En riktigt bra ulltröja

Det är något alla borde ha. I alla fall om du frågar mig. Ull är ju ändå det ultimata materialet. Det värmer när det är kallt samtidigt som det liksom svalkar när det är varmt ute. Det är vattenavstötande (så länge lanolinet är kvar då det vill säga) och det renar sig själv då räcker oftast bara att vädra istället för att tvätta, samt att det är slitstarkt. Det är dessutom helt återvinningsbart. Det är bara några av de goda egenskaperna som ull, eller ylle som det heter om det är ett tyg, besitter. Personligen lider jag inte heller av lite kli. Så, en riktigt bra ulltröja tycker jag att alla borde ha sin garderob. Eller flera.

Lite olika kvalitet och tjocklekar är ju ändå bra att ha. Ulltröja kan man ju ändå använda året runt. Jag insåg häromdagen under skogspromenaden att en lite tjockare tröja som den jag använde då är perfekt just nu. Och det här med att sticka sin egen tröja måste väl ändå vara höjden av slow fashion va? Långsamt går det i alla fall, man får oftast spendera en lite mer pengar eftersom garn i regel kostar en del och då tror jag att man automatiskt tar mer hand om plaggen. Ingen annan har heller fått lida under tillverkningsprocessen. Men man ska vara noga med vilket garn man använder eftersom garnindustrin också kan vara rätt smutsig. Stora miljöbelastningar och att någon annan betalar priset kan man räkna med när man köper billigare garn. Precis som med fast fashion är det svårt att veta vart garnet kommer ifrån och om allt gått rätt till när det är storskalig produktion. Småskaligt och lokalt rekommenderas istället.

Som i den här tröjan. Det heter Flax light och den stickades vintern 17/18. Garnet är 100% svensk ull från Ullcentrum Öland. Miljövänligt, småskaligt och lokalt. Perfekt helt enkelt. Och tröjan är perfekt med då den är tunn och skön och samtidigt värmer. Den funkar lika bra på sommaren som på vintern. Bilden ifråga är faktist tagen i Tallinn i juli. Det funkar med ull i solen med. Den här tröjan är så perfekt att jag håller på med en till. En grön den här gången. Garnet från Öland kostar en del, som sig bör. Har man inte möjlighet eller lust att betala lite mer för garnet och inte vill stödja en mindre bra garnindustri kan jag rekommendera loppis och second hand. Inte alltför sällan kan man hitta jättebra och fint garn i toppenkvalitet för inte så mycket pengar alls. Jag har även hittat påbörjade tröjor och koftor ibland om man vill ge sig på det.

Men ok, jag fattar att alla inte kan (utan att öva i alla fall) eller vill sticka sina egna tröjor. Då kan jag återigen rekommendera loppis och second hand. Tröjan på bilden hittade jag förra våren på Hjällbo Klimatsmart här i Göteborg för så mycket som 50 kr! Garnet är en dröm och hantverket alltså! Just den här tekniken kallas näverstickning eller entrelac och jag känner mig sjukt lycklig som hittade den. Det här är också en lite tjockare tröja som funkar perfekt som ytterplagg i fint vårväder. Eller i svampskogen i höst tänker jag.

Och som om jag inte var lycklig nog när jag hittade entrelactröjan förra året. Jag hittade även den här flerfärgsstickade koftan för 139 kr på Myrorna vid Olskrokstorget i höstas. Hur fin är den inte? Ett fantastiskt hantverk här med. Just flerfärgsstickning är inte min starka sida så då är det ju perfekt om någon annan redan stickat en åt mig. Och jag kan lova att second handbutikerna dignar av fina både handstickade och maskinstickade tröjor och koftor i högkvalitativt ullgarn som bara väntar på att få bli återälskade. Mina favoriter här i Göteborg som garanterar jackpot är Smyrna second hand på Ringön och Myrorna på Järntorget. Det är dock större chans om man är där under "säsong, det vill säga inte på sommaren.

Och en parentes: jag var i ulltröjans förlovade land i Tallinn i vintras. Vad jag tycker om Humana har jag bloggat om tidigare men den här Humana vintagebutiken är fruktansvärt trevlig. För en som har stick- och ullfäbless blir det nästan som ett museibesök. Jag fick inte köpa nåt dock. Partnern var tråkig och ville inte ha en fabulös tröja som satt perfekt. Tråkmåns.

