Är jag en skosnobb?

Jag tror nog inte att någon skulle ge sig på att kalla mig för märkesnörd. Visst finns det klädmärken jag gillar bättre eller sämre dock. Det handlar nog snarare om att jag vet vad som funkar på mig och vissa märken har ju en viss stil som tilltalar mig dock. Monki t.ex. brukar jag gilla pga passform och snitt. Gudrun Sjödén är precis lagom kulturtantigt för mig. Men jag blir inte såld på allt de gör. Särskilt inte eftersom det finns tvivelaktigheter med båda företagen som man kan läsa om här och här. Och jag tror verkligen inte att jag är en sån som skulle köpa en, i mina ögon, asful tröja bara för att den är i ett känt och dyrt märke. Jag tror inte heller att jag inbillar mig att jag gillar saker bara för att det är modernt och/eller dyrt. Eller?

När jag köper kläder (second hand givetvis) spelar det faktiskt ingen roll vad det står i lappen där bak. Noname-märken, handsytt, fast fashion och snobbmärken är alla välkomna hem till mig om jag blir lite kär i plaggen och de passar bra. Det är ju ändå second hand. Men när det gäller skor erkänner jag att jag är lite lite snobbig. Visst finns det noname-skor som kan vara skitsnygga men tyvärr håller de oftast inte måttet utan går sönder rätt snabbt. Som de här, om än väldigt fina, silverskorna jag köpte i en krimskramsbutik i Bohuslän för några år sedan. Jag använder dem inte så ofta dock eftersom de är rena skiten och inte tål användning, uppenbarligen.

Jag skulle säga att vem som helst kan känna på skorna om de är åtminstone ok kvalitet eller ej. Silverskorna känns som papp typ och det är ganska lätt ändå att känna på sömmar och så vidare om de kommer hålla ett tag. Jag har lärt mig den hårda vägen att köper man crap blir de snart det också. Ett par skor ska ju ändå hålla några år när man använder dem. Tycker jag i alla fall. Jag har också köpt "tag tre - betala för två" i den där billighetsbutiken ni vet. Alla de skorna har fallit sönder inom en allt för snar framtid.

Och jag älskar ändå skor! Mina absoluta favoriter genom tiderna är mina orangea Dr Martens som jag köpte i årskurs 8, de där som tog mig tre år att gå in men som jag sedan använde nästan dagligen i tio år innan det gick hål i dem. Jag använde dem ett tag till sedan men nu är de ändå lite för trasiga för att använda. Jag har dock en dröm om att hitta den där skomakaren som vill rädda dem. I vart fall får jag glädja mig över mina andra Dr Martens istället. Jag har två par, båda är begagnade. De på bilden köpte jag på Tradera för 150 spänn och mina andra har jag fått av en kompis. Jag har plan på att skaffa ett par kängor igen någon dag också. Dr Martenskängor är ju ändå den bästa allroundskon enligt mig.

Jag gillar också mina Clarks och jag har två par Nike Air Force 1, alla paren också köpta begagnade. Sneakers är annars lite av ett gissel för mig eftersom jag sliter på dem så mycket. Mina bästa jag haft där var två par (köpte ett par nya och ett par begagnade) Adidas Superstars i vitt och grönt som var nästan lika mycket fastväxta på mig som mina orangea Dr Martens. Adidas Superstars har varit den ultimata sneakern för mig i flera år men jag blir mer och mer förtjust i mina Nike nu. De är ju bra så snygga!

Sedan så är jag väldigt förtjust i mina vandringsskor från Salomon och de fantastiska, men ack så skaviga, skorna från The Last Conspiracy var ju verkligen ett fynd! Mina favoriter alla kategorier är dock mina Duckfeet. Inget av de paren har jag köpt begagnade, helt enkelt för att jag inte hittat några begagnade än. Hittar jag några i min storlek kommer jag nog garanterat slå till. De har en väldigt bra kvalitet och är breda nog för mina fötter samt i vegetabiliskt garvat läder och med rågummisula. Bara bra grejer där alltså. 

Och tycker du nu att det låter som att jag har många par skor så bekräftar jag det. Det har jag. Det har jag nog haft sedan jag började handla mina kläder själv. Jag gillar skor jättemycket helt enkelt, och ja, jag gillar skor av vissa snajsiga märken. Jag är en skosnobb. Lite lagom i alla fall. Och mitt tips till att få skorna att hålla länge, förutom att köpa kvalitet då och lite allmän skovård (som jag tyvärr är askass på) är att varva dem. Använd inte samma skor flera dagar i rad utan låt dem vila 2-3 dagar innan du använder dem igen. Då blir de inte lika insvettade och de håller längre. Och skor second hand är inte alls en big no no som vissa hävdar. Det går att hitta nästan nya eller helt nya på den marknaden med. Så det så.

Duckfeet - favoritskorna

Härom dagen rantade jag om Monkis kassa kvalitet. Det ska dock erkännas att jag älskar Monkis kläder ändå. Fast i fortsättningen kommer jag bara handla dem i andrahand, precis som jag gör med Gudrun Sjödén, fast av andra anledningar. Jag handlar i och för sig i regel alltid i andrahand. Men ibland gör jag undantag när det gäller små och hållbara producenter och sådant jag verkligen gillar. Sådana är värda att uppmärksamma här istället för svinpälsarna som sysslar med fast fashion. Idag tänkte jag presentera mitt favoritskomärke - nämligen Duckfeet!

