Äntligen en matta

Äntligen finns det en matta i vardagsrummet. Efter det senaste misslyckandet med Jotex är jag verkligen glad att det gick så lätt att fixa. Tänk vad mycket Rusta har, egentligen. 

Vi borde ha åkt dit från början. 

Och nu kan jag ännu mer se fram emot de nya tapeterna som ska upp härinne så fort hyresvärden kommer hit och fixar. Jag ser fram emot hur ljust och fint det kommer att bli då.

Nu ska jag läsa mer Nationalekonomi och dra på mig en filt och dricka lite te så att min förkylning går över till imorgon när jag ska jobba. Dock så känns det faktiskt värre nu. Aj aj i min hals.

En liten fotnot: Ta en titt på den här bilden som jag twittrade idag. En grön macaron från le pain francais. Tänk vad god den varit om det inte varit pistasch-smak. Kom ihåg det. "Allt grönt är inte mint, det är troligen pistasch". - Det har jag lärt mig nu.

Planer och tankar för lägenheten.

Efter påtryckningar från min sambo så lägger jag ut lite fler bilder på hur vår nya lägenhet ser ut. Nu är det dock såhär, att lägenheten är inte klar än. Vi har fortfarande inga mattor på golvet, så det ser lite tomt ut. Idag dök det faktiskt upp en matta som jag beställt från jotex, dock så kände jag direkt när jag rullade ut den att det funkade inte. Den var gles och tunn och kändes inte alls som en trevlig ryamatta, så den fick åka tillbaka. Det är tyvärr risken man får ta med onlineshopping, speciellt med mattor som man inte fått känna på innan.

Okej, då startar vi en liten rundtur. Jag tänker anta att du sett den här bilden på den jättesnygga bokhyllan från Chilli som jag faktiskt satte ihop helt själv(nästan, Pierre hjälpte till på slutet) 

Zoomar vi ut en aning ser det istället ut såhär, vi ser lite av soffbordet, vilket känns ovanligt stort. Det är faktiskt ett helt vanligt lackbord från Ikea, men ett extrastort eftersom vi ville ha mycket utrymme ifall vi ville ha spelkväll eller något. 

Ursäkta kaffekoppen, den kommer tyvärr dyka upp på några bilder, jag skulle precis till att dricka kaffe när jag började fotografera. 

Bakom soffan är en av våra två franska balkonger, vi har faktiskt fönster i tre riktningar i den här lägenheten, vilket känns lite roligt. 

Vi har dock inga gardiner härinne än, vilket mest beror på att vi ska tapetsera om till en vit tapet, och just nu passar i princip inget. 

Färgen härinne är verkligen ingen favorit.

Då snurrar vi ett halvt varv åt höger, och ser gången ut i hallen och köket, samt tv-bänken och tv:n(som plötsligt ser så himla liten ut på den gigantiska bänken) 

Tulpanerna köpte jag när jag trodde att Mamma skulle komma och hälsa på. De har dock fått mig att inse att tulpaner gör att det ser mer ombonat och hemtrevligt ut.

Och angående ljusstaken, jag vet att det inte är jul längre, men jag tycker den är så fin, och så länge som det är mörkt om kvällarna finns det faktiskt en anledning att ha den. Den var en present från Pierres föräldrar och 

eftersom vi inte kunde ställa upp den förrän nu så måste den ju ändå få vara framme en stund.

Ännu ett halvt varv åt höger och vi ser valvet in till sovrummet, samt en balkong som tydligen är ny sedan ett par år tillbaka. Den är inte inredd överhuvudtaget, eftersom ingen säljer balkongmöbler på vintern. Det blir ett senare projekt, men jag och Pierre har planer på ett litet bord med ett par stolar som vi kan äta frukost vid på sommaren. Sedan ska vi ha ett par enkla och billiga solstolar, eftersom vi faktiskt bor högst upp. 

(Kanske blir jag brun i sommar?)

Mina misslyckade blomlådor från Daniel ska också hit och när vädret tillåter ska jag ge min balkongodling från förra året en ny chans.

Sovrummet. Ett helt blått rum som vi tycker är jättesnyggt. Väggarna ska tapetseras om, men enbart för att få bort lite fläckar sedan tidigare. Tapeten som ska upp är i princip likadan..

Pierre är jätteglad över att vi äntligen får sova på vår stora säng igen. Under tiden hos Daniel har bara en säng stått framme medan den andra fick vara upptryckt mot väggen. Efter att ha delat på en 90-säng så länge känns det verkligen lyxigt med 180 cm.

