


Och här ska jag visa vad lite elastan gör med ett plagg. Det här är partnerns hundbyxor som jag har lagat otaliga gånger. Jag vill inte ge upp dem. Det finns ju massa bra tyg kvar. Men kolla in bubblorna som blir av bara 2% elastan! Så blir det när elastanen börjar bli slapp och töja ut sig. Skitfult helt enkelt och jag kan avslöja att det är ett helskotta att laga sådana här stretchjeans. Riktigt, riktigt otrevligt. Men folk verkar ju gilla det där. Nu handlar det här blogginlägget egentligen inte om något särskilt mer än att elastan finns och att jag hatar det. Men så är det. Min rekommendation till dig, om du vill ha någon, är att undvika elastan så mycket du kan. Det gör inget positivt för plagget (enligt mig) eller miljön och det är skräp att laga. Personligen letar jag främst plagg och tyger utan det, men ibland får jag göra ett undantag. Du då? Team elastan eller team utan?

onsdag 14 oktober 2020

Därför håller dina kläder sämre än vad de gjorde förr

Så lyder rubriken på en intressant artikel som kom ut i GP i måndags. Men eftersom Göteborgs Posten är snåla får man inte läsa någon av deras artiklar på nätet ever men en snäll person såg till att jag fick läsa den ändå. Och jag tänkte att jag kan ju sammanfatta lite för er här. För den var väldigt intressant! Jag har också reagerat på att kläder är sämre idag än vad de var när jag var ung på 90-talet. Och det är ändå bara 90-talet. Man behöver inte gå så lång tillbaka.

I artikeln intervjuas Mats Johansson som är lärare och forskare på Smart Textiles och Textilhögskolan i Borås och han berättar att textilbranschen har blivit snabbare, billigare och sämre med åren. Och precis som jag har påpekat tidigare är kläder lika billiga idag som de var när jag var ung. Och när Mats var ung tydligen. Han påpekar att man man kan köpa jeans för 199 kr idag vilket man även kunde när han var ung medans en bil har gått från 25 000 till 250 000 kr under dessa år. Det är ju helt galet. Och det är ju inte för att textilkvaliteten har blivit bättre utan för att den blivit just sämre. 

Mats pekar på tre viktiga faktorer när det gäller våra försämrade textilier. Den första är att man på 70-talet kom fram till att man kan stressa bomullen och på så sätt få två skördar per år istället för en. Om bomullen stressväxer blir då fibrerna kortare och således sämre. Precis som med ull är det bättre kvalitet ju längre fibrerna är. Logiskt, eller hur? Den andra faktoren är att man har uppfunnit en ny spinnteknik, den så kallade open-end spinningen som gör att man kan spinna kortare fiber, vilket ju uppenbarligen krävs för stressbomull. Det positiva med detta är dock att man med denna teknik kan använda mer av bomullen, men den blir ju sämre kvalitet på tråden eller garnet. Lite både bra och dåligt alltså. Den tredje faktoren är att man någonstans på vägen kommit fram till att man ska väva tyget glesare för att få fler meter per timme helt enkelt. Det kan man lätt se om man jämför lakan från 70-talet och framåt med dagens som ibland kan kännas lite som spindelväv och går sönder så fort man tar i det typ. Illa. Visst tyget blir glesare och därmed är det mindre bomull i det vilket innebär mindre klimatavtryck men plagget, eller lakanet, håller ju väldigt mycket kortare. I det stora hela lär det ju vara sämre.


Sedan är det ju också alla de där mjukgörande och skönhetsprocesserna som gör det. Jeans ska från början vara slitna och tvätt, slitning och enzymer kan göra att ungefär två år dras från plaggets livslängd. Sedan påpekas det också i artikeln att ekologisk bomull inte är likhetstecken med att plagget är mer hållbart, som i att det håller längre. Det säger ju egentligen bara hur bomullen har odlats. Plagget kan ändå slitas snabbt och resten av processen för att göra plagget behöver inte vara miljövänlig heller.

Slutligen får Mats Johansson också frågan om det fortfarande finns kläder av bra kvalitet att få tag på, vilket det finns. Ofta kostar dessa plagg mer men, och nu är det jag som talar, bara för att ett plagg är lite dyrare betyder inte det att det automatiskt är bättre kvalitet och mer miljövänligt. Alla tramsiga märken kan slänga på ganska mycket på prislappen bara pga en jäkla dekal. Dock, och nu är det Mats som talar, kan man vända på det och konstatera att billigt inte är bra kvalitet. Oftast. Om det inte är second hand då. Då kan man hitta både kass och bra kvalitet både billigt och dyrt. Ska man dock hitta bra kvalitet ska man leta efter plagg som är lite platta och robusta. Och ju mer man grejer med textilier desto mer lär man sig att känna i fingrarna vad som är bra.


Och det är det jag alltid har sagt. Bra kvalitet som håller länge ska vara lite rivigt. Det gäller både ull och bomull. Jag gillar inte onödigt mjuk och fluffig ull och jag avskyr elastan och stretch och skit i kläderna. Kläder ska hålla för användning och nötning och det är skittråkigt när ett par byxor får hål mellan låren på bara ett par månader. Ett par riktigt bra och robusta jeans fungerar inte så samt att de är lättare att laga. Att laga stretchjeans är en styggelse! Så, nu har ni fått en redogörelse både från Mats och mig. Jag skull passa som textilforskare tror jag. I nästa liv kanske. Eller kanske detta.

måndag 21 september 2020

Materiallära är livsviktigt!