Jag upptäckte Duckfeet när någon jag kände hade köpt ett par och lade upp en bild någonstans. De var köpta i en butik i Göteborg. Jag gick dit men de hade dem bara i storlek 37 och uppåt. Vad är det liksom? Så jag fick beställa dem på nätet istället. Via Duckfeets egen hemsida. Men de finns hos lite återförsäljare här och där, både på nätet och i butik. Det jag gillade, och gillar, med dem är att de är, förutom snygga då, väldigt breda, därav namnet. Jag har alltid gillar breda och rejäla skor vilket är tur eftersom jag har väldigt breda fötter.

Och här kommer lite bra saker med Duckfeet. De är i läder, så ingenting för veganer då, men de är i vegetabiliskt garvat läder. Det står dock något om att de kan vara förgarvade med krom vilket jag inte riktigt vet vad det innebär dock. En liten brasklapp där alltså. Och låt mig enkelt förklara det så här: vegetabiliskt garvat läder = bra för miljön, kromgarvat = dåligt för miljön. Sulorna är av rågummi vilket både har fördelar och nackdelar. Som jag har berättat tidigare är rågummi ett miljövänligt och hållbart material. Vinterkängorna är fodrade med ull (inte heller för veganer) från får från Europa.

Både sulorna och resten av skorna är tillverkade i Europa. Märket Duckfeet är danskt men produktionen sker inte i Danmark längre. Det verkar vara Polen som gäller nu men i sådana här sammanhang får man vara nöjd och glad över Europa. Det är lättare med transparens i Europa och man kan räkna med att arbetsvillkoren i regel är bättre i europeiska läner än i t.ex. Bangladesh.

På hemsidan finns det gott om sköteselråd av skorna vilket alltid är ett gott tecken. Det vittnar om att företaget strävar efter god kvalitet och att skorna ska hålla länge. Själv fick jag dock ett måndagsexemplar en gång. Mina svarta Fyn (alla modeller är döpta efter geografiska platser i Danmark) gick sönder invändigt när jag hade haft dem i ungefär ett år. Jag reklamerade och fick nya utan problem. Tyvärr hade jag inte samma tur när rågummisulan var nedsliten ett tag senare. Jag tyckte kanske att den slets på lite för kort tid men jag fick inga nya skor denna gång. Däremot fick jag nya sulor utan kostnad och fick gå till skomakare själv. Ändå generöst. Men så var det det där med rågummit då... Mina tankar och funderingar om rågummi och skomakare kan man läsa här. Och jag har ändå ett par hela skor nu.

Fyra olika modeller av Duckfeet har jag. De finns i massa fler modeller och jag vill ha ungefär alla. Men det kanske inte är helt nödvändigt. Förutom de ovan, Sjælland och Fyn har jag sandalerna Ringkøbing och vinterkängorna Odense. Och de är så fina och bekväma! Det enda lite jobbiga är att de kan ta lite tid att gå in. Det är riktigt kraftigt läder det handlar om och det kan skava och klämma ett tag. Just nu håller jag på och försöker hårdgå-in sandalerna. Fötterna är ju inte direkt osvullna av värmen nu på sommaren så det blir finfina remmärken på fötterna kan jag lova. Och om du nu inte är vegan, har breda fötter och vill ha kvalitetsskor som är värda att vårda och laga länge rekommenderar jag Duckfeet. De kostar lite men det är värt det. Jag känner mig väldigt som jag i dem.

Skornas skor: att våga ta chansen

Ok jag erkänner. Jag skrev ett helt inlägg för ett tag sedan om att man inte ska tröstshoppa. Och sen kom hela coronaskiten. Och jag kanske inte riktigt tröstshoppar egentligen men mina uteblivna loppisrundor gör skillnd. Sedan jag återupptäckte passionen i second handshopping har det varit någon sorts flöde ändå och nu är det i stort sett stopp. Jag jobbar heltid (samhällsbärande yrke) och pallar liksom inte med så mycket fler möten. Ett par tre svängar på närmaste second handen på torget har det blivit men sen inte mycket mer. Jag nätfönstershoppar en del på Sellpy och Tradera dock.

Och så härom kvällen. Jag fick liksom bara urge. Det finns gott m fina facebookgrupper för shopping av begagnade grejer och i Circle of clothes snubblade jag över dessa. Jag gillade dem direkt. Sneakers i buffelskinn tydligen av fabrikatet The Last Conspiracy. Jag kände inte alls till märket, kvaliteten eller passformen och fnulade lite. Var de verkligen min stil? Om jag hade haft någon. Men de hade tydligen kostat 2800, kostade nu 413 kr och jag gillade dem. De är liksom lite Concerse men ändå inte. Jag har aldrig gillat Converse (för snala) men kopior (basketkängor) kan ändå vara bra. Så jag slog till.

Och vilken hit det blev! Idag fick jag hem dem, provade och vilken smäck sen! Passar mina breda fötter perfekt, de är bekväma, rejäla och stabila. Nu får jag dock skoskav på hälarna av flipflops, så lite skaver de, men jag känner att de här är halvvägs inne för nya favoriter! Jag är dock inte någon som känner att bufflar måste sitta på mina fötter men nu är de begagnade och kvaliteten känns amazing och då känns det värt.

