Har haft bråttom, bråttom, bråttom att fixa hagar och rensa rabatter och bära vatten till hästar och nyplanterade rosbuskar, fungera som chaufför åt större barn och lektant (nåja, övervakare, mina dagar i sandlådan är long gone) åt de mindre barnen... och... pusta ut på kvällarna och "share territory" med hästarna!
Det har blivit "min" stund, då jag sätter mej ner i en trädgårdsstol antingen i hagen med fler hästar eller med en häst åt gången på ridbanan och ibland läser jag en bra bok och ibland skriver jag "dagbok" eller så lyssnar jag på bra musik eller någon intressant podcast i min Walkman.
Hästarna blir inte längre förvånade då jag kommer släpandes på min stol och min kasse med böcker, pennor och anteckningsblock och t.o.m den avtrubbade C har börjat bjuda på fler glimtar av den vänliga, intresserade häst hon kanske egentligen är bakom sitt svala distanserade skal.
C kommer och hälsar på.
Prövade sätta på flugtäcke på C eftersom hennes svans är på utväxt efter en infektion och inte så effektiv att vifta bort flugor med... fick dock ta bort täcket eftersom hon rullade sej och levde loppan i hagen så täckets bälten lossnade hela tiden.
S brassar som vanligt omkring då tillfälle ges!
Resnick-kursen går vidare och vi har fått flera uppgifter att göra med våra hästar, jag följer dock hennes råd och tar det långsamt och ids inte avancera om det inte känns 100% rätt... det är ingen tävling utan var och en ska ta det i sin egen takt och även om det utifrån "ser ut" som om jag inte gör någonting så känner jag att jag nu gör mer än jag någonsin gjort och jag vill utforska "Sharing territory" mer innan jag går vidare... Tänk så konstigt det kan bli då man tror att saker och ting skall vara på ett speciellt sätt och man sen upptäcker att det var precis tvärtom!