När jag gick ett år textilt hantverk på folkhögskola ingick det en kurs i materiallära. Jag tyckte det var jättespännande! Där fick jag bl.a. lära mig att bomull inte blir rent i 40 grader utan att bomullskläder kräver minst 60 grader för att bli rent. Tvättar man det i 40 krymper plagget gradvis över en tid istället. Därför ska man alltid köpa ett bomullsplagg i en storlek för stort och tvätta det i 60 direkt så det krymper klart. Nu handlar ju jag nästan bara second hand så jag räknar med att det redan är färdigkrympt i tvätten. Och då behöver jag inte vara så knusslig med om jag tvättar det i 60 grader heller. En av de fina grejerna med att handla second hand. En av många.

Men det här med olika material, det behöver man verkligen hålla koll på. Man behöver veta vad man gillar och hur det funkar på ens egen kropp innan man köper det. Ett plagg i polyester skulle förvisso kunna sitta superbra på mig i provrummet men jag vet att jag inte kommer gilla att bära det. Om jag ska köpa ett plagg i 100% rayon behöver jag ju också veta vad rayon är för något. Jag kan avslöja att rayon egentligen är viscose, alltså en cellulosafiber. Just rayon brukar vara vävd och ska efterlikna siden. Det är nog många som inte vet vad rayon är och en del hade kanske misstagit det för syntet och skippat det. Den här klänningen har ett helt fantastiskt fall och är inte det minsta syntetig. Därför gäller det att läsa på lite för att inte gå på nitar eller missa grejer. 

Ska man handla kläder av bomull tycker jag också att det är viktigt att man vet vad man köper. Man ska veta att man köper uttorkning av stora områden, att inte alla får rent vatten att dricka och föroreningar av odlingsområdena där odlarna blir sjuka. Om man inte köper ekologisk bomull då. Då är det bara det där med vattnet man köper. Jordbrukskemikalier och konstgödsel används inte vid ekologisk odling av bomull. Om man inte handlar second hand då och bomullsplaggen redan finns i cirkeln. Det är det bästa.

Det gäller dessutom att ha koll på om plaggen är av vävt eller stickat tyg. Jag har köpt en del plagg via facebookgrupper, Sellpy och Tradera det senaste då loppisbesöken uteblivit en längre period. Även om material och mått står väl utmärkt i annonsen behöver man veta hur plagget beter sig när man har det på sig. Ett visst bystmått är liksom inte likadant i ett plagg av vävt tyg som i ett av stickat tyg. Stickat tyg är nämligen stretchigt vilket inte vävt är och för mig som har en mer fyllig form spelar i alla fall det roll. Om inte det vävda plagget innehåller elastan då, men det gör få av mina plagg. Om det är bra bilder i annonsen kan jag dock oftast se om det är stickat eller vävt tyg. Den är en av mina superkrafter. Och jag undviker oftast syntet. Jag höll förresten på att köpa en skjortklänning i polyester i helgen. Jag hade nämligen för mig att just den klänningen var i viscose men det visade sig senare att den var i polyester. Säljaren var dock schysst och lät mig hoppa av. Mitt råd är dock: skriv alltid ut material i annonsen! Jag blir omåttligt provocerad om det inte står nämligen. 

Att bli bra på material sker dock inte i en handvändning. Och man behöver inte heller bli så nördig som jag som ofta kan känna i fingrarna vad det är för material. Jag har flera gånger imponerat på partnern med det. Men olika materialblandningar och olika kvaliteter på materialen kan göra det knivigt. Se därför alltid till att kolla materiallappen. Och läs på. Boken Slow Fashion innehåller ett utmärkt materialschema med tillhörande information. Böckerna Wow - jag kan bidra och Om att utbilda unga i hållbar textil, som jag skrivit om tidigare, innehåller också materialskolor värda att kika på. Helena Bäckströms slöjdsida har en bra sida med material samt att Naturskyddsföreningen har en kortare genomgång på sin hemsida. Det finns garanterat fler där ute samt att gamla textilböcker, såsom Hemmets handarbetslexikon, innehåller mycket bra. Men om du vill börja någonstans kan du börja med Slow Fashion

Men först av allt ska du komma fram till vad du gillar och trivs i, både vad gäller material, plagg och stil. Sedan ska du leta på second hand efter det tycker jag. Och efter det ska du nörda in dig ordentligt och en hel värld öppnas.  Om du vill. Och nu när jag googlade runt hittade jag en hel 7.5-poängskurs i textil materiallära vid Högskolan i Borås. Den låter väldigt spännande! Och lockande!

fredag 10 juli 2020

Att komma på vad man gillar - bort med flimsig viscose

Sakta men säkert, eller kanske snarare i en rasande fart, håller jag på att byta ut plagg i min garderob som jag trodde att jag gillade mot sådana jag faktiskt gillar. Ibland byter man smak och ibland kommer man på att man haft fel helt enkelt. Eller hur man ska se det. Jag har kommit på att tunn och flimsig jersey, främst i viscose, inte är en hit.

Jag gick omkring i flera år och trodde att jersey, alltså trikå, var det enda rätta för mig. Det är nog lätt hänt att tjockisar tror det. Det är ju väldigt bekvämt med trikå och det är ju lättare med passformen då. Man kan gå upp eller ner ett par kilo och det funkar ändå. Men jag har haft så många fula plagg i trikå. Ok, till plaggens försvar, de var garanterat fina när de var nya men efter några tvättar tappar de oftast formen och blir inte så snygga längre. De duger kanske till vardags men vill man klä upp sig lite så, nä. Tyvärr är det ofta så med fast fashion, eller snabbmode då. Ska man dock ha bra plagg i trikå ska man dock leta efter lite kraftigare bomull eller regenatfiber av något slag, och absolut inte något blandmaterial. Det blir sällan snyggare med åren. Och man ska akta sig för den hemska elastanen. Blärk.