Så, en blank bok för mig och ett par sneakers som såg najs ut. Jag tog chansen i andra hand och det blev kärlek vid första proven. Ibland får man chansa. Det kkan vara värt det. För mig är är världen en stor lånegarderob ändå som man får chansa i och blir det fel lämnar man tillbaka. Jag önskar bara att alla tänkte så.

Varför är det så knepigt med rågummi?

Jag har ett par favoriter bland mina skor som jag gillar väldigt mycket. Ett par begagnade Clarks i läder. Man kan ha många favoriter och det har jag, men de här känns lite extra som jag. De är väldigt sköna och jag gillar modellen skarpt. Att de är begagnade och har en lite sådär härlig patina stör inte alls. Jag gillar lite slitet. Jag köpte dem för 25 kr på megaloppisen i Majorna förra året (som inte blir av i år, surprise) och jag har sedan haft dem hos skomakaren för lite extra kärlek eftersom de hade släppt i limningen mellan sko och sula och glipade. Det blir liksom lätt lite blött då.

Det tråkiga är att nu har de släppt lite igen och jag såg även att rågummit spruckit lite på något ställe. Och jag undrar, varför är det så svårt med rågummi? När jag lämnade in dem hos min närmaste skomakare på torget sa han att det kan nog bli lite svårt att laga dem eftersom de är i just rågummi. När jag hämtade dem fick jag betala lite mer än gången innan jag lämnat in skor där eftersom han fått kämpa lite med dem sade han. Inga konstigheter, det gör jag gärna. Men återigen, är inte rågummi ett bra material som alla skomakare borde gilla? Lite back to the roots liksom?

Så, lite fakta då. Rågummi, eller naturgummi som det ibland kallas, görs av mjölksaften av vissa sorters träd där Hevea Brasiliensis som växer i Malaysia är det vanligaste. Trädet växer helt naturligt utan bekämpningsmedel eller konstgödsel, det är en förnybar resurs och slutprodukten är helt giftfri. Det är mjukt och flexibelt, jag tycker det är väldigt bekvämt att gå i, och det håller länge även om det används mycket. Man slipper dessutom att materialet läcker massa läskiga och farliga ämnen och med rågummisulor lämnar man inga mikroplaster efter sig när sulorna skavs mot asfalten. Enda nackdelarna som jag kan se med rågummi är att man kan vara allergisk mot det (latexallergi), det mörknar något med tiden, vilket ju inte behöver vara något problem, samt att det blir helt slutkört till slut när det klibbar och spricker. Så mina sulor är väl slut nu då. Suck...

Jag anser att rågummits fördelar trumfar läskig syntetisk plast alla dagar i veckan. Dock verkar inte alla skotillverkare och skomakare det. Det finns inte mycket skor med rågummi ute på marknaden. Mina favoriter Duckfeet har enbart rågummi i sina skor. Jag vet att Kavat och Blankens har det i en del av sina modeller, men det kryllar inte direkt av dem på marknaden. Jag har märkt att jag sliter en del på sulorna med. Särskilt på höger sko. Jag går väl lite märkligt eller något. Så två gångar har jag fått byta yttersulor på mina Duckfeet (jag har fyra par i olika modeller) och det har inte varit det enklaste. En skomakare jag blev rekommenderad att gå till sa att han slutade jobba med rågummi för 6-7 år sedan eftersom kunderna inte tycker det blir bra och klagar. Märkligt. En annan skomakare jag hittat som gör det, har gjort det bra, men på ena paret lämnade han en sula för många kvar så de är väldigt höga och tunga nu. Men de är bra ändå! Han har dock påpekat att det är väldigt ovanligt med rågummisulor och det förstår inte riktigt jag. Miljömässigt och kvalitetsmässigt tycker jag det slår det mesta. Mina favoriter Duckfeet säljer dessutom lösa sulor man kan beställa från dem och sedan lämna in till skomakaren för byte. Väldigt smidigt och mycket billigare än att köpa nya. Jag tycker att rågummit kan ta över sin rättmätiga plats på tronen för sulor igen. Rågummi är ju toppen!

Så, till mitt problem. Jag vill ju ha kvar mina fina Clarks från megaloppisen men jag inser ju att jag nog måste göra något åt dem. Och allvarligt, det är lite svårt med skomakare tycker jag. Det är nästan ibland som man kan känna när man går till tandläkaren eller frisören (vad är det liksom?), man blir skammad för ens tänder eller hår. Jag upplever det som att skomakare inte alltid är villiga att rädda skor. Jag har hört flera som sagt att de försökt få sina skor lagade men att skomakaren vägrat ta emot dem. Det är inte rätt väg för klimatets skull hävdar jag. Så, nu behöver jag ditt bästa tips på en helt grym skomakare i Göteborg som verkligen vill laga och rädda skor! Somn liksom myser lite när hen får något riktigt att bita i. Själva skon är ju bra och bara sulan som behövs bytas. Jag tycker de är värda det.

Jag kan avslöja att jag i tonåren faktiskt funderade på att utbilda mig till skomakare. Jag borde kanske ha gjort det! Då hade jag aldrig sagt nej till ett par skor utan alltid försökt rädda dem. Tror jag i alla fall. Och för övrigt tänker jag att skomakaren behöver lite extra support just nu med så passa på att laga dina skor och support your local. Slut på meddelandet.

