Ny kraft

Nu har jag suttit med hästarna varje/varannan dag 30-60 minuter i en månads tid och jag kan verkligen rekommendera det. Innan jag började ”sitta” kände jag mej utan inspiration och visste inte riktigt vart jag var på väg med min träning. Emellanåt kändes det som om frågorna var ofattbart många och svaren omöjliga att hitta.

Att bara sitta har gett mej nya perspektiv och det känns som om jag igen tagit ett stort kliv framåt, och det bara genom att göra INGENTING... ofattbart men sant. Tala om att inte se skogen för alla träd.

Men det är ju ändå inte så att jag genom att sitta med hästarna plötsligt fått en massa svar på mina frågor, det är inga uppenbarelser eller dolda kunskaper som ploppat upp. Däremot har jag kommit till insikt om att svaren eventuellt kommer i sinom tid. Genom att desperat jaga perfektionism ser jag inte guldkornen på vägen och jag tappar glädjen i att bara vara där jag är just nu... och något annat än just nu har jag ju egentligen inte.

Att bara sitta

Det finns en sak som jag tror alla hästägare gör för lite av, att bara vara med sin häst, inte borsta, inte mocka, inte fixa utan bara VARA, kravlöst. De flesta Horsemanship-människor som vill dela med sej av sina kunskaper har detta kravlösa varandet som gemensam nämnare, ändå är det något som man tyvärr ofta förbiser och man dyker ju gärna direkt på det praktiska och själva "träningen"
.
För Parelli är det "Undemanding time", Carolyn Resnick metoden kallar det "Sharing Territory". Klaus Hempfling säger att man ska börja med att umgås med sin häst "som ett barn" och Klaus menar också att det som ofta går fel är att vi från dag 1 gör för mycket och kräver för mycket av våra hästar före vi har etablerat en ordentlig kontakt med dem. T.o.m den praktiske Tobbe Larsson från "Ponnyakuten" skriver i sin bok "Lydnadsträning för hästen" att "En till en början, kravlös samvaro är det bästa sättet att bygga upp kontakten med ett djur"

Jag har själv lite sådär pliktskyldigt spenderat kravlös tid med mina hästar nu och då, men det blir relativt halvhjärtat för samtidigt som jag försöker "bara vara" ser jag staket-bräder som hänger löst, bajshögar som borde mockas, tovor i hästmanar som borde redas ut etc. etc.

NU har jag tänkt om och gör ett ärligt försök... ca 30 minuter paus om dagen då jag bara SITTER på en sten i hagen... låter tankarna flyga och fara, andas... och plötsligt hör jag att fåglarna kvittrar vårsånger, nässlorna sticker redan upp här och där och jag upplever att det är VÅR (sådär som man gjorde som barn) :) och hästarna är aningen förbryllade men står långa stunder och bara hänger intill mej... (Blir de buffliga ber jag dem vänligt att backa undan så lär de sej samtidigt att vara hänsynsfulla om de ska stå bredvid mej) 

Ska fortsätta såhär månaden ut!