Men resår gillar jag fortfarande dock! Det är min vän. Och i min garderob tar nu det vävda materialet mer plats. Jersey och annan trikå är nämligen stickat tyg, är det inet stretchigt är det vävt. Och jag tycker ändå att det är lättare att känna sig dressad och välklädd i plagg av vävt tyg. Risken att tvätta sönder sådana plagg är mindre menar jag och personligen gillar jag det lite oversize modet vad gäller klänningar just nu som gör att man lätt kan placera både en liten och frodig kropp i de plaggen. Och samtidigt känna sig dressad då. Toppen!


Så här ser det ut i min garderob just nu. Mycket färg och mönster och mer och mer vävt. Vävt bomullstyg är ett begrepp jag använder flera gånger dagligen i mitt jobb, men i garderoben är det främst viscose som representeras. Och vävd viscose är en helt annan femma än den där sladdriga jerseyn. Svalt, lent och skönt är det med! Vad gillar du då? Är det trikå eller vävt som är ditt gift? Och så var det här pladdriga inlägget slut.

onsdag 1 juli 2020

Polyester - inte min favorit

Dagens understatement. Jag kan inte med polyester. Varken fysiskt eller psykiskt. Och det tråkiga är att det finns så mycket fina polyesterkläder. När jag scrollar på olika second handsiter, i facebookgrupper eller går på second hand ratar jag plagg efter plagg enbart pga materialet. Jag är lite av en materialnörd och kollar alltid lappen innan jag provar. Står det 100% polyester eller bara en allt för stor del polyester (20% och uppåt är tok för mycket), får plagget inte ens följa med in i provrummet.


Lite fakta då. Polyester är en konstfiber, alltså syntet, som är gjord av fossil olja eller naturgas, alltså inte en förnybar resurs. Det hade kunnat räcka för mig där. Bara den lilla meningen kan få mig att avstå. Polyester är alltså plast gjord av olja eller gas, alltså skitdålig för miljön. Den kan därför inte brytas ner naturligt och både utvinningen av råmaterialet samt tillverkningen av polyester är väldigt energikrävande. Det krävs tre gånger så mycket energi att producera polyesterfibrer som bomull, och vi vet ju att bomull kräver rätt mycket det med. Mer om bomull i detta inlägg.

Inte nog med all energi som krävs vid utvinning och tillverkning, när tyget är klart och har blivit ett plagg fortsätter det förpesta vår miljö. Polyester släpper en hel del mikroplaster som hamnar i våra vattendrag och ställer till bekymmer, även om det skulle vara återvunnen polyester. Och apropå återvunnen polyester, det är ju inte alls så bra som man kan tro med tanke på att man tar pantningsbara petflaskor till detta och måste tillverka mer och mer flaskor istället. Mer om det i detta inlägg. Man kan minska utsläppen av mikroplaster genom att använda någon form av uppsamlare vid tvätt, som t.ex. en guppyfriend, men det hjälper bara delvis. Det bästa är istället att inte tvätta sina polyesterplagg så släpps inga mikroplaster ut.


Är det bara skit med polyester då? Finns det inga positiva egenskaper? Det beror givetvis på vem man frågar, många gillar polyester i t.ex träningskläder vilket jag inte förstår. Träna i en hinna av plast... De tvättas ju rätt ofta dessutom, bara en parentes. Men fördelar med polyester är i alla fall att det är ett slitstarkt och tåligt material, ett plagg kan hålla väldigt länge utan att bli uttvättat eller tappa formen, det skrynklar knappt, är lättvättat, torkar snabbt och krymper mycket lite. Till skillnad från t.ex. bomull eller silke skulle man kunna ha ett polyesterplagg i stort sett hur länge som helst och det är lika fint som när det var nytt.

Dock är polyester enligt mig väldigt oskönt. Jag svettas som en gris i det och jag gillar inte den plastiga känslan av polyester. Det blir väldigt lätt statiskt och ger stötar, noppar lätt och det kan dessutom smälta vid för hög temperatur. En fleecetröja (som släpper skitmycket mikroplaster) vid lägerelden är inte så himla smart. Polyester blandas dessutom ofta upp med andra material för att få "rätt" egenskaper. Det kan låta bra för det är liksom inte bara polyester i skjortan, men det är faktiskt också skitdåligt. Blandmaterial kan nämligen, ännu, inte återvinnas. Återvinningen av textil är försvinnande liten men man kan räkna med munkjackan i bomull och polyester bränns när den hamnar i slutet av kedjan.


Har jag inga polyesterplagg då? Jo, det finns en del plagg med några procent polyester i min garderob. Ibland slinker det med även om jag försöker undvika det och helst använder naturmaterial eller regenatfiber som viscose. Kjolarna ovan är lite undantag då jag liksom "kan med" plast i en kjol. Jag svettas inte nämnvärt om höfterna. Jag tvättar inte heller kjolar särskilt ofta. Samtliga är dessutom förvärvade second hand. Sedan har jag ju den där monkikaftanen jag köpte på Sellpy förra sommaren. Den var dock ett noga övervägt köp då jag hade suktat efter den länge och dessutom forskat i, dvs frågat min kompis Anna, om det funkar med polyester i ett sådant plagg. Vi är båda överens om att i ett så pass löst och fladdrigt plagg går det bra med polyester även om jag hade föredragit ickeplast.