Hur jag aktiverar skorna

Maria Lagerman, som bl.a. föreläser om hållbart mode och hållbar affärsutveckling, har startat en grej med att man ska aktivera garderoben, på instagram. Under hashtaggen #garderobsaktivering visar hon dagligen upp plaggen hon har i sin garderob. Plagg för plagg betar hon sig igenom garderoben. Det hade jag så klart också kunnat göra men jag har en så himla brokig garderob så det hade nog slutat med att stått med ett gäng mönstrade kjolar kvar att klä kroppen med. Tycker inte riktigt jag har kroppsformen att använda pennkjolar som tubtopp. Och det här med att kombinera är verkligen min akilleshäl. Jag behöver definitivt bli bättre. Men det får komma sen.

Jag nöjer mig med att aktivera mina skor för nu. Och jag har mycket skor. Jag har alltid gillat skor och har förr köpt på mig fler än vad jag någonsin behövt. Jag har rensat för en livstid känns det som. Och problemet är att hur mycket jag än älskar skor så använder jag några få par. Jag har jobbiga fötter som får skav av till och med foppatofflor typ. Vilket jag i och för sig aldrig skulle ta på mig! Men jag har breda fötter med höga fotvalv, särskilt på den högra foten, och som gärna alstrar blåsor på fotsulorna och hälarna. Så jag behöver ganska en ganska hardcore ingångsperiod. Jag går till och från jobbet fem dagar i veckan och då kan jag inte ha obekväma skor. Det blir oftast mina Duckfeet eller vandringskängorna jag köpte för 1.5 år sedan på Emmaus när det fortfarande hette Emmaus. Och en del gummistövlar har det blivit med.

Så, hur göra för att aktivera sina skor och gå in dem? De gör ju ingen nytta i hallen liksom! Det får bli på kvällspromenaden med hunden. Så här har det sett ut de senaste tre dagarna. Och alla tre paren är second hand. I tisdags blev det ett par nya Dr Martens jag nöjt ropade in på Tradera för ungefär ett år sedan. De har stått oanvända sedan dess. Vänster sko helt ok, höger klämde över foten. I onsdags blev det ett annat par Dr Martens som jag använde en hel del för 6-7 år sedan. Sedan svällde väl mina fötter eller något och började skava både på tårna, hälen och över foten. En dag på väg till vagnen på morgonen på väg till jobbet fick min sambo komma och möta mig som kom barfota tillbaka i vätan. Så illa var det. Men jag har fått dem av en kompis och jag gillar dem. Jag har en fäbless för Dr Martens och för läder nämligen och det har ändå lagts ner kärlek och omsorg på dem hos skodoktorn. Det gick helt ok. Skavde vid tårna dock. Och över höger fot då. Så klart. Igår torsdag hade jag ett par lite mesplatå från Din Sko på mig. De inhandlades för 149 kr på Myrorna Olskroken i somras. De klämde över båda fötterna och särskilt den högra. Men jag kände att det finns hopp om att alla tre kommer bli bra. Lite brutallästning och fler hundpromenader så! Jag har ett särskilt knep som innefattar läst, toapapper och varmluftspistol som har gjort underverk för mina Duckfeet. Jag tänker att det borde funka även för fejklädret i dem från Din Sko.

Märk väl att jag har samma strumpor på mig både på tisdagsbilden och onsdagsbilden. Inte tvätta i onödan. Och de har inte använts två hela dagar i rad. Det vore helt otänkbart för mig pga fotsvett. De bruna prickiga är för övrigt också second hand. Inköpta på Röda korset i Vänersborg. Jag älskar när man hittar nya strumpor second hand som kommer från något restlager. Och märk väl dammet på onsdagsskorna. Så länge har de stått orörda. I flera år som sagt. Känns bra att använda dem igen nu.

Boktips #6: Modeslavar

I veckan har jag läst ut boken Modeslavar - den globala jakten på billigare kläder av Moa Kärnstrand och Tobias Andersson Åkerblom. Boken, som beskrivs som ett reportage om en industri med mycket att dölja på baksidan, kom ut 2016 på Leopard förlag. I tolv kapitel kan vi läsa reportage med beskrivningar av textilindustrin i Asien, men även på lite närmare håll från oss då det görs en återblick till 1900-talets textilindustri i Borås samt att vi kan läsa om den förre VD:n för H&M och hans "erövringar" på den brittiska landsbygden. Det visar sig att han äger en hel by bl.a. Och det är faktiskt de kapitlen jag tycker är mest intressanta. Kanske för att det är lite mer close to home, men kanske även för att jag inte kände till så mycket om detta innan. Att vi mer eller mindre hade sweatshops i Sverige på 1900-talet är kanske inget som är så vida känt.

Boken har i övrigt som sagt specifikt koncentrerat sig på Asien och innehåller reportage från Burma, Kambodja och Bangladesh. Och det är inte bara textilindustrin som tas upp utan även den smutsiga läderindustrin med kromgarvning och allt vad det innebär i miljö- och hälsofara. Det står t.ex. i boken att Hazaribag i Bangladesh, som är ett centrum för lädergarvning, rankades 2013 som en av världens tio giftigaste platser, i samma liga som Tjernobyl alltså. Det är ju helt galet! I boken intervjuas även textilarbetare som varit med i Rana Plaza-katastrofen 2013, hur de upplevde katastrofen och hur deras liv är idag. Inte som före olyckan kan man konstatera.

