What I Thought Was True av Huntley Fitzpatrick

Titel: What I Thought Was True

Författare: Huntley Fitzpatrick

Förlag: Dial Books

Sidor: 422

På den lilla ön Seashell Island på USAs östkust består invånarna av två separata grupper. Sommarfolket kallas de välbeställda familjer som varje år anländer till ön för att semestra i sina lyxiga sommarbostäder. Öfolket är den bofasta befolkning som livnär sig på sommarfolket och annan turism, och sedan får kämpa för att överleva vintern.

Sjuttonåriga Gwen Castle har bott på ön i hela sitt liv och förväntar sig ytterligare en sommar som alla andra. Så får hon veta att Cassidy Somers, Gwens rika klasskamrat från fastlandet som har mer gemensamt med sommarfolket än med henne, har fått sommarjobb på ön. Gwen och Cass har en komplicerad historia, och han är ungefär den sista människan hon vill spendera sommaren med.

Kommentar

För ett par år sedan läste jag Fitzpatricks debutbok My Life Next Door, som blev en av mina favoritböcker det året. Tyvärr lever inte hennes andra roman riktigt upp till mina förväntningar.

Speciellt första halvan av boken känns onödigt spretig och rörig. Det beror till stor del på att det som hänt mellan Gwen och Cass tidigare behandlas som ett stort mysterium, som avslöjas bit för bit genom tillbakablickar. Jag blir mest bara förvirrad över vad som hänt och i vilken ordning, och “mysteriet” är inte tillräckligt spännande eller chockerande för att behandlas på det sättet; det hade gått precis lika bra att bara tala om från början hur det låg till.

Trots detta gillar jag berättelsen om Gwen och Cass. Jag tycker om dem båda och de känns realistiska, med både bra och dåliga sidor. Jag uppskattar även att det inte är någon instalove jag bjuds på. De har ju känt varandra sedan tidigare, och det tar sedan ett tag innan saker börjar hända mellan dem.

Jag tycker även om Gwens familj, som får ett stort utrymme i berättelsen: mamma Luce som sliter hårt som städerska åt sommarfolket, morfar Ben som pratar mer portugisiska än engelska, och speciellt åttaårige Emory som nog måste vara den sötaste ungen någonsin. Kusinen Nic har jag däremot inte mycket till övers för, och jag känner mig tyvärr fullständigt ointresserad av sidoberättelsen om honom.

Något som jag inte väntade mig men uppskattar är skildringen av förhållandet mellan sommarfolket och öfolket. Speciellt hur den bofasta befolkningen behandlas av besökarna fascinerar mig: hur de behandlas rent allmänt som tjänstefolk, hur en del av de unga killar som besöker ön ser de bofasta tjejerna som "picknickkorgar" (alltså, något lättsamt och trevligt under sommaren som sedan kasseras när hösten kommer), hur en av de rika gamla kvinnorna kallar alla som arbetar för henne Maria och José och vägrar ta reda på deras riktiga namn.

Så trots att jag är lite besviken och hade hoppats på mer, gillade jag boken överlag och är glad över att ha läst den. Men för den som inte läst Fitzpatrick förut rekommenderar jag ändå My Life Next Door i första hand.

5 december - Otänkbar att läsa på vintern

Dag 5 i Bokhoras julutmaning:

Otänkbar att läsa på vintern.

Jag tror inte att jag har riktigt samma uppfattning om vilka böcker som passar vid vilka årstider som de flesta andra. Till exempel brukar det vara ett himla tjat om att läsa läskiga böcker vid Halloween och visst fattar jag poängen med det, men personligen läser jag gärna deckare och dylikt på sommaren. Det känns liksom bra på något vis att läsa ruskiga böcker när det är vackert väder.

Däremot kan jag hålla med om att det kan kännas konstigt att läsa varma, glada och supersomriga böcker på vintern, till exempel My Life Next Door, som jag har nämnt förut.

Tematrio - Syskon

Veckans tematrio handlar om syskon. Det var faktiskt svårare än jag hade väntat mig. Jag har tydligen läst otroligt många böcker om ensambarn, men till slut lyckades jag ändå hitta tre böcker där relationen mellan syskon finns med, om än bara som ett sidospår.

A Little Love Song av Michelle Magorian handlar om systrarna Rose och Diana som tillbringar sommaren och hösten 1943 på den engelska landsbygden. Det är Rose som är huvudpersonen och boken handlar i första hand om henne, men den något komplicerade relationen till storasystern får ett ganska stort utrymme. 