Ok, om du nu inte har möjlighet att sticka och inte heller vill leta runt på second handbutiker men vill ha en ulltröja nu nu har jag lösningen. Outdoorbutiken Röjk Superwear säljer nämligen en jättefin ulltröja i unisex som är ofärgad, oblekt och i ekologisk svensk ull som annars skulle gått till spillo. I Sverige slänger eller bränner vi i regel all ull från våra köttdjur. Röjk tar då tillvara på ull från får utanför Kungsör som sedan handskyttlas och tröjan tillverkas i Estland. Vi är ju tyvärr inte så bra på konfektion längre i Sverige och då är ju Estland ett nära och bra alternativ. Tröjan heter Norrby wool sweater och kostar 1499 kr. Den säljs bara via webben och jag tycker den både är snygg och har ett bra pris med tanke på vad man får.

Så, om du inte redan har en eller ett par bra ulltröjor tycker jag att du antingen ska lära dig sticka en egen eller rota runt på second hand. Eller du kanske har någon äldre släkting vars garderob du kan raida? Det brukar finnas ull i sådana. För en ulltröja bör alla ha. Om man inte är vegan då. Då kan det bli lite problematiskt. Och låt nu ulltröjan komma ut i solen! Den är värd det!

Thornton

Jag vill härmed förkunna att jag håller på och stickar vad som kan vara världens snyggaste vantar! I helgen hade jag och Linda garnlan. Vi lanade egentligen inte så mycket, men vi ägnade i alla fall ungefär ett dygn minus sömn åt garn och stiliga män i gammaldags kläder. Främst var det Richard Armitage som John Thornton i North & South vi dreglade över. Och så stickade vi flerfärgsstickade vantar. Det är inget någon av oss egentligen har sysslat med innan så vi ville utmana oss. Linda började sticka på Tore från Vantar för alla årstider (som numera är slut på förlag) eftersom den är inspirerad av påfåglar och påfåglar är hennes grej. Jag hade flera idéer på vad jag ville sticka. Jag funderade på Vega eller Doris från samma bok, eller Freja av Emmy Petersson eller Gudrun av Maria Lärkäng men inget par av vantarna kändes som att jag hade rätt feeling och rätt garn just nu. Och eftersom jag inte har så mycket erfarenhet av flerfärgsstickning kände jag att jag ville öva lte utan för långa floteringar för få in knycken lite. Då är det ju tur att Ravelry finns och efter en avancerad sök under fliken patterns fick jag fram massa fina vantar och valde till slut Paradoxical Mittens av Lucy Neatby. Och de är verkligen fantastiska! Snygg design, genialisk konstruktion, snygga, roliga att sticka och har ett mycket välskrivet mönster. Jag stickar dem i gul enfärgad Kauni som jag köpte i Tallinn sommaren 2013, 2-trådig Järbo Gästrike i grått och någon växtfärgad historia från loppis. Kan sätta min hatt på att det är färgat med krapp. Och om jag får säga det själv så börjar jag faktiskt bli rätt bra på att sticka med fler färger. Är lite imponerad av mig själv faktiskt!

Ge inte knark till en knarkare

Kan någon tala om för mig hur jag ska få slut på mitt stash när alla envisas med att ge mig garn hela tiden? Tack snälla Moa för det fina garnet! Jag är ju som bekant svag för strumpgarn och det här är perfekt både till strumpor och min krokade filt. Vilka stickvänner jag har alltså!

Garnberoendet

Alltså jag blev lite förfärad häromdagen. Jag vet att jag har mycket garn, men så mycket garn! Jag skulle dokumentera mina strumpgarner och samtidigt lägga i dem i ziplockpåsar. Det finns onda små kryp som heter pälsängrar nämligen. Nu är det iofs så att garnerna tar mer plats när de ligger i ziplockpåsar, men ändå! Nu räcker det inte med två plastbackar längre utan jag kommer behöva tre! Detta kan ju inte fortgå! Nu har vi iofs en marknad inbokad (återkommer om detta) men det räcker liksom inte. Jag får göra massa julklappar med. Men både julklappar och marknadsgrejer? Hur ska jag hinna med?

I övrigt kan jag konstatera att jag kommer bryta vartenda jäkla nyårslöfte i år. Jag kommer inte ha lagt in hela min stash (akryl och bomull är tråkigt), jag kommer inte ha gjort klart alla UFO:n (tråkigt) och det kommer inte bli några 14 sjalar inte. Hittills har jag stickat tre sjalar i år, jag har en virkad snäckskalssjal på g och jag har paus från Styltakrobaten eftersom han bråkar med mig. Och Dödergöks sockutmaning fullföljde jag inte heller (ska dock försöka sticka klart koftan, lovar Astrid) Så så är det!