Det är en väldigt gripande och intressant bok. Jag blev ofta upprörd och förfärad när jag läste den och lärde mig mycket, även om jag sedan tidigare vet mycket om textilindustrin i Asien. Och skrämmande reportage om detta anser jag dock att man inte kan få för mycket av. Man blir liksom inte fullärd och om man har ett intresse för hållbart mode och textilindustrin är detta helt klart en bok man ska läsa. Men. Om det är någonting jag ska framhålla som lite negativt med boken kan jag tycka att en korrläsning till hade varit på sin plats. Den innehåller tyvärr en del språkfelaktigheter och stavfel. Det går dock att bortse ifrån.

Boken finns fortfarande att köpa i pocket på Bokus och Adlibris för 55 kr. Så passa på att göra det om du ännu inte gjort det, eller låna den på bibblan.

Ullstrumpor ftw!

Nu när hösten ändå är på g så blir det ju lätt att man drar fram ullstrumporna som jag gjorde i förra veckan. Jag kan förvisso gå i ullstrumpor mitt i sommaren med men nu är det ändå mer högsäsong. Och stickade strumpor är verkligen något jag gillar! Har man varit inne på denna bloggen version 1.0, dvs innan jag hade paus och ändrade inriktning, vet man att jag har haft, och fortfarande till viss del har, en fäbless för att sticka strumpor. Det är najs. Att ha på sig. Och sticka.

Här är några favoriter. Det märks att jag särskilt gillar att kombinerar stickade strumpor och mina Duckfeet, dvs mina bästa läderskor. Och det är ju ändå så, att det finns många fördelar med handstickade strumpor. Dels är det ju verkligen slow fashion, och har man lite koll på garnet och vart det kommer ifrån kan det ju bli etiskt som sjutton med. Och förutom att det är varmt och skönt är det snyggt. Jag tycker att ett par stickade strumpor liksom kan lyfta hela outfiten! Det blir en riktigt snygg accessoar, nästan som ett smycke! Eller två. På fötterna.

Jag brukar ha strumpor i 75% ull och 25% polyamid för att de ska tåla att nötas på. Och eftersom ull är smutsavvisande och inte alls suger åt sig fukt på samma sätt kan även mina snuskiga svettfötter ha samma ullstrumpor på sig mer än en dag innan tvätt och det är ju en fördel. Ska man dock hitta lite nackdelar så är det ju det här med synteten då givetvis samt att garnet oftast är superwashbehandlat. Superwash är en porcess där man tar bort ullens fjäll med klorin för att sedan lägga på en hinna av plast på varje strå. Det tar ju liksom bort ullens naturliga goda egenskaper.  Och jag hatar ju dessutom plast i kläder. Men ska man kunna tvätta strumporna i maskin, vilket mina svettfötter kräver, får det bli så. Så allt är så klart inte frid och fröjd.

Men jag tänker ändå att mina handstickade strumpor är bättre än fast fashionskit i besprutad bomull. Stickade strumpor är dessutom värda att laga vilket kanske inte de där nötta bomullsstrumporna är och är de beyond repair kan man alltid göra dem till benvärmare eller repa upp skaften och ta tillvara på garnet. Mitt tips är ju givetvis att lära sig att sticka själv då det är superkul och finns massa fina mönster på t.ex. Ravelry. Eller så får man fjäska rejält för en trevlig stickare.

Höstkläder + dagens hållbara outfit #5

Ok, hösten är väl här då. Och jag hatar verkligen hösten. Det har jag alltid gjort. Jag insåg tidigt att min bästa gren är att vara ledig. Även om jag alltid var duktig i skolan och trivdes så hade jag ju hellre fortsatt ha sommarlov. Hela året ut helst. Så är det fortfarande.

Men ok då, det är väl höst nu. Och även om jag hatar när det blir mörkare och deppigare, och träden är fan inte fina när de byter färg och fäller sina löv, så har jag insett att jag gillar en sak med hösten. Jag gillar faktiskt höstkläder. Och där gillar jag faktiskt de där färgerna. På kläder älskar jag orange, brunt och lejongult. Inte på träden.

Så, i två dagar nu har jag faktiskt ansträngt mig för att klä mig lite höstigt. Jag har tagit fram min lite tjockare jacka, dvs en kanvasjacka med foder istället för en utan (det är inte dags för "ull"kappa än). Denna är från Indiska och jag har kortat ärmarna på den. Den köptes nyproducerad men eftersom det är min drömjacka räknar jag med att ha den i hur många år som helst. Jag har haft handledsvärmare på mig vilket jag dock haft i några veckor redan. Jag gillar handledsvärmare och mössa, även på sommaren om det inte är asvarmt dvs. Och jag har nu fått börja med stickade ullstrumpor. Och det är ett tecken om något på att det börjar bli kallare. Handledsvärmarna och strumporna har jag givetvis stickat själv. Det ena paret strumpor är dessutom gjort enbart av restgarn. Det är slow fashion om något.

