Visionboard

Jag tror på att göra sina drömmar "synliga" och därmed mer konkreta och som en påminnelse om vart det är man strävar. På min visionboard har jag gått så långt att jag t.o.m "photoshoppat" in mitt eget ansikte på de människor som gör saker som jag skulle vilja göra... det gör det ännu mer verkligt för jag "ser" ju bokstavligen en bild på mej själv då jag gör de saker jag drömmer om... så då "måste" det ju gå att förverkliga! :) Rubriken Cool-Calm-Collected är sådan jag vill vara men det kan också gälla för hur jag vill att min häst ska vara då den är med mej.

Att våga utmana sej själv...

En av mina förebilder... underbara Carolyn Resnick

Jag har nästan halvvägs i livet kommit till insikt om att jag väldigt ofta valt bort det jag egentligen skulle ha velat men som jag upplevt för svårt att uppnå och istället har jag valt en lättare väg... Om jag börjat med något nytt och spännande och i något skede märkt att det varit svårare än jag trott eller att jag inte varit så bra på det som jag skulle ha önskat (enligt mina egna krav) så har jag ofta(st) gett upp.

Så var det med min utbildning, jag drömde om att göra något kreativt och började på konstlinje men insåg att det skulle krävas enormt mycket av mej för att verkligen lyckas och då valde jag istället att byta till en utbildning som jag kunde ”läsa mej till” Det är ändå inget jag ångrar men jag kan idag på ett annat sätt förstå de val jag gjorde som yngre.

Idag står jag inför utmaningen med hästarna det är inget som kommer naturligt eller instinktivt för mej och jag måste lära mej varje steg och moment... misslyckandena är många och under de år jag redan hållit på har jag oräkneliga gånger funderat på att bara lägga av, sälja hästarna och hålla mej till enklare hobbyn som trädgårdsodling och stickning... ;)

Jag har också gått på nitlotter med instruktörer som varit mer kritiska än ”upplyftande” och mitt självförtroende har rasat i botten... ändå väljer jag att fortsätta, att inte ge mej denna gång... jag försöker intala mej själv att jag inte har något att bevisa, inte ens för mej själv!

”Att våga är att förlora fotfästet en liten stund. Att inte våga är att förlora sej själv”

 Søren Kierkegaard

Den som söker han finner...

Igår var det varmare, fåglarna kvittrade och jag hade inte så mycket jobb så jag kunde spendera någon timme med hästarna (en av fördelarna med att vara egenföretagare... det finns nackdelar också men det är annan historia)
Jag tog S först och hon fick vara lös på ridbana, vi lekte tafatt och hon sprang undan för att sen vända och trava tillbaka till mej, beredd på mitt följande drag. Sen gosade vi en stund och efter det fick hon gå tillbaka till höet i hagen. C var en större utmaning, vi har inte utvecklat något samspel än, hon vet inte vad jag menar och vice versa. Hon struntade i mej först så jag fick mana på henne gång på gång för att visa att jag vill att hon ska ha uppmärksamheten på mej.

Till slut blev hon intresserad och kom till mej och jag kunde klia henne på manken, det var bara ett problem, hon stod stilla så länge jag stod nära intill henne men genast jag tog ett pyttesteg bakåt tog hon sats och sprang ifrån mej... det hände flera gånger och jag antog att hon var respektlös och "gav mej långfingret" just som jag trodde hon var med mej. Jag visste inte vad jag skulle tro eller vad jag skulle göra åt saken.

Efteråt gick jag till postlådan och där låg en DVD jag beställt från USA om hur kroppspråket påverkar hästen då man jobbar den löst... när jag senare på kvällen tittade på filmen såg jag samma sak hända i den som hade hänt mej och C och jag fick dessutom en förklaring... står man intill hästen i dess "hjärtzon" och kliver ett pyttesteg snett bakåt kommer en känslig häst att springa iväg... det är inget fel i det utan det är så det ska va! :)

Det är inte så konstigt att det är så svårt att hitta samspelet med hästarna då de är lösa, varje liten rörelse man gör betyder något för hästen och är man inte medveten om det själv får man oväntade resultat. Idag kom jag ett steg längre och lärde mej att inte ta för givet att hästen är negativ ifall den inte gör som jag vill eftersom den kanske gör precis det som jag ber om även om jag inte vet om det själv!

Frustration

Kan inte låta bli att vara TRÖTT på att det är så kallt på kvällarna... mina "lediga" timmar mellan 19.00-21.00 kan jag inte tillbringa ute med hästarna för det är för KALLT... grrrr..... SÅ! Nu är det sagt så nu känns det lite bättre ;) Tröstar mej med Tim Mcgraw på Youtub! Live Like You Were Dying!

Vad är en ledare

Trädgården i vinterskrud

 Inom Horsemanship talas det mycket om att man ska vara en bra ledare för sin häst, men vad ÄR en bra ledare och hur beter sej en sån? Är en chef som fördelar sysslorna och bestämmer riktlinjerna på en arbetsplats också automatiskt en "ledare"? Vi människor vet att vi måste följa en auktoritets anvisningar men vi behöver ju inte innerst inne respektera chefen bara för att vi känner oss tvungna att följa order. Om chefen inte är någon bra ledare utan bara en "dominant arbetsfördelare" så utför vi knappast arbetsuppgifterna med någon större entusiasm (men gör det för att vi vet att vi måste)

Hästarna tänker ju inte så logiskt på verkligheten utan de går bara på känsla och att tvinga en häst gör den inte mer villig än en missnöjd arbetare. Men vad kännetecknar en ledare som människor (och hästar) gärna följer av fri vilja? Är det kanske ett positivt lugn och en välvillighet och en utstrålning av kompetens och balans?

