Det finns en sak som jag tror alla hästägare gör för lite av, att bara vara med sin häst, inte borsta, inte mocka, inte fixa utan bara VARA, kravlöst. De flesta Horsemanship-människor som vill dela med sej av sina kunskaper har detta kravlösa varandet som gemensam nämnare, ändå är det något som man tyvärr ofta förbiser och man dyker ju gärna direkt på det praktiska och själva "träningen"
.
För Parelli är det "Undemanding time", Carolyn Resnick metoden kallar det "Sharing Territory". Klaus Hempfling säger att man ska börja med att umgås med sin häst "som ett barn" och Klaus menar också att det som ofta går fel är att vi från dag 1 gör för mycket och kräver för mycket av våra hästar före vi har etablerat en ordentlig kontakt med dem. T.o.m den praktiske Tobbe Larsson från "Ponnyakuten" skriver i sin bok "Lydnadsträning för hästen" att "
En till en början, kravlös samvaro är det bästa sättet att bygga upp kontakten med ett djur"
Jag har själv lite sådär pliktskyldigt spenderat kravlös tid med mina hästar nu och då, men det blir relativt halvhjärtat för samtidigt som jag försöker "bara vara" ser jag staket-bräder som hänger löst, bajshögar som borde mockas, tovor i hästmanar som borde redas ut etc. etc.
NU har jag tänkt om och gör ett ärligt försök... ca 30 minuter paus om dagen då jag bara SITTER på en sten i hagen... låter tankarna flyga och fara, andas... och plötsligt hör jag att fåglarna kvittrar vårsånger, nässlorna sticker redan upp här och där och jag upplever att det är VÅR (sådär som man gjorde som barn) :) och hästarna är aningen förbryllade men står långa stunder och bara hänger intill mej... (Blir de buffliga ber jag dem vänligt att backa undan så lär de sej samtidigt att vara hänsynsfulla om de ska stå bredvid mej)
Ska fortsätta såhär månaden ut!
