Jag och Göteborg

Vet du,  jag sitter här i Göteborg, efter att ha dragit ut ett par dagar på vistelsen med undanflykten att det är problem på sträckan mellan Göteborg och Kalmar.
Och jag längtar bara tills när vi får vår egen lägenhet igen.
När jag kan plocka fram alla mina skor, så att jag slipper undra över i vilken låda i vilken stad de ligger.
När jag kan hitta mina skinnhandskar. Jag har faktiskt två par, men har ingen aning om vart de hamnat. I Daniels förråd står massor med lådor, och hos Elin och Emil står det tre. Jag har inte hittat dem.

Det ska bli så skönt att använda sina rosa köksprylar igen, ta fram den där margretheskålen och baka ett gäng bröd. Och hitta alla miljarder böcker som man tänkte att man skulle sälja någon gång. tyvärr är det så att när folk frågar om dem har jag ingen aning om vart de ligger.
Jag ser verkligen fram emot en egen lägenhet igen. 

Idag var jag på MVC i Bergsjön. Det ösregnade och mina röda skor läckte in. Samtidigt är jag sjuk. fortfarande. Det går helt enkelt aldrig över. Jag räknar tillbaka på en månad nu. Det måste ju bero på något! Läkaren i kortedala sa till mig att hälsan kommer först, men egentligen, hur ska jag göra då?
Ska jag sätta allt "on hold" och  lägga mig i sängen och läsa tidningar tills det blir bra igen?

Världen fungerar inte så. Inte efter en månad.

 Här är en bild jag tog på Daniel i helgen. Han var inte helt nöjd, men det berodde mest på hans hår som inte stod riktigt åt det håll han ville.

Göteborg lämpar sig nästan bäst att fotograferas på hösten. 

För dig som inte visste. Hållplatsen ligger inte direkt runt hörnet. Det är en lååååång backe på vägen.