Och så här såg jag ut på jobbet idag. Leggingsen är också nyproducerade från Indiska. Och skorna är mina nyproducerade vegetabiliskt garvade Duckfeet, tillverkade i Europa. Och de har varit en vända hos skomakaren för att byta sula. Så lite hållbara är de ändå. Klänningen är från Gudrun Sjödén (som jag har skrivit om här) i lyocell och bomull och den är köpt via Fancy Fatshion på facebook. Den var väldigt välanvänd när jag köpte den och ännu mer välanvänd kommer den bli. Jag älskar ändå patina på kläder! Sedan var det ju så att det ju var höst det handlade om så jag insåg att jag frös så jag fick plocka fram min överdragsskjorta tänkt att ha inne i träslöjden på jobbet. Lite missmatch är alltid bra! Den är från en klädbytardag förra hösten och inköpt på second hand innan det. Dagens stickade strumpor är i handfärgat strumpgarn och sjalen har jag virkat själv. Och örhängena (som inte syns) är inköpta i en liten souvenirbutik i Tallinn.

Och när vi ändå hade kapselgarderoben på tapeten igår. Om jag nu skulle ha en höstkapsel så kan jag meddela att den skulle vara samma som vårkapseln. Gudrunklänningen köpte jag faktiskt i våras och använde jättemycket redan då. Så länge jag inte fryser eller blir för varm kan jag lätt ha "höstfärger" på våren och "vårfärger" på hösten t.ex. Så knussligt är det inte. Men helst ska det vara second hand.

Klädhack #4: varva skorna

Jag har läst på diverse skomakarsidor osv att man aldrig ska ha samma skor på sig två dagar i rad. Det är dels för att spara skorna och dels för att spara fötterna. Spara, och öka livslängden på skorna ja, och för att inte svetta in dem för mycket. Och believe me, mina fötter luktar inte gött efter en hel dag i skor inomhus. Innetofflor i all ära men jag har alltid haft svårt att hitta sådana som känns riktigt klockrena. Barfota eller skor är bäst enligt mig.

Jag har tidigare ofta haft samma skor varje dag långa perioder i sträck. Då håller inte skorna så himla länge. Ett tag både gick jag i mina skor till vardags och dansade sedan streetdance i dem på kvällarna. Jag fick tvätta och torktumla dem en gång i veckan för att de inte skulle stinka. Inte helt hållbart alltså. Och dessutom min kollega sagt att man ska låta skorna vila minst tre dagar innan man använder dem igen. Och jag tänkte försöka med det.

Jag älskar skor. Jag kan lätt överkonsumera dem. Det är totalt ohållbart dock men det innebär ju också att jag redan har en del sedan tidigare. Så det ska väl bli en enkel match tänkte jag. Här är denna veckan i skor:

Måndag - Mina snajsiga silversneakers från Lottas lada, numera Ladan på Skaftö i Bohuslän. De är i askass kvalitet och sulan har släppt nästan hela vägen runt men de får funka som lite partysneakers lite då och då. Jag har försökt superlimma dem med klent resultat. Jag har haft dem i flera år dock.

Tisdag - Mina bästa skor, dvs Duckfeet Fyn, som fick åka till skodoktorn i våras och få ny rågummisula. Detta är mitt andra par eftersom det första gick sönder efter lite mer än ett år. Då fick jag nya från företaget. Jag fick dock inte nya när sulorna började läcka efter fem månader med de nya skorna. Nya sulor kostnadsfritt och lite skomakare tydligen duga. Måndagsexemplar kanske, but I love them! Jag känner mig verkligen som mig själv i dem.I vegetabiliskt garvat läder dessutom.

Onsdag - En lite mer intensiv dag på jobbet så det fick bli mina löparskor från Saucony som jag köpt på Löplabbet för flera år sedan. Jag har sprungit i dem en gång. Jag har gått i dem massor dock.

Torsdag - Loppisfynd som heter duga. Sneakers från DC shoes som kostade 95 kr på Erikshjälpen. Jag har använt dem dömycket. Mina fötter bruka gilla platta lite mer basic sneakers som de här och Adidas Superstars. Jag har tidigare bloggat om hur jag rengjorde sulan med tandkräm.

Fredag - Alltså idag. Det regnade i morse så mina neonsneakers med nätmesh, eller vad det är, i tån funkade inte. Har lärt mig den hårda vägen. Valde istället Clarksen som jag köpte för 25 kr på megaloppisen i Majorna i våras. De har också fått vara en sväng hos skodoktorn. Vänsterskon läckte. Dammit! Men ok, de får hålla sig till torra dagar. Det är ok det med.

Och nej, jag rekommenderar inte överkonsumtion av skor. Men att ha några att varva mellan är inte så dumt. Och jag tänker att de flesta har flera par som mest står och dammar och inte får luftas så ofta. Aktivera dem istället och spara favoritskorna lite grand. Då håller de längre. Jag får dock se hur det ska gå i vinter när det blir riktigt kallt, snöigt och slaskigt. Jag har inte så många skor som är lämpliga i sådant väder. Men jag ska göra vad jag kan för att hålla detta

Veganism = hållbart?

I dag kanske det blir ett lite kontroversiellt inlägg. Det kommer handla om veganism. Vad gäller kläder då. Jag kommer i detta inlägg presentera mina högst personliga åsikter om veganskt mode. Man behöver inte hålla med mig om man inte vill.