Garnfestival

Ja, jag tänker kalla den för det. För jag köpte bara garn. Syfestivalen i Borås dvs. Den här gången visar jag inga bösgarner från Ateljé Margaretha utan bara lite finare garner jag shoppat.

Jag köpte fyra härvor Marks & Kattens Alpaca för 25 kr styck, en härva Järbo Naturgarn Nr 1 (i precis mina färger) för 10 kr, en härva rosa strumpgarn från Tant kofta, ett kit strumpgarner också från Tant Kofta och två härvor Softblend från Färgkraft i färgen Trollskog. De sistnämnda härvorna kostade 240 kr styck. Som hittat! Ekologiskt handfärgat ullgarn från ett familjeföretag. Bättre kan det inte bli! Jag ska kroka sjalen Northern Lights av Patrick Hassel-Zein av det. Ett projekt planerat sedan tidigare så jag är nöjd!

Strumpgarnskitet är till ett par strumpor designade av Eddy och de heter Furuvik. När jag kikade på dem insåg jag att det ju var furor på dem. Dvs, ett par strumpor med tallar på. Jag kände att som slöjdlärare är dessa strumpor ett måste! Total impulsshopping men jag är mycket nöjd!

Visst är de skitsnygga? Fast jag köpte dem i grönt då. Det rosa Tant Kofta-garnet har jag inte bestämt vad det blir av än, men ett par strumpor får det bli i alla fall!

Och när vi ändå är inne på strumpgarn så är det nog ingen som förvånas över att jag köpte ännu mer strumpgarn på mässan. Men Regias Kaffe Fasset, Camouflagegarn (som jag suktat efter länge) och ormgarn för 20 kr nystanet är lite för bra för att bara gå förbi. Jag behöver så klart mer strumpgarn! Jag ska lägga upp en bild på min strumpgarnsstash så får ni se att jag så klart behöver mer!

Det här är för övrigt enda bilden jag tog. Det är Ullcentrums smygmaskvirkade och krokade grejer. Jag hade fullt upp med att träffa folk jag kände, klämma på garn och spendera pengar. En bra festival var det!

Skagen levererar

Jag och sambon (eller kanske får börja kalla honom för fästmannen nu) brukar åka till Frederikshavn i augusti varje år. Inte för att Frederikshavn är en så rolig stad (för det är den inte, den är dötrist!) utan för att vi uppenbarligen är lite traditionsbundna. Första året vi åkte dit åkte vi mest för att vi spenderat hela sommaren i sängen och soffan. Det kan låta mysigt men det var det inte. Vi var hyfsat nykära, men anledningen till att vi låg i sängen så mycket var för att han fått en läskig ledsjukdom som gjorde att han inte kunde röra sig utan stor smärta. Så det var sängen/soffan och svenska deckare för hela slanten! Så i augusti var han så pass bra att vi kunde åka stenabåten i Frederikshavn, som också vår ekonomi tillät just då. Och jag köpte lite garn. Ett par år senare köpte jag likadant garn på danska Coop, utan att  ha använt det första jag köpte. Garnet, som heter Lane Cervinia Strømpegarn använde jag först när jag stickade ett par strumpor med avbruten mosstickning and I loved it! Så stickade jag även ett par Ugly ducklings och ett par med istickshäl och sen var garnet slut till mitt stora förtret eftersom jag insåg i augusti förra året att butiken jag handlat garnet i har blivit en annan butik som inte har garn. Bajskorv. Men så i år konstaterade vi att vi är mer än lovligt trötta på Frederikshavn och bestämde oss för att åka till Skagen över dagen i år och jag hade ju givetvis kollat upp att det fanns en Coop.

 

Och där fanns garnet! Yay! Men jag blev lite överväldigad. Jag visste inte vad jag ville ha. Så jag köpte två nystan lite grönturkos flammig färg, ett vitt,  ett petrolblått (som jag haft innan) och ett rosa. Varför köpte jag inte mer? Kan någon tala om det för mig? Det här var ju inte nog! Varför köpte jag bara ett nystan av varje färg av de enfärgade? Det räcker ju ingenstans. Jaja, jag får väl åka till Skagen igen då. 