Nä, jag är verkligen ingen syntetmänniska. Plast mot huden är big no-no. Tyvärr känner inte alla i mitt hushåll likadant. Men smaken är som baken. Vissa gillar polyester, andra inte. Jag tycker dock det är viktigt att vara medveten om vad polyester innebär för vår miljö. Men som vanligt, second hand i första hand, och det får ändå vara ok att handla sina polyesterplagg på second hand. Om man inte tvättar dem för ofta. Klart slut.

lördag 25 april 2020

#whatsinmyclothes


Till årets Fashion Revolution Week har det lanserats en ny hashtag, dvs #whatsinmyclothes. Från början startade veckan för att försvara mänskliga rättigheter, som en reaktion på olyckan i Rana Plaza. Schyssta arbetsvillkor och att vara schysst mot miljön och klimatet när kläder produceras går dock hand i hand. I och med hashtagen ber Fashion Revolution Week producenterna att välja material ansvarsfullt och att ha en god miljöpolicy i företaget. Det handlar bland annat om så små miljöpåverkningar som möjligt vad gäller bomullsodling, inte för mycket kemikalieutsläpp vad gäller viscose, så lite plast som möjligt i hela produktionsledet och att skydda våra hav från mikroplaster. Produktionsprocessen med bomullsodling, färgning, tryck och olika behandlingar av tyget är genererar stora mängder kemikalier och utsläpp, om det inte handlar om ekologiska och schyssta kläder då. Men det finns det förhållandevis väldigt få av. Och detta har vi direkt mot huden. Man kan ju bara föreställa sig hur skadligt det är för oss. Plagget med lappen ovan, som är ett finfint tjockisloppisfynd, innehåller för övrigt en liten del lin. Lin är lite av ett favoritmaterial som inte alls är särskilt dåligt för miljön. Jag hade önskat att det var mer än 15% dock. Dessa blandningar.


Jag har rätt bra koll på vad som finns i mina kläder får jag ändå säga, och jag är rätt trygg i att det inte är för mycket bös som är skadligt för mig. Jag hatar syntet och köper nästan uteslutande naturmaterial och eftersom i stort sett alla plagg jag köper är second hand och redan tvättade räknar jag med att de skadliga kemikalierna är urtvättade. Jag tittar alltid i materiallappen direkt innan jag ens provar plagget, vare sig det är ett nytt eller ett andrahandsplagg. Faller inte materialinnehållet mig i smaken provas det inte ens. Lappen ovan är väldigt ovanlig i min garderob. Typ utrotningshotad. Polyester är det mest förhatliga materialet enligt mig så ska det kvala in i min garderob ska de vara något alldeles speciellt. Som en gul kaftan/sjok från Monki t.ex. som inte sitter åt någonstans och bara böljar runt en som en dröm. Den är dessutom köpt på Sellpy så den är begagnad. Och jag hade forskat ordentligt (dvs frågat oraklet Anna) huruvida det skulle vara bärbart, trots plast. Skarpögda läsare ser dessutom att det är polyester i plagget ovan. Där handlar det dock om foder och där är det typ stört omöjligt att undvika. Trist.


Så här trivs jag allra bäst. 100% bomull. Jag är fullt medveten om att bomull är en väldigt smutsig fiber rent miljömässigt, men jag älskar, älskar att ha det på mig. Då är det helt ok att vara bomullofil om man bara handlar second hand. Man kan för övrigt läsa mer om vad jag tycker om bomull här och lite om vad jag tycker om fibrer och material här.

Men frågan är, är du medveten om vad du har i dina kläder? Vet du vilka material dina byxor innehåller och har du någon aning om hur mycket vår planet har fått betala för att tillverka dem? Det är värt att tänka på menar jag. Vi har ett ansvar när vi köper nya kläder, och därför tycker jag att vi ska köpa gamla kläder istället. Hur man än gör så är det alltid bäst att köpa kläder som redan finns för second hand i första hand är alltid det mest miljövänliga valet. Så börja med att ta reda på vad du har i dina kläder och fundera lite över det. När man väl börjar nörda ner sig i olika fibrer och material är det rätt skoj faktiskt.

onsdag 11 mars 2020

Ett enkelt knep

Hur vet man att man ska göra rätt val när man handlar kläder, oavsett om det är i second hand eller nytt i butik? Hur vet jag vad som är bästa materialet att köpa? Vad är egentligen mest hållbart? Det är lätt att snöa in på att man ska köpa det mest miljövänliga materialet när man vill vara en bra världsmedborgare som är snäll mot vår jord. Och det är inte fel att tänka så. Men man behöver anstränga sig lite först.

Faktum är, vilket är allmänt känt om man rör sig i hållbarhetskretsar, att de mest miljövänliga kläderna är de du använder, och de du använder tills de bokstavligen faller i bitar. Vad du behöver göra då är att underlätta för dig själv att göra det valet när du ska handla kläder. Du bör alltså handla sådana plagg som du kommer att använda, och älska, tills de är slut. Och då är materialvalet väldigt essentiellt enligt mig. Visst ska plagget vara av ett visst snitt du gillar, samt att du ska känna dig snygg i det. Men det bör framför allt vara behagligt att ha på sig för att jag ska trivas. Komfort framför allt. Och det finns vissa material jag inte kan med. Så är det säkert för dig med. Och här kommer en liten utmaning: välj ut dina favoritplagg och kolla vad det är för material i dem. Hädanefter ska du satsa på att främst köpa kläder i de materialen.