Jag kan bara gå till mej själv och konstatera att jag trivs bäst bland människor som i grunden är positiva... de kan vara på dåligt humör eller nere av olika orsaker men de hittar inte fel på precis allting för det och de utstrålar tro och framtidshopp.

Enligt den amerikanske "själv-hjälpar-gurun" (eller vad man nu ska kalla alla dessa som pratar om hur man ska få bättre liv, bli bättre människor, lyckligare... och ja... you name it) Tony Robbins är mänskligheten grovt sett uppdelad i två olika människotyper, dels de i grunden positiva och de i grunden negativa... de positiva är sådana som oavsett motgång ganska snabbt kan komma igen och vända på steken och hitta nya positiva saker i livet medan de negativa hittar fel och kan gnälla om det mesta... man kan väl mer förenklat säga att man antingen i grunden är optimist eller pessimist... det halvfulla eller halvtomma glaset osv...

För att bli en bra ledare för sina hästar tror jag det är bra om man kan få sej själv och sin egen hjärna att agera mer utifrån på det positiva och optimistiska. Det är en bra start både med hästarna OCH i det övriga livet.
För mej personligen är hästarna en oersättlig barometer på mej själv och min energi... jag VILL utstråla positiv, optimistisk energi, det lyfter hela livet och är avgörande för hur man blir bemött av andra människor och jag tänker jobba för att få till det! :)

Delmål

Jag har insett att om jag ska lyckas med mina långsiktiga mål så måste jag dela upp dem i små, små delmål och beta av vartefter. Just nu har jag ett viktigt delmål för vardera mina hästar. Den ena, Fullblodsaraben C har jag inte haft så länge och hon är en tuff dam, inte elak men ganska så dominant. Det visade sej t.ex. nu idag då jag med två stora Ikea-kassar med hö gick genom hästarnas hage... hästarna cirklade runt mej och C kom närmast och alldeles intill svängde hon rumpan mot mej två gånger, hon gjorde inget mer men det är ju inget bemötande man vill ha av sin häst.
Mina andra häst, S har jag haft längre och vår relation är helt annorlunda men mitt och hennes problem är att hon i mer pressade situationer (som om det t.ex. finns en trailer inblandad) inte klarar av att lita på mej.

Jag tar tillbaka detdär jag skrev om "små" delmål, dehär är vid närmar eftertanke nog ganska stora mål (nästan gigantiska faktiskt)... men de är grundläggande mål och processen att nå dem måste ta den tid det tar för om jag inte har dethär blir allt annat jag gör med hästarna också ganska halvbra... lite som att måla om möbler utan att först orka slita med sandpappret (och av erfarenhet vet man ju hur det blir ;)

Mina två första delmål är därför,

A. Att få C att respektera mej och mitt "område" (även om det finns mat med i bilden) vilket innebär att hon inte oinbjuden kommer närmare än på armlängds avstånd

B. Att få S att lita på mej mer än hon gör idag

Nu ska jag fundera och göra upp planer för att åstadkomma detta! :) Friskt vågat hälften vunnet...eller nåt!

De finns i alla fall int nå myggor nu!...

Börjar bli ordentligt trött på kylan, vill vara ute och göra saker men det går inte fast man försöker klä på sej ordentligt... eller kanske det går, men påbyltad som en Michelingubbe kan man ändå inte göra speciellt mycket.

Det är bara att vänta in våren och videkissorna. Imorse plockade jag ner den sista julprydnaden, jo faktiskt! Då jag på väg till garaget gick förbi stallet råkade jag se att på en av dörrarna hängde en krans med röd rosett och tomtar... hur har jag kunnat missa detta? Jag går in och ut genom denna dörr otaliga gånger varje dag och ändå har jag inte noterat kransen, ska man kalla det stress eller hemmablindhet?

Just nu sitter jag med en kaffekopp efter att ha RÖJT här hemma, vi har varit strandade inne i snart en vecka i magsjukan och det är otroligt vad två småungar kan åstadkomma med ett hem på den tiden, tacksamt uppbackade av två ungdomar som visserligen kommit ur leksaksåldern för länge sen men som strör diverse andra saker omkring sej. Jag borde verkligen ha tagit några "före" och "efter" bilder, men det lär ju komma fler tillfällen... ;) Tvättberget är av förekommen anledning också ganska imponerande så Boschen får snurra konstant nu (det gör den ändå dagarna i ända men det finns ändå alltid tvätt kvar...)

Nej, idag (också) får hästarna "vila" i hagen i väntan på mildare väder och gladare dagar, själv ska jag nu joina mannen i fähuset och se hur kossorna mår!

Nystart

Detta är min tredje blogg... den föregående ids jag inte ens länka till eftersom den inte känns relevant idag. Nu är det dags att starta om! Bloggen ska främst handla om min "resa" med mina hästar och det som man allmänt kallar "Horsemanship" men också om min strävan efter att bli en starkare, gladare och mer balanserad människa.

Namnet, "Jolly Jumper och jag" är en bakåtkoppling till min barndom, jag älskade den coole och rättvise Lucky Luke och önskade att jag hade en häst som Jolly Jumper. Hästen och Lucky Luke var ett team, kompanjoner som delade allt i vått och torrt och det var inte tal om att han skulle behöva "tvinga" hästen att finnas vid hans sida. Det är dit jag strävar, att skapa en såpass stabil relation med mina hästar att de inte har något emot att göra det jag ber om... puh...så,  nu var det gjort INLÄGG NR. 1 :) Here we go!