Jag är varken vegan eller vegetarian. När jag var yngre var jag dock vegetarian i 6.5 år. Varför jag inte är vegetarian längre är en helt annan historia och det inte heller vad detta ska handla om. Jag har inte heller någon särskild idé om att jag uteslutande ska ha bara veganska kläder eller skor på mig. Vill man ha en etisk diskussion med mig om detta får man ha det någon annanstans eller annan gång. Jag anser dock att alla har ett eget fritt val huruvida man vill använda sig av animaliska produkter eller ej. Jag dömer ingen men jag kan ifrågasätta ibland.

Jag har i flera olika forum (bl.a. i poddar) stött på veganer som är väldigt noga med att kläder och skor som de har på kroppen/fötterna inte på något sätt innehåller animaliska produkter. Det är helt ok, men jag upplever det som ett problem att man istället väljer plast. I min värld borde väl ändå veganskt gå hand i hand med giftfritt? Det finns ju bättre och sämre plaster men faktum är att mycket plast är gjort av råolja, alltså icke förnyelsebart. När man går omkring med skor med plast i sulan slits de även vilket innebär mikroplaster i naturen. Det är inte heller en hit. Vill man ha ett bättre alternativ ska man välja skor med gummisula. Jag är ju dock så klart inte oskyldig i allt detta. Jag kommer garanterat sprida mikroplaster av mina nya flipflops...

 Det värsta är när jag, vilket jag har gjort flertalet gånger, hör någon säga något som "Jag har köpt nya veganska skor, det är veganläder i dem. Jag vet inte vad veganlädret är gjort av dock..." Och detta handlar om folk som har ett uttalat hållbarthetstänk, och som kanske till och med anses pålästa vad gäller hållbart mode och veganism. Då blir man inte särskilt trovärdig hävdar jag. Ansvaret slutar inte vid det veganska, det är en skyldighet att veta vad det är i ens kläder och skor om man vill vara kunnig i detta och uttala sig om det. Det påminner mig om när jag för 15 år sedan gick förbi ett gäng mer eller mindre militanta veganer på Kungsgatan här i Göteborg som stod med en stor banderoll om något med djurrätt, jag lade inte deras budskap på hjärnan tyvärr. Däremot reagerade jag på deras skor. Det var kallt och snö ute och jag kunde konstatera att i stort sett samtliga hade kängor av läder eller mocka på sig. Jag är så pass kunnig inom detta att jag knappast tror att jag misstog veganläder för äkta. Det var inte heller så vanligt med veganläder och veganmocka för 15 år sedan.

Jag har en kollega som är vegan. I höstas kom hen till jobbet med ett par sprillans nya Dr Martens, av veganskt slag givetvis. Jag frågade hen om han vet vad de är gjorda av. Hen svarade "Jag vet faktiskt inte, det är säkert något annat som är skitdåligt för miljön men för mig är det viktigt med koncept och jag har köpt vegankonceptet.". Det tyckte jag var ett ärligt och bra svar. Du vet inte och är dessutom rätt medveten om att det inte är bra för miljön men det är inget du hymlar med.

Jag då? Jodå, jag har flera par läderskor och ulltröjor/koftor. Flera av mina skor är köpta eller fådda i andrahand och tröjorna/koftorna brukar jag sticka själv. Personligen föredrar jag skor som håller bra vilket läderskor gör. Jag väljer att vårda och laga dem istället för att köpa nya. Har jag köpt nya läderskor gör jag det av vegetabiliskt garvat läder som är ett bättre alternativ än kromgarvat. Och det finns inget som värmer så bra som en tröja i ren ull. Och jag är numera rätt picky med mitt ullgarn med.

Man behöver som sagt inte hålla med mig men jag i framtiden slipper höra s.k. auktoriteter inom hållbart mode sitta och vara clueless inför vad deras kläder och skor är gjorda av och inte bara att de är veganska. Medvetenhet är det bästa, sen får alla göra som de vill.

Vill man veta mer om veganskt mode rekommenderar jag The Vashion blog och podden Sustainable Fashionistas.

Skomakare

I veckan hämtades mina darlings hem från skodoktorn, aka skomakaren. Dvs mina Duckfeet Fyn som jag har saknat hela våren. De behövde ny rågummisula eftersom jag tydligen fick ett måndagsexemplar för ett par år sedan. Det här är faktiskt mitt andra par av denna modell men det är en annan historia.

Skomakare är rätt underskattade tycker jag. Jag tror att vi i alldeles för låg utsträckning försöker laga våra skor när de går sönder utan vi tar den lätta vägen och köper nya skor. Ohållbart för miljön och inte heller gynnsamt för skomakarna. Jag har också haft den inställningen tidigare men kommit på bättre tankar tack och lov. Mina Duckfeet i vegetabiliskt garvat läder är verkligen mina bästa skor ever och nu när jag har tillbaka dem känner jag mig som mig själv igen. Jag fick dessutom en extra sula som bonus eftersom skomakaren missade att ta bort ett lager av rågummit. Men jag tänker att då har jag ju bara mer sula att slita på!