Jag är lite av en materialnörd. Jag gillar materiallära och har nördat ner mig så pass att jag ofta känner i fingrarna när jag tar på plagget vilken fiber det består av. Man behöver dock inte vara så nördig som jag för att kunna ta reda på vilken fiber som finns i garnet i en tröja. Man kan nämligen kolla i lappen. Lappen sitter oftast i vänstra sidosömmen på ett plagg men kan även sitta bak i nacken eller rumpan. Och för att jag ska bli riktigt glad och varm inombords ska lappen lyda som bilden ovan. 100% bomull. Ok, bomull är skitdåligt för miljön, vilket jag tagit upp tidigare, men för att jag ska trivas i en t-shirt eller ett linne t.ex. ska det vara 100% bomull. Jag handlar nästan uteslutande second hand och kan därför handla bomullsplagg med gott samvete. Men även om jag inte hade gjort det hade jag valt bomull framför t.ex. viscose eller den förhatliga polyestern ändå eftersom det skulle bli mer använt. Alltså är det det bästa valet för mig. För dig är det kanske något annat?


Dock ser det ofta ut så här. 9% viscose, 39% rami och 32% bomull. Det må vara trevliga fibrer det handlar om men rena material är alltid bättre än blandningar. Det är så av den enkla anledningen att det just nu endast är rena material som kan återvinnas. Nu återvinns mindre än 1% kläder ändå i nuläget men det forskas för fullt inom området och jag hoppas att vi inom några år kommer kunna köpa en hel del kläder i återvunnet material. Och då tänker jag inte på polyester eftersom återvunnen polyester inte alls är särskilt miljövänligt. Och apropå viscose, som ju är en regenatfiber, är det en rätt så kemikaliekrävande process att tillverka vilket gör att det inte är så himla bra. Trots att det kanske är gjort av trämassa eller bambu. Inte så bra hur bekvämt det än är att ha på sig. Det finns dock bättre alternativ där det tillverkas i slutna system. Viscose är dock väldigt vanligt i kläder så det är rätt svårt att undvika. Jag tycker det lätt blir noppigt och tappar formen så det är inte en favorit hos mig.


Och det här är ju det värsta. Polyester och elastan i en härlig cocktail. Plast och plast helt enkelt. Jag gillar inte att ha på mig plast. Men, jag kan göra vissa undantag. Kjolar av det lite mer vippiga och kortare slaget funkar. Runt knät så där. Polyester släpper som bekant ut massa mikroplaster men en kjol behöver man inte tvätta särskilt ofta. Och är den inte hellång blir det inte heller kvävningseffekt på det som finns där nere. Jag hade dock aldrig köpt ett plagg i polyester nytt i butik. Kjolen, som den här lappen sitter i, kommer från en klädbytardag och är ett av mina mest använda plagg. Då är det ok.


Det här är dock den mest förhatliga lappen av dem alla. Jag hatar när jag hittar ett bra plagg som jag gillar, och jag känner med fingrarna att det är bomull i, men så avslöjar lappen att det även innehåller 5% elastan. Eller 3%. Eller 2%. Jag förstår inte varför det alltid ska i massa plast och förstöra?! Jag har hört i en podd på temat hållbart mode att det måste vara några procent elastan i för att plaggen ska få bra fall och komfort. Jag skulle vilja hävda att det är lögn. Personligen tycker jag att det blir flimsigt och slinkigt. Jag föredrar lite robustare tyg och tycker alltid att det blir bättre passform. Och syntet får mig att svettas. Men jag vet att man ibland får offra sig och ta lite elastan. Även om det bär mig emot. I den hör tröjan t.ex. förstår jag inte hur det har fått till det eftersom den har ca noll stretch. Vad gör ens elastanet där?

Ja, jag vet att smaken är som baken. Vissa älskar polyester med elastan i, och det kan väl få vara så om du använder de plaggen massor. Och tvättar ganska lite då pga mikroplaster. Och så är det ju det att det är gjort på råolja då... Men, man får gilla vad man gillar. Använd och slit ut och satsa alltid på favoritmaterialen när du handlar, vare sig du handlar second hand eller nytt. Risken för felköp minskar då. Och det är ju bra.

måndag 3 februari 2020

Återvunnen polyester är bara crap

Jag är verkligen en syntethatare. För mig finns det liksom inget positivt med akryl, polyester och nylon. Jag använder faktiskt inte ens nylonstrumpor längre och jag föredrar inte elastan i kläder. Inom den hållbara bubblan får man ibland höra eller läsa att ett plagg är hållbara eftersom det ju ändå är återvunnen polyester. Tji fick ni för i förra veckan kom Råd & Rön med en artikel som förklarar att återvunnen polyester inte alls är hållbart. Läs gärna artikeln själva men jag ska försöka sammanfatta det här.


Ok, det låter ju himla bra med att träningstightsen eller vad det nu kan vara är av återvunnen polyester vilket ju är bra eftersom polyester kommer från fossil olja vilken ju inte är förnybar. Eller? Enligt artikeln gör den "miljövänliga" polyestern inte alls någon skillnad. När jag gick i mellanstadiet kom fleecen och jäklar vad häftigt man tyckte det var att en tröja kunde vara gjord av gamla petflaskor. Och visst, är det så att man har rensat haven från gammal plast och petflaskor, då finns det klart en mljövinning i det men så är i regel inte fallet. Eller om gamla obrukbara polyesterplagg blir nya polyesterplagg. Så är det inte heller. Istället handlar den återbrukade polyestern om petflaskor so borde bli nya petflaskor, men som istället mals ner och blir kläder. Vad innebär det? Jo att man behöver tillverka nya petflaskor, eftersom de pantade flaskorna inte räcker till, och då behöver man bryta råolja igen. Totalt värdelöst alltså.