Det sista rummet jag tänkte visa idag är badrummet, helt i blått, men en inkaklad spegel till vänster. Själva duschen är jättestor och golvet är ju jättefint (Det tycker i alla fall jag).

Och vad kan jag berätta om köket? Tja... det är blå köksluckor, ceriserosa gardiner och vita väggar. Vid kylskåpet sitter Pierre och hans dator. Jag får återkomma med bilder därifrån någon dag.

Ett långt brev om... Göteborgshjulet!

Gårdagens strapatser fick delas upp i två delar. Efter att vi fikat på Melody bakery tog vi nämligen spårvagnen till göteborgshjulet!

Jag har länge velat åka med det där hjulet, det började i somras när jag var dag såg den stå där när båten kom in från fästningen. Jag tyckte det var så fint. Och jag skulle absolut åka. Någon gång. Och den gången var alltså idag.

Vi och Daniel står i kö för hjulet.

Inne i vagn nummer 2, som kvinnan sade när hon släppte på oss. Det blev tyvärr inte den svarta VIP-vagnen, men man kan inte få allt.

Det här är helt klart min favoritbild av de bilder jag tog under turen. Det var skymning, det är det som skapar den fina färgen på himlen. Och lyckligtvis åkte just precis då en spårvagn från Hisingen över göta älvsbron, vilket kompletterar bilden. dock så är glaset genom vagnarna inte helt klart, vilket förstör lite av skärpan. Men men, jag är nöjd.

Här ser man tydligare att ljuset stör sig på glaset. Jaja, jag gillar min bild ändå. Skymningsljuset är fint.

Jag, glad över att bli fotograferad. Dock störde ljuset som vanligt, jag sminkar mig nämligen inte helt vit ovanför ögonen med flit.

Efter sisådär fyra varv började Daniel bli orolig över om vi någonsin skulle bli avsläppta. På Liseberg får man ju bara åka två varv, fast samtidigt, för 85 kr måste man ju ändå få lite valuta för pengarna. hela sex (6!) varv fick vi åka.

Här ser vi hållplatsen Lilla bommen och så är det förstås en bild av avenyn. Högt, högt upp. Coolt.

Och idag har vi packat färdigt. Några lådor står här inne i Daniels lägenhet, men de flesta finns i förrådet. Imorgon bär det av till Kortedala(sjukt långt från Bergsjön. Not really.) , det jag mest av allt ser fram emot är att äntligen få sova på en 180-säng och därmed och slippa dela 90 cm med Pierre. Det jag minst av allt ser fram emot, och det jag helst skulle slippa, är att behöva bära en massa lådor(och soffor) uppför tre trappor utan hiss. Det ser jag inte fram emot. 

Inte ett dugg.

En vecka på resande fot

Nu har en vecka som var tänkt som en liten semester tagit slut. Sedan hur mycket semester det egentligen blir kan diskuteras. Jag berättade om landet och midsommar hos Staffan i Gillberga förra veckan. Efter det träffade vi snabbt mina föräldrar i stan en kväll innan vi åkte ner till Kalmar för att under två dagar städa ur vår lägenhet.

Sedan är vi av med den för alltid.

I Kalmar träffade vi också Elin och Emils söta små katter Frida och Freja. De var lite skraja, förståss, men så jättesöta att man bara ville lyfta upp dem och krama dem. Det kunde man dock inte.
Katterna är fortfarande lite rädda, vilket är förståeligt. De kommer från Katthemmet Kompis utanför Nybro efter att ha räddats från kylan i vintras.

Det är lite småmörkt i syrrans lägenhet, dock. Iallafall enligt min kamera, vilket gjort att det inte varit så lätt att ta kort. Tyvärr, för de var verkligen jättesöta.

Den översta bilden föreställer Freja som leker med en pinne. Hon var lite försiktigare och tyckte inte om att bli överraskad. Blev hon det fräste hon lite tyst åt en. Sekunden senare kom hon ändå över den första skräcken och lät en klappa och klia henne under hakan.

Den andra bilden är Frida som ligger i Elin och Emils säng, hon ville helst inte bli störd över huvudtaget, försökte man klappa henne satte hon sig upp och tittade surt på en tills man slutade, då lade hon sig ner och sträckte ut sig över hela sängen igen. En aning självupptagen katt, kanske...

Elin skriver för övrigt rätt ofta om sina katter, så vill du höra mer om katterna, läs hennes blogg.

Flytten gick förvånansvärt snabbt och bra. Jag och Pierre har ju bantat ner våra tillhörigheter rätt mycket den senaste tiden och lyckades därför få plats med allt i en ganska liten skåpbil, även om det var på håret. Pierres snälla bror Andreas satte sig klockan fem på morgonen och åkte ner till Kalmar för att hjälpa oss med flytten.

