Titel: Jackaby Författare: William Ritter
Serie: Jackaby #1 Förlag: Algonquin Young Readers
Sidor: 299 Språk: Engelska
Betyg: 5/5
Titel: Beastly Bones
Serie: Jackaby #2
Sidor: 304
Betyg: 4/5
Nu har jag läst ut Beastly Bones, som var min smakbit i söndags, och jag har bestämt mig för att recensera både den och den första boken i serien, Jackaby, på samma gång. Det är naturligtvis en helt spoilerfri recension.
Serien marknadsförs som urban fantasy, men är minst lika mycket deckare, med en stor släng finurlig humor och till och med lite romantik.
Året är 1892. Den äventyrslystna fröken Abigail Rook har till sina föräldrars stora förtret lämnat England och societetslivet och gett sig ut på en långresa. Så småningom anländer hon i staden New Fiddleham i New England, och får arbete som assistent åt den excentriske R. F. Jackaby, en privatdetektiv med fallenhet för det övernaturliga.
Knappt hinner Abigail börja sitt nya arbete förrän hon och Jackaby kastas in i ett fall med en seriemördare som härjar i staden. Jackaby vet att mördaren är en övernaturlig varelse och inte en vanlig människa, men att övertyga polisen om det är en helt annan sak...
Jag tänker inte berätta så värst mycket om den andra boken eftersom jag inte vill spoila den första, men det innefattar ett fall med dinosarieben som försvunnit från en utgrävning, samtidigt som markägarens fru dött under mystiska omständigheter.
Jackaby har lite oväntat blivit en av mina favoritserier. Böckerna är lättlästa, de har en spännande handling som går i rafflande takt och karaktärer som jag tycker om. Böckernas längd på cirka 300 sidor gör att det känns som att en tar sig igenom dem på nolltid, och dessutom är det något med själva böckerna i sig som jag gillar. De känns relativt små och nätta för att vara inbundna, vilket jag tror också lurar hjärnan att tro att det går fortare att läsa än det faktiskt gör.
Jag tycker även mycket om språket. Nu är jag ingen språkvetare, men det märks att William Ritter har lagt ned tid på att få språket att passa in tidsmässigt. Det är lite gammaldags, utan att för den skull vara så omständligt att det blir jobbigt att läsa.
Anledningen till att Beastly Bones “bara” får en fyra i betyg, är att jag helt enkelt inte fann det mysterium som Abigail och Jackaby försöker lösa fullt lika spännande som den första boken. Annars är den andra boken precis lika välskriven som den första, och jag ser fram emot nästa bok. Inte för att jag än så länge har sett någonting om att det ska komma en tredje bok, jag bara utgår från att det kommer en.
Nu har jag läst ut Beastly Bones, som var min smakbit i söndags, och jag har bestämt mig för att recensera både den och den första boken i serien, Jackaby, på samma gång. Det är naturligtvis en helt spoilerfri recension.
Serien marknadsförs som urban fantasy, men är minst lika mycket deckare, med en stor släng finurlig humor och till och med lite romantik.
Året är 1892. Den äventyrslystna fröken Abigail Rook har till sina föräldrars stora förtret lämnat England och societetslivet och gett sig ut på en långresa. Så småningom anländer hon i staden New Fiddleham i New England, och får arbete som assistent åt den excentriske R. F. Jackaby, en privatdetektiv med fallenhet för det övernaturliga.
Knappt hinner Abigail börja sitt nya arbete förrän hon och Jackaby kastas in i ett fall med en seriemördare som härjar i staden. Jackaby vet att mördaren är en övernaturlig varelse och inte en vanlig människa, men att övertyga polisen om det är en helt annan sak...
Jag tänker inte berätta så värst mycket om den andra boken eftersom jag inte vill spoila den första, men det innefattar ett fall med dinosarieben som försvunnit från en utgrävning, samtidigt som markägarens fru dött under mystiska omständigheter.
Jackaby har lite oväntat blivit en av mina favoritserier. Böckerna är lättlästa, de har en spännande handling som går i rafflande takt och karaktärer som jag tycker om. Böckernas längd på cirka 300 sidor gör att det känns som att en tar sig igenom dem på nolltid, och dessutom är det något med själva böckerna i sig som jag gillar. De känns relativt små och nätta för att vara inbundna, vilket jag tror också lurar hjärnan att tro att det går fortare att läsa än det faktiskt gör.
Jag tycker även mycket om språket. Nu är jag ingen språkvetare, men det märks att William Ritter har lagt ned tid på att få språket att passa in tidsmässigt. Det är lite gammaldags, utan att för den skull vara så omständligt att det blir jobbigt att läsa.
Anledningen till att Beastly Bones “bara” får en fyra i betyg, är att jag helt enkelt inte fann det mysterium som Abigail och Jackaby försöker lösa fullt lika spännande som den första boken. Annars är den andra boken precis lika välskriven som den första, och jag ser fram emot nästa bok. Inte för att jag än så länge har sett någonting om att det ska komma en tredje bok, jag bara utgår från att det kommer en.