Och faktum är att den största andelen av ett plaggs klimatpåverkan när textilier tillverkas, varesig det handlar om polyester, bomull eller vad det nu kan vara. När plagget produceras, dvs spinns, vävs, färgas och sys, då ger de mest utsläpp. Produktioner sker dessutom oftast i länder där fossila källor står för energin. Då spelar det liksom inte så stor roll om det är ny eller gammal polyester det handlar om. Enligt textilforskaren Sandra Roos vid Rise kan vi inte ens veta om den återvunna polyestern ens är alls bättre än den helt nya. Då känns det väl faktiskt ganska meningslöst med återvinning. Det känns mer som greenwashing eftersom det där med återvunnen känns hållbart och är i tiden. Sedan har vi ju det där med att alla syntetplagg släpper ut mikroplaster vid tvätt vilket gör att det känns väldigt olämpligt med träningskläder i polyester vilka rimligtvis tvättas ofta.


Ok, det är faktiskt inte möjligt att jag ändå sjunger polyesterns lovsång och ändå kommer mer lite hopp här på slutet. Jag gillar som sagt inte polyester. I min garderob finns det extremt få polyesterplagg, varken ny eller återvunnen. Ett linne med återvunnen polyester i äger jag, om jag inte minns helt fel från när jag köpte det. Det kan hända att jag föll lite för greenwashingen där och köpte det lite därför. Dock ska sägas att jag har älskat och använt det mycket. Tyvärr är det sånt där konstigt nätigt material med bomullsskruffs intuftat i som har nötts bort så nu är det nästan helt genomskinligt och tunt som en strumpbyxa. Jag har dock plan på att sprätta upp det och använda delarna som mönster när jag syr ett nytt likadant linne. Modellen gillar jag ju ändå. Jag har ett par träningstights som jag köpte i panik förra julen som man kan läsa om här och en kjol som är helt i polyester. Sen är det inte mycket mer. Och här kommer mitt enda råd till dig om du är polyesterälskare. Köp second hand eller byt till dig plaggen på klädbytardagar som jag gjorde med kjolen. Eller slakta second handplagg och sy nya. Faktum är att syntetplagg släpper mest mikroplaster vid de fyra första tvättarna och har man då inhandlat det second hand har rimligtvis oftast de tvättarna redan avklarats. Det är ju bättre än att köpa nya plagg i alla fall som bidrar till mer mikroplaster! Och så tycker jag att du ska fundera över din polyesterfäbless. Det känns inte helt hälsosamt...

söndag 22 december 2019

Boktips 7: # Slow Fashion

Jag tänker att ska man ha en bok om hållbart mode ska man nog ha den här - Slow Fashion - din guide till smart och hållbart mode av Jennie Johansson och Johanna Nilsson. Ja, det är samma Johanna Nilsson som jag bloggat om ca 100 gr. Hon som förutom boken har både podd och blogg med samma namn. Hon som jag har varit på föreläsning med tre gånger i höst. Men den här boken innehåller ändå det mesta.


Boken är uppdelad i sju olika kapitel som berör modeindustrin, vad kvalitet är för något, att hitta sin stil, klädvård och lappa och laga bl.a. Boken är lätt att ta till sig, den är tydlig och den har en bra mix av text och bilder. Den känns inte det minsta högtravande som ett sådant här ämne ibland kan göra. Den fungerar både att sträckläsa, som jag gjorde, och man kan leta och slå i den. Den innehåller bl.a.mängder med små tipsrutor som man kan plocka från om man inte orkar eller hinner läsa så mycket text för stunden.

Innehållet är som jag skrev väldigt brett vilket gör att infon i varje kapitel blir väldigt lagom. Det är en lagom lång och omfattande bok för att den ska vara enkel att ta till sig. Man får en inblick i hur smutsig textilindustrin är både vad gäller miljöförstöring och arbetsmiljö, man får tips och råd om hur man ska välja schysstare kläder utan att för den delen bli en minimalist, man får den sedvanliga genomgången av miljömärkningar och olika material som sig bör. Längst bak i boken finns även litteraturlista om man vill läsa mer vilket är trevligt.


Kapitlet om att hitta sin stil med med bilder på olika personer med olika stilar är något jag inte hittat i andra böcker om ämnet. Inte i samma utsträckning i alla fall. Totalt finns 21 stycken helsidesbilder på olika klädstilar, utan att för den delen kännas stereotypa. Och det ska bli spännande att kika i boken om 20 år och se om bilderna känns lika fräscha då!

Kapitlet om klädvård är jättebra men jag måste erkänna att det ger mig ångest! Det är väldigt bra och rimliga förhållningssätt som presenteras men när man kommer till delen om skor får jag väldigt dåligt samvete. Där har jag verkligen någonting att jobba på! Jag vårdar inte mina skor så ömt som de förtjänar. Jag har inga hela skoblock utan kör med de mer fjäder om jag har några, jag smörjer och impregnerar dem lite dåligt, jag använder inte skohorn när jag tar av dem, jag tar dem inte till skomakaren på renovering i rätt utsträckning och att jag skulle ta bort lera och smuts så fort det förekommer finns inte på kartan. Jag har lite att jobba på där.