Vad är det då som är så bra med garnet? Jo, det är lite tjockare än exempelvis Drops Fabel och Opal, och för mig som gillar riktigt täta strumpor är det asbra. Det är sjukt trevligt att sticka med och det håller bra i tvätten och you name it! Jag är nöjd med allt förutom att jag köpte för lite då.

 

Stickläger i Dalarna.

Japp, jag har varit i Fattigskogen på stickläger och det var väldigt trevligt! Mellan onsdag och söndag i förra veckan var jag alltså i Dalarna på Fattigskogens vildmarksby och ägnade dagarna åt att sticka, kroka och även nålbinda lite. Och tjöta med andra stickare.

Som ni ser var miljön fantastisk och dessutom var maten god och sällskapet trevligt! Lite småaktiviteter som workshops, tipspromenad, quiz och färgning fanns att ägna sig åt, men annars var det bara att sitta i sin campingstol och sticka utomhus hela dagarna. Vi bodde i små stugor utan el och på skvällarna satt jag och mina stugkompisar från Stickklubben Göteborg i stugan med levande ljus och pannlampor och stickade.

Jag hade med mig sex olika stickningar men fick bara tid att ägna mig åt tre av dem. Och min krokade filt då, som fick följa med ut och lufta sig lite.

 

Det enda som faktiskt blev färdigt under lägret var en stackars flerfärgsstickad strumpa vid namn Gander som jag stickar i Drops Fabel och Tant Koftas handfärgade strumpgarn. Tantkofta-garnerna är rester från Socks of Kuindness och Basket weave rib socks som jag stickat innan. Jag har egentligen inte stickat flerfärgsstickning innan mer nåt par bäbisstrumpor och början på ett par Butterflies are free som jag repat upp, så jag är mäkta stolt över mig själv! Strumpa nr 2 blir mycket jämnare än den första, men det är väl bra att jag utvecklar min flerfärgsstickning tänker jag.

Det fanns väldigt många snygga sjalar, koftor, strumpor och annat som skapade ett stort sticksug så nu har jag ökat på min kö på Ravelry en hel del. Bl.a. är jag helt plötsligt väldigt sugen på en Siri som jag inte haft en tanke på att sticka innan. Och apropå Siri så gjorde Moa slag i saken att steeka sin Siri efter ett par glas vin i skum belysning i storstugan, vilket skapade stor uppmärksamhet!

Men det blev väldigt bra och dessutom fick vi lite diskobelysning med en pannlampa som blinkade var tionde sekund av någon anledning.

Och man vet att man har hamnat på ett nördigt stickläger när man tittar ner. Sex par handstickade strumpor i olika skor och sandaler. Det är för övrigt enda gången det är legitimt att använda strumpor i sandaler - när man är på stickläger och de är handstickade. På bilden ser vi mina gula Basket weave rib socks tillsammans med Kajsas, Lisas, Linneas, Camillas och Moas finfina strumpor!

Jag hade egentligen ingen särskild plan på att shoppa något speciellt men ändå kom jag hem med så här mycket garn! Hur gick det till? Jo, det var både garnlotteri (där jag fick tag på massa fint) och utdelning av goodiebags, men även massa trevlig försäljning där.

Samma dag som vi kom slog jag till på en jättefin härva Easyknits Timeless Tweed som jag faktiskt spanat in innan och när jag såg att den fanns tog det inte lång stund innan den var min. Jag visste inte riktigt vad den skulle bli när jag köpte den, jag var helt enkelt bara tvungen till att ha den, men nu vet jag att den ska bli en Clincher.

Sedan så fanns det så mycket annat fint att köpa så jag slog till på två fina projektpåsar från Bibblostick, en annan prjektpåse med Star Trek tyg från Lotta H, stickmarkörer i form av legobitar och ett stickmått i form av en babushka. Stickmarkörerna som ser ut som garnnystan fick jag i en goodiebag.

Jag köpte även nya stickor av märket Hiya Hiya. Jag behövde ett par storlek 4, men eftersom de satt i en annan stickning (som jag iofs ändå inte skulle använda eftersom jag måste repa upp och byta stickor) och jag var sugen på att testa detta märket fick jag helt enkelt lov att köpa nya stickor. Kabeln är ju dessutom turkos. Bara en sån sak! Och jag gillar dem! Stickningen de sitter i är en Surry Hills av Maria Magnusson som jag kom igång med under lägret. Ja, ni läste rätt, jag stickar äntligen en kofta till mg själv! Jag tar utmaningen på allvar Sigrid! Det är ett jätteroligt spetsmönster att sticka, men det krävdes lite svordomar och tårar innan det stod klart (klarare) för mig hur mönstret skall tolkas. Det är mest Kajsas och Anettes förtjänst. Garnet är Rowan Calmer.