Know Not Why av Hannah Johnson handlar om 22-årige Howie som skaffar jobb i en pysselaffär i syfte att träffa tjejer, men istället råkar förälska sig i sin chef, Arthur. Howie har även en tvillingbror som heter Dennis. Bröderna har alltid haft svårt att relatera till varandra, och har inte alls det där nära förhållandet som de flesta tänker sig att tvillingar har. 

My Life Next Door av Huntley Fitzpatrick handlar om Samantha Reed och Jase Garrett, jämnåriga grannar som en kväll börjar prata med varandra och så småningom blir ett par. När de börjar umgås lär Samantha även känna Jases sju(!) syskon: Joel, Alice, Andy, Duff, Harry, George och Patsy. Det är en fantastiskt rolig syskonskara, speciellt fyraårige George som jag gillar lite extra.

Top Ten Tuesday: Debutförfattare

Hej, nu var det ett tag sen jag skrev. Det har varit höstlov, och jag har varit hos mamma och bara tagit det lugnt. Hur skönt som helst! 

Hursomhelst så tänkte jag att jag skulle prova på Top Ten Tuesday. Dagens ämne är författare vars debutböcker har fått en att se fram emot författarens andra bok, alternativt författare vars andra bok var minst lika bra som debutboken.

Vad svårt, tänkte jag, tills jag började titta igenom mina böcker och insåg att jag under bara de senaste två åren har läst en hel hög riktigt bra debutböcker.

emily m. danforth

Jag läste The Miseducation of Cameron Post i början av 2014 och tyckte att den var riktigt bra, bortsett från att den kändes något för lång. Verkar inte som att hon har någon mer bok på gång än, men hoppas det kommer så småningom. 

Stephen Lloyd Jones

The String Diaries läste jag under höstlovsveckan för två år sedan. Boken hade en riktigt intressant och unik handling, och framkallade liksom en krypande känsla av paranoia på ett sätt som jag gillade. Perfekt bok att läsa under Halloween, alltså. Dock tyckte jag att den fungerade bra som fristående roman och är inte sådär jätteförtjust i att författarens andra bok är en fortsättning på denna, men jag kommer nog ändå att läsa den förr eller senare. 

Stuart MacBride

MacBrides första bok Kall som granit är en riktigt bra och ganska obehaglig deckare som jag läste för många år sedan, och jag läste även bok två, tre och fyra i serien, som handlar om den skottske polisen Logan McRae. Tyckte dock inte att fyran var så himla bra, så sedan blev det inte av att jag läste fler fast det är totalt tio böcker i serien. Däremot har jag precis beställt Hälsning från de döda, den första delen i MacBrides nya serie, och den ser jag fram emot att läsa. 

Huntley Fitzpatrick

Älskade verkligen My Life Next Door, och jag har till och med köpt hennes andra bok What I Thought Was True, men har liksom inte kommit mig för att läsa den. Hon har även skrivit en tredje bok, The Boy Most Likely To, som utspelar sig i samma värld som den första boken.

Anne Blankman

Prisoner of Night and Fog var den bästa boken jag läste 2014, och jag har köpt uppföljaren Conspiracy of Blood and Smoke, men den har jag inte heller läst än. 

William Ritter

Jag var lite skeptisk till Jackaby när jag först hörde talas om den eftersom den marknadsfördes som “Sherlock Holmes möter Doctor Who”, och det kändes lite meh, men jag läste den ändå och är glad för det. Uppföljaren Beastly Bones har nyligen släppts, men jag har inte hunnit läsa den än.

P.J. Tracy

P.J. Tracy (som för övrigt är en pseudonym för författarduon P.J och Traci Lambrecht - mor och dotter) har skrivit serien Monkeewrench. Jag älskade den första boken, så jag läste även resterande fem böcker i serien. Tyvärr var den femte märkbart sämre än de fyra första, och den sjätte kändes nästan inte som att den ens tillhörde serien, vilket gör att jag är osäker på om jag ska fortsätta med serien om det kommer en sjunde bok.  

Lisa Williamson

Läste The Art of Being Normal i våras när den kom ut, och jag hoppas att Lisa Williamson skriver fler böcker i framtiden, för den var fantastiskt bra.

Becky Albertalli

Simon vs. the Homo Sapiens Agenda läste jag också i våras (recension här), och jag ser på Goodreads att Albertalli ska ge ut en till bok nästa år. Den har än så länge varken titel eller handling, men jag kommer definitivt att hålla utkik framöver.

Will Walton

Anything Could Happen är en fin historia med en huvudperson som jag verkligen fattade tycke för. Med det inte sagt att jag önskar en uppföljare till just den boken, men jag hoppas att det kommer fler böcker av författaren.

För att summera så är jag helt klart väldigt bra på att påbörja serier men ganska dålig på att avsluta dem. Skärpning, alltså!