Det sista kapitlet är det om att lappa och laga vilket jag också gillar även jag inte har samma sätt att laga alltid. Och jag måste säga att jag tycker det är lite konstigt att textillim är så närvarande när man ska lära ut om att laga sina kläder. Jag tror aldrig jag har använt det i alla fall...

Jag har lärt mig mycket av den här boken, bl.a. att gore-tex är icke nedbrytbart och att kromgarvat läder blir skitgiftigt när det bränns och att man därför bör sortera sina gamla skor som miljöfarligt avfall. Det tror jag knappast någon gör. Jag uppskattade även särskilt uppslagen där författarna delade med sig av sina klädminnen och berättade om en plagg som betyder särskilt mycket för dem. Jag hade bara velat veta mer! Jag är ju ändå gammal arkeolog och utbildad historielärare.

Boken är utgiven av Ordfront förlag och kom ut 2016 och den finns fortfarande att köpa inbunden för ca 240 kr där böcker vanligtvis finns. Eller så kan man köpa den begagnad på Bokbörsen eller låna den på biblioteket så klart. Om man vill spara på miljön.

måndag 7 oktober 2019

Bomull - bästa och värsta fibern


Det här inlägget handlar om bomull. Det är mitt favoritmaterial, trots allt. Om jag fick välja ett material som alla mina kläder skulle vara i hade jag bomull, alla dar i veckan. Trots att bomull är kass. Hur går det ihop?

Vi kan ju börja med att bomull är ett naturmaterial. Naturmaterial går före syntet för mig - alltid. För dem som inte vet det växer bomull på en buske i varmare länder som Kina, Indien, Turkiet och Peru bl.a. Bomullsväxten ingår i familjen malvaväxter och finns i ca 50 arter. Det vi gör garn och tyg av är fröhåren som finns i frökapseln som vi ser på bilden nedan. För att kunna göra något vettigt av det måste fluffet först plockas (för hand eller med maskin), rensas och separeras från de klibbiga fröna, kardas, kammas och sträckas. Sedan spinns det, tvinnas, vävs eller stickas, tvättas och bleks. Och kanske färgas. Och tvättas igen. Och efterbehandlas. Sedan är det tyg vi kan sy kläder av.


Bomullens positiva egenskaper är att det lätt drar åt sig fukt varpå plagget hjälper till att svalka kroppen under varma dagar vilket gör att plaggen känns svala och sköna. Bomullen i sig är mjuk och skön och det är väldigt ovanligt att man är allergisk mot bomull vilket man kan vara mot ull t.ex. Det är även ett slittåligt material. Därtill tål det hög värme vilket gör att man både kan tvätta, torktumla och stryka ett klädesplagg i bomull utan att det för den delen förstörs. En liten krympmån kan dock förekomma. Jag fick faktiskt lära mig när jag gick en textilutbildning på folkhögskola att bomullsplagg bör tvättas lite varmare, ca 60 grader, för att bli helt rena. Tvättar man plaggen i 40 grader blir de alltså inte helt rena och krymper bara en liten del varje gång man tvättar istället för att krympa klart direkt. Detta gör att man som konsument inte märker den gradvisa krympningen på ett tag utan inser kanske ett år senare att tröjan inte passar längre vilket man kan tolka som att man gått upp i vikt. Man ska istället köpa bomullskläder i en storlek för stora och tvätta i 60 direkt så de krymper klart. Om detta är en absolut sanning är jag dock lite osäker på.

Sedan finns det så klart nackdelar med bomull med. Det skrynklar relativt lätt och det är inte särskilt tåligt för nötning. Du vet hålen på insidan av låren på jeansen... Och det blir relativt lätt smutsigt jämfört med ull t.ex. Så var det ju det där med miljöpåverkan med... Vattenåtgången, say no more! Odlingarna finns oftast i torrare områden och konstbevattning krävs och hela områden kan torka ut. Jag har sett siffror på att så mycket som 29 000 liter vatten kan krävas för att odla ett kilo bomull. Fattar ni, 29 000 liter! Det är galet mycket. Dessutom använder man stora mängder konstgödsel och jordbrukskemikalier vid konventionell odling av bomull. Kemikalierna hamnar i omgivningarna och kan göra både människor och djur sjuka och sterila och de som jobbar på fälten och vad de utsätts för kan vi knappt föreställa oss! Jag har förstått att cancerförekomsten är hög här. Dessutom är det dåliga arbetsförhållanden och riktigt dåligt betalt för bomullsplockare. Detta är ju inget man vill vara med och bidra till själv genom konsumtion av bomull som fast fashion. Hade vi inte shoppat så mycket kläder hade det inte krävts sådana enorma mängder bomull.

Hur kommer man då runt detta om man är bomulls-lover som jag är? Att köpa kläder i ekologisk bomull är en grej man kan göra. Vid ekologisk bomullsodling används varken konstgödsel eller bekämpningsmedel. Det är dock inte lika enkelt med ekologisk bomullsodling då mer arbete för en mindre skörd kan krävas. Det finns inte heller samma efterfrågan på ekologisk bomull, vilket är lite knasigt. Och det som är ännu mer knasigt är att om det står att det är ekologisk bomull i ett plagg, så betyder det bara att bomullen är ekologisk. Det säger ingenting om att resten av plagget är ekologiskt och giftfritt. Färgningen av tyget, eller om det har ett tryck, kan vara sprängfyllt med gift. Tyvärr. Sytråd och andra detaljer likaså.