Men jag gjorde inte bara åt pengar under lägret, utan jag fick även in lite klirr i kassan. Jag hade med mig nålbindningsnålar och fick sålt hela sju stycken under lägret. Jag fick även äran att lära fem trevliga garnnördar att nålbinda och jag hade så superduktiga elever! Det var roligt!

Lägret var som ni förstår jättetrevligt och det här med stickläger har skapat ett nytt sug hos mig. ERtt stickläger sug dvs. Förhoppningsvis blir det mer av den varan i framtiden!

Tallinnsemester

Tallinn, denna underbara stad! Det blev semester där i år igen. Men varför bryta ett vinnande koncept? Staden är vacker, folket är trevliga, maten är god, spriten är billig... Och hantverket då. I år blev det mindre shoppande då jag inte besökte himmelriket Karnaluks (tänker att jag kanske åtminstone ska börja använda det jag köpte där förra året först) men lite garn och annat blev det ändå.

Bortsett från en härva jag köpte till en kompis som är väldigt dålig på att blogga köpte jag två härvor på över 200 g styck av det fantastiska garnet Aade Lõng Artistic 8/2. Jag har en plan på att sticka den här kjolen nämligen och då behövs det en del. Men härvorna kostade bara lite drygt 11 euro så det är ju ingenting! Ingenting jämfört med Kauni i alla fall, som ju egentligen är samma garn men som har blivit väldigt garnhipstrigt och kostar massor.

Jag fick ju så klart även köpa sådan som andra strickat åt mig och hade redan planerat att köpa vantar. Förra året köpte jag jättefina halvvantar som jag slitit ut den högra av, men de kostade i stort sett ingenting och jag använde dem varje dag i vintras, så ett par till sådana fick det bli. I en lite snajsigare färg den här gången. När jag var i Tallinn för tre år sedan köpte jag ett par superfina svarta och gula vantar med löstagbar topp med fingrar som blivit lite slitna sedan dess och jag har inte velat använda dem eftersom jag inte vill slita ut dem. Jag ska laga dem när jag får tummen ur. Förra året hade jag tänkt köpa sådana men det blev inte av så det fick bli i år istället. Jättesköna är de! Jag betalade lite drygt 250 kr för dem. Som hittat!

Jag köpte även ett par örhängen i form av kasettband och en fingerborg med Tjocka Margareta på. Man behöver så klart en fingerborg med Tjocka Margareta!

I övrigt var det klassisk textilspotting på restauranger och museer och jag fick bl.a. se de här godbitarna:

Lägg märke till den fantastiska stickade klänningen! Jag har ingen aning om vad den kostade men jag antar att det inte var några småsummor!

Dessutom råkade det vara en sång- och dansfestival i staden som bara är vart femte år och detta innebar att det gick runt massor med folk i folkdräkt hela tiden och det var ju inget jag mådde dåligt av direkt!

Det kanske inte kommer som en överraskning direkt men jag diggar Tallinn stenhårt! Det finns stor risk att vi kommer spendera semestern där nästa år igen. Bara jag lyckas övertyga den andre hälften.

Tant Kofta

I helgen var jag, Elisabeth, Lisa och Karin hos Tant Kofta när hon hade öppen koffert och det var himla trevligt får jag säga! Det var mysigt och trevligt att sitta där och fika och sticka (även fast jag inte hade någon stickning med mig) och vilka garner sedan! Jag gick lite bananas både hos Tant Kofta och i Bräckboden som vi åkte till sedan.

Jag gick lös på Tant Koftas handfärgade strumpgarn som jag har köpt tidigare och stickat ett par Socks of Kindness i. Jag är ju svag för gult alltså och jag hade redan bestämt att jag ville ha strumpgarnet i gult. Det var det enda jag planerat redan tidigare att jag skulle köpa så i övrigt hade jag inga planer.

Men när Lisa hade på sig en fantastisk Karusell i Filisilk blev jag väldigt manad. Jag var inne på gult där med men till slut valde jag en lite turkos/petrolblå färg och rosa till kanten samt frostade transparenta pärlor. Garn, pärlor och beskrivning såldes i paket om 330 kr. Som hittat! Det kommer bli kanon!