Det var lite roligt, för med både Pierre och Andreas iklädda Elgigantenkläder och med en elgigantenbil såg det verkligen ut som om jag anlitat Elgiganten som flytthjälp.

Och så hann vi med ett snabbt besök på Ben and Jerry's som just öppnat café/glassbar i Kalmar av alla ställen. Det behövs verkligen, i Kalmar vet ju än så länge inte ett enda café hur man gör en cappucino. ett så här känt varumärke lär väl klara det?

Jag lovar att jag ska testa det i höst, än så länge fick det räcka med att smaka glassen i värmen.

Och med det säger jag hejdå till Trollbackevägen 14, jag kommer sakna den fina lägenheten som efter månader av tjat äntligen fick en köksdörr. Precis lagom till flytten.

Hur det ser ut i höst är fortfarande ganska öppet, just nu känner jag mig mest hemlös här i Daniels lägenhet som just nu ser lite annorlunda ut än innan. Jag återkommer med bilder när jag vågar visa det för Daniel.

Rainy day

Nu har vi flyttat in i våra 43 kvadrat i norra Kalmar(eller som man kanske ska kalla det: Berga) Kalmar är förvånansvärt platt, och att cykla tar inte så himla lång tid alls. Dessvärre hände något med min cykel igår. Ingen vet vad, men när Pierre var på väg hem från jobbet och skulle låsa upp cykeln märkte han att nyckeln inte gick hela vägen in i låset.
Han fattade ingenting, och ringde mig och frågade om det hänt förr, men vad vet jag? Jag har ju för sjutton bara haft cykeln sen September!

För att göra en lång historia kort, Nu sitter han ute i hallen med en nyinköpt metallfil och sågar sönder låset. Jag hoppas att det går. Jag ska ju till Hultsfred imorgon!

Men idag har det regnat, så jag tog 411:an till Malmtorget för att göra klart grupparbetet med Emelie, sedan runt tolv for jag hem igen, för att försöka få igång webkameran på min lilla eee. Det gick inte bra. Pierre har fått det i uppdrag också(Jag önskar att jag visste vad en BIOS var, det är den det är fel på).

I regn förresten, har jag mitt rosa paraply, är det inte för sött? det ser lite vitt ut, men... det är ljusrosa. Och det är trasigt också, varje gång man fäller upp det får man peta till stängerna så att det fälls upp ordentligt.

Och nu börjar Pierre bli trött på metallsågandet. Jag ska erbjuda honom ett par hörselskydd och en macka. Då kanske han vill fortsätta...

vad har jag gett mig in på?

nu sitter jag här... I bilen mot kalmar. Vad har jag gett mig in på? Verkligen? Vad gör jag? Göteborg är fantastiskt, speciellt nu på hösten. Det är nu allt händer. Nollningen på chalmers, pubkvällar och pubio. Och så alla jag känner i göteborg. Jag kommer sakna dem. Gårdagskvällen var ju bara ett enda stort försök att hålla klumpen i halsen nere. Och idag då... Det var inte roligt. Men det går väl över. Det blir ett nytt liv och jag måste åtminstone försöka. Även om jag de första dagarna säkert kommer att sakna allt och alla. Göteborg är tryggt. Göteborg är hemma. Och nu sitter jag här i en mörk bil och två timmar kvar.

Varför har man en sån här?

Den här fula muggen vill Pierre absolut spara. Helt ärligt fattar jag inte varför. Han dricker inte te, han dricker inte kaffe och vi har ingen oboy(den enda varma drycken han dricker är varm choklad), så varför vill han ens ha en ful mugg stående i skåpet?

Men men, jag säger väl inget och packar ner muggen i lådan.

Jag köpte mig en egen kaffeplanta!

Det har varit så roligt att liksom "Nurse Daniel's plant back to health" att jag ville ha en egen planta att odla och få till ett träd och kanske få kaffebönor på en dag.. Så igår åkte jag och Daniel till Blomsterlandet för att hitta en. Och här finns den!
Så nu är jag ägare till en alldeles egen kaffeplanta som jag hoppas kommer klara av att flytta till kalmar med oss.(jag vet, ännu en sak att flytta med.)
och dessutom har vi nu slängt bort de skräpväxter vi inte vill ha längre. Som den där jättefula garderobsplantan som aldrig ville växa som jag ville.
Så nu finns två växter kvar, en fin garderobsblomma och så den nya kaffeplantan. Och en bambuväxt som jag inte gillar. Men den är Pierres.de två kaffeplantorna bredvid varann. Den i jättekrukan ska tillbaka till Daniel någon dag snart.Och den här plantan har nu gått till de sälla jaktmarkerna. Den ville inte heller växa som jag ville.Och mina jättefina ljusstakar fick även de hamna i kontainern. Tyvärr. Men på den här med tejpen hade färg lossnat så pass mycket att de inte gick att laga längre. Suck. Den här gick sönder redan i den förra flytten.