Kläder, framför allt de plagg som är närmast kroppen, såsom underbyxor, t-shirts och linnen ska helst vara bomull för mig. Basplagg som man använder mycket och ofta tappar lätt formen och slits ut på ett mindre bra sätt om de är i syntet eller blandmaterial enligt min erfarenhet. Bomull håller helt enkelt bättre, även de i tunnare kvalitet. Jag försöker att inte tvätta dem för ofta och lagar om det behövs. Jag har många plagg jag haft i flera år som funkar fint fortfarande och om min garderob fylls på med "nya" bomullsplagg är de återbrukade, dvs köpta i andra hand. Som högen randiga bomullströjor ovan. Nej jag hoardar inte, jag råkar bara gilla randigt. .En är köpt i en grupp på facebook, de andra tre är köpta i olika second handaffärer för 30-50 kr ungefär. På så sätt belastar jag inte miljön ytterligare med min bomullsfetisch. Bra va?

För att läsa mer om bomull, olika märkningar och negativa konsekvenser hänvisar jag till detta inlägg av Johanna Nilsson (Slow Fashion). Där står allt du vill veta om bomull och lite till.

onsdag 22 maj 2019

Boktips #4 - Om att utbilda unga i hållbar textil


Så, ännu en bok genomläst på jobbet. Det finns faktiskt ganska många böcker som berör hållbar textil när man väl börjar leta. Denna har ett lite mindre töntigt namn än den förra jag läste, dvs Om att utbilda unga i hållbar textil och den kommer från Stilmedveten. Den fick beställas på on demand-tryck och den är en handbok för lärare eller andra som just ska utbilda unga i hållbar textil. Den innehåller kortare reportage och flera texter som författats av olika personer, som t.ex. en student och en bloggare. De tar upp mer handfasta metoder och olika flödesscheman som jag tror skulle tilltala unga. Sedan har vi de där klassiska inslagen som en genomgång av olika miljömärkningar och materialskola med olika fibrer, men här tycker jag att det är relativt väl genomgånget, jämfört med denna bok. Syntetfibrer behandlas även här, vilket uppskattas!

Det finns även ett viktigt reportage om sweatshops med bilder. Jag har märkt när jag undervisar att eleverna blir väldigt påverkade av just sådana reportage som t.ex. i serien Sweatshop. Något som hela tiden återkommer i boken är rekommendationen att man ska ha en gemensam garderob genom att låna och byta kläder med varandra. Detta tror jag är nyckeln när man ska få elever att gå över till en mer hållbar livsstil. Och sist men inte minst - det finns även konkreta lektionsförslag, som t.ex. att man ska dela upp sin klass i två mindre grupper där ena ska sy så många tygpåsar som möjligt under en viss tid och och andra gruppen ska istället fokusera på ett så noggrant resultat som möjligt. jag tänker mig att detta kan leda till intressanta diskussioner i klassrummet.

Dock är inte detta bara en bok för lärare och andra som undervisar. Jag tror att många skulle kunna ha nytta och glädje av denna handbok. Det kanske inte är så mycket nytt i den bara, om man kan sitt hållbara mode. Men den uppskattas i alla fall av mig! Den finns både som pdf och att beställa från Konsumentverket.

måndag 6 maj 2019

Boktips #3 - Wow - jag kan bidra


Så heter boken jag ska behandla idag. Jag har haft den som jobblektyr mellan varven när jag haft någon kort stund då och då att sitta ned. Jag erkänner, jag tycker faktiskt att boken har en lite töntig titel, även om just det är budskapet. Att man kan bidra. Och ett viktigt budskap så klart. Undertiteln är "ditt val att förbruka textil gör skillnad" och så är det ju så klart. Boken känns som att den riktar sig mot skolungdomar, vilket givetvis tilltalar mig eftersom jag är slöjdlärare.

I boken, som är en handbok, talas det om att den är en guide för att ta ett steg närmare en mer hållbar framtid. Det görs genom att författaren, Annika Dahlström, delar med sig av sina egna tips såsom att konsumera medvetet, minska konsumtionen, vårda, vädra och laga och att sy om bl.a. Det finns en klassisk infodel om olika textilfibrer, det står om ekologisk odling och några märkningen av textilier tas upp.

Jag tycker dock att det finns några lösa trådar som aldrig riktigt följs upp. T.ex. skriver författaren inledningsvis att hon är övertygad om att hon fått cancer pga ett par byxor. Ok, ingen förklaring till det alltså... Hon skriver dessutom under rubriken "syntetiska textilfibrer" att de kemiskt skapade fibrerna är skadliga för natur och hav men att det inte tas upp i denna bok. Hon hänvisar istället till sin blogg. Är inte det en lös tråd så säg?! Och om nu, vilket jag ändå får känslan av, denna bok är riktad mot lite yngre människor, är det inte typ dödsviktigt att de faktiskt förstår vad syntetiska fibrer egentligen är (plast) och hur jäkla dåliga (extremt jättemycket) de är för både människor, djur och natur? Jag hade inte skippat den delen.

Missförstå mig inte, det är en bra bok. Den är tydlig och lätt att ta till sig. Kanske är den dock lite för basic och luftig för mig. Den tillför mig liksom inget nytt (förutom massa frågor om byxor och hudcancer) och vilket ju i och för sig känns skönt. Då vet jag att jag har rätt bra koll på det här.

Sveriges second handprofil och loppistips #28: Erikshjälpen Rosenlund och dagens hållbara outfit #29

I torsdags var jag faktiskt ute på baluns! Ja, jag vet att vi har restriktioner igen och jag är ändå rätt restriktiv med vad jag gör men här...