Jag köpte också garn och beskrivning till Eddys Styltakrobaten som jag suktat efter ett tag med. Där blev det en kanonfin grön färg, men egentligen ville jag ha en ännu mer limegulgrön färg men alla andra tyckte att den var lite too much. Jag föll för trycket och köpte en mer diskret färg. Och den var ju inte ens särskilt diskret. Garnet heter Lifestyle och kommer från Atelier Zitron och jag tycker det verkar riktigt najs! Är riktigt sugen på att sticka denna sjalen nu!

Bilderna på sjalarna är lånade från Eddys och Tant Koftas bloggar.

Multnomah

Tidigare har jag skrivit om att jag stickade en sjal vid namn Multnomah och även att det var ganska tråkigt. Men nu är den i alla fall klar och resultatet blev riktigt najs! Det blev en perfekt vårsjal att ha under jackan och Malabrigo sock är verkligen ett trevligt garn att ha direkt mot huden! Så jag r definitivt nöjd med den och med facit i hand skulle jag faktiskt kunna tänka mig att sticka en till i present till någon eller så. Men det hände ett missöde. När jag höll på och blocka den insåg jag att en maska var tappad en bit ner i feather and fan bården och det var ju massa ihoptagningar så två maskor häll på att smita! Men jag satte nålar där under blockningen och sen fick jag fixa till det när den var torr. Jag snörpte ihop den så att det knappt syns. För att ta upp avmaskningen och göra om, det vägrade jag bara! Multnomah är för övrigt ett county i Oregon. Så nu vet ni det med!

Så har jag visst blivit utmanad igen...

Det räckte liksom inte med strumputmaningen, jag var tvungen att hoppa på en till utmaning. Men den fyller definitivt sin funktion. Jag behöver verkligen sticka en kofta! Jag är egentligen alldeles för rädd för att sticka en kofta eftersom jag är tjock och ovan. Tjock gör att det går åt så rackarns mycket garn och eftersom jag aldrig stickat en kofta förr finns det risk för att jag köper asmycket asdyrt garn till en kofta som sedan blir alldeles misslyckad och inte passar. Och det känns läskigt. Men jag vill verkligen sticka en kofta! Så när Sigrid i Stickklubben utmanade mig att sticka en kofta fanns det liksom inget alternativ. Historien bakom koftutmaningen kan ni läsa här på Sigrids blogg. 

Faktum är att jag faktiskt redan har en påbörjad kofta. Min förra kurskamrat Helene hade stickat en så himla snygg kofta av det här Dropsmönstret och när jag såg den kände jag direkt att jag var tvungen att sticka den. Jag satte igång med detta vintern 2012 och den är fortfarande extremt ofärdig, men jag hade tänkt att sticka klar den någon gång. Nu när jag tittar på den ser jag hur extremt ugly den blir. Inte alls som jag tänkt mig. Så det blir nog inget av den. Rip it!

Nä, jag tänker mig nog något bättre som min första kofta. Jag har funderat på att sticka en Nanook t.ex. När jag såg den först tilltalades jag inte alls av den. Men så såg jag den Moa i Stickklubben stickat och blev lite kär. En sådan skulle jag gärna sticka. Jag har även hittat ett perfekt garn till den! Perfekt i färg och lyster dvs, men inte perfekt i masktäthet. Enligt mönstret skall det vara 18 maskor och garnet jag har hittat har 22 maskor. Suck. Det som var så jäkla fint. Så vi får se hur det går med den...

Däremot var Vitamin D kärlek vid första ögonkastet. Jag gillar sådana där hängande saker utan knappar. Jag är säkert inte så snygg i det, men det är bekvämt och mysigt. Denna tänkte jag mig att man kan sticka i Magasin Duetts Supersoft eller något så tråkigt som Drops Alpaca. Men den gröna färgen är så jäkla snygg! Skulle jag sticka den i Supersoft skulle jag nog vilja ha den i favoritfärgen Sunrise. Både Nanook och Vitamin D är för övrigt designade av Heidi Kirrmaier.