Och nu tänkte jag och Pierre åka och se på färgprover till fondvägg i den nya lägenheten. (Vi kanske köper lite tidigt. Men gör vi det inte nu så får vi det aldrig gjort.)

Om en kväll på bussen

Jag gillar faktiskt att åka buss. Sätena är mjukare och i allmänhet bekvämare än på spårvagnar. Dock så är blå expressbussen från kungsbacka ibland jättetrevlig och ibland bara allmänt urjobbig att åka med. Som till exempel igår: Onsdagar är ju lillördag för folk som inte har något bättre för sig. Alltså fylls bussen vid varje hållplats med fulla barn(Läs ungdomar i typ 16-19årsåldern) som är på väg från någon hemmafest i någon villa längs vägen.
När man sitter på en sån buss vill man inte vara med längre. Man stör sig på deras fyllekonversationer om killar/tjejer som är dumma i huvudet, oroar sig för att man ska komma fram i tid till nästa buss och gör allt för att höja volymen på mp3-spelaren(Eller datorn) så att man kan leva i sin egen lilla värld. Värst är det när de absolut måste sätta sig på sätena bredvid. Då kan man ju knappt undvika att lyssna på dem. Dessutom drar de som sitter bredvid gärna till sig alla de andra puckona. Det var vad som hände igår. Då kan inte ens min eee få mig gladare.

Jag längtade istället hela resan tills jag äntligen kom fram till marklandsgatan och slapp dem. Och hela tiden oroade jag mig förståss för att för många fyllon ska kliva på. Ni vet, de tar ju gärna lång tid på sig eftersom de inte riktigt vet var de har sina pengar eller busskort. Idioter.

Och idag ska jag och Pierre ha en egen dag då vi ska fixa så mycket som möjligt. Vi ska åka till jysk och försöka reklamera vår soffa, vi ska ringa runt för att få en stor lägenhet istället för den tvåa vi hade på gång, nu när Elin kommit in på journalistlinjen i Kalmar. Jag ser faktiskt fram emot det här. Det ska bli roligt att få umgås mer med min syster. Det fanns ju faktiskt en tid då vi umgicks jämt, för snart fyra år sedan, vill säga. Och nu ska vi försöka hitta en fyra som är stor nog för två par.

Och vad mer ska vi göra? Åka till IKEA och skaffa lådor kan vara en idé. Och förstås se till att laga lite mat så att Pierre ska få någon matlåda i helgen. Det är en av alla de där sakerna jag känner är min skyldighet. Jag vill ju inte att han ska köpa något på stan direkt när man redan har ont om pengar.

Inte många minuter

En fördel med det här sommarerbjudandet på sj är ju att man får gratis internet under hela resan. Givetvis gäller det bara på tåg som har wifi. Och större delen av min resa är ju tyvärr på ett tåg som inte har wifi.

MEN.... dessa tjugofem minuter mellan 18.00 och 18.25 så har jag ett trådlöst nätverk. Så nu är det bara att använda det så mycket som det bara går under alla de här tjugofem minuterna.
Visst är det underbart att surfa på tåget?
UNDERBART!

Egentligen är jag lite sjuk. Hela gårdagen och halva idag funderade jag på om jag verkligen skulle åka hem till Göteborg och ändå vara frisk nog att jobba imorgon. Jag är inte säker. Det hade varit enklast att bara stanna kvar i Eskilstuna ett par veckor till och sedan bara fara hem till Göteborg, packa och flytta. Det vore enkelt och bra.

Men nu blir det inte så. Jag och Pierre ska istället minutiöst planera vår flytt till Kalmar. (okej... jag ska planera minutiöst, sen kommer Pierre troligen bli tvungen att finna sig i det, stackarn.)Mest oroar jag mig för att få på allt på ett släp. Usch... jag vet ju hur himla många lådor vi har. Det är ju fasansfullt hur mycket crap vi egentligen har.

På något sätt MÅSTE jag nog se till att det MINST blir två lådor mindre att flytta med. Mat bort, böcker bort. lite husgeråd bort...kanske. Framförallt böcker och mat.

Vi får se. Men gud vad jobbigt det är att byta stad!

Och nu är det 12 minuter kvar innan ankomst till Arboga och därmed slutet på min internettid den här resan.