För ett par månader sedan lämnade jag även in två andra par till min närmaste skomakare här på torget. Det är en sån där klassisk skomakare som finns överallt men som egentligen mest håller på med nycklar. Jag har inte anlitat honom innan (det var typ 20 år sedan jag anlitade skomakare senaste för övrigt) men tänkte att hur illa kan det bli? Han fixade en söm och limning som släppt i mina Dr Martens som jag fått av en vän och de yttersta sulorna på ett par löparskor (som jag sprungit i ca 1 gång) jag haft i typ 15 år. Det blev skitbra! Limma + sy + limma + putsa kostade totalt 180 spänn. Väl värt får jag säga! Jag har för övrigt fått lämna in mina Clarks jag fyndade på megaloppisen i helgen till honom med. De hade släppt lite i limningen. Värt att lägga kärlek på dem med!

Jag funderade för övrigt på att bli skomakare när jag gick i högstadiet. Det hade nog inte varit helt fel ändå...

Megaloppisen i Majorna

Idag har det varit megaloppis i Majorna här i Göteborg. 10-årsjubileum faktiskt. Jag var inte på första loppisen 2009 men jag var i alla fall där 2010. Då köpte jag Macken på DVD minns jag. Jag har inte heller varit där varje år och nu är det faktiskt några år sedan. Helt ärligt har jag nog alltid tyckt bättre om second hand-butiker än bordsloppisar. Såna kan vara så himla crowded och jag hatar att behöva fråga efter priserna. Jag tycker dessutom att det är rätt svårt att hitta just kläder på såna här loppiar. Så utspritt är det svårt att hitta guldkornen i min storlek och bökigt när man inte kan prova. Men jag kände i år ändå att det var dags igen.

Den lilla byrackan tyckte precis som jag att det var galet för mycket folk och alldeles för trångt men hon skötte sig bra. Och jag kanske ändrar mig, det var verkligen skitkul med megaloppis! Jag såg massa fint och det är bra stämning och lite folkfest. Lite för trångt bara som sagt. Men vill man göra fynd ska man verkligen gå hit! Eller till en liknande tillställning då. Folk säljer verkligen för att bli av med sina grejer och det känns inte direkt som att folk är snåla och tar höga priser. Det finns även vissa mer seriösa antikhandlare om man är ute efter rariteter men jag såg på flera ställen att kläder såldes för 10 eller 20 kr plagget. Bra pris får man säga då!

Vad jag fyndade då? Förutom lite leksaker till byrackan (bl.a. Kiss & Bajs som jag fick en ingivelse om att hon måste ha just igår) en trevlig liten trasmatta och två par skor. Mattan kostade 20 kr och är vävd av trasor i schiffong så det är inte omöjligt att det är gamla sjalar. Återbruk av något slag lär det vara i alla fall. Skorna till vänster sprang jag på nästan direkt och blev mycket nöjd! För några veckor sedan hade jag helt klart fel skor på mig till jobbet eftersom det regnade och därför fick jag låna min kollegas Vagabond till min rastvakt. De var för stora och någon sorts semi-platå och jag använder aldrig högklackat men med raggsockor fick det gå ändå. Jag går alltid i platta skor och trivs bra med att oftast vara klart kortast i sällskapet. Men jag blev rätt förtjust i dem i den halvtimmen jag använde dem så jag har faktiskt letat efter likadana i min storlek på Tradera och Sellpy. 30 spänn fick jag ge och det var både mitt första köp och hennes första försäljning idag. Dubbelt bra! Sedan sprang jag på ett par välanvända Clarks i läder i en modell som tilltalar mig! Partnern tycker de är döfula men det är helt ok. Lite infettning och kärlek och jag kommer nog kunna använda detta 25-kroners fynd i flera år till! Och som bekant är jag inte alls rädd för att köpa skor second hand. Bra dag helt enkelt!

Skor

Jag har både sett och hört, både här och där, att folk är av åsikten att skor ska man absolut inte köpa second hand. Det största argumentet är att man ärver den förra ägarens fotproblem. Som om alla människor har fotproblem! I så fall är mitt höga fotvalv och bredd på fötterna. Men visst, flera har berättat att de har sjukdomstillstånd eller andra grejer med kroppen som gör att de inte kan ha redan använda skor eftersom de helt enkelt blir sämre då. Det är ju så klart inget jag protesterar mot, så är det säkert, men det jag vill å det bestämdaste hävda är att allt inte bara är svart och vitt!

Skåda bara dessa skönheter. Budade hem dem på tradera för någon vecka sedan för 150 kr. Med frakt blev det totalt 213 kr och de är använda EN gång. Från början kostade de 999 kr. Det vet jag eftersom prislappen sitter kvar i. Var inte det ett fynd så säg! Och det här är inte första gången jag har lyckats med detta! Jag har vid flera tillfällen köpt skor på tradera som är knappt använda. För flera år sedan köpte jag ett par Adidas superstars som bara var provade inomhus och omkringgådda i i ca 30 minuter. Då kan man väl knappast säga att de är använda va? Och jag skulle tro att de fortfarande håller formen så pass att någon med kinkigare fötter eller hälsoaspekter kan använda dem. Om det är en modell som passar dem dvs. Så allt är inte bara svart och vitt. Man kan hitta i stort sett nya skor eller kläder second hand och jag tycker fortfarande att det räknas som second hand om de är nya men ännu inte använda. Presenter, felköp och ångringar är väl bättre om de får gå vidare och används och älskas tycker jag. Och för mig platsar det i utmaningen jag är med i i år, som innebär jag bara ska köpa kläder second hand i år och inga nya. Men det får bli ett eget inlägg!