Så när jag funderade över om jag skulle sticka Vitamin D eller Nanook kom jag på att jag ju redan har garn till en kofta.Och det är den så kallade Offekoftan av Visalisa. Men så såg jag Lisas korta variant i gradient garn och kände att en sån där behöver jag! Så jag hade tänkt mig en sådan i regnbågsfärgat garn som jag köpte i Tallinn i somras och så har jag även köpt på mig Visjögarn till de svarta ränderna. Så där har jag ju allt! Förutom mönstret då men det är ju en lätt match att fixa! Så frågan är hur det blir nu? Ska jag sticka en Offe, en Nanook eller en Vitamin D i koftutmaningen? Vad tycker du? Och frågan är: är jag rädd för att sticka knappkant eller varför har jag valt tre koftor utan knappar?

Men jag får erkänna att jag mjukstartade utmaningen med att sticka en bäbiskofta till en kompis bäbis som skulle kommit ut häromdagen men som fortfarande göttar sig i magen. Detta blir en Lilla koftan av PetraO. Garnet är Gepard CottonWool och jag använder stickor nr 3.5 vilket blir i glesaste och slappaste laget. Men jag känner inte för att repa upp och den blivande bäbisens mamma har sagt att det är helt ok med en gles och slapp kofta. Sommaren kommer ju nu. Och titta, jag stickar knappkant! Är det för övrigt någon mer än mina jönköpingskusiner som ser ET i den här koftan?

Nu ska jag repa upp den fula koftan så blir jag ett UFO mindre iaf!

Sjalar...

Det här med sjalar är ju trevligt. Och man måste ju ha typ 20 på sin hatthylla eller något... Sjal 3/14 heter Multnomah och är ett gratismönster man hittar via Ravelry. Den är av en ganska enkel modell med rätstickning och feather and fan-mönster (vad kan det heta på svenska tro? Fjäder och solfjäder? Låter fel). Men den är ack så fin i fint garn. Jag träffade på den hos Garnglädje i Sätila för ett par månader sedan och gillade den och köpte direkt garn till den. Det blev Malabrigo Sock i färgen Persia. Och jag tycker det blir fantastiskt fint! Jag står för att jag gillar flerfärgade/gradienta/melerade garner!

Ännu mera garn

Ja jag är garnberoende. Jag erkänner. Så igår när Stickklubben Göteborg träffades hos Knit & Purl gick det ju inte att undvika att köpa garn.

För det första så upptäckte jag att Susanne hade Rowan Summer Tweed till ett bra pris och eftersm jag är svag för tweedgarner och älskar gult så var jag helt enkelt tvungen att köpa de sju nystan av det gula som fanns. Jag har fyra härvor grönt sedan innan och kände bara att jag behövde mer. Jag hade ingen plan med dem då när jag köpte dem, men nu har jag kommit på att jag vill sticka en gul tröja med gröna ärmar. Jag ska faktiskt våga mig på att sticka en tröja till slut. Trots att jag är tjock och aldrig har stickat någon tröja förr. Jag har hittat ett mönster jag gillar, men jag avslöjar det inte ännu, för jag vill inte säga för mycket. Man vet aldrig, det kanske blir en sjal till slut.

Jag har inte varit hos Susanne på evigheter (sedan i höstas) och jag är ju sjukt svag för strumpgarner, och särskilt Opal, så jag fick lov att köpa två nystan. Ett grönt för att grönt är fint, och ett med glitter i för att det har jag inte, och det behöver jag nog i min filt... Men vem behöver inte ett par glittriga strumpor liksom?

Kielgarn och regnbågsstickning

Jag har varit på en liten sportlovskryssning till Kiel i veckan och var så klart tvungen att besöka ett par garnaffärer. Först var jag i en Lana Grossa-affär som hade massa fint men inget jag blev kär i. Sedan var jag i en butik som hete Wolle & Hobby som hade allt möjligt, och däribland massa garn. Jag har som mina trognare läsare har märkt blivit garnsnobb på senare tiden så jag var inte så sugen på att slentrianshoppa. Men jag hittade ett fint Opalgarn med massa gult i som ju är min favoritfärg, och ett nystan Jawoll Magic som jag lite suktat efter innan. Jag tror det ska bli en sjal kombinerat med svart. Jag är väldigt inne på regnbågsfärgat och svart i kombination just nu. Och jag förnekar ju inte mig själv heller denna gång eftersom jag köpter självrandande, strumpgarn, gult och regnbågsfärgat. Jag kanske rent ut sagt är lite enkelspårig.

Och när vi ändå snackar regnbågsfärgat så pågår det ju ett OS just nu, som på alla sätt skall gå i regnbågens färger. Därför håller jag på och stickar ett pannband som fått namnet Love in a cold climate som är framtaget just för detta OS och HBTQ-rörelsen. Jag nämnde det i förra veckan när jag köpt garn till det. Jag älskar det! Stickar det grå Drops Fabel och Opal Surprise så det blir inte riktigt likadan randning som på originalet, men jag tror att det kommer bli fint ändå. Men alltså, flerfärgsstickning är verkligen inte min grej. Det trasslar och blir fel. Jag har fått repa upp och börja om två ggr och just nu går det mer bakåt än framåt. Men jag får ju helt enkelt öva och bli bättre på det här med fler färger så kanske det faktiskt blir min grej till slut. Och tanken är ju ändå att jag ska bli klar med mina Butterflies are free någon gång med! Så det är bara att sticka på och sticka fel och repa upp så blir det nog bra till slut.

Råkade

Ja ok, jag har köpt garn igen. Men Drops har strumpgarnsrea och jag hade faktiskt planerat sedan länge att shoppa på mig lite svart och vitt. Det svarta har jag planer på. Tänkte sticka en mössa vid namn Collision vid tillfälle, samt att det går åt lite svart om jag skall sticka upp fler Timothy som ju är tanken på att jag eventuellt skall göra ett mönster till. Och så har jag en plan på att ha en ganska bred svart kant runt min krokade filt. Så nu när jag tänker efter så kanske jag egentligen har köpt för lite svart... Men det kommer fler strupgarnsreor! I vilket fall köpte jag även vitt för att färga själv och lite grått eftersom jag har tänkt sticka ett pannband med eftersom det dels är fint och dels för att skapa medvetenhet om det som händer i Ryssland just nu. Och för att jag gillar HBTQ. Det lila Fabelgarnet tyckte jag var fint helt enkelt. Och så bara var jag tvungen att köpa den flerfärgade härvan. Brukar man läsa min blogg har man nog märkt att jag gillar flerfärgade garner, gärna åt det regnbågsfärgade hållet. Garnet heter Botany Lace och är 100% merino och det liksom skrek på mig. Och nu har jag faktiskt lite ångest. Garn-ångest. Jag kanske inte borde ha det men jag har shoppat en hel del lyxigt garn det senaste och jag ska ju göra annat än att bara köpa garn för mina pengar med... Men allvarligt, jag är slöjdlärare, visst är garn en investering? I både mig själv och min kompetens väl? Jag borde väl inte ha ångest va?

Stashat ep 4

Ju mer man stashar desto mer vill man stasha. När jag ändå hade kommit igång kunde jag lika gärna ta ett par lådor till. Igår stashade jag in en- och flertrådiga ullblandgarner. Det hade jag faktiskt inte så mycket. Det är om något ett bevis för att jag gillar rena ullgarner bäst. Här har vi några favoriter:

Zauberball köpt på Tummelisa.

Rustik från Netto. 

Svarta Fårets Raggsocksgarn från Broderi & Garn.

Austermann Vernisa, köpt på Karnaluks i Tallinn.

Zauberballen på första bilden ska jag göra något skoj med vid tillfälle. Rustikgarnet från Netto är verkligen jättetrevligt. Jag gillar det på riktigt och inte bara för att det är billigt. Och återigen kan vi se bevis för att jag gillar gult. Raggsocksgarnet från Svarta Fåret skrek på mig när jag kom in i butiken. Det skall bli vanliga klassiska raggsockor med lite gråa ränder i skaftet tror jag. Eller så blir de helgula. Det understa garnet heter Vernisa och är köpt på Karnaluks - himmelriket i Tallinn. Det var ganska dyrt vet jag, med estniska mått mätt, men det var så jäkla mysigt. Det innehåller 52% polyamid, 40% angora och 8% ull så det är ju rätt mycket polyamid. Men det känns väldigt osyntetiskt och verkar väldigt mysigt. När jag köpte det hade jag en tanke att kroka ett par handledsvärmare med stickmaskor men jag kanske kommer ombestämma mig. Får se om jag hittar på något annat.

Nu har jag bara, förutom växtfärgade garner som jag inte kommer stasha in, bomulls- och akrylgarner att stasha, men det drar jag mig lite för. Det är inte så roliga garner, och akrylgarnerna känns lite "ovärdiga" nu när jag har blivit garnfinsmakare och köpt massa fina lyxgarner på senaste tiden. Men jag hade ändå tänkt hitta något att göra av dem och sedan när jag är av med dem kommer det nog